Körglädje

[L. Mäkinen]

I en annan tråd försökte jag få fram vad jag menar med körglädje. För mig är det känslan av människa och maskin som arbetar tillsammans där föraren får återkoppling från tekniken och varje input man gör får en förutsebar reaktion från fordonet.
Det behöver inte vara något som går fort utan snarare en känsla av att vara i kontroll och närvarande i stunden.

Jag har närmre till bilanalogier och kan aldrig få körglädje i en bil med död styrning. Det spelar ingen roll hur glad jag är när jag vrider på ratten och det bara känns som att det är ett trögt motstånd utan att det finns information om greppnivån. Samma sak när man har fart genom en kurva och bilen inte håller det förväntade spåret. Det måste komma information via ratt och/eller ryggslut innan ögonen talar om att något händer för att jag ska få känslan av kontroll.
Utan känsla av kontroll, ingen körglädje.

På motorcykel är det främst några BMW där jag har så lite feedback att jag blir illamående.

När jag försöker köra fort är det fokus på körningen på ett annat sätt än för att njuta av körandet. Det är inte körglädje utan något annat.

Har någon tankar kring det här och vill diskutera?
Att säga att jag har fel är inte så konstruktivt.

 

[BrooklynS]

I en annan tråd försökte jag få fram vad jag menar med körglädje. För mig är det känslan av människa och maskin som arbetar tillsammans där föraren får återkoppling från tekniken och varje input man gör får en förutsebar reaktion från fordonet.
Det behöver inte vara något som går fort utan snarare en känsla av att vara i kontroll och närvarande i stunden.

Jag har närmre till bilanalogier och kan aldrig få körglädje i en bil med död styrning. Det spelar ingen roll hur glad jag är när jag vrider på ratten och det bara känns som att det är ett trögt motstånd utan att det finns information om greppnivån. Samma sak när man har fart genom en kurva och bilen inte håller det förväntade spåret. Det måste komma information via ratt och/eller ryggslut innan ögonen talar om att något händer för att jag ska få känslan av kontroll.
Utan känsla av kontroll, ingen körglädje.

På motorcykel är det främst några BMW där jag har så lite feedback att jag blir illamående.

När jag försöker köra fort är det fokus på körningen på ett annat sätt än för att njuta av körandet. Det är inte körglädje utan något annat.

Har någon tankar kring det här och vill diskutera?
Att säga att jag har fel är inte så konstruktivt.

Du har väl helt rätt i så motto att det är rent subjektivt… det hänger sällan på råa prestanda, inte på om växellådan är manuell eller inte men säkerligen mer på feedback och/eller det som inte kan närmare definieras som ”känsla”.

Det jag tycker är roliga fordon att köra tycker andra är tråkiga. Och så vidare.

Jag tycker tex om precision. Då gillar man Citroën DS och CX eftersom de följer din blick exakt oavsett hur underlaget ser ut. Inga onödiga gummibussningar mellan väg och hjärna. Inga sneddragningar. Roliga att köra? Men absolut. Påminner de om MGB (också rolig)? Inte mycket.
Range Rover mk1 är också rolig att köra med sin mix av lastbil och Rolls Royce (har referenser även där).
Ford Mustang GT -66? Svintråkig men mysigt ljud. Saab V4? Japp, styv och man känner i arslet vart bilen tar vägen, precis som Saab 99 och i viss mån även 900 även om den är trögare att få ut baken med. Givetvis ingen prestanda alls att prata om.
BMW? Har hittills inte kört någon som är rolig på det viset även om känslan i gas/koppling/växellåda kan vara trevlig. Tesla 3 Performance då? Väldigt bra prestanda men inte särskilt rolig alls fast alla säger det. Alfa GTV 2.0 är mycket roligare trots slö som en Saab 900 Turbo. Det går att fortsätta.

Hojar då? Av någon anledning tycker jag att tidiga Goldwing 1000 är roliga. För sin ålder. Hoj är definitionsmässigt roligt, så det handlar kanske inte om prestanda då i stort sett alla hojar med +130 hk är snabba. Påverkas väldigt mycket av däckval. Har provat några Ducati men det var väl bara 998-an som var lite kul i betydelsen kompromisslös (kopplingen till Citroën DS är tydlig). Japanska sportisar snabba men döda med trist motorljud. Vmax gammal är svinkul fast den är helt kass på så väldigt mycket. Traja Speed Triple jätterolig, sådan skulle jag kunna ha om jag hade 15cm kortare ben. BMW F800S är väldigt kul fast den har halva effekten av en modern sportis. Varför? Ingen aning. Stora BMW inte särskilt roliga men Telelever har den fördelen att det finns precision. Det är bra.

En Björn-roman nästan som utmynnar i att jag inte har en jävla aning om vad som gör att jag tycker att fordon A är roligt medan fordon B inte är det. Sorry.


Med vänlig hälsning,

 

[Embargo]

Även jag håller nog mest med. Jag kan iofs släppa en del av det förutsägbara om bara feedbacken är tydlig och fordonet reagerar fort nog på input. Notera en del, blir det för oförutsägbart så går det ju inte att kompensera. Plus att mina skills ligger en bra bit under vad som går att göra med de flesta fordon så ta med det i beräkningen. Känslan att upprepat vara på väg att tappa kontrollen dödar all körglädje.

Sen skulle jag också vilja knacka in begreppet "ivrig" någonstans. Främst på motorsidan men även väghållningen. Det finns helt utmärkta motorer som går att köra fort med som inte intresserar mig alls. Precis som det finns motorer som kanske egentligen är rätt dåliga men som är ... rätt känsla? Just ivrig är känslan.
Plus att det ju då finns sådana som är båda.

Med vissa undantag såklart. Jag har en b230 med alldeles för stor turbo. Ivrig är inte riktigt beskrivningen, turbolaggen är flera sekunder om man tappar trycket. Sen skjuter den iväg som jag vet inte vad. Jättekul faktiskt om än rätt meningslöst (det går inte att hålla trycket uppe utan att accelerera ty turbon är jättestor, så det blir ny lag hela tiden...).

Lite så.

 

[L. Mäkinen]

Jag tyckte att BMW gjorde körglada bilar från slutet av 60-talet till runt 2000. Sen blev de för klumpiga. Efter det har de även monterat turbo vilket tar bort all direktkontakt med motorn.

Det där är en sak till som jag har reagerat på med en del motorcyklar. Det finns ingen omedelbar koppling mellan hand och motor. Det är någon halvfigur till ingenjör som har förutbestämt vad som ska hända.

 

[L. Mäkinen]

Om det vore roligare ju snabbare det går borde det vara allra skojigast med en mc med extremt väljusterade elektroniska system så man själv bara behöver vrida på fullt och hänga med.

 

[H_____P]

För mig är en Mazda Miata oavsett generation urtypen för "körglädje". Under ett par var jag fodervärd åt både en 996 GT3 samt en Miata 2011. Visst var Porschen häftig men på våra landsvägar föredrog jag Miatan alla gånger.

 

[Björn F]

Körglädje är väl när man har en snabbare och bättre hoj en sina tio närmaste hojpolare och man kör ifrån dom hela tiden.

Den glädje jag känner när jag kör med mina jättegamla hojar är väl något annat. Likväl är det glädje. Något som jag beskrivit många gånger. Det där leendet som kommer utan direkt anledning.

Varför jag tycker att det är så jäkla kul att köra min 4-växlade moppe vet jag inte exakt. Det bara är så. Fast jag har läst här att det inte är kul att köra moppe.

Det som är glad vinner över den som är neggig. Vem som pissar längst intresserar mig inte.

Rätt skön känsla att ha de tre hojarna jag vill ha. Suktar inte särskilt hårt efter någon mer. Vill absolut inte ha något nyare/modernare än de jag har.
Vill inte ens ha någon mer moppe. En räcker gott.

Idag blir det moppeväder. 28 grader. Lång omväg till min polare som bor två mil bort.
Jeans och tisha. Ååååååh va trååååkigt.
Edit: 10 mil, så omväg blev det.

 

[L. Mäkinen]

Det är egentligen ingenting som är bra med den här bilen, men det är skönt med frisk luft och att sitta nära marken.
Försöker påverka blodtrycket...

 

[H_____P]

Jo, cab är riktigt mysigt. Hade nog egentligen velat haft en Miata men min sambo vägrar byta ut vår gamla Boxster.

 

[Embargo]

Miata är obegriplig för mig, tex s2000 är SÅ mycket roligare att köra. Men det är ju också lite grejen, körglädje är individuellt och vägen dit må ha likheter men identiskt är det inte.

Kanske blir det i slutänden lite som Stewart sa om porren - svårdefinierad men "I know it when I see it."

 

[L. Mäkinen]

Miata är obegriplig för mig, tex s2000 är SÅ mycket roligare att köra. Men det är ju också lite grejen, körglädje är individuellt och vägen dit må ha likheter men identiskt är det inte.

Kanske blir det i slutänden lite som Stewart sa om porren - svårdefinierad men "I know it when I see it."

Jag gillade inte alls S2000, men det var främst för att jag inte förstår vitsen med VTEC. Det ger en oharmonisk spik mitt i registret och på fel ställen ger det instabilitet.
Dessutom kändes det som en svajig båt jämfört med min dåvarande Opel Speedster.

 

[Embargo]

Jag gillade inte alls S2000, men det var främst för att jag inte förstår vitsen med VTEC. Det ger en oharmonisk spik mitt i registret och på fel ställen ger det instabilitet.
Dessutom kändes det som en svajig båt jämfört med min dåvarande Opel Speedster.

Äh, bara håll varvet över 6000 och se till att det är en AP1a. Plus rätt däck, särskilt bak är det kritiskt. Sen skadar inte coilovers och polyuretanbussningar, då funkar plötsligt AP2. Skadar inte att ha några månader att vänja sig heller. Eller vara hondafantast.

Det sagt så var speedstern trevlig när jag provkörde vill jag minnas.

 

[L. Mäkinen]

Äh, bara håll varvet över 6000 och se till att det är en AP1a. Plus rätt däck, särskilt bak är det kritiskt. Sen skadar inte coilovers och polyuretanbussningar, då funkar plötsligt AP2. Skadar inte att ha några månader att vänja sig heller. Eller vara hondafantast.

Det sagt så var speedstern trevlig när jag provkörde vill jag minnas.

Så om man bygger om den blir den kanske bra?
Det där med varvtalet gör att man inte kan köra annat än med full attack.
Jag hade en ny Civic Type R EP3 och blev anti-Honda eftersom jag blev så välkänd på verkstaden...
VTEC irriterade i vissa kurvor, exempelvis "Sviestakurvan" på Linköpings Motorstadion. Man tappade greppet om man hade låg växel och gick man upp ett steg drog den sig knappt framåt.

 

[H_____P]

Äh, bara håll varvet över 6000 och se till att det är en AP1a. Plus rätt däck, särskilt bak är det kritiskt. Sen skadar inte coilovers och polyuretanbussningar, då funkar plötsligt AP2. Skadar inte att ha några månader att vänja sig heller. Eller vara hondafantast.

Det sagt så var speedstern trevlig när jag provkörde vill jag minnas.

Jo. Fina bilar helt klart och legat på min köplista många gånger. För min del blir det lite fel att slänga på massor med dämpare mm åt fel håll. På gata vill jag att en bil ska vara mjuk och följsam och inte ha för långt till gränsen. Precis därför jag tyckte den enkla Miatan var roligare på vägen än värsting gt3:an. Upplevde lite samma sak med min speed triple rs. Alldeles för banorienterad för att vara kul på gata. Men som du säger, körglädje är högst subjektivt!

 

[Heaven]

Håller med rätt mycket om det som skrivits. Som jag ser på körglädje är det något som uppstår i sammanhanget. När körglädjen uppstår blir det en känsla av jag är i ett s.k. "flow state", där jag har full kontakt med vägen/omgivningen. Men det får inte vara förutsägbart och tråkigt utan känslan innebär att det måste vara spännande och varierande, men där jag samtidigt upplever att jag har kontroll över det som sker.

Jag kopplar detta till att man är i en lagom utmanande situation, men samtidigt i hög grad agerar på automatik utan att behöva tänka, dvs det man får av erfarenhet. Det finns helt klart enskilda faktorer som har stor betydelse, som vilken hoj man kör, vägen, omgivningen, ljudet, dofterna och inte minst sinnesstämningen, men om körglädjen uppstår går inte fullt ut att förutspå, det är mer som en feedback tillbaka på att alla faktorerna lyckats samverka till en helhet som ger upplevelsen av flyt.

 

[totoro]

Amerikansk v8 ska det vara. Annat kommer längre ner.

 

[Ulvhamne]

Jag håller nog med i stort. En av de hojarna jag ägt som gav mest regn körglädje var nog en rd350. Den är ju varken särskilt effektstinn eller har stabil ram, men det bängliga spjälstaketet till ram och tvåtakten gav mycket glädje vid nästan rent lagliga hastigheter.