Sverige idag..

[steffe]

Hon har sagt tidigare att stockholmare är smartare än lantisar - f-n tro't

Bara att kolla hur många smartingar det bor på Södermpalm..............

 

[Markus]

Bara att kolla hur många smartingar det bor på Södermpalm..............

Tror i och för sig att de många smarta lantisar flyttat närmre en stor stad under tider av industrialisering och senare ekonomisk utveckling i tjänstebaserade ekonomier. Självklart går det inte att säga något på individnivå men generellt sett borde det gå att skönja mönster.

 

[Markus]

Oklart för mig varför någon vill tacka SD, men förbannat bra att den korrupta jävla skitkärringen inte kom undan. För det är ju precis som alla nyhetskommentatorer säger - varken regering eller vanligt folk har längre något förtroende för henne.

Det värsta är att det verkar som att hon får behålla lönen i fem (!!!) år till. Helt jävla otroligt…Eller, är det detta vi ska tacka SD för…? De brukar ju gilla att ha hög frånvaro och många avhoppare som ändå ser till att kvittera ut fet lön.

Tacka SD för att a) vi har en borgerlig regering och b) för att det steg för steg införs en ansvarskultur på flera plan.

Alternativet är ju Fredrik Reinfeldt eran, vet inte vad du gillar bäst.

 

[Björn F]

den här korrupta bajskärringen

Det var så fint formulerat så jag har citerat dig idag.
Det kanske även skedde i Rosenbad.

 

[Surtees]

Det värsta är att det verkar som att hon får behålla lönen i fem (!!!) år till. Helt jävla otroligt…Eller, är det detta vi ska tacka SD för…? De brukar ju gilla att ha hög frånvaro och många avhoppare som ändå ser till att kvittera ut fet lön.

Samma regler för henne som för andra politiker, riksdagsledamöter, landshövdingar osv.
Eliten går alltid ur striden med plånboken i behåll - möjligen bara en aning tilltufsade.

 

[Alatalo]

Mer om bajskärringen:

Experten om Kinberg Batras agerande: ”Ren och skär korruption”

Anna Kinberg Batras rekryteringar av vänner till Länsstyrelsen i Stockholm är inget annat än ”ren och skär korruption”. Det säger Olle Lundin, professor i förvaltningsrätt vid Uppsala universitet, i Aktuellt.

www.svt.se

 

[Lugn]

Tror i och för sig att de många smarta lantisar flyttat närmre en stor stad under tider av industrialisering och senare ekonomisk utveckling i tjänstebaserade ekonomier. Självklart går det inte att säga något på individnivå men generellt sett borde det gå att skönja mönster.

Man borde kunna se liknande mönster bland de som nu tvingas tillbaka till kontoren efter att ha arbetat hemifrån sedan pandemin. Stjärnorna kan nog sitta kvar och jobba på distans från stugan, medan de opålitliga plantorna får flytta tillbaka till stan.

 

[Heaven]

Man borde kunna se liknande mönster bland de som nu tvingas tillbaka till kontoren efter att ha arbetat hemifrån sedan pandemin. Stjärnorna kan nog sitta kvar och jobba på distans från stugan, medan de opålitliga plantorna får flytta tillbaka till stan.

Eller så blir det att alla får flytta tillbaka till kontoret i solidaritetens namn, stjärnorna slutar i protest och bara de opålitliga blir kvar. Kontentan blir iofs som du beskriver, bara att stjärnorna som jobbar hemifrån är anställda på andra företag.

 

[Surtees]

Man borde kunna se liknande mönster bland de som nu tvingas tillbaka till kontoren efter att ha arbetat hemifrån sedan pandemin. Stjärnorna kan nog sitta kvar och jobba på distans från stugan, medan de opålitliga plantorna får flytta tillbaka till stan.

Det är kanske inte så roligt att kalla sig chef och inte ha någon inom räckhåll - kanske saknar någon känslan att kunna resa sig upp, se sig omkring och tänka "det här är min fårskock, jag leder dem"

 

[blacktriple]

Det är kanske inte så roligt att kalla sig chef och inte ha någon inom räckhåll - kanske saknar någon känslan att kunna resa sig upp, se sig omkring och tänka "det här är min fårskock, jag leder dem"

Det kan även vara fantastiskt att resa sig upp på kontoret och inte se ett ända får från skocken man leder. Alla är upptagna med något.

 

[Markus]

Jag är sjukt kluven till hemarbete. Helt uppenbart har det öppnat dammarna till obegränsat med fusk. Folk renoverade som aldrig förr under pandemins inledning, fräckheten i det är ofattbar.

 

[Ulvhamne]

Jag är sjukt kluven till hemarbete. Helt uppenbart har det öppnat dammarna till obegränsat med fusk. Folk renoverade som aldrig förr under pandemins inledning, fräckheten i det är ofattbar.

Om det inte går att se på produktiviteten att någon fuskar och o-jobbar så är jobbet de utför fullkomligt onödigt och de borde sparkas.

 

[Heaven]

Om det inte går att se på produktiviteten att någon fuskar och o-jobbar så är jobbet de utför fullkomligt onödigt och de borde sparkas.

Om inte annat visar det på ett djupare problem i organisationen och som inte kommer åtgärdas bara för att man sitter på ett kontor.

Sen är ju det här med produktivitet intressant. De flesta människor, i synnerhet i kunskapsyrken, är verkligt produktiva en ytterst liten del av arbetsdagen. Man sitter i mängder av onödiga möten, blir störd av kollegorna i öppna kontorslandskap, tappar ideligen tråden osv. Sett i det ljuset kanske det till och med kan bli högre produktivitet när man arbetar hemifrån, trots lite för långa pauser för renoveringsarbete. Det blir ett avbrott för hjärnan att göra lite praktiskt arbete och kan mycket väl innebära att man får fler och bättre högproduktiva stunder framför datorn sen.

 

[Ulvhamne]

Om inte annat visar det på ett djupare problem i organisationen och som inte kommer åtgärdas bara för att man sitter på ett kontor.

Sen är ju det här med produktivitet intressant. De flesta människor, i synnerhet i kunskapsyrken, är verkligt produktiva en ytterst liten del av arbetsdagen. Man sitter i mängder av onödiga möten, blir störd av kollegorna i öppna kontorslandskap, tappar ideligen tråden osv. Sett i det ljuset kanske det till och med kan bli högre produktivitet när man arbetar hemifrån, trots lite för långa pauser för renoveringsarbete. Det blir ett avbrott för hjärnan att göra lite praktiskt arbete och kan mycket väl innebära att man får fler och bättre högproduktiva stunder framför datorn sen.

En av anledningarna till att jag blev konsnylt var att min arbetsdag mer och mer åts upp av möten. Var uppe i 60-70% möten under en arbetsvecka. Och en majoritet av mötena var totalt onödiga och bara för att chefer skulle kunna känna sig viktiga.
Ett exempel från den tiden var när jag fick en felrapport från Q/A och ingen visste vad felet var. Jag tog helt sonika och tittade på vem som hade skrivit felrapporten, letade reda på deras kontor på sajten, och knallade upp två våningar knackade på och frågade om han hade tid att visa problemet. Det tog 5-10 minuter totalt.
Under tiden så hade min tillfälliga chef bokat ett möte på en och en halv timme med mig, han som skrev rapporten, tre andra chefer (!!!) nästa dag. Vad i helvete? Muttrade jag till mig själv när jag kom tillbaka till datorn. Dels, vänta en extra dag, dels en och en halv timme, och dels 5 personer för något som tar några minuter...
Jag svarade på möteskallelsen att jag redan pratat med snubben och att mötet inte behövdes.
Sedan, innan chefen hann svara på mitt svar så hade jag skrivit en fix, och skickat in i kodbasen.

Seriöst... De flesta mellanchefer som kommer från nån affärsutbildning på universitet/högskola är fullkomligt värdelösa. När jag hittar en chef som är vettig håller jag hårt i dem.

Sedan finns ju knegarna som anstränger sig extra för att jobba så lite som möjligt som de kan komma undan med, de är andra sidan av samma mynt. Och alla av dem säger samma sak "Företaget ska fan inte tjäna några pengar på MITT arbete!"... Känner du så ska du starta eget, inte självsabotera på en arbetsplats. Och om du jobbar för dig själv kanske du kommer lära dig uppskatta värdet av hårt arbete.

 

[Heaven]

En av anledningarna till att jag blev konsnylt var att min arbetsdag mer och mer åts upp av möten. Var uppe i 60-70% möten under en arbetsvecka. Och en majoritet av mötena var totalt onödiga och bara för att chefer skulle kunna känna sig viktiga.
Ett exempel från den tiden var när jag fick en felrapport från Q/A och ingen visste vad felet var. Jag tog helt sonika och tittade på vem som hade skrivit felrapporten, letade reda på deras kontor på sajten, och knallade upp två våningar knackade på och frågade om han hade tid att visa problemet. Det tog 5-10 minuter totalt.
Under tiden så hade min tillfälliga chef bokat ett möte på en och en halv timme med mig, han som skrev rapporten, tre andra chefer (!!!) nästa dag. Vad i helvete? Muttrade jag till mig själv när jag kom tillbaka till datorn. Dels, vänta en extra dag, dels en och en halv timme, och dels 5 personer för något som tar några minuter...
Jag svarade på möteskallelsen att jag redan pratat med snubben och att mötet inte behövdes.
Sedan, innan chefen hann svara på mitt svar så hade jag skrivit en fix, och skickat in i kodbasen.

Seriöst... De flesta mellanchefer som kommer från nån affärsutbildning på universitet/högskola är fullkomligt värdelösa. När jag hittar en chef som är vettig håller jag hårt i dem.

Sedan finns ju knegarna som anstränger sig extra för att jobba så lite som möjligt som de kan komma undan med, de är andra sidan av samma mynt. Och alla av dem säger samma sak "Företaget ska fan inte tjäna några pengar på MITT arbete!"... Känner du så ska du starta eget, inte självsabotera på en arbetsplats. Och om du jobbar för dig själv kanske du kommer lära dig uppskatta värdet av hårt arbete.

Kan bara hålla med och känner igen allt det där. En känsla av att alla väntar på alla och ingen får något gjort, trots att det utåt sett ser ut som att alla är fullt upptagna.

Det företagen borde göra istället för att jaga effektivitet med vanity metrics, tvinga folk att sitta hela dagar på ett kontor osv. är att skapa de förutsättningar som ger verklig produktivitet.

Det behöver inte vara speciellt svårt eller dyrt och kan innefatta att göra din hantering av QA-frågan till norm. I de flesta fall går det att ta reda på vad man skall göra genom att cheferna går ut ”på golvet” och faktiskt frågar sina medarbetare. De vet.

Finns dessutom en hel del forskning om detta. Mats Alvesson (googla ”funktionell dumhet”) är en bra inspirationskälla.

 

[Ulvhamne]

Kan bara hålla med och känner igen allt det där. En känsla av att alla väntar på alla och ingen får något gjort, trots att det utåt sett ser ut som att alla är fullt upptagna.

Det företagen borde göra istället för att jaga effektivitet med vanity metrics, tvinga folk att sitta hela dagar på ett kontor osv. är att skapa de förutsättningar som ger verklig produktivitet.

Det behöver inte vara speciellt svårt eller dyrt och kan innefatta att göra din hantering av QA-frågan till norm. I de flesta fall går det att ta reda på vad man skall göra genom att cheferna går ut ”på golvet” och faktiskt frågar sina medarbetare. De vet.

Finns dessutom en hel del forskning om detta. Mats Alvesson (googla ”funktionell dumhet”) är en bra inspirationskälla.

Överlag verkar mycket av beteendet komma från micromanagers som ska i och peta i allt, och bönräknare som inte förstår att en arbetsbeskrivning inte är allt en arbetare gör, och att det bör uppmuntras att ta initiativ.
Sluta upp med komplicerade bonussystem och ge direkt del av effektiviseringsbesparningar som kommer från egna initiativ. Eller för den delen, avlöna högpresetrande arbetare efter hur mycket bättre de presterar, och ge fan i set mögligt sossiga att alla ska ha samma lön för samma tjänst.

 

[Lugn]

Jag är sjukt kluven till hemarbete. Helt uppenbart har det öppnat dammarna till obegränsat med fusk. Folk renoverade som aldrig förr under pandemins inledning, fräckheten i det är ofattbar.

Var det inte låga räntor som drev på renoveringar, etc?

 

[GuW]

Jag satt i ett möte häromdagen tillsammans med ett dussin andra.
Mötet hölls på en plats dit man inte tar sig utan fordon, på ett avstånd från centrala stan som många inte ens cyklar, det fanns inga parkeringar, någon hade tvingats ta med sig ett halvsjukt barn till mötet.

Jag var där 5 minuter tidigt, mötet startade 5 minuter sent och höll på 29 minuter efter utsatt starttid (så 24 minuter effektiv tid) och inget som sades eller visades med projektor på vit tavla i upplyst rum skulle ha blivit otydligare av att visas på ett videomöte.

12 bilar skulle inte ha behövt köra upp en liter bensin var, 12 personer skulle inte ha behövt lägga en timme på att ta sig dit och tillbaka och 12 bilar skulle inte ha riskerat parkeringsböter.

Och framförallt 12 personer skulle inte ha riskerar att smittas av en snorig unge och legat sjuka en vecka efteråt.

Men det finns en liten grupp människor som känner sig viktiga av att sitta på möten, eller ännu värre hålla möten

 

[Old Badger]

Det gnälls väldigt mycket och dysterkvistarna hörs väldigt ofta beklaga sig över att allt är skit, särskilt i Sverige.
Då är det trevligt när det finns något positivt. Inget som kommer att bita på en dysterkvist, men ändå.

Länge leve allemansrätten​

Först och främst: Ja, det finns en massa dåliga saker i världen. Och det finns en massa otäcka utvecklingslinjer i Sverige. Det finns säkert händelser där du bor, på din ort eller i din by, som är riktigt, riktigt dåliga.
Men ändå. Gå inte på det där resonemanget om att det var bättre förr eller att allt är på väg utför. Det stämmer helt enkelt inte. Alla samhällen i alla tider har haft sina utmaningar som man, i de flesta fall, löst på kreativa, värdiga och intellektuellt hederliga sätt och det kommer vi också att göra.
Dessutom – Sverige har så otroligt många bra saker i grunden att vi inte borde hemfalla åt gnäll och gnissel utan i stället lyfta fram de intensivt bra delarna i vårt samhälle, hylla dem som gör gott och lyfta fram dem som utvecklar vårt land i rätt riktning.
TILL RÅGA PÅ ALLT SÅ HAR VI allemansrätten. Vilken grej! När du får denna tidning i din hand firar vi dessutom Allemansrättens dag, den infaller den 20 september, och det är en dag värd att fira.
-----
Joel Linderoth Chefredaktör, Land joel.linderoth@land.se

Land

land.prenly.com

 

[blueridge]

Jag satt i ett möte häromdagen tillsammans med ett dussin andra.
Mötet hölls på en plats dit man inte tar sig utan fordon, på ett avstånd från centrala stan som många inte ens cyklar, det fanns inga parkeringar, någon hade tvingats ta med sig ett halvsjukt barn till mötet.

Jag var där 5 minuter tidigt, mötet startade 5 minuter sent och höll på 29 minuter efter utsatt starttid (så 24 minuter effektiv tid) och inget som sades eller visades med projektor på vit tavla i upplyst rum skulle ha blivit otydligare av att visas på ett videomöte.

12 bilar skulle inte ha behövt köra upp en liter bensin var, 12 personer skulle inte ha behövt lägga en timme på att ta sig dit och tillbaka och 12 bilar skulle inte ha riskerat parkeringsböter.

Och framförallt 12 personer skulle inte ha riskerar att smittas av en snorig unge och legat sjuka en vecka efteråt.

Men det finns en liten grupp människor som känner sig viktiga av att sitta på möten, eller ännu värre hålla möten

En senkommen gratulation på bemärkelsedagen!! Hipp Hipp!

Eller?