NÄn trött Ättikubikare pÄ torpet farsan hade i SmÄland var min första hoj, jag var vÀl 8-10 Är dÄ nÀr jag harvade runt pÄ den i skogen.
Sen blev det en Crescent Compact nÀr jag blev 15 1990, lÄnade ut den till en polare som skulle köra över en stor kulle i BorggÄrdsparken i Staffanstorp, vad Dompe inte visste var att det inte var en kulle utan en grillplats, sÄ uppe pÄ kullen tog marken slut och han dundrade ner pÄ grillen och bÀnkarna.
Han hade moppen över sig och jag fick tidernas jÀvligaste brÀnnmÀrke pÄ vaden frÄn avgasröret nÀr jag skulle lyfta bort moppen frÄn honom.
Framgaffeln blev sÄ jÀvla sned, men jag bara körde vidare utan att fixa det tills den sÄldes för nÄn hundring.

Vila i frid Dompe, han gick bort för sÄdÀr 20 Är sedan, saknad!
För mig och farsan var det sjÀlvklart att jag skulle ha 125:a, jag ville ha en NSR men vi hade inte rÄd. Blev en Kawa AR125 för sextusen spÀnn, garagelackad i gult och med trasig kick sÄ fick springa igÄng den.
Tvingade morsan att övningsköra med mig, hon hade aldrig kört hoj utan fick kortet pÄ köpet. SÄ med morsan bakpÄ

, hade ju bara en hoj, farsan bodde i Malmö sÄ fick tyvÀrr aldrig öva med honom.