Då får man ta att presentera sig eftersom det känns som sidan blivit mer lockande och aktuell. Varför inte registrera sig och bli lite aktiv.
Två hjul har alltid varit lockande men trodde det var något som skulle hända långt in i framtiden. Vid runt 18 får en bekant mig att först köpa en fiddy för att köra lite i skogen och ha skoj med. Men ingen MC var aktuellt, det låg fortfarande många år framåt, sådär när man närmar sig 30. Man är på besök och han sitter på blocket och kollar hojar. "Den här! Den måste vi åka och kolla på. Ring och kolla om den finns kvar." Vi tar bilen och åker dit. Hojen är Honda CB 750 Nighthawk -99 USA-import som måste säljas kvickt då ägaren ska flytta tillbaka till USA. Priset är otroliga 13 500 kr för skönheten och jag kunde inte tacka nej! Vid det här laget är jag 21 år, hade inga som helst planer på en motorcykel men nu ägde man en. Det var slutet av säsongen, jag hade inget lämpa, ingen utrustning eller ens en godkänd handledare. Vi börjar övningsköra nästa säsong!
När våren -12 dyker upp och jag blivit 22 så börjar det lugnt övningsköras privat. Det blir mest glidturer med lite träning på krypkörning. Plötsligt har sommaren flugit förbi och man har ju knappt lärt sig något!? I augusti börjar jag ta kontakt med körskolor, de är osäkra på om jag hinner ta kortet för säsongen. Jag visade allt var skåpet skulle stå. Hinner boka in mig på näst sista uppkörningen, gör alla tre moment felfritt och sen trafikkörning med lite förvirrade blinkningar och hamnar i fel fil. Men jag är godkänd. Det är mitten av Oktober och fastän jag skakar tänder efter den kalla uppkörningen är jag överglad! Nu åkte handledaren i förväg till garaget och jag kunde själv ta skol-hojen genom stan tillbaka utan någon som kollade på. Det var lycka!
Idag är man 23 år, har bytt hoj till en Honda VF750 -84 för att klara försäkringen på en studentinkomst. Aldrig har man varit nöjdare med ett beslut i sitt liv, åka MC är den bästa känslan som finns. Första gången man provkörde VF:en var mungiporna vid öronsnibbarna och njuter alltid av åkturerna med den. Man har hunnit få närmare 1000 mil under bältet och den siffran ska fortsätta stiga!
Två hjul har alltid varit lockande men trodde det var något som skulle hända långt in i framtiden. Vid runt 18 får en bekant mig att först köpa en fiddy för att köra lite i skogen och ha skoj med. Men ingen MC var aktuellt, det låg fortfarande många år framåt, sådär när man närmar sig 30. Man är på besök och han sitter på blocket och kollar hojar. "Den här! Den måste vi åka och kolla på. Ring och kolla om den finns kvar." Vi tar bilen och åker dit. Hojen är Honda CB 750 Nighthawk -99 USA-import som måste säljas kvickt då ägaren ska flytta tillbaka till USA. Priset är otroliga 13 500 kr för skönheten och jag kunde inte tacka nej! Vid det här laget är jag 21 år, hade inga som helst planer på en motorcykel men nu ägde man en. Det var slutet av säsongen, jag hade inget lämpa, ingen utrustning eller ens en godkänd handledare. Vi börjar övningsköra nästa säsong!
När våren -12 dyker upp och jag blivit 22 så börjar det lugnt övningsköras privat. Det blir mest glidturer med lite träning på krypkörning. Plötsligt har sommaren flugit förbi och man har ju knappt lärt sig något!? I augusti börjar jag ta kontakt med körskolor, de är osäkra på om jag hinner ta kortet för säsongen. Jag visade allt var skåpet skulle stå. Hinner boka in mig på näst sista uppkörningen, gör alla tre moment felfritt och sen trafikkörning med lite förvirrade blinkningar och hamnar i fel fil. Men jag är godkänd. Det är mitten av Oktober och fastän jag skakar tänder efter den kalla uppkörningen är jag överglad! Nu åkte handledaren i förväg till garaget och jag kunde själv ta skol-hojen genom stan tillbaka utan någon som kollade på. Det var lycka!
Idag är man 23 år, har bytt hoj till en Honda VF750 -84 för att klara försäkringen på en studentinkomst. Aldrig har man varit nöjdare med ett beslut i sitt liv, åka MC är den bästa känslan som finns. Första gången man provkörde VF:en var mungiporna vid öronsnibbarna och njuter alltid av åkturerna med den. Man har hunnit få närmare 1000 mil under bältet och den siffran ska fortsätta stiga!
