Till exempel idag eftermiddag tog jag på mig att inventera bortglömda rastplatser, gamla torp och gårdar och gärden i min relativa omnejd i dom nordvästra delarna av södertörn. För det valde jag min 350cc endurohoj då framkomlighet och tillgänglighet var prioritet.
22*C varmt och riklig luftfuktighet gjorde dagen mer spännande, nästan lite tropisk. Jag tog mig fram till orterna på asfalterade 70-vägar, samt en del grus eller stenkross. Mycket stående körning i tvåan och trean i låga varv, på spaning efter gammal civilisation.
Jag upptäckte ett par nästan helt igenvuxna rastplatser som avslöjades endast genom att hoppa av hojen och traska in i salladen.
Dom gamla trämöblerna kunde lika gärna vara ruttet fnöske, men med ordentligt slip och sedan ett stänk olja skulle man nog kunna fresha till även detta trä.
Nog finns ett flertal gamla tomter kvar i obyggden, tyvärr utan torpen. Dom har antingen brunnit ner eller ruttnat bort. Allt som finns kvar är en liten skylt från hembygdsföreningen, och i dom fall jag hade lite tur även en stengrund.
Med det närmast tropiska klimat senaste veckan har salladen vuxit sig tät, vacker och grön men dessvärre hindrande. Knappt att man såg traktorvägarna som ibland övergick i små viltstigar.
Jag trängde mig fram igenom växtligheten, i halvtorr lera och uppbökad jord, med kvistar och blad piskandes mot visiret. Hojen och jag var som ett stort rullande vildsvin.
Efter en tids tragglande i snåren blåttade sig civilisationen och 70-vägarna kom som en sval bris med kylning för både mig och motorn. Väl hemma i tid för islatte sitter jag här nu med bilderna från äventyret och känner lukten av min osande KTM 350. Tror jag har en fästing i brallan men den får vänta till läggdags då jag har en riktig varm överraskning åt den.
Jag kan nog inte bygga upp torpen åt kommunen, men jag känner starkt för att låna Dicks trimmer och röja upp åtminstonne en av rastplatserna kring bordet, och sen ha picknick där.