Detta kan komma att bli en projekttråd som handlar om ingenting. Det var egentligen inte tänkt att bli någon tråd om denna hoj. Den är inköpt som ett tidsfördriv för kommande vinter.
Men när detta nämndes för en annan forummedlem så tycktes det annorlunda.
Projekt måste tydligen inte vara kompletta renoveringar (tur för mig) eller galna lastbilsturbo konverteringar. Det kan kanske finnas intressanta saker att hämta från en ren uppfräschning av en hoj som hamnat lite i skamvrån en stund. Och därför halkat efter till ett skick som inte riktigt motsvarar vad det hade kunnat vara.
Det finns ju också ett just nu nästan outtröttligt intresse i fordonsvård (främst bilar) vilket har resulterat i mängder av bilvårdsmärken, och youtubers som tvättar fordon i hur många timmar som helst…
Finns det sånt intresse även på sporthoj tro? Vi får väl se. För det blir en projekttråd av detta som delvis kommer handla om en Speed Triple. Men också kanske lite mer allmänt om hur man kan lyfta en lite ytskikts mässigt nedgången MC, till en (förhoppningsvis) riktig pärla.
Hur som haver…
Det är visst så att man ibland, av någon anledning, fastnar för vissa hojar.
Triumph Speed Triple är för mig just en sån hoj. I synnerhet generation 3 och 4. Men visst. Kniper det så går en gen. 5 med 1050 motorn bra också.
Egentligen är de rätt hopplösa då de inte duger till så jättemycket utöver att åka och köpa glass med. Men samtidigt just därför så galet coola. Filosofin “less is more” har varit med från början och bidrar till att skapa en hoj som har körning och bus i fokus.
På slutet av 90-talet designades Tripplarna om och slog ner lite som en bomb i hojvärlden. Olik allt annat som fanns då utseendemässigt. Dubbla framlampor var populärt på sporthojarna. Men nytt på nakenhojar.
Ramen som på en nakenhoj blir mer framträdande var också designad på ett nytt sätt. En annan sak som onekligen hör Triumph till är de underbara trecylindriga motorerna. Motorer som är vridstarka, välljudande och stryktåliga. Och som såklart är anledningen till triple namnet.
För egen del så har jag alltid gillat dessa hojar. Ända sedan de designades om där i slutet på 90-talet, med de dubbla lamporna.
På den tiden så var det en hoj som gällde, och den skulle passa till allt jag tog mig för.
Triumph var redan då en favorit bland hojtillverkarna. En Thruxton 900 har stått i garaget men pga. opraktiskhet, samt lite klen effekt (tyckte jag då) byttes ut mot en Tiger 1050 fullmatad med all möjlig och omöjlig utrustning.
Men under tiden innan bytet de två emellan så sprangs det en hel del i Triumph Återförsäljarnas hallar. Det kollades väl lite på allt möjligt men en hel del sneglades det på Triplar. Skulle det kanske funka ändå. Jämfört med en Thruxton så var det ju mer knuff.
Förnuftet vann dock och sista ronden, försäkringspremie ronden, togs med lätthet hem av Tigern. Att tigern var långt mer användbar, och bekväm, med egentligen exakt samma motor lyckades övertala en då väldigt förnuftig version av mig själv.
Det där sneglandet på Triplar har dock fortsatt genom åren. Designen håller och det är fortfarande otroligt coola hojar. Film proveniens från Misson Impossible har den, och modellen är också flitigt porträtterad i “Joe Bar Team” serien från bland annat tidningen Bike.
Historien om just denna hoj börjar, som så många andra, med att jag börjat fundera på vad man ska ägna sig åt under vintern. Projekt och objekt upptog alldeles för mycket av ens tid
och som alltid började annonssajterna hårdbevakas.
Stora projekt, små projekt. Roliga projekt och som alltid helt hopplösa projekt som av ägarna beskrivs som “lätt för den händige”
I bruset av annonser så noterades denna Speed Triple. Den kom ut tämligen sent på säsongen, men stod nära geografiskt och stack ut av två anledningar. Det första var det låga miltalet. Det andra var det ganska höga priset, naturligtvis påverkat av miltalet.
“Säljer min Triumph då tiden tyvärr inte räcker till längre. Fint skick och går jättebra. Precis inkörd med 2273 mil.”
Avskrev den till en början då det var svårt att se att det skulle finnas något att göra på en lågmilad hoj som beskrevs som fin i annonsen och var prissatt därefter.
Men siktet hade lite smått låst mot en Svart Triple och dialog fördes med i princip alla annonsörer av dylika hojar, inom något sånär lagom avstånd.
Då denna fanns nära, samt inte blev såld så togs efter några veckor kontakt även med ägaren till denna. Visade sig vara en riktigt trevlig herre som hade den och mellan raderna så framgick att det nog gick att diskutera pris. Så en koll kändes plötsligt fullt motiverad.
Som det ibland är så motsvarade skicket kanske inte riktigt mil/prisnivå när hojen väl synades på plats. Men samtidigt konstaterades också en hel del positiva saker som inte tillhör vanligheterna på äldre begagnade hojar. Blinkersen var förvisso utbytta till mindre diton. Men originalen fanns kvar allihopa och de var i riktigt bra skick. Servicehistoriken, manualer, kvitton, besiktningsprotokoll och till och med nyckelkoder fanns kvar. Allt förpackade i original triumph etui som såg ut som om det var nytt.
Passagerarsadeln och original avgasrör följde även dem med, i fint skick.
Sammantaget så var den inte som jag trodde, men inte heller dålig. Och absolut inte hopplös. Det fick bli ett försök till köp. Ett försök som gick vägen!
Plötsligt var man ägare till en av de coolaste streetfighter hojarna som finns.
Plötsligt fanns ju där också ett projekt. Om än litet…
Kan man lyfta denna hoj från det lite sömniga och eftersatta skicket den är i nu. Till att bli något som motsvarar en drygt 2000milad hoj.
Jag tror att det finns en riktig pärla under ytan på denna hoj!
Det som är med denna hoj är att den är ganska rejält repig och lite skavd.
Alla lackade ytor har repor på sig. Delvis kommer dessa från att hojen stått utomhus med ett överdrag på. När vinden tar tag i överdraget så rör det på sig och orsakar då repor. Även vid på/av tagning så är det lätt att få mindre repor.
På cutsen är den största riktigt skadan. Tidigare ägaren hade använt en ryggsäck som legat mot och skavt.
Tanken ser ut som om den kanske har använts som förvaringsplats för en jacka eller dylikt vid något fikastopp. Något som lämnat repor efter sig då kanske en dragkedja eller liknande har släpat emot den. Tidigare nämnda överdrag har troligen gjort sitt till även här. Sedan är hojen också rejält ruggad på båda sidorna av tanken. Knäskrap kan man kalla det
Standard på alla hojar som inte har någon form av skydd där.
Finns utöver detta också många smådetaljer som blivit lite ytrostiga, eller matta. Eftersom det inte finns några kåpor som kan skymma dessa delar så blir varje liten vinkel och vrå synlig och avgörande i hur man uppfattar ytskicket på hojen.
Så däri ligger “projektet”. Hur långt kan man som simpel lekman lyfta skicket på sin hoj. Förhoppningen är att komma lite längre än vad man normalt “kostar på” sin brukshoj i form av omsorg och rekond.
Tanken är också att det kanske finns en och annan som egentligen vill putsa till sin hoj på liknande sätt. Men som pga ork (det tar tid), kunskap (detta är verkligen ingen raketforskning) eller brist på lokal att vara i inte riktigt tycker sig ha möjlighet. Kanske kan någon få lite inspiration och hjälp på traven?
Ja visst ja…
Hojen är inte besiktigad sedan 2016,
och inte servad sedan 2020 så där kan det finnas något att ta tag i också.
Kort och gott en projekttråd om ingenting, som förhoppningsvis ger någon någonting.
Lite mer runt omkring Speed Triple kommer det såklart också att bli.
Känns otroligt kul att ha en Triumph igen!
Men när detta nämndes för en annan forummedlem så tycktes det annorlunda.
Projekt måste tydligen inte vara kompletta renoveringar (tur för mig) eller galna lastbilsturbo konverteringar. Det kan kanske finnas intressanta saker att hämta från en ren uppfräschning av en hoj som hamnat lite i skamvrån en stund. Och därför halkat efter till ett skick som inte riktigt motsvarar vad det hade kunnat vara.
Det finns ju också ett just nu nästan outtröttligt intresse i fordonsvård (främst bilar) vilket har resulterat i mängder av bilvårdsmärken, och youtubers som tvättar fordon i hur många timmar som helst…
Finns det sånt intresse även på sporthoj tro? Vi får väl se. För det blir en projekttråd av detta som delvis kommer handla om en Speed Triple. Men också kanske lite mer allmänt om hur man kan lyfta en lite ytskikts mässigt nedgången MC, till en (förhoppningsvis) riktig pärla.
Hur som haver…
Det är visst så att man ibland, av någon anledning, fastnar för vissa hojar.
Triumph Speed Triple är för mig just en sån hoj. I synnerhet generation 3 och 4. Men visst. Kniper det så går en gen. 5 med 1050 motorn bra också.
Egentligen är de rätt hopplösa då de inte duger till så jättemycket utöver att åka och köpa glass med. Men samtidigt just därför så galet coola. Filosofin “less is more” har varit med från början och bidrar till att skapa en hoj som har körning och bus i fokus.
På slutet av 90-talet designades Tripplarna om och slog ner lite som en bomb i hojvärlden. Olik allt annat som fanns då utseendemässigt. Dubbla framlampor var populärt på sporthojarna. Men nytt på nakenhojar.
Ramen som på en nakenhoj blir mer framträdande var också designad på ett nytt sätt. En annan sak som onekligen hör Triumph till är de underbara trecylindriga motorerna. Motorer som är vridstarka, välljudande och stryktåliga. Och som såklart är anledningen till triple namnet.
För egen del så har jag alltid gillat dessa hojar. Ända sedan de designades om där i slutet på 90-talet, med de dubbla lamporna.
På den tiden så var det en hoj som gällde, och den skulle passa till allt jag tog mig för.
Triumph var redan då en favorit bland hojtillverkarna. En Thruxton 900 har stått i garaget men pga. opraktiskhet, samt lite klen effekt (tyckte jag då) byttes ut mot en Tiger 1050 fullmatad med all möjlig och omöjlig utrustning.
Men under tiden innan bytet de två emellan så sprangs det en hel del i Triumph Återförsäljarnas hallar. Det kollades väl lite på allt möjligt men en hel del sneglades det på Triplar. Skulle det kanske funka ändå. Jämfört med en Thruxton så var det ju mer knuff.
Förnuftet vann dock och sista ronden, försäkringspremie ronden, togs med lätthet hem av Tigern. Att tigern var långt mer användbar, och bekväm, med egentligen exakt samma motor lyckades övertala en då väldigt förnuftig version av mig själv.
Det där sneglandet på Triplar har dock fortsatt genom åren. Designen håller och det är fortfarande otroligt coola hojar. Film proveniens från Misson Impossible har den, och modellen är också flitigt porträtterad i “Joe Bar Team” serien från bland annat tidningen Bike.
Historien om just denna hoj börjar, som så många andra, med att jag börjat fundera på vad man ska ägna sig åt under vintern. Projekt och objekt upptog alldeles för mycket av ens tid
och som alltid började annonssajterna hårdbevakas.
Stora projekt, små projekt. Roliga projekt och som alltid helt hopplösa projekt som av ägarna beskrivs som “lätt för den händige”
I bruset av annonser så noterades denna Speed Triple. Den kom ut tämligen sent på säsongen, men stod nära geografiskt och stack ut av två anledningar. Det första var det låga miltalet. Det andra var det ganska höga priset, naturligtvis påverkat av miltalet.
“Säljer min Triumph då tiden tyvärr inte räcker till längre. Fint skick och går jättebra. Precis inkörd med 2273 mil.”
Avskrev den till en början då det var svårt att se att det skulle finnas något att göra på en lågmilad hoj som beskrevs som fin i annonsen och var prissatt därefter.
Men siktet hade lite smått låst mot en Svart Triple och dialog fördes med i princip alla annonsörer av dylika hojar, inom något sånär lagom avstånd.
Då denna fanns nära, samt inte blev såld så togs efter några veckor kontakt även med ägaren till denna. Visade sig vara en riktigt trevlig herre som hade den och mellan raderna så framgick att det nog gick att diskutera pris. Så en koll kändes plötsligt fullt motiverad.
Som det ibland är så motsvarade skicket kanske inte riktigt mil/prisnivå när hojen väl synades på plats. Men samtidigt konstaterades också en hel del positiva saker som inte tillhör vanligheterna på äldre begagnade hojar. Blinkersen var förvisso utbytta till mindre diton. Men originalen fanns kvar allihopa och de var i riktigt bra skick. Servicehistoriken, manualer, kvitton, besiktningsprotokoll och till och med nyckelkoder fanns kvar. Allt förpackade i original triumph etui som såg ut som om det var nytt.
Passagerarsadeln och original avgasrör följde även dem med, i fint skick.
Sammantaget så var den inte som jag trodde, men inte heller dålig. Och absolut inte hopplös. Det fick bli ett försök till köp. Ett försök som gick vägen!
Plötsligt var man ägare till en av de coolaste streetfighter hojarna som finns.
Plötsligt fanns ju där också ett projekt. Om än litet…
Kan man lyfta denna hoj från det lite sömniga och eftersatta skicket den är i nu. Till att bli något som motsvarar en drygt 2000milad hoj.
Jag tror att det finns en riktig pärla under ytan på denna hoj!
Det som är med denna hoj är att den är ganska rejält repig och lite skavd.
Alla lackade ytor har repor på sig. Delvis kommer dessa från att hojen stått utomhus med ett överdrag på. När vinden tar tag i överdraget så rör det på sig och orsakar då repor. Även vid på/av tagning så är det lätt att få mindre repor.
På cutsen är den största riktigt skadan. Tidigare ägaren hade använt en ryggsäck som legat mot och skavt.
Tanken ser ut som om den kanske har använts som förvaringsplats för en jacka eller dylikt vid något fikastopp. Något som lämnat repor efter sig då kanske en dragkedja eller liknande har släpat emot den. Tidigare nämnda överdrag har troligen gjort sitt till även här. Sedan är hojen också rejält ruggad på båda sidorna av tanken. Knäskrap kan man kalla det
Standard på alla hojar som inte har någon form av skydd där.Finns utöver detta också många smådetaljer som blivit lite ytrostiga, eller matta. Eftersom det inte finns några kåpor som kan skymma dessa delar så blir varje liten vinkel och vrå synlig och avgörande i hur man uppfattar ytskicket på hojen.Så däri ligger “projektet”. Hur långt kan man som simpel lekman lyfta skicket på sin hoj. Förhoppningen är att komma lite längre än vad man normalt “kostar på” sin brukshoj i form av omsorg och rekond.
Tanken är också att det kanske finns en och annan som egentligen vill putsa till sin hoj på liknande sätt. Men som pga ork (det tar tid), kunskap (detta är verkligen ingen raketforskning) eller brist på lokal att vara i inte riktigt tycker sig ha möjlighet. Kanske kan någon få lite inspiration och hjälp på traven?
Ja visst ja…
Hojen är inte besiktigad sedan 2016,
och inte servad sedan 2020 så där kan det finnas något att ta tag i också.
Kort och gott en projekttråd om ingenting, som förhoppningsvis ger någon någonting.
Lite mer runt omkring Speed Triple kommer det såklart också att bli.
Känns otroligt kul att ha en Triumph igen!
).
(efter 300 mil) firman kom hämta och fixade problemet.
