Merovingian
Guest
Ett påfallande problem i min vardag är det slöa tempot samt beslutsångesten folk lider av.
Privat är det så tryckande att det oftast slutar med att jag exempelvis går på krogen ensam eller hittar på nåt annat skit att göra, eftersom folk bara står och velar eller är omöjliga att slita från sin älskade TV eller dator.
På jobbet slår jag mig fram inom IT-grenen, men fastnar även här i indolensens bakvatten. Har jobbat blott ett år nu, började som lägsta möjliga och hade jag idag haft ett enda steg högre position hade jag varit chef.
Vardagen är samma varje vecka. Allt går så långsamt att skärmsläckaren går på i huvudet. Kommer hem och somnar direkt utan att vara trött, bara av ren förbannad tristess. Så går det i några dagar tills jag blir arg och kan istället knappt sova över huvud taget. Sitter uppe och skriver, tecknar, vandrar och fan vet vad. Tills jag bränner ut mig, somnar tidigt en dag och börjar cirkeln om igen.
Kommer nåt projekt utöver vanliga uppgifterna på jobbet så hugger jag ledningsansvaret och lever på det tills det är över.
Det var samma sak i skolan. Tråkigaste tiden hittills. Gymnasiet var tre år av armarna i kors och slutna ögon.
Jag behöver nåt riktigt rivigt jobb där man verkligen har fria ramar att visa vad man går för.
Jag funderar på att bli näste Wall-Enberg, eller kanske ambulanshelikopterpilot.
Vad jag vill att du gör nu, är att du lämnar det bästa förslag om ett yrke som har potential att rocka! Eller bransch, om så vill.
Privat är det så tryckande att det oftast slutar med att jag exempelvis går på krogen ensam eller hittar på nåt annat skit att göra, eftersom folk bara står och velar eller är omöjliga att slita från sin älskade TV eller dator.
På jobbet slår jag mig fram inom IT-grenen, men fastnar även här i indolensens bakvatten. Har jobbat blott ett år nu, började som lägsta möjliga och hade jag idag haft ett enda steg högre position hade jag varit chef.
Vardagen är samma varje vecka. Allt går så långsamt att skärmsläckaren går på i huvudet. Kommer hem och somnar direkt utan att vara trött, bara av ren förbannad tristess. Så går det i några dagar tills jag blir arg och kan istället knappt sova över huvud taget. Sitter uppe och skriver, tecknar, vandrar och fan vet vad. Tills jag bränner ut mig, somnar tidigt en dag och börjar cirkeln om igen.
Kommer nåt projekt utöver vanliga uppgifterna på jobbet så hugger jag ledningsansvaret och lever på det tills det är över.
Det var samma sak i skolan. Tråkigaste tiden hittills. Gymnasiet var tre år av armarna i kors och slutna ögon.
Jag behöver nåt riktigt rivigt jobb där man verkligen har fria ramar att visa vad man går för.
Jag funderar på att bli näste Wall-Enberg, eller kanske ambulanshelikopterpilot.
Vad jag vill att du gör nu, är att du lämnar det bästa förslag om ett yrke som har potential att rocka! Eller bransch, om så vill.

Last edited: