Mavve
Ur-medlem sen 2002.
NoicE skrev:
Vid 10 års ålder kan du fortfarande skola dem....
750RR
Är du DUM och vill skaffa barn?
- Thread starter NoicE
- Start date
Vid 10 års ålder kan du fortfarande skola dem....
750RR
Mavve
Ur-medlem sen 2002.
NoicE skrev:
Till 99% är jag säker.
Ta barnet och byt miljö.
750RR
Kalla mig bitter, men att jag inte vet ngt om barn och barnfamiljer är att ta i. Inte heller är jag för killar som sticker om dom själva fått välja sitt öde.
Ska berätta lite grunder till varför jag tycker så här:
När jag var 19 år, nyligen ryckt in i lumpen hade jag varit tillsammans med min flickvän i ca:3 veckor och vi var båda klara i att ingen av oss ville ha barn dom närmaste åren. Jag får reda på att hon är gravid för att hon "glömde" käka p-piller i några dagar och hon vägrar att göra abort.
Jag går lumpen och hon arbetslös, låter väl bra va?
Det slutade som du sa Chrille, att hon blev dumpad innan ettårsdan, och jag har lika mycket vårdnad som hon har.
Skulle aldrig i hela mitt liv gå och be om pengar av socialen. Har till och svårt att tänka mig att stämpla någongång eller annan ekonomisk hjälp.
Hon däremot har ingen inkomst, precis som jag varnade henne för när hon blev gravid. Arbetslös och singel. Vardagen grundar sig på ekonomi och inte vill man att grabben ska ha småsten i sandlådan och en blå brandbil, samt aldrig ha råd att hitta på ngt.
Har pratat med flera, både ofrivilliga och självvalda föräldrar och har märkt av att det är just sådana som hade både dåliga betyg i skolan och har dåligt ställt som skaffar barn tidigt utan sin karls medgivande. Det slutar med att hon blir dumpad för det går inte att grunda ett förhållande på den grunden. Att bli påtryckt det ansvaret mot sin vilja, min käre watson är inte en dans på rosor.
Dom som själva valt det däremot, har sett till att ha delad vårdnad och har varit beredda på det från första början.
Innan allt detta tyckte jag att det bara var hundar som lämnade tjej och barn och skiter i allt. Nu är jag inte där längre. Jag har full förståelse att dom sticker och inte orkar med ansvaret som krävs när man blivit påtvingat det. En annan sak är det om man planerat det och båda ser fram emot det.
Är det så fel att inte vara naiv och tro att att löser sig av sig självt och planera framtiden utan att behöva gå på knäna?
Om man ensam väljer att skaffa barn får man räkna med att man är lika ensam efter det.
Exiteme: Du beskriver den grupp jag kallar idioter, läs igen!
Ska berätta lite grunder till varför jag tycker så här:
När jag var 19 år, nyligen ryckt in i lumpen hade jag varit tillsammans med min flickvän i ca:3 veckor och vi var båda klara i att ingen av oss ville ha barn dom närmaste åren. Jag får reda på att hon är gravid för att hon "glömde" käka p-piller i några dagar och hon vägrar att göra abort.
Jag går lumpen och hon arbetslös, låter väl bra va?
Det slutade som du sa Chrille, att hon blev dumpad innan ettårsdan, och jag har lika mycket vårdnad som hon har.
Skulle aldrig i hela mitt liv gå och be om pengar av socialen. Har till och svårt att tänka mig att stämpla någongång eller annan ekonomisk hjälp.
Hon däremot har ingen inkomst, precis som jag varnade henne för när hon blev gravid. Arbetslös och singel. Vardagen grundar sig på ekonomi och inte vill man att grabben ska ha småsten i sandlådan och en blå brandbil, samt aldrig ha råd att hitta på ngt.
Har pratat med flera, både ofrivilliga och självvalda föräldrar och har märkt av att det är just sådana som hade både dåliga betyg i skolan och har dåligt ställt som skaffar barn tidigt utan sin karls medgivande. Det slutar med att hon blir dumpad för det går inte att grunda ett förhållande på den grunden. Att bli påtryckt det ansvaret mot sin vilja, min käre watson är inte en dans på rosor.
Dom som själva valt det däremot, har sett till att ha delad vårdnad och har varit beredda på det från första början.
Innan allt detta tyckte jag att det bara var hundar som lämnade tjej och barn och skiter i allt. Nu är jag inte där längre. Jag har full förståelse att dom sticker och inte orkar med ansvaret som krävs när man blivit påtvingat det. En annan sak är det om man planerat det och båda ser fram emot det.
Är det så fel att inte vara naiv och tro att att löser sig av sig självt och planera framtiden utan att behöva gå på knäna?
Om man ensam väljer att skaffa barn får man räkna med att man är lika ensam efter det.
Exiteme: Du beskriver den grupp jag kallar idioter, läs igen!
hocke
Ny medlem
Om dom smarta vore smarta skulle dom spela dumma för dom dumma får tyderligen nuppa mer 
Mavve
Ur-medlem sen 2002.
20SK skrev:Om dom smarta vore smarta skulle dom spela dumma för dom dumma får tyderligen nuppa mer
Så måste det verkligen vara.
Jag anses helt enkelt bara vara för smart.
Brudar räds inför att diskutera med mig, tror jag.
Trist läsning Optimalt.....
750RR
D-one
....
Optimalt > Du ville inte ha barn, men ändå litade du fullt ut på tjejen efter 3 veckor?
Men du e en av de få som iallafall tar sitt ansvar, det e j*ligt bra gjort i mina ögon. Det finns så många där ute som bara sticker.
Sen det här snacket om att göra abort??? *suck*Det märks att det e killar som diskuterar.
Till sist vill jag bara säga till er killar som INTE vill ha barn....
Ska ni stoppa in den, använd skydd. eller ta ert ansvar.
Men du e en av de få som iallafall tar sitt ansvar, det e j*ligt bra gjort i mina ögon. Det finns så många där ute som bara sticker.
Sen det här snacket om att göra abort??? *suck*Det märks att det e killar som diskuterar.
Till sist vill jag bara säga till er killar som INTE vill ha barn....
Ska ni stoppa in den, använd skydd. eller ta ert ansvar.
Optimalt skrev:
Tuff skit för dig men det är sånt som händer. Enda skyddet mot den typen av händelser är avhållsamhet. Du får det att låta som att aborten borde varit ett beslut som du skulle ha en talan i.... Det är det aldrig såvida inte tjejen låter dig. Du sa förhoppningsvis ifrån innan att du inte gillade iden och sen hade du faktiskt inte mycket mer att säga.
Att du sen sitter på din röv och är just bitter för att du blivit en ofrivillig farsa är ditt problem. Det är en situation som du inte kan göra något åt så varför gräma sig istället för att gilla läget?
Oavsett om du och grabben klarar hålla en vettig relation vid liv eller inte så hjälper det inte att du resonerar lika inskränkt runt unga mödrar som Af Svensson runt abortlagstiftning.
Optimalt skrev:
Jag förstår mycket väl att du hade valt en annan väg om det stod i din makt och jag skulle aldrig klandra dig för att du lämnade henne. Som sagt, sånt händer men ingen hjälps av att bli bitter.
Last edited:
