Idag är jag trött, öm, sur, arg, utmattad, förbannad, ledsen, förtvivlad och allmänt jävla uppgiven...
Min gamla båt, som fortfarande ligger alldeles för långt bort från hemmet för att jag ska kunna göra något vettigt av henne, har varit ett aber och en ångestkälla under bra jävla lång tid av diverse anledningar, men nu har jag blivit så illa tvungen att avsätta tid och energi som jag egentligen inte har till att göra henne körbar så att jag kan flytta henne. Kommunen har nämligen sagt upp arrendet med min hyresvärd vilket gör att jag blir av med min kajplats, så nu är det lite ganska mycket bråttom... Så den senaste månaden har jag åkt fram och tillbaka var och varannan dag med verktyg, materiel och så vidare för att försöka fixa det mest väsentliga så att jag kan tuffa hemåt, och sedan början av den gångna helgen har jag bott i båten och jobbat hela dagarna då planen var att kasta loss nu i veckan.
De huvudsakliga problemen härstammar från när hon för drygt något år sen var nära att sjunka, en gammal torrsprucken kylarslang som jag missat att identifiera i tid brast och hon började ta in vatten. Sjöräddningen lyckades som tur var hindra henne från att sjunka, men hela aktern med maskinrum hamnade under vattenytan vilket fick till följd att motor och backslag fylldes med vatten vilket de inte mådde så bra av. Jag lyckades med viss möda och stort besvär få liv i henne igen, men startmotorn blev aldrig riktigt sig själv efter att den dränktes och strax efter detta så gav den upp helt. Så därav var hinder nummer ett inför den planerade flytten att fixa startmotorn och försöka få liv i henne på nytt.
Jag letade med ljus och lykta efter en begagnad ersättare, men de växer inte direkt på trän så till slut fick det bli att försöka renovera den havererade. Jag lyckades till slut, till min egen stora häpnad, att väcka liv i den, så glad i hågen åkte jag upp till båten för att montera och provstarta. Allt var på plats, strömmen påkopplad, tändningen på, spänningen olidlig: *Klick*
Motorn, som inte varit igång på bra jävla länge, visade sig vara lite trög att dra runt, lite för trög för startmotorns tycke. Det som hänt var att den hade skickat fram startdrevet, mött adekvat motstånd och helt enkelt satt sig av vridmomentet. Bara att montera loss och ta hem för att göra ett nytt räddningsförsök.
Med startmotorn återuppstånden ånyo åkte jag tillbaka till båten för att försöka igen. Denna gång vred jag runt motorn manuellt innan jag försökte köra startmotorn, och nu äntligen lyckades den driva runt motorn. Framsteg!
Då uppenbarades nästa problem: Hon startade fortfarande inte...
Efter lite felsökning av bränslesystemet upptäckte jag att avstängningsmekanismen i själva injektorpumpen hade fastnat i läge av, dvs jag försökte i princip starta samtidigt som man höll in stoppknappen. Efter lite handpåläggning fick jag mekanismen att röra sig och kunde så försöka starta igen, och nu äntligen vrålade hon till liv! Framsteg!
Testade i samband med provstarten även drivningen och allt verkade fungera, fram, back och neutral fungerade utan konstigheter och jag började känna mig hoppfull. Kanske skulle det trots allt gå att få henne flyttad nu äntligen... Här borde jag kanske ha sagt "peppar peppar", knackat mig själv i huvudet, slängt en näve salt över axeln och sagt tre Ave Marior, men i min glädjeyra efter att äntligen ha fått liv i henne så glömde jag alldeles av detta och gudarna lät inte dröja med att straffa mig...
Lyckligt ovetande om kommande vedermödor och ännu gladare i hågen åkte jag hem för att förbereda resan, packade med mig allt som kunde tänkas behövas plus lite till och åkte upp till båten för att kasta loss. Innan detta så vred jag på kylvattnet, efter sjunkningstillbudet hade jag nämligen i samband med åtgärdandet av den brustna slangen sett till att installera en kran för att kunna stänga av hela kylsystemet i syfte att omöjliggöra en upprepning av incidenten. Med kylningen aktiverad startade jag upp motorn på nytt och gjorde klart de sista kontrollerna innan avfärd, inklusive att testa att drivningen fortfarande fungerade som det skulle. Det gjorde den inte...
Gick ner i maskinrummet för att kolla vad som stod på och inser till min förskräckelse att vattennivån i kölsvinet stigit från enstaka centimeter nästan ända upp till motorn på bara några minuter!
Misstänkte såklart att kylsystemet sprungit läck igen och sprang fort som fan in och vred av kranen, gick upp och stängde av motorn och gick sen tillbaka ner för att felsöka. Denna gången var det inte en slang som gett sig, däremot läckte det från värmeväxlaren som ansvarar för vattenkylningen av backslaget och det var nu jag insåg varför drivningen gett upp samt varför vattenytan var täckt av hydraulolja: Värmeväxlaren läckte inte bara utvändigt utan även invändigt, så när jag släppte på kylvattnet och startade motorn så hade vattenpumpen raskt sett till att trycka backslaget fullt med vatten. Kewken...
Efter att ha oljesanerat så väl som jag kunde (backslaget hade fyllts såpass att det mesta av hydrauloljan hade tryckts ut) så tömde jag backslaget på vatten, därefter förbikopplade jag kylningen så att backslaget bara cirkulerade oljan internt. Detta mest för att testa ifall backslaget fullständigt havererat eller om det skulle gå att locka tillbaka drivningen med ett oljebyte. Det gjorde det inte...
Eller nåja, åtminstone inte till en början. Det tog ett par byten med successivt avtagande mjölkighetsgrad på den urtappade oljan innan jag började se tendenser till rörelse. Detta gjorde mig dock extremt hoppfull, så jag bytte oljan en sista gång, startade på nytt upp motorn med kylningen fortfarande avstängd och testade att lägga i framdrivningen. Succé, hon rör sig!!
Tillbaka till neutral, i med backen, återigen succé!
Tänkte att det nog är bäst att testköra ordentligt för att motionera backslaget och se till att oljebytena faktiskt hjälp varaktigt, så jag gick tillbaka till neutral och la i framväxeln... Ingenting
Jag tänkte initialt att "jaja, det kanske fortfarande var lite vatten kvar i systemet. Det kanske krävs ett oljebyte till". Gick ner i maskinrummet för att utföra detta och inser att kölsvinet återigen är fullt med hydraulolja. Men va i helv...
Springer längst bak i maskinrummet för att inspektera backslaget och möts av detta:
View attachment 534534
Hela jävla propelleraxeln, en ca 5cm tjock solid stång i rostfritt stål, har alltså vridits rakt av.... Alltså... Ja, vad ska man säga? Jag finner nästan inte ord för att beskriva den fullkomliga känsla av totalt nederlag och hopplöshet som infann sig där och då, jag överdriver nog inte när jag säger att jag satt där i 10-15 minuter och bara stirrade tyst på eländet. Jag blev inte ens arg, skrek eller svor initialt, det var bara så fullkomligt överväldigande att jag blev mållös.
Här kände jag mest bara för att ge upp, dra ut henne till havs och ge henne en vikingabegravning till sjöss, men efter lite eftertanke så kom jag fram till att det nog skulle bli dålig stämning hos diverse miljömyndigheter etc... Även om jag för en stund resonerade att "vi har för fan vulkaner som med jämna mellanrum spyr ur sig aska och koldioxid nog för tre generationer, vi har krig runtom i världen med industribränder, sänkta krigsfartyg och så vidare som följd, vad är väl en uppeldad fiskebåt i det stora hela...". Men nej, riktigt ännu ska jag fan inte ge upp. Alla år av arbete, ångest, vånda, turer till och från för att sköta basalt underhåll etc ska fan inte få gå till spillo. Hon ska hem, även om jag så ska behöva montera en utombordare längst bak och gå i gånghastighet hela vägen (och ja, även denna tanke slog mig när jag satt där och stirrade).
Däremot orkar jag fan inte mer just precis nu, så det blev till att packa tillbaka all resepackning i bilen och köra hem. I bilen hade jag gott om tid på mig att fundera på möjliga lösningar, och jag tror att jag har en idé om hur jag eventuellt kan göra... Att ta loss propelleraxeln är inte aktuellt, då skulle jag behöva ta upp henne och dylika lyft är förbannat dyra (stor och tung gammal fiskebåt, uppskattningsvis +15 ton). Däremot kanske man kan tillverka en ersättare till själva biten med splines och foga ihop med resten av axeln genom diverse metoder, eller kanske rentav en kombo av flera. En krymppassad förstärkningscylinder vars sammanfogning kan förstärkas ytterligare med antingen genomgående bultar eller försiktig svetsning (svetsa vill jag dock helst inte göra alls då jag inte vill riskera att axeln slår sig och vibrerar sönder propellerlagringarna under färd). Typ något typ såhär tänker jag:
View attachment 534535
Jaja, det får bli ett senare bekymmer. Måste vila upp mig, både fysiskt och mentalt, efter denna strapats. Men ja, humöret är inte direkt på topp just nu... Öm och stel så att jag knappt kan röra mig är jag också, ryggskott deluxe plus diverse sår och blåmärken efter att ha kravlat in och ut ur maskinrummet femtielva miljoner gånger... Nu tar jag fan en grogg och går och lägger mig, ska som tur är inte upp till något imorgon (och hade jag haft planer så hade jag fan ställt in dem).
Tack och godnatt.
Jag är inte riktigt säker på att detta gäller i mitt fall, får jag inte rätt på detta så vetefan vad jag ska göra... Då återstår nog bara den där vikingabegravningen 
