Är det okej att AGA sitt barn?

[korvgubbe]

Kanske beror det på att i utlandet får barn lära sig att visa respekt för äldre, inte bara sina föräldrar utan alla äldre och i synnerhet de ännu äldre.

Ja, och där(på många platser iaf) är det ofta även en självklarhet för alla vuxna att se till att tillrättavisa och "uppfostra" alla barn.

I Sverige vågar man knappt säga till små ligistungar eftersom det är stor risk att det kommer nån stött pappa och gastar om att man skall hålla sig borta från deras ungar. Många vuxna knyter även näven i fickan och håller käft när de ser snorisar som missköter sig och istället för att tillrättavisa dem på plats på en gång nöjer de sig med att beklaga sig i fikarummet och på fejjan:
- "Fy fan vilka djävla skitungar jag såg idag. Grannens ungar stod och sparkade på några cyklar utanför porten. Jag blev så förbannad att jag stirrade på dem när jag gick förbi!"

Det är ju faktiskt så att Sverige är extremt när det gäller förmågan att förkasta äldres erfarenhet och endast stirra sig blint på ungdom....

Vi har sedan institutionssveriges uppkomst varit överlyckliga av att ha möjlighet att packa in våra gamla på hem så vi slipper bry oss om dem när vi mycket hellre förverkligar oss själva. I många länder där den möjligheten saknas är de äldre istället en fast punkt i många barns uppväxt eftersom det alltid finns någon farmor eller mormor som bor tillsammans med familjerna..

 

[blueridge]

Ja, och där(på många platser iaf) är det ofta även en självklarhet för alla vuxna att se till att tillrättavisa och "uppfostra" alla barn.

I Sverige vågar man knappt säga till små ligistungar eftersom det är stor risk att det kommer nån stött pappa och gastar om att man skall hålla sig borta från deras ungar. Många vuxna knyter även näven i fickan och håller käft när de ser snorisar som missköter sig och istället för att tillrättavisa dem på plats på en gång nöjer de sig med att beklaga sig i fikarummet och på fejjan:
- "Fy fan vilka djävla skitungar jag såg idag. Grannens ungar stod och sparkade på några cyklar utanför porten. Jag blev så förbannad att jag stirrade på dem när jag gick förbi!"




Vi har sedan institutionssveriges uppkomst varit överlyckliga av att ha möjlighet att packa in våra gamla på hem så vi slipper bry oss om dem när vi mycket hellre förverkligar oss själva. I många länder där den möjligheten saknas är de äldre istället en fast punkt i många barns uppväxt eftersom det alltid finns någon farmor eller mormor som bor tillsammans med familjerna..

Du låter som om du är 200 år gammal och du låter dessutom som jag! Håller med dig fullständigt i detta. Hur känns det?

Jag tror det börjar med att upprätta föräldraskapet, dvs en diametralt motsatt attityd versus den rådande.

 

[Money]

Ja, det kan jag nog säga. Har iaf blivit uppfostrad, mestadels av min mormor. Precis som korven säger så är det oftast så att de äldre tar hand om barnbarnen när föräldrarna jobbar och så har det varit hos oss. Min mormor bor inte i sverige men under min uppväxt bodde hon hos oss månadsvis och sen var jag hos hon under sommarloven. Har så klart hittat på massvis med skit när jag varit liten, som med alla barn. Men har ändå alltid haft respekt för äldre och kommer alltid ha det.

Förstår inte tanken med att kunna sätta sina föräldrar på ett hem och sen låta dom ruttna där. Kan inte ens tänka tanken att göra något sådan mot min mamma. Men i Sverige är det helt normalt. När man flyttar hemifrån så är man sin egen, jag klarar mig själv och det gör du oxå, ungefär.

Min chef är från chile, hon är väl 5o år. Hennes mamma bor oxå här i sverige. Hon bor i sin egen lägenhet, klarar sig egentligen själv. Men min chef åker varje dag på lunchen och antingen lunchar med sin mamma, eller handlar mat till hon. Eller åker till läkaren med hon osv osv. Det är omvända roller nu, nu är föräldern barnet och barnet föräldern.

Tycker absolut att man ska se framåt, att kunna lära sig av de yngre och att kunna anpassa sig även om man är äldre. Menar inte att man enbart ska köra sitt uråldriga race när det i vissa fall uppenbarligen inte fungerar. Men som du säger, i Sverige handlar det enbart om ungdomen och vad de ska kunna skapa. När folk blir gamla glöms de bort. Tycker inte det är rätt.

Samtidigt ska alla få uppleva sina egna misstag, men till en viss gräns.

Du verkar ju vara en artig och välartad tös Ja, det ligger kanske en del i det du säger. Det är ju faktiskt så att Sverige är extremt när det gäller förmågan att förkasta äldres erfarenhet och endast stirra sig blint på ungdom. Då är det ju inte konstigt om respekt för äldre försvinner om de endast ses som en belastning. Detta kommer naturligtvis att straffa sig i längden då unga oerfarna människor hela tiden måste uppfinna hjulet själva om och om igen istället för att slippa misstagen med hjälp av de äldre som redan gjort dessa.

 

[Anders]

Tänk så mycket en fysisk beröring betyder för ett barn, hålla hand, ge en kram, stryka med handen på huvudet eller kinden. Allt ses som en positiv beröring av ett barn. Tänk då vad en fysisk tillrättavisning kan innebära, vad du tycker inte känns hårt kan kännas väldigt hårt för barnet.

Blev själv "fysiskt tillrättavisad" när jag var liten, ser inget positivt ur det överhuvudtaget.

Det är väl ungefär samma sak med vuxna människor, när orden inte räcker till kommer knytnävarna. Än har inte slag och bråk löst några konflikter eller gjort människor till bra personer.

Vill inte mina barn ska vara rädda för mig, eller vara ögontjänare.

Vart går gränsen då, det är ju det som är intressant också. En del säger att man inte ens får ta barnet i armen om det inte lyssnar. Tex om barnet springer iväg i butiken, då ser jag inget problem med att ta tag i armen och förklara att man inte springer i butiken. Nu menar jag inte ta tag i armen för att genom smärta få barnet att lyssna men en del menar ju att det är helt fel.

Min dotter drog katten i svansen förut och katten skrek som en galning och blev arg. Jag sa till henne men hon lyssnade inte så då tog jag ett fast tag om handleden och förklara att man inte får göra så. Jag ser liksom inte problemet i det hela
Däremot pussar jag och kramar henne hela dagarna, det är ju en väldigt viktig del i barnets uppväxt har jag fått för mig...

 

[Skäggo]

Vart går gränsen då, det är ju det som är intressant också. En del säger att man inte ens får ta barnet i armen om det inte lyssnar. Tex om barnet springer iväg i butiken, då ser jag inget problem med att ta tag i armen och förklara att man inte springer i butiken. Nu menar jag inte ta tag i armen för att genom smärta få barnet att lyssna men en del menar ju att det är helt fel.

Min dotter drog katten i svansen förut och katten skrek som en galning och blev arg. Jag sa till henne men hon lyssnade inte så då tog jag ett fast tag om handleden och förklara att man inte får göra så. Jag ser liksom inte problemet i det hela
Däremot pussar jag och kramar henne hela dagarna, det är ju en väldigt viktig del i barnets uppväxt har jag fått för mig...

Svårt det där, men typ dra i örat, prygel på valfri kroppsdel, dra i håret osv. är inte ok i min bok.

Men att kunna ta tag i armen är ju ibland nödvändigt, inte många barn som blir skulle bli stoppade från att springa rakt ut i gatan av en lavett på huvudet t.ex.

 

[Money]

Självklart ska man få TA i barnet, barn är som *host* hundar (vet att man inte ska jämföra men det är ungefär samma ) de slår lätt till dövörat och ibland måste man få dom förstå allvaret i situationen. Det är stor skillnad på att ta tag i barnet antingen i armen, handleden eller båda sidorna om barnet och säga i från på skarpen eller att ta tag i barnet o ruska på det eller att slå det. För ett barn spelar det nog ingen roll om du slår med öppen handflata eller om du ger en rak höger. Det är ett slag i vilket fall som helst. Skillnaden är ju hur man gör det, vad man säger och med vilka känslor. Tror att ett barn kan ganska lätt läsa av kroppsspråk och ansiktsuttryck.

Nu är jag inte utbildad vad det nu man ska vara utbildad för att förstå barn, kan bara tänka tillbaka på hur man själv var som liten. Man såg direkt på föräldrarna när de var arga, besvikna eller förbannade. Plus man visste redan innan man såg dom att man gjort fel.

Vart går gränsen då, det är ju det som är intressant också. En del säger att man inte ens får ta barnet i armen om det inte lyssnar. Tex om barnet springer iväg i butiken, då ser jag inget problem med att ta tag i armen och förklara att man inte springer i butiken. Nu menar jag inte ta tag i armen för att genom smärta få barnet att lyssna men en del menar ju att det är helt fel.

Min dotter drog katten i svansen förut och katten skrek som en galning och blev arg. Jag sa till henne men hon lyssnade inte så då tog jag ett fast tag om handleden och förklara att man inte får göra så. Jag ser liksom inte problemet i det hela
Däremot pussar jag och kramar henne hela dagarna, det är ju en väldigt viktig del i barnets uppväxt har jag fått för mig...

 

[/J]

Att aga barn är INTE okej, är man så misslyckad som förälder att man inte kan tala barnen till rätta på ett eller annat sätt så är det nog dags att försöka använda det som normalt sett finns innanför pannbenet.

Om jag blir riktigt sur när det har varit medvetet sattyg så tar det inte mer än max 30sekunder innan jag får en snyftande min och ett förlåt och det är så det ska vara, har dom medvetet gjort något dumt så ska dom få veta det. Sen finns det ju saker som barn gör som gör andra barn ledsna utan att dom förstår vad dom har gjort och då ska man tala om det med myndig stämma så aktar dom sig för det i framtiden.

Att aga barn ska man låta bli om man inte vill ha stryk själv för det kommer man få förr eller senare om man håller på med sånt. Sen att det finns många vuxna som skulle behöva ett kok stryk eller tio är en annan sak, dom kan iaf försvara sig.

Sen har vi ju det här med psykisk misshandel och det är heller inte okej.

Själv fick jag göra vad jag ville själv sålänge det inte gick över gränsen, frihet under ansvar så att säga och så tycker jag att det ska vara. Ställer man till det så ska man självklart få stå till svars men det får finnas gränser för straffet.

Jag minns en gång när jag satt vid köksbordet hemma hos föräldrarna när jag var 14år och hade två uniformerade poliser på andra sidan bordet. Jag hade då pucklat på en två är äldre kille som helt oprovocerat gav sig på mig tidigare på dagen. Vittnen fanns men det spelade tydligen ingen roll eftersom det var en invandrare som fick stryk, det var prat på både det ena och det andra från polisernas sida innan farsan ryckte in och talade om vad han tyckte och tänkte om dom och deras arbetsmetoder. Det blev aldrig något av det iaf och jag fick beröm för att jag hade stått upp och försvarat mig själv. Det samma gäller mitt barn, skulle någon anklaga henne för att hon har försvarat sig så ska jag göra vad som krävs för att hon ska gå fri, vad som än krävs.

 

[bonny]

Att aga barn är INTE okej, är man så misslyckad som förälder att man inte kan tala barnen till rätta på ett eller annat sätt så är det nog dags att försöka använda det som normalt sett finns innanför pannbenet.

Absolut ingen kritik mot ditt inlägg eller försvar för aga men å andra sidan har många alltför höga tankar om barns kognitiva förmåga att förstå resonemang, vädjan till högre moral o.s.v.

Jag läste en bra sammanfattning av forskning kring olika uppfostringsmetoder som visade att det var tre teman som gick igenom i de metoder som fungerade: Hot, tjat och mutor! Jag tyckte det var kul att en psykolog kunde vara så kort och koncis!

 

[Agile]

...å andra sidan har många alltför höga tankar om barns kognitiva förmåga att förstå resonemang, vädjan till högre moral o.s.v.

Jag läste en bra sammanfattning av forskning kring olika uppfostringsmetoder som visade att det var tre teman som gick igenom i de metoder som fungerade: Hot, tjat och mutor! Jag tyckte det var kul att en psykolog kunde vara så kort och koncis!

Check..

Jag tror definitivt på hot och bestraffning, samt belöning obviously. Behavioristisk uppfostran och empirisk inlärning är nog som du säger det enda som fungerar innan barnen uppnått en viss ålder.

Däremot kan man väl (?) prägla barnens utveckling genom att välja form av bestraffning, belöning etc. Det råder inga tvivel om att ett barn som inte vill be om ursäkt tycker det är jobbigt att sitta på en stol i timmar om så krävs, tills ursäkten levereras. Jämfört med en örfil eller smisk och ingen ursäkt alls eller en vars leverans är bedövad av smärta.

Syftet och värdet i det är ju att frammana en ursäkt, och helst en förståelse för att andra blir sårade av vissa beteenden. Jag har förstått att barn krasst saknar empati, men våld föder våld, och barn gör som man gör inte som man säger. Att då "försöka" resonera kommer väl med större sannolikthet leda till att barnet i vuxen ålder i första hand kommer att resonera, och i sista hand slå?

Right?

 

[Skäggo]

Hot, tjat och mutor!

Ja det ramar in min dag ganska bra faktist.

 

[bonny]

Jag tror definitivt på hot och bestraffning, samt belöning obviously. Behavioristisk uppfostran och empirisk inlärning är nog som du säger det enda som fungerar innan barnen uppnått en viss ålder.

Däremot kan man väl (?) prägla barnens utveckling genom att välja form av bestraffning, belöning etc. Det råder inga tvivel om att ett barn som inte vill be om ursäkt tycker det är jobbigt att sitta på en stol i timmar om så krävs, tills ursäkten levereras. Jämfört med en örfil eller smisk och ingen ursäkt alls eller en vars leverans är bedövad av smärta.

Syftet och värdet i det är ju att frammana en ursäkt, och helst en förståelse för att andra blir sårade av vissa beteenden. Jag har förstått att barn krasst saknar empati, men våld föder våld, och barn gör som man gör inte som man säger. Att då "försöka" resonera kommer väl med större sannolikthet leda till att barnet i vuxen ålder i första hand kommer att resonera, och i sista hand slå?

Du summerar upp det hela rätt bra tycker jag! Lite koll på belöning, lite visa hur man ska bete sig som rollmodell mer än att berätta samt snabba och uthålliga reaktioner på klavertramp så klarar man sig utan våld. Bra start för att fostra barnet till att uppträda som man vill (inom vissa gränser) å se till att ha det fixat innan de blir tonåringar!

jag uppfattar det som att du är inne på det viktiga faktum att man är förälder, inte kompis. Kompisar säger ja, föräldrar säger nej! Å nej, å nej, å nej...

Men jag har förståelse för att det kan brista hos föräldrar ibland och vi glömmer ofta bort att det finns barn som är oerhört krävande, tålamodsprövande och svårfostrade.

 

[h051n]

http://www.aftonbladet.se/wendela/barn/article13575974.ab

En bok som släpps nu, om hur man ska slå sitt barn.
Någon som kommer att inhandla denna bok? Hehe