Merovingian
Guest
Jag minns i yngre ungdomens glada dagar då man precis upptäckt krogen.
Man var barnsligt imponerad av hur alkoholen slog till, man stod och ropade till varandra hur käken var domnad och hur ansiktet kändes svullet.
Det var oskyldiga tider.
Jag minns hur man rycktes med mycket i stämningen runtom.
Idag är jag betydligt mindre oskyldig och besitter en skeptisk analytikerkaraktär av rang, vilket innebär en helt annan fylla.
Personligen har jag av någon anledning slutat bli sinnespåverkad av alkohol. Allt som händer är att kroppen blir svår att kontrollera och allt man säger låter jättekorkat eftersom man får svårt med uttalet och framförandet. Detta händer medan jag ser allting genom vanliga ögon. Resultatet blir att känna sig instängd i sin egen klumpiga kropp, fullt normalt perceptiv.
Ska jag bli påverkad i sinnet måste jag bokstavligt talat dricka tills ögonen går i kors. Och det-eeh.. Det är ju kul..
Hur upplever du det?
Man var barnsligt imponerad av hur alkoholen slog till, man stod och ropade till varandra hur käken var domnad och hur ansiktet kändes svullet.
Det var oskyldiga tider.
Jag minns hur man rycktes med mycket i stämningen runtom.
Idag är jag betydligt mindre oskyldig och besitter en skeptisk analytikerkaraktär av rang, vilket innebär en helt annan fylla.
Personligen har jag av någon anledning slutat bli sinnespåverkad av alkohol. Allt som händer är att kroppen blir svår att kontrollera och allt man säger låter jättekorkat eftersom man får svårt med uttalet och framförandet. Detta händer medan jag ser allting genom vanliga ögon. Resultatet blir att känna sig instängd i sin egen klumpiga kropp, fullt normalt perceptiv.
Ska jag bli påverkad i sinnet måste jag bokstavligt talat dricka tills ögonen går i kors. Och det-eeh.. Det är ju kul..

Hur upplever du det?
Last edited:


