Jag ser det såhär:
Om man jobbat i 20 år har man betalt skatt och A-kassa under den tiden. De flesta har gjort det. Sen klappar någon bank i USA ihop, det blir ekonomisk panik i världen, och en massa folk i Sverige blir arbetslösa.
Då tycker Sveriges ledare att dom som lyckats behålla jobbet ska få mer pengar medan dom som blivit arbetslösa förlorar tusenlappar varje månad. (Själv hade jag 6000 mindre i månaden att röra mig med när jag var arbetslös).
Eftersom man står sig själv närmast ser jag det som självklart att det är väldigt många arbetslösa, som jobbat så länge att dom har rätt till ersättning, blir förbannade.
Ursäkta om det blir svar-på-svar men här kan jag inte låta bli att pilla lite...
Den skatt man betalar till samhället används till löpande utgifter. Den är också tänkt att täcka dina kostnader över tiden. Du betalar inte mer skatt för att du är gammal och sjuk (dyr), eller om du har massa barn som kostar skolgång utan inkomstskatten är helt kopplad till hur mycket du tjänar. Därför finns det inget argument i att bara för att man betalat skatt länge så skall man få mycket arbetslöshetsersättning.
Spontant förstår jag att man kan tänka så, men tänker man ett varv till förstår man varför det inte fungerar på det sättet. Den skatt du betalade 1985 användes till arbetslösa 1985. Du har personligt arbetslöshetskonto du betalar in till.
Gällande skattesänkningarna, jobbavdragen, så har de främst tillkommit genom att man höjt brytpunkten för statlig skatt. De som inte betalar statlig skatt från början kan därför självklart inte heller få någon skattesänkning förutan att kommunalskatten sänks - men den har ju inte regeringen någonting med att göra.
Betalar man inte statlig skatt skall man för att travestera lite bara vara kåt, glad och tacksam över att man får tillgång till massa saker som någon annan betalar för: vård, försvaret, ammortering på statsskulden, arbetsmarknadspolitik, pengar till folk som inte är arbetsföra och majoriteten av pengarna går till olika typer av bidrag och transfereringar så som "ekonomisk trygghet för familjer och barn" och "ekonomisk trygghet vid handikapp och sjukdom".
(Nu betalar förvisso alla som konsumerar någonting statlig skatt via momsen, men det är alltså bara de som betalar statlig inkomstskatt via skattsedeln som bidrar direkt via sin inkomst).
Att de som jobbar därför får en lättnad i inkomstskatten istället för att man höjer något bidrag känns därför helt ok i min bok. Och för att förekomma frågan så - ja, jag har varit arbetslös. Men en sån där som inte syntes i någon statistik under någon längre period eftersom jag valde att ta ett skitjobb och plugga istället medan jag aktivt sökte "riktiga" jobb.
Att bara ha 6000 mindre per månad när man är arbetslös jämfört när man jobbar tycker jag man snarast skall se som ett privilegium än ett problem, därmed inte sagt att det är en skitsituation att befinna sig i
