Husqvarna WR360 frän 70 talet?

[bebbe]

Hade en diskution med en polare ang effekten på en gammal WR360 från mitten av 70 talet. Han sa att de hojarna hade effekt på närmare 50hkr! Stämmer verkligen det??

Någon som exakt vad de hade för effekt?

 

[GubbLasse]

Runt 40 ligger nog närmare sanningen. Jag hade en 250 -74. tror de låg runt 30-35. HVA uppgav aldrig några effektsiffror , så exakta siffror är nog svårt att få fram idag.

 

[bebbe]

Jag gissade också på ca 40hkr. 50 låter iaf orimmligt mycket.

 

[Skrotnisse]

Gammelkvarnorna gav mellan 30 och 40 kusar (ungefär).
Oavsett cylindervolym.
Förmodligen ansågs det vara lagom effekt.
125an var en best, sedan blev det mer och mer lågvarvstryck ju större motor man valde.
Oerhört trevliga maskiner.
[YOUTUBE-ID]nYBYMrEqYQc[/YOUTUBE-ID]

 

[Jörgen Karlsson]

Jag har haft 3 st Enduroqvarnor i tur och ordning i mitten på 80talet. Men de var ju lite yngre än den TS refererar till och hade reeds
Först var det en Hva 390WR-79 sedan en 390 WR-81 sedan en enduroreggad HVA 500CR -83.

Även kört en del på endurokompisar 125 samt 250 WR.

Att det skulle vara samma effekt i alla dessa modellar kan jag dementera. En HVA 500 är förstås i en helt annan liga än tex 125, 250 och 390 effektmässigt. 390 tycket jag var en riktigt fin motor, den varvade nästan som en 250 och hade därför lite mer register än 500:an. Men ändå mer bottendrag än en 250. Det var nog ingen slump att HVA sedan valde 400cc på den senare och mycket populära endurohojen, den vattenkylda WR400. Jag skulle skatta effekten i 390 som 35hk snarare än 40 hk och 500:an som 45 hk eller kanske uppåt 50.

430 var aldrig riktigt polulär då den var lite av 390:a motsats, 430 varvade inte mer än 500:an men hade just ingen mer effekt än 390.

500:an var brutal, att tex åka vall i övergivna grustag här i Mälardalen var kul. Ca 50-70 meter höga rasbranter som man kastade sig uppför. Här vart effektskillnaderna tydlig. Vissa branter hade tom namn efter HVA:s modeller, 250-vallen, 390-vallen osv, efter vilken HVA-storlek som erfodrades för att klara att komma ända upp till toppen och vända med en bra förare och friskt bakdäck.

Idag är förstås effekterna högre, men i skogen hade som regel de större qvarnorna över 250 cc redan då ett överflöd av effekt.

Jag minns fortfarande ljudet av en 390 eller 500, ekandes i mörka skogen och sedan den spelande ljuskäglan mott trädtopparna när den närmade sig. Det var grymt bra ljus med 140W SEM och 100W H4, iaf på den tiden. Några av oss byggde även dubbla Kåsa-ljus, det var det fetaste i lampväg man kunde ha.

 

[Two stroke man]

Gammelkvarnorna gav mellan 30 och 40 kusar (ungefär).
Oavsett cylindervolym.
Förmodligen ansågs det vara lagom effekt.
125an var en best, sedan blev det mer och mer lågvarvstryck ju större motor man valde.
Oerhört trevliga maskiner.
[YOUTUBE-ID]nYBYMrEqYQc[/YOUTUBE-ID]

Automaterna är intressanta maskiner och det syns ganska tydligt i filmen att dom är ganska slöa så man vinner knappast starten på GGN med en automatqvarna, filmen visar ju någon acceleration som man i princip gäspar åt. Men dom har ett ganska mjukt drag och inga problem med växlingar vilket syns när han kör uppför kullen. Den bara tuffar på och tuggar sig uppför backen utan problem.

Vid myrkörning är automaterna också helt perfekta, det mjuka fina draget gör att dom tuggar sig fram med precis lagom drag för ett bra grepp samtidigt som växlingarna sker mjukt. Utan automat blir det lätt för mycket driv på bakhjulet med resutatet att bakhjulet istället för att driva fram hojen bara sågar sig ner i myren. Eller ibland blir det för lite driv och man tappar fart pga det.

Funderar varje vinter på att montera in en trimmad automatmotor i ett modern chassi med skidor för att köra snöspår med den.