Straff för brott mot terrängkörningslagen?

Underbar tråd det här! Med våren och sommaren på ingång känner jag glädje och stor förväntan, men samtidigt också stor respekt för fysikens lagar, mina begränsningar som hojåkare, men framförallt min egna fantasi som ofta kan skena iväg och försätta mig ibland i ganska obekväma knipor. Och då har jag bara mig själv att skylla.

Hur som helst vill jag börja med att reda ut detaljerna i ämnet; "Straff för brott mot terrängkörningslagen"

"Straffet för brottet" kan vi direkt bortse från. Det är endast i rätten saken avgörs om händelsen är ett brott, och då följs av ett straff. Allt annat är spekulation och då blir inlägget för långt. Terrängkörningslagen ser vi tidigare här i tråden, så vad menas med terräng?

(Googels ai-bot upplyser oss nästan lika bra som en dyr jurist)

Terräng är all naturmark utanför vägar och bebyggelse, såsom skog, fjäll, ängar, åkrar, myrar och stränder. Det definieras i trafiklagen som mark som inte är anlagd väg. Området omfattar även stigar och motionsspår, och kännetecknas ofta av att det är mer eller mindre obanat.

Viktiga punkter om terräng:

  • Juridisk definition: Enligt terrängkörningslagen är terräng allt som inte är väg.
  • Exempel: Skogsmark, kalfjäll, våtmarker, stränder, parker, åkrar och ängar.
  • Förbud: Motortrafik är generellt förbjuden på barmark i terräng för att skydda naturmiljön, även på egen mark.
  • Undantag:
    Körning är tillåten i samband med exempelvis skogs- eller jordbruk, samt viss räddningstjänst.

    • Alternativ betydelse: "Terräng" används även för att beskriva markens beskaffenhet, såsom kuperad eller svår terräng

".. stigar och motionsspår .. ". Det borde vara ganska enkelt att vi inte vill råka på en hoj i joggingspåret. En avsedd crossbana är så mycket roligare, kraven är ingen raketforskning utan bara SVEMO och en lämplig hoj samt eventuellt medlemskap i en klubb.

Sen fortsätter vi med ".. mer eller mindre obanad mark" - Vad betyder "obanad"?

... svårframkomlig, oröjd, ofarbar, obeträdd, oframkomlig, otrampad, stiglös, utan vägar och stigar.

Ser någon förutsättningarna för en riktigt svårt trial-tävling här ;) För att jag rullar väldigt ogärna genom "stiglös" eller "ofarbar" miljö. Jag var funktionär förra året på SM i trial på Gladö. Det var *obanat*, markerat med små pilar bara.

Sen dom "viktiga punkterna om terräng"; definition, exempel, förbud och undantag.

Definitionen; är mycket bred; "allt som inte är väg" .. hmm.

Exemplen, skogsmark, våtmark åker / ängar, mm är inga platser som är särskillt stimulerande, dom första två känns ganska oframkomliga ändå, annat än grusvägarna mellan åkrarna (OBS detta är alltså vägar). Frestande vore dock att prova dra på i 80 längs en lång strand, eller skumpa runt lite i 30-40 över ett kalfjäll, fina bilder jag ser på google. Dessvärre har vi inte så långa stränder här i mellansverige, och till fjällen är det väldigt långt härifrån.

Förbud; blir tyvärr nödvändigt då vi förmodligen skulle få alldeles för många 'mindre vetande' som gärna skulle ställa sin bil bredvid sig på badplatsen. Samt problem med dumpning / stulna bilar, bilbränder mm i skogen, och yngre offroad-entusiaster på självmordsexpeditioner. Folk utan omdöme kan skada sig själva och andra på alla möjliga vis.

Undantagen; får man väl ansöka om, ger mig lagligen tillträde till viss avsedd terräng. Annat än jordbruk, räddningstjänst, motorbana ... mm; kanske filminspelning, organiserad tävling, eller något som manar till att jag beträder terrängen med min hoj. Möjligtvis krig?

Så innan vi börjar känna skuldkänslor inför vårt spännande äventyr eller grusbuset på landsbyggden, bör vi fråga oss;

- Är det terräng vi kör i?
- Stör/skrämmer vi någon?
- Inkräktar vi på någons mark / verksamhet?
- Är det jakt i området?
- Skadar vi något, kör vi sönder nåt?

Även värt att fundera över allmänt trafikvett;

- Har sättet jag kör på något att göra med hur andra upplever min närvaro?
- Kan antalet motorcyklister ha nåt att göra med hur situationen upplevs?

Grunden till förbudet måste ju vara att förhindra störningar och skadegörelse. Lagar är inte till för att trycka ner folk som älskar att vistas i naturmiljö; till fots, på skidor, på cykel, häst, eller hoj. Så länge ingen ser, ingen hör, man inte förstör, så vet ingen att man varit där. Samma gäller turister och problem som nedskräpning, musik, fester mm. Folk som jagar trubbel finns i alla läger, det är sånt alla bra filmer grundar sig på.

Kanske inte medfött men åtminstonne önskvärt är omdömet kring var, när och hur vi kör. Det gäller offroad lika mycket som street och sport, glidare och touring. Det kommer väl med åldern. Problem med motorcyklister uppstår regelbundet precis som mellan bilisterna själva. Så länge du är medveten om hur du beter dig var du än är, tar hänsyn, har respekt för andras integritet, ett sunt förnuft med kanske en gnutta humor, så har du i princip allt som behövs för att navigera genom vilken "terräng" som helst. Lagar är till för folk som inte vet hur man beter sig.
 
Jag känner inte till om vilka lagar eller ev böter man kan få men funderar lite över, vad är själva grejen att vilja köra olagligt i skogen och inte välja att åka till en klubb istället. Där det även finns tillgång till hjälp om det skulle hända något?
Kan tänka mig att det inte är lika svårt kanske?

Jag vet flera (ungdomar) som kör olagligt och när jag pratar med dem så känner de ofta inte till att det finns klubbar i närheten.

Samtidigt så har jag hört (och sett) folk som försökt att köra på klubb men som varken medlemskap eller licens. Har öven sett de som tidigare haft licens men som inte betalt och försökt att köra på klubben iaf… då blir de avvisade. lite lurigt det här.

Vilken försäkring gäller om man skulle behöva söka sjukvård vid körning på olaglig ”svartsoppan/bana”?
 
Jag känner inte till om vilka lagar eller ev böter man kan få men funderar lite över, vad är själva grejen att vilja köra olagligt i skogen och inte välja att åka till en klubb istället. Där det även finns tillgång till hjälp om det skulle hända något?
Kan tänka mig att det inte är lika svårt kanske?

Jag vet flera (ungdomar) som kör olagligt och när jag pratar med dem så känner de ofta inte till att det finns klubbar i närheten.

Samtidigt så har jag hört (och sett) folk som försökt att köra på klubb men som varken medlemskap eller licens. Har öven sett de som tidigare haft licens men som inte betalt och försökt att köra på klubben iaf… då blir de avvisade. lite lurigt det här.

Vilken försäkring gäller om man skulle behöva söka sjukvård vid körning på olaglig ”svartsoppan/bana”?
Jag håller med, men inser/förstår att enduroslingor på klubbar inte är samma sak som "lek" i skogen. Sedan är medlemssakp + licens + miljömatta + regler etc. en hög tröskel för vissa. Det är dock bättre än alternativet som är mer bevakning och svårare att få lagliga banor godkända. Gällande försäkring så är det sällan problem om det "bara" är benbrott etc. Får du dock bestående men så blir det betydligt svårare att få ersättning.
 
Jag känner inte till om vilka lagar eller ev böter man kan få men funderar lite över, vad är själva grejen att vilja köra olagligt i skogen och inte välja att åka till en klubb istället. Där det även finns tillgång till hjälp om det skulle hända något?
Kan tänka mig att det inte är lika svårt kanske?

Jag vet flera (ungdomar) som kör olagligt och när jag pratar med dem så känner de ofta inte till att det finns klubbar i närheten.

Samtidigt så har jag hört (och sett) folk som försökt att köra på klubb men som varken medlemskap eller licens. Har öven sett de som tidigare haft licens men som inte betalt och försökt att köra på klubben iaf… då blir de avvisade. lite lurigt det här.

Vilken försäkring gäller om man skulle behöva söka sjukvård vid körning på olaglig ”svartsoppan/bana”?
Det brukar följa med ett bagage med göromål om man engagerar sig i en klubb. Kör man på egen hand kan man spontant köra rätt ut i skogen när andan faller på.
Går man med i en klubb ska man köra på specifika platser under de tider som klubben tillåter och helst i samma riktning som en massa andra. Sen förväntas man vara med och snickra på klubbstugor, återställa skogen och sälja lotter på julmarknaden.
Som grädde på moset tvingas man vara tillsammans med andra människor när man helst vill köra motorcykel.
 
Det brukar följa med ett bagage med göromål om man engagerar sig i en klubb. Kör man på egen hand kan man spontant köra rätt ut i skogen när andan faller på.
Går man med i en klubb ska man köra på specifika platser under de tider som klubben tillåter och helst i samma riktning som en massa andra. Sen förväntas man vara med och snickra på klubbstugor, återställa skogen och sälja lotter på julmarknaden.
Som grädde på moset tvingas man vara tillsammans med andra människor när man helst vill köra motorcykel.
Visst är det lättare att bara kicka igång och köra iväg, isfa lasta på släp eller in i bil och först behöva köra iväg för att sedan lossa allt. Att dessutom behöva umgås med likasinnade är ju ett problem. :fyllisar
I mitt fall så tycker jag det är trevligt att småsnacka lite när jag ändå försöker hämta andan mellan varven.

Ja, det där med specifika öppet tider.
Vi har försökt lösa det genom att åka till andra närliggande klubbar som har öppet när vi har tid. Men jag håller med om att det är enklare att bara ta ut hojen och köra. Det kostar lite extra men vi tycker att det är värt.

Ännu har jag inte känt mig tvingad till något jobb på klubben. Jag har själv valt att hjälpa till när det behövts. Att t ex hjälpa till inför och under en tävling är både roligt, intressant och lärorikt. När man är klar ligger "gratis"-hamburgaren på grillen..

Ska nog tillägga det, att de som jag pratat med om det här tidigare, är inte alls intresserade av att träna, lära sig mer, grundteknik, umgås med andra utanför den interna gruppen och framförallt inte att tävla. Är mx och enduro en sport?
Det kanske varför man istället väljer "svart-banor" i skogen, vilket kan vara förståeligt.
 
Föreningsengagemang gör det möjligt för alla att genomföra aktiviteter. Vare sig det är en lokal enduroklubb, SMC eller något helt annat så handlar det om att lägga en del av sin fritid på att se till att både man själv och andra kan utvecklas och ha roligt.

Alla är inte föreningsmänniskor men något kan man säkert bidra med. Kanske kan man göra fina skyltar, man kan donera gamla prylar, man kan hjälpa till att drifta en hemsida, man kan sköta ekonomin eller vad man nu är bra på. Allt behövs och någon annan behöver göra mindre.

På köpet får man tillgång till bana, träningstider, lånesläpvagn eller vad det nu kan handla om.

Föreningar bygger samhället.


Kör snyggt!
 
Visst är det lättare att bara kicka igång och köra iväg, isfa lasta på släp eller in i bil och först behöva köra iväg för att sedan lossa allt. Att dessutom behöva umgås med likasinnade är ju ett problem. :fyllisar
I mitt fall så tycker jag det är trevligt att småsnacka lite när jag ändå försöker hämta andan mellan varven.

Ja, det där med specifika öppet tider.
Vi har försökt lösa det genom att åka till andra närliggande klubbar som har öppet när vi har tid. Men jag håller med om att det är enklare att bara ta ut hojen och köra. Det kostar lite extra men vi tycker att det är värt.

Ännu har jag inte känt mig tvingad till något jobb på klubben. Jag har själv valt att hjälpa till när det behövts. Att t ex hjälpa till inför och under en tävling är både roligt, intressant och lärorikt. När man är klar ligger "gratis"-hamburgaren på grillen..

Ska nog tillägga det, att de som jag pratat med om det här tidigare, är inte alls intresserade av att träna, lära sig mer, grundteknik, umgås med andra utanför den interna gruppen och framförallt inte att tävla. Är mx och enduro en sport?
Det kanske varför man istället väljer "svart-banor" i skogen, vilket kan vara förståeligt.
Den enduroklubb jag gick med i (när jag trodde det var något för mig) hade som krav att man arbetade ett antal pass som funktionär för att få köra på träningarna. Det var inget problem för mig som genom åren haft alldeles för mycket föreningsverksamhet att roa mig med, men jag kan förstå att andra inte uppskattar det.

Ju äldre jag blir, desto mindre lust har jag att anpassa mina göranden efter andra människor.
 
Det är rätt tydligt att "föreningssverige" är svårt för den yngre generationen. Vi har varje år ett gäng föräldrar som absolut inte kan hjälpa till. "Roligast" är att de samtidigt förväntar sig att vi har hemmatävlingar för att deras blivande världsmästare (7 år gammal) skall få optimala förutsättningar. Vi har börjat sätta hårt mot hårt och då hittar de nya klubbar.
 
Samma när dom curlade kidsen börjar bli lite äldre och man säger till dom hjälpa till lite. Den första frågan som kommer "hur mycket betalt får jag"

Eller när den/dom som lägger ner många kvällar i veckan på att fixa med banan och bevattning. Tacken dom får är det alltid är några som klagar. Antingen är det för mycket vattnat eller dammar det. Det är för dåligt slätat eller hoppen inte bra.

Sen säger man ifrån och säger till dom istället för att gnälla så kom och hjälp till då blir svaret "vi betalar ju medlemskap"
 
Samma när dom curlade kidsen börjar bli lite äldre och man säger till dom hjälpa till lite. Den första frågan som kommer "hur mycket betalt får jag"
Gäller inte bara ungdomar och de finns överallt. Är det fika på jobbet så dyker de upp från ingenstans och snyltar sig i någon annans hemabak, men när de själva behöver köpa så blir det från REA hyllan.
 
Den enduroklubb jag gick med i (när jag trodde det var något för mig) hade som krav att man arbetade ett antal pass som funktionär för att få köra på träningarna. Det var inget problem för mig som genom åren haft alldeles för mycket föreningsverksamhet att roa mig med, men jag kan förstå att andra inte uppskattar det.

Ju äldre jag blir, desto mindre lust har jag att anpassa mina göranden efter andra människor.

Du är välkommen i föreningen "Grumpy old men who just want to be left alone Association" (y)
 
Jag känner inte till om vilka lagar eller ev böter man kan få men funderar lite över, vad är själva grejen att vilja köra olagligt i skogen och inte välja att åka till en klubb istället. Där det även finns tillgång till hjälp om det skulle hända något?
Kan tänka mig att det inte är lika svårt kanske?

Jag vet flera (ungdomar) som kör olagligt och när jag pratar med dem så känner de ofta inte till att det finns klubbar i närheten.

Samtidigt så har jag hört (och sett) folk som försökt att köra på klubb men som varken medlemskap eller licens. Har öven sett de som tidigare haft licens men som inte betalt och försökt att köra på klubben iaf… då blir de avvisade. lite lurigt det här.

Vilken försäkring gäller om man skulle behöva söka sjukvård vid körning på olaglig ”svartsoppan/bana”?
Ja svartcross /enduroslingor är väl en sak - enkelhet är väl säkert en del av svaret , du rullar hemifrån ut på Tallåsen och kör ingen kastning ingen transport .
👋Är ju inte bara sånt som avses med tråden när man tar den där fina skoterleden mellan grussträckorna eller turen över Tallåsen på på grusrepan så är man ju inte ute efter nåt som har med cross/enduro att göra och har inte cykel för det heller .
Finns alltid rövhål som inte beter sig och har folkvett men stannar man för vandrare/hästar/skogsbönder så är det oftast ingen som bryr sig nåt större om man inte står i ett surfplatta och brötar sönder
 
Det är rätt tydligt att "föreningssverige" är svårt för den yngre generationen. Vi har varje år ett gäng föräldrar som absolut inte kan hjälpa till. "Roligast" är att de samtidigt förväntar sig att vi har hemmatävlingar för att deras blivande världsmästare (7 år gammal) skall få optimala förutsättningar. Vi har börjat sätta hårt mot hårt och då hittar de nya klubbar.
Det är inte konstigt att det dör ut heller äldsta grabben fick lägga ner för tiden finns inte med fler barn och kommer dom upp i 125cc så tar det så mycket tid och pengar att det inte är försvarbart.
Veckopendlar mån-torsd och mån- ons var träning med ansvar för saker under minst en av dom träningarna sen ut o kuska på helgerna så jag iallafall har inte tiden om jag inte ska säga upp mig och ruttna på hemmaplan för jag pendlar till jobb sen -98 typ -alla jobbar inte 7-16 ,8-17 på gångavstånd hemifrån .
🙂Grabbarna kör på egen mark numer för crossklubbar och ridklubbar är tamejfan samma skit när det gäller förståelse för att tiden inte finns 👋
 
Det är inte konstigt att det dör ut heller äldsta grabben fick lägga ner för tiden finns inte med fler barn och kommer dom upp i 125cc så tar det så mycket tid och pengar att det inte är försvarbart.
Veckopendlar mån-torsd och mån- ons var träning med ansvar för saker under minst en av dom träningarna sen ut o kuska på helgerna så jag iallafall har inte tiden om jag inte ska säga upp mig och ruttna på hemmaplan för jag pendlar till jobb sen -98 typ -alla jobbar inte 7-16 ,8-17 på gångavstånd hemifrån .
🙂Grabbarna kör på egen mark numer för crossklubbar och ridklubbar är tamejfan samma skit när det gäller förståelse för att tiden inte finns 👋
Å ena sidan förstår och vet jag om utmaningen. å andra sidan, både ridsport och motocross kräver mycket runtomkring. Banor som skall preppas, bevattning som skall fungera, kiosk som skall bemannas etc. Det sker inte av sig själv utan man får snällt släppa sosse-attityden om att "någon annan" löser detta och dra sitt strå till stacken.
 
Å ena sidan förstår och vet jag om utmaningen. å andra sidan, både ridsport och motocross kräver mycket runtomkring. Banor som skall preppas, bevattning som skall fungera, kiosk som skall bemannas etc. Det sker inte av sig själv utan man får snällt släppa sosse-attityden om att "någon annan" löser detta och dra sitt strå till stacken.

Eller betala för det. Jag är medlem i en förening där varje medlem förväntas bidra med x antal timmar per år. Som alternativ kan man köpa timmar för y kr/h.

Det gör att man kan hålla nere årsavgiften för de som vill/kan vara mer aktiva, samtidigt som vi som reser mycket kan bidra ekonomiskt istället.
 
Det brukar följa med ett bagage med göromål om man engagerar sig i en klubb. Kör man på egen hand kan man spontant köra rätt ut i skogen när andan faller på.
Går man med i en klubb ska man köra på specifika platser under de tider som klubben tillåter och helst i samma riktning som en massa andra. Sen förväntas man vara med och snickra på klubbstugor, återställa skogen och sälja lotter på julmarknaden.
Som grädde på moset tvingas man vara tillsammans med andra människor när man helst vill köra motorcykel.

Håller med. Småklubbar brukar fungera bra, men när det är större klubbar finns det alltid någon av följande typer:

1. En besserwisser som på nedlåtande vis ska förklara hur aktiviteten bäst/säkrast utförs. Saknar oförmåga att skilja på åsikt och fakta.
2. En fd suppleant i klassrådet som tycker möten och agendor är livets väg till lycka.
3. En ouppfostrad dåre som riskerar liv och lem på allt och alla omkring sig. Oftast påhejad av curlingföräldrar som lagt allt uppfostringsansvar på skolan.
4. En förbannad gubbe med diabetes som lever helvete om någon ställt en cykel fel.
5. En grupp faktiskt vettiga människor som varje träff snackar om hur man borde fly fältet och starta en ny klubb.


I USA finns det gott om allmän mark där buskörning är tillåten - jag håller till där med en liten grupp polare. Fungerar bra, men marken är givetvis inte underhållen, så det handlar mer om enduro än cross.
 
Last edited:
Samma när dom curlade kidsen börjar bli lite äldre och man säger till dom hjälpa till lite. Den första frågan som kommer "hur mycket betalt får jag"

Eller när den/dom som lägger ner många kvällar i veckan på att fixa med banan och bevattning. Tacken dom får är det alltid är några som klagar. Antingen är det för mycket vattnat eller dammar det. Det är för dåligt slätat eller hoppen inte bra.

Sen säger man ifrån och säger till dom istället för att gnälla så kom och hjälp till då blir svaret "vi betalar ju medlemskap"

Sista tiden jag bodde i Skåne så hade Saxtorp olika medlemsavgifter, antingen en hög avgift för den som inte ville göra ett visst antal arbetspass eller en lägre för de som gjorde sina arbetspass.

Det tycker jag är nåt som fler klubbar kunde införa. Då vet de där ungdomarna exakt vad de får betalt för sin dyrbara tid. Om den nu är så dyrbar som de själva tycks tro...
 
Nu har jag inte kört MC i skogen, men väl fyrhjuling (lugnt och försiktigt, inte nåt busåkande), även om det är brott mot terrängkörningslagen. För min del handlar det inte bara om att det är kul att köra i skog och mark (dvs utanför vägen), utan även att det är kul och spännande att komma ut och se sig omkring i skog och mark. Ha med lite kaffe och hitta ett vindskydd vid en sjö för att sippa lite svart vid i en paus är ju en härlig del av att åka ut i skogen. Så för egen del skulle jag nog inte få ut alls mycket av att köra på bana om jag skulle vilja börja köra mc "utanför vägen" så at säga. Men då är jag ju som sagt kanske inte ute efter att busåka.
 
Nyheter
Yamaha R7-vinnarens rapport: ”Ett riktigt monster på kurviga landsvägar!”

På MC-mässan i vintras anor...

Nisse Hedlund bortgången

Den legendariske motorkonst...

En dag på dragstrippen

Efter att ha varit aktiv so...

Steve McQueens Scott Squirrel till salu

Detta Scott Flying Squirrel...

Dags för Strängnäs Bike Show!

Sista lördagen i augusti är...

Bikeweekend på Kjula denna helg

Den 22-23 augusti är det da...

Motorcycle Inferno #8

Den 5 september blir Laxhol...

Tiotusentals körde Mälaren Runt

Lördagen den 15 augusti gen...

Mälaren Runt fyller 40 år

Nu på lördagen den 15 augus...

Steve Holcombe klar för GGN!

Pressmeddelande 2026-08-10 ...

Back
Top