I vanlig ordning inbillar jag mig att folk bryr sig om vad man skriver. Underligt eftersom jag kör sämre än sege och skriver tråkigare än Mattias men är man en attention whore så vad gör man?
Mantorp och finalen i SM och de två sista SM racen i 250klassens historia. EN klass som kördes första gången 1961, då Ulf Svensson blev mästare, berövas alltså sin SM status och jag inbillade mig att jag hade något att göra i detta historiska evenemang. Klassen har genom åren haft mästare som Kent Andersson, Bo Granath, Peter Sköld, Peter Lindén, Jan Hansson, Matti Maranen, Fredrik Watz, Johan Svärdgren, Henrik Nordgren, Sonni Harms, Andreas Mårtensson samt den siste och dubble mästaren Joakim Stensmo. Mängden grymma förare som kört klassen gör en annan väldigt ödmjuk inför vad man ska göra och vad man tänker om sig själv....
Nåväl. Tillbaka till verkligheten.
Eftersom schemat med torsdagsträning inte passade mig något vidare så intalade jag mig att träning är för talanglösa. Slutsatsen av det resonemanget var ju dock ganska entydigt. Jag borde ha tränat mer, mycket mer.
Hojen var i förvånansvärt bra och racedugligt skick. Jag försökte verkligen komma på vad jag hade glömt men jag kunde inte komma på ngt. Den var något skamfilad till det yttre men det får vi åtgärda i vinter. Jag hade till och med varmkört hojen i veckan innan race och upptäckt en dålig o-ring i en cylindern så den byttes och allt var frid och fröjd.
Fredagen ägnades åt att packa in alla saker i bilen. Jag förundrades över hur mycket saker jag har samlat på mig genom åren - är nog en lite smygsamlare för nu har jag snart två kompletta hojar i delar.
Jag kom iväg i god tid och körde förbi Kunkels garage och lånade en transponder - tack för det!
Transporten ner till Mantorp var betydligt mer händelselös än Mattias underhållande ångestresa. Jag hade mest tråkigt.
Eftersom jag skulle bomma både tält och sovplats av Anders Kihlander (ako) så fick jag vänta en stund innan han dök upp på nattkröken. Efter lite dribblande så var tält och husvagn redo och vi kastade oss i bingen.
Lördag
Jag är verkligen en gubbe för jag vaknar fan samtidigt som man brukar få morgontidningen. Ut och gubbkissa innan jag försöker somna om. Går inte så jag går ut och lastar ur hoj och lite andra saker so ungtuppen ako får sova sin skönhetssömn, fördelen med att bli äldre är att man blir jävligt snygg.
En del av depån på morgonen, gubbtidigt.
Det enda som behövde göras var att tanka, byta däck och sedan var allt i ordning i tältet för väntan på att få gå ut och visa var skåpet ska stå - DirECkt!! Typ.
Regndäck på!
Regn och rusk hela morgonen så alla gick ut på regndäck och med B-racet i åtanke så fick jag vl en släng av hybris och tänkte att här kanske man kan undvika att vara sist på griden. Jag gav mig ut och det kändes anständigt och jag körde liksom fortare än andra förare - mäktigt. Det är liksom lite kul att köra om andra förare också vilket väl gjorde att jag i min iver valde att låååångsamt kasta mig inåt i F2 kurvan. Så jävla värdelöst. På femte varvet...enda trösten var att jag i någon slags posörinsikt tagit på mig det gamla skabbiga stället..
Ingen fara med hojen som endast behövde en ny fotpinne. Det fixades snabbt och sedan var det lite allmänt tjat i Sleven och seges tält. Hånande av Mattias som ju faktiskt var ett perfekt alibi för han körde ju inte ens, fast hans hoj var ren, polerad och snygg...
Snart dags för start och det var osäkert in i det sista om det skulle vara torrt, regn eller mittemellan. Under 125R racet så torkade det dock upp och det var slicks som gällde.
Jag hade kvalat sextonde av tjugotvå och det var väl ok men visste att det gällde att vara med i starten och försöka få häng på någon som inte är för toksnabb.
Efter att ha hört om kraschfesten i Parisarn så tog alla det löjligt lugnt i den böjen på både sighting och warm up varv. Jag också.
Dags för start och jag gör min vana trogen en värdelös start och håller dessutom på att köra in i Kihlander då hans kedja gick sönder DirEcKT i starten. Jag är sist. Toksist. Värdelös.
Jag kör ifatt Kent på RGV:n och sedan händer det inte så mycket mer i racet rent körmässigt. Kör långsamt och uselt och det enda roliga är att bli varvad av de som kan köra.
Under hela racet så sjunker avgastemperaturen på ena cylindern vilket innebär att den kan vara på väg att skära. Funderar på om jag ska gå in och när tempen försvinner helt så går jag in - fegt. VÄl i depån ser jag att det bara är ett varv kvar så jag tänker att en målflagga är alltid en målflagga så jag kör ett sista varv och försöker inte wheela över mållinjen för jag kan inte.
Sextonde i mål. Usel varvtid men ändå målgång - man får vara glad åt det lilla.
Efter lite middagsmat så fixas våra hojar till. Aprilian får en helt flång ny kedja och jag hittar inget fel i motorn på min hoj - skönt - men misstänker att ena givaren är trasig så jag väljer att bortse från dess idéer helt i fortsättningen.
Ex Sebastian Porto GP raket. 253km/h på rakan.
Söndag.
På natten innan jag somnar så kommer jag fram till att om jag nu ska vara med på det sista 250 racet ever i SM så får jag väl försöka bjuda till lite bättre.
talamg saknas och är svårt att få ihop över natten. Mod är likaså en bristvara så vad kvarstår då. Träning och material.
Planen blir således att dels försöka köra hela kvalpasset, som omväxling, och att köpa mig fart med nya framdäck och då blir det ju nytt slicks och nytt regndäck eftersom man inte vet vad morgondagen har i sitt sköte. jag somnar oerhört nöjd med min diaboliska, mot min ekonomi endast ska det visa sig, plan.
Vaknar ännu gubbtidigare till ett stilla regn. Försöker inte ens snooza för gubblåsan gör sig påmind. Upp och hoppa! Det kanske är fler vakna på morgonen? Inte då. Något att fixa på hojen? Neäää. Inte innan TL Racing öppnar sin feta Dunlopbuss.
Frukost och så snart DUnlopfarbröderna är på plats så går jag dit med mina fälgar. Humlan och Skalman kommer också dit och vi tjatar lite. Trevligt!
Efter lite pinsamma brister i likviditeten köps det däck. Fy fan vad snyggt det är med nya däck!
Morgonen framskrider i samma ovisshet som gårdagen. Torrt, regn eller mittemelllan?
Mattias är ute på banan! Jag är nästan chockad. Lugnar mig lite när jag ser hur långsamt det går. Allt är således i sin ordning.
Läget inför vårat kval säger fuktigt men upptorkande. Fan också. Vill ju inte elda upp nya regndäcket men blöt och kall bana talar emot slicks. Jag skrapar med foten och undrar snällt om Dunlopgubbarna kan kränga tillbaka mitt gamla regndäck så jag kan elda upp det istället. De går med på det och utan ersättning, har man fått 3400 kr kanske man kan kränga ett däck en extra gång...
Ut till kval på regndäck och jag tror som vanligt jag är skitsnabb, att de jag kör om har slicks i blötan är inte av intresse. Jag kör ju om dem!
Efter fem varv kör jag in i depån eftersom jag vill kolla om regndäcken tagit stryk i det torra spåret men de ser skitfina ut. Mattias GP-kutar och kollar min varvtid och placering. Är typ femtonde eller så. Verkar ju bra. Hinner inte byta till slicks eftersom jag inte är så förberedd som de andra. Sitter kvar och velar men går emot min plan och kör inte mer på kvalet. Slutar artonde. SÅ där va...
Tillbaka till tältet med hojen och sedan mer oviss väntan på race. Kollar lite racing, funderar på om jag ska varmköra nu eller senare. Jag har inget att göra så jag varmkör nu. Det pissar vatten från övre cylindern. Akos Aprilia har spräckt en topp så nu är det ett riktigt tvåtaktstält med två isärskruvade hojar.
Tömd på vatten och snart ska o-ringarna kollas.
Skönt att jag inte hade något att göra för hade jag min vana trogen provstartat fem minuter innan start så hade jag inte hunnit ut och köra. Ibland är otålighet bra!
Fram med verktygen.
Här under döljer sig något som är trasigt.
När jag har fått av toppen så är ser jag att inre o-ringen är helt av. Det hade inte blivit mycket race med den. Snabbt byte och allt är helt och fint. Perfekt!
Varmkör ordentligt och sedan preppar jag hojen för race med nya slicks! Aldrig kört med nya slicks förut och försöker mentalt förbereda mig på att de har sjukt bra fäste och att jag ska ladda max - DirEcKT!
Det är i varje fall sjukt snyggt med nya slicks på hojen.
Dags att rulla ut och köra race igen.
När jag står och väntar på att ta av däckvärmarna så kommer en kraftig, rakad man älgandes. Vem fan är det? Han verkar knna mig för han hälsar... Helvete..
När han öppnar munnen så trillar poletten ner. Valmers utan vax i håret är fan svår att känna igen....
Han tar en fin GP-idolbild.
Är det skräck eller koncentration man kan ana i blicken?
Vi rullar ut och jag ska fan vara med i starten och haka på Oscar Winberg.
Det går så där....Oscar får motorstopp och jag slirar skiten ur kopplingen men då är gubben Fredriksson snabbare in första böj. Oscar kör om mig, Gubbenoch Kent snabbt. Fan också. Jag är sist igen och kastar mig om Gubben in i chikanen, lite fult men rejsigt. Han steker mig på rakan med sin 05:a. Jag bromsar om honom i Mjölbysvängen och ser hur OScar och Tukka Korhonen försvinner iväg för långt. Jag kör om Kent på start och mål men sedan är det downhill för mig igen. Tappar Osacr och har ingen att jaga. Istället jagar Kent mig och när jag släpper förbi honom i Parisarn får det fan vara nog. Jag ökar tempot och börjar tycka det är kul att köra. Det går faktiskt fortare!
Det är skräck i blicken.
Fränast under racet är när Daniel Persson, Joakim Stensmo och Anders Kihlander alla varvar mig i Mjölbysvängen. De ligger tätt och det är sjukt fränt att bli varvad och komma så nära racingen. Det gillar jag.
Fredde varvar mig ut på start och mål på hans sista varv när jag får i ett friläge, fick komplimanger av Humlan och Skalman för att jag höll ut när jag mest missade kurvan.
Sjuttonde i det sista 250 racet i SM. Helt ok. Efter racet får alla som deltog en liten plakett som minne. Det var roligt.
Allt som allt så är jag sugen på att köra för det är ju löjligt kul. Nästa år ska det fan gå liiite fortare.
Klassen kommer leva vidare tillsammmans med Classic Racing/Supermono som det ser ut nu vilket jag tycker är roligt!
På kvällen blev det en "garvöl" i soffan.
Väl mött på banorna nästa sommar!
Mantorp och finalen i SM och de två sista SM racen i 250klassens historia. EN klass som kördes första gången 1961, då Ulf Svensson blev mästare, berövas alltså sin SM status och jag inbillade mig att jag hade något att göra i detta historiska evenemang. Klassen har genom åren haft mästare som Kent Andersson, Bo Granath, Peter Sköld, Peter Lindén, Jan Hansson, Matti Maranen, Fredrik Watz, Johan Svärdgren, Henrik Nordgren, Sonni Harms, Andreas Mårtensson samt den siste och dubble mästaren Joakim Stensmo. Mängden grymma förare som kört klassen gör en annan väldigt ödmjuk inför vad man ska göra och vad man tänker om sig själv....
Nåväl. Tillbaka till verkligheten.
Eftersom schemat med torsdagsträning inte passade mig något vidare så intalade jag mig att träning är för talanglösa. Slutsatsen av det resonemanget var ju dock ganska entydigt. Jag borde ha tränat mer, mycket mer.
Hojen var i förvånansvärt bra och racedugligt skick. Jag försökte verkligen komma på vad jag hade glömt men jag kunde inte komma på ngt. Den var något skamfilad till det yttre men det får vi åtgärda i vinter. Jag hade till och med varmkört hojen i veckan innan race och upptäckt en dålig o-ring i en cylindern så den byttes och allt var frid och fröjd.
Fredagen ägnades åt att packa in alla saker i bilen. Jag förundrades över hur mycket saker jag har samlat på mig genom åren - är nog en lite smygsamlare för nu har jag snart två kompletta hojar i delar.
Jag kom iväg i god tid och körde förbi Kunkels garage och lånade en transponder - tack för det!
Transporten ner till Mantorp var betydligt mer händelselös än Mattias underhållande ångestresa. Jag hade mest tråkigt.
Eftersom jag skulle bomma både tält och sovplats av Anders Kihlander (ako) så fick jag vänta en stund innan han dök upp på nattkröken. Efter lite dribblande så var tält och husvagn redo och vi kastade oss i bingen.
Lördag
Jag är verkligen en gubbe för jag vaknar fan samtidigt som man brukar få morgontidningen. Ut och gubbkissa innan jag försöker somna om. Går inte så jag går ut och lastar ur hoj och lite andra saker so ungtuppen ako får sova sin skönhetssömn, fördelen med att bli äldre är att man blir jävligt snygg.
En del av depån på morgonen, gubbtidigt.
Det enda som behövde göras var att tanka, byta däck och sedan var allt i ordning i tältet för väntan på att få gå ut och visa var skåpet ska stå - DirECkt!! Typ.
Regndäck på!
Regn och rusk hela morgonen så alla gick ut på regndäck och med B-racet i åtanke så fick jag vl en släng av hybris och tänkte att här kanske man kan undvika att vara sist på griden. Jag gav mig ut och det kändes anständigt och jag körde liksom fortare än andra förare - mäktigt. Det är liksom lite kul att köra om andra förare också vilket väl gjorde att jag i min iver valde att låååångsamt kasta mig inåt i F2 kurvan. Så jävla värdelöst. På femte varvet...enda trösten var att jag i någon slags posörinsikt tagit på mig det gamla skabbiga stället..
Ingen fara med hojen som endast behövde en ny fotpinne. Det fixades snabbt och sedan var det lite allmänt tjat i Sleven och seges tält. Hånande av Mattias som ju faktiskt var ett perfekt alibi för han körde ju inte ens, fast hans hoj var ren, polerad och snygg...
Snart dags för start och det var osäkert in i det sista om det skulle vara torrt, regn eller mittemellan. Under 125R racet så torkade det dock upp och det var slicks som gällde.
Jag hade kvalat sextonde av tjugotvå och det var väl ok men visste att det gällde att vara med i starten och försöka få häng på någon som inte är för toksnabb.
Efter att ha hört om kraschfesten i Parisarn så tog alla det löjligt lugnt i den böjen på både sighting och warm up varv. Jag också.
Dags för start och jag gör min vana trogen en värdelös start och håller dessutom på att köra in i Kihlander då hans kedja gick sönder DirEcKT i starten. Jag är sist. Toksist. Värdelös.
Jag kör ifatt Kent på RGV:n och sedan händer det inte så mycket mer i racet rent körmässigt. Kör långsamt och uselt och det enda roliga är att bli varvad av de som kan köra.
Under hela racet så sjunker avgastemperaturen på ena cylindern vilket innebär att den kan vara på väg att skära. Funderar på om jag ska gå in och när tempen försvinner helt så går jag in - fegt. VÄl i depån ser jag att det bara är ett varv kvar så jag tänker att en målflagga är alltid en målflagga så jag kör ett sista varv och försöker inte wheela över mållinjen för jag kan inte.
Sextonde i mål. Usel varvtid men ändå målgång - man får vara glad åt det lilla.
Efter lite middagsmat så fixas våra hojar till. Aprilian får en helt flång ny kedja och jag hittar inget fel i motorn på min hoj - skönt - men misstänker att ena givaren är trasig så jag väljer att bortse från dess idéer helt i fortsättningen.
Ex Sebastian Porto GP raket. 253km/h på rakan.
Söndag.
På natten innan jag somnar så kommer jag fram till att om jag nu ska vara med på det sista 250 racet ever i SM så får jag väl försöka bjuda till lite bättre.
talamg saknas och är svårt att få ihop över natten. Mod är likaså en bristvara så vad kvarstår då. Träning och material.
Planen blir således att dels försöka köra hela kvalpasset, som omväxling, och att köpa mig fart med nya framdäck och då blir det ju nytt slicks och nytt regndäck eftersom man inte vet vad morgondagen har i sitt sköte. jag somnar oerhört nöjd med min diaboliska, mot min ekonomi endast ska det visa sig, plan.
Vaknar ännu gubbtidigare till ett stilla regn. Försöker inte ens snooza för gubblåsan gör sig påmind. Upp och hoppa! Det kanske är fler vakna på morgonen? Inte då. Något att fixa på hojen? Neäää. Inte innan TL Racing öppnar sin feta Dunlopbuss.
Frukost och så snart DUnlopfarbröderna är på plats så går jag dit med mina fälgar. Humlan och Skalman kommer också dit och vi tjatar lite. Trevligt!
Efter lite pinsamma brister i likviditeten köps det däck. Fy fan vad snyggt det är med nya däck!
Morgonen framskrider i samma ovisshet som gårdagen. Torrt, regn eller mittemelllan?
Mattias är ute på banan! Jag är nästan chockad. Lugnar mig lite när jag ser hur långsamt det går. Allt är således i sin ordning.
Läget inför vårat kval säger fuktigt men upptorkande. Fan också. Vill ju inte elda upp nya regndäcket men blöt och kall bana talar emot slicks. Jag skrapar med foten och undrar snällt om Dunlopgubbarna kan kränga tillbaka mitt gamla regndäck så jag kan elda upp det istället. De går med på det och utan ersättning, har man fått 3400 kr kanske man kan kränga ett däck en extra gång...
Ut till kval på regndäck och jag tror som vanligt jag är skitsnabb, att de jag kör om har slicks i blötan är inte av intresse. Jag kör ju om dem!
Efter fem varv kör jag in i depån eftersom jag vill kolla om regndäcken tagit stryk i det torra spåret men de ser skitfina ut. Mattias GP-kutar och kollar min varvtid och placering. Är typ femtonde eller så. Verkar ju bra. Hinner inte byta till slicks eftersom jag inte är så förberedd som de andra. Sitter kvar och velar men går emot min plan och kör inte mer på kvalet. Slutar artonde. SÅ där va...
Tillbaka till tältet med hojen och sedan mer oviss väntan på race. Kollar lite racing, funderar på om jag ska varmköra nu eller senare. Jag har inget att göra så jag varmkör nu. Det pissar vatten från övre cylindern. Akos Aprilia har spräckt en topp så nu är det ett riktigt tvåtaktstält med två isärskruvade hojar.
Tömd på vatten och snart ska o-ringarna kollas.
Skönt att jag inte hade något att göra för hade jag min vana trogen provstartat fem minuter innan start så hade jag inte hunnit ut och köra. Ibland är otålighet bra!
Fram med verktygen.
Här under döljer sig något som är trasigt.
När jag har fått av toppen så är ser jag att inre o-ringen är helt av. Det hade inte blivit mycket race med den. Snabbt byte och allt är helt och fint. Perfekt!
Varmkör ordentligt och sedan preppar jag hojen för race med nya slicks! Aldrig kört med nya slicks förut och försöker mentalt förbereda mig på att de har sjukt bra fäste och att jag ska ladda max - DirEcKT!
Det är i varje fall sjukt snyggt med nya slicks på hojen.
Dags att rulla ut och köra race igen.
När jag står och väntar på att ta av däckvärmarna så kommer en kraftig, rakad man älgandes. Vem fan är det? Han verkar knna mig för han hälsar... Helvete..
När han öppnar munnen så trillar poletten ner. Valmers utan vax i håret är fan svår att känna igen....
Han tar en fin GP-idolbild.
Är det skräck eller koncentration man kan ana i blicken?
Vi rullar ut och jag ska fan vara med i starten och haka på Oscar Winberg.
Det går så där....Oscar får motorstopp och jag slirar skiten ur kopplingen men då är gubben Fredriksson snabbare in första böj. Oscar kör om mig, Gubbenoch Kent snabbt. Fan också. Jag är sist igen och kastar mig om Gubben in i chikanen, lite fult men rejsigt. Han steker mig på rakan med sin 05:a. Jag bromsar om honom i Mjölbysvängen och ser hur OScar och Tukka Korhonen försvinner iväg för långt. Jag kör om Kent på start och mål men sedan är det downhill för mig igen. Tappar Osacr och har ingen att jaga. Istället jagar Kent mig och när jag släpper förbi honom i Parisarn får det fan vara nog. Jag ökar tempot och börjar tycka det är kul att köra. Det går faktiskt fortare!
Det är skräck i blicken.
Fränast under racet är när Daniel Persson, Joakim Stensmo och Anders Kihlander alla varvar mig i Mjölbysvängen. De ligger tätt och det är sjukt fränt att bli varvad och komma så nära racingen. Det gillar jag.
Fredde varvar mig ut på start och mål på hans sista varv när jag får i ett friläge, fick komplimanger av Humlan och Skalman för att jag höll ut när jag mest missade kurvan.
Sjuttonde i det sista 250 racet i SM. Helt ok. Efter racet får alla som deltog en liten plakett som minne. Det var roligt.
Allt som allt så är jag sugen på att köra för det är ju löjligt kul. Nästa år ska det fan gå liiite fortare.
Klassen kommer leva vidare tillsammmans med Classic Racing/Supermono som det ser ut nu vilket jag tycker är roligt!
På kvällen blev det en "garvöl" i soffan.
Väl mött på banorna nästa sommar!
Last edited:
