Ditt värsta/bästa(!) sjukhusminne..?

[Anders]

Doktorn (Dansk) plockade fram en borrmaskin med en fintandad sågklinga

Hur fasen ser en borrmaskin med klinga ut


Ett av de värre minnena från sjuksängen var när jag bad den snygga sköterskan efter smärtstillande, 2 sekunder senare känner jag hennes fingrar på ett förbjudet ställe och sen får jag något uppstoppat
Hon förklarade det hela med att jag inte kunde svälja smärtstillande tabletter efter min halsoperation. Hon hade uppenbarligen inte sett den senaste uppfinningen, sprutan...

 

[Boris JR]

Ska träffa narkosläkaren 09:30 i morgon, läggs in på fredag, ser inte fram emot det!

Vilken avdelning skall du OPas på?

Måste ju komma förbi och hålla moralen uppe... arty

 

[Pinuppa]

Ska träffa narkosläkaren 09:30 i morgon, läggs in på fredag, ser inte fram emot det!

Lycka till och hoppas dom tar god hand om dig!

 

[Tjoffe]

Efter jag opererat bort gallblåsan, meddelst titthålsoperation vaknar jag upp i korridoren på KS. Det tar ett tag för mig att kvickna till men det går snart upp för mig att jag enbart har på mig den bararslade skjortan man knyter i ryggen. Denna ligger vackert virad runt min hals. Lakanet dom lagt över mig har jag så klart sparkat av mig. :/

 

[Ricken]

Värsta/bästa?
http://ltz.se/artikel_standard.php?id=564440&avdelning_1=101&avdelning_2=142

 

[ragge86]

Efter att ha komit hem från sjukhusvistelse på 5 veckor efter en hjärnblödning finns det mycket man inte tyckte om. men värst var väl då man had en slang i halsen och inte kunde prata. kunde bara försöka med teckenspråk som ingen förstod och under tiden åkte jag på 2 lunginflamationer, och då de skulle suga ut slem tryckte de bara ner en slang så man tänkte spy varenda gång.
och sen då man kom från intensiven efter 4 veckor och upp till en avdelning hamnade man i ett rum med 2 80 åringar som bara låg och ropade om nätterna.
kan säga att jag inte tyckte om min sjukhusvistelse det minsta....

men jag hittade en som jag eventuellt får kontakt med nu efter

 

[Dark_Messenger]

Trauma 1. Rövkoll på akuten av manlig läkare när tjejkompis var med. Alla var väldigt proffsiga och diskreta dock. Trauma 2. Att försöka pissa i någon slags balja när man är sjukt pissnödig ståendes på ett ben och är groggy - bara för att man är för stolt för att ligga o pissa. Det gick bra dock.

Ett + minne är från min första krasch när halva sjukhuset hade undersökt mig och den värsta rädslan för vad som kunde gått åt helvete hade lagt sig och polarna fick komma in och hälsa på. Då rann det några tårar, det var en fin stund för mig.

EDIT: All söt sjukhuspersonal förtjänar givetvis cred också.

 

[Zelin]

För några år sen gjorde en störtdykning av min häst i backen och fick åka in till sjukan med hjärnskakning och brutna revben. Väl inne på plats så skulle en sjuksyrra förse mig med drop men det visade sig att hon var allergisk mot hästar! (hade ju fortfarande mina ridkläder på) och när hon skulle sätta nålen började hon nysa helt okontrollerat (bad tajming för min del om man säjer som så).
Så naturligtvis så missade hon blodådran 3 GGR på OLIKA ställen på en och samma stackars arm innan hon själv insåg att hon var fel kvinna på på fel plats just då. Som tur var är jag inte så rädd för nålar och var inte i mina sinnes fulla bruk att göra nån big deal av det men blev ändå grymt tacksam när sjuksyrra 2nd edition uppenbarade sig och skötte det hon skulle galant!

 

[WestW]

Hade en rätt kul grej när axeln var lite paj. Läkarinnan var i min ålder och ser bra ut (dr Åsa typ) ber mig ta av skjortan. Börjar pilla och hålla på. Småsurrade lite och hade trevlig. Bara sett fula tjärrningar som läkare förut så detta var kul. Under pillande kommer det in en söt praktikant som ska vara med och titta. Självklart inga problem säger jag (tänkte nog att nån dröm var på väg att uppfyllas)

Dr Åsa berättar att det skulle sprutas in bedövning inne i muskeln för att se vad som var paj. Med bedövad muskel skulle man veta om något var helt trasigt eller om det bara var smärta trasiga nerver eller nått sånt. Snygga dr Åsa frågar om praktikanten får göra det. Spruta på du säger jag. Båda tjejerna sitter bakom mig och dr Åsa berättar vad praktikanten ska trycka in nålen. Den ska liksom in förbi skulderbladet så det är hårt och långt in som gäller.

När praktikanten ska spruta in vätskan så trycker hon snett så sprutan hoppar loss från nålen vilket gör att innehållet splashar mot min rygg och sen i deras ansikten. Båda tvättar ögonen i handfatet fort som fan. Jag sitter och smågarvar lite och säger att det är lugnt medan praktikanten är illröd.

Nästan som i min dröm men inte riktigt.

 

[skruven]

Var inne för att ta blodprov en gång, så frågade sjuksköterskan (50+) om en praktikant eller liknande kunde öva på mig , visst sa jag. Har inga problem med sprutor eller liknande. Den stackars tjejen var jättenervös och försökte och försökte, men lyckades inte sticka rätt. Tillslut blev sköterskan irriterad och sa: Nu räcker det, jag får ta hand om detta.

 

[EmiliosFantomen]

9 timmars väntan på 3 stygn...

 

[korvgubbe]

Hrm.. Jag har rätt få sjukhusminnen där jag varit "patient" så jag antar att mitt bästa & värsta minne är från samma tillfälle om än med några minuters mellanrum..

Värst var den kaosartade ordningen och hanteringen av det katastrofsnitt som sattes in efter att vår förlossning dragit ut på tiden. Jag antar att jag förstod innebörden av traumatisk upplevelse i samband med det även om allt slutade lyckligt och därefter övergick i mitt bästa sjukhusminne vilket självfallet är när allt var över och lillkorven sussade sött i min famn....

 

[Chirre]

1985 sjukavmönstrade jag i Mizushima, Japan. Ett par dagar innan hade vi varit i land i Nagoya. Efter ett besök på ett mindre promiskuöst hak i staden var vi hungriga och staplade in på nått som kan liknas vid en Kycklingkrog. Maten var väl god men nått otäckt fick jag iaf i mig.
När vi efter ett par dagar kom till Mizushima så skickade Skepparen iland mig till sjukhus. Jag minns att det även följde med en motorman från båten. Han skulle få en spruta som bot mot en "sjuka" i de nedre regionerna
Men med mig var det värre. Det visade sig att jag hade fått Dysenteri, Amöbadysenteri

En vecka är totalt borta ur mitt minne. När febern försvann och jag kom till mina minnens fulla bruk så hade fartyget lämnat Japan mot Europa. Kände mig ganska utlämnad och uppgiven, jag var ingen tuff 19-åring vid det tillfället kan jag säga.

Till saken hör att jag hade oturen att komma till ett ganska dåligt sjukhus. Hade förvisso ett eget rum på grund av smittorisken. I 14 dagar skötte jag min hygien i en liten dricksfontän som fanns på rummet. Hade en liten plåtmugg på ca 2 dl som jag fyllde med vatten och hällde över håret för att iaf hålla det rent.
På rummets väggar var det som om nån hade spytt på och runnit och aldrig blivit avtorkat. Ja, rent hygieniskt var det en massa annat som jag inte ens vill nämna, bla hur jag var tvungen att uträtta mina behov.

Efter några veckor var jag i ganska dåligt psykiskt skick av allt elände där.
Kommer inte ihåg exakt hur det gick till men jag minns att jag till slut fick in en telefon så jag kunde ringa hem. Till min och mina föräldrars stora förvåning så hade de inte fått reda på att jag hamnat på sjukhus. Skepparna hade inte bemödat sig att tala om för rederiet att han satt iland en 19-åring i Japan på ett sunkigt sjukhus så de visste inget heller.

Nu hade det gått en månad och plötsligt hände det en massa saker. Jag fick duscha, bada, blev tvättad av en liten näpen japansk sjuksköterska. Hade jag bara varit i lite bättre skick så hade jag nog gillat den situationen Jag fick nytt rum med egen toalett, tv mm. Nån från Ambassaden kom på besök och ställde till med ett jäkla liv med sjukhuset.

En massa andra tråkiga upplevelser hände under min tid på detta sjukhus men historien har redan blivit för lång.

Fick iaf en massa fickpengar av rederiet i väntan på hemresan. Tror jag bodde på hotell i nån vecka i Yokohama innan det löste sig med flygbiljett. Ingen ville först ta emot mig pga den sjukdom jag hade, eller rättare sagt haft.

Hem kom jag till slut och min mamma och min då 16-åriga flickvän, som numera är min fru, grät när de såg mig. Jag vägde då 59kg vid hemkomsten, bara skinn och ben samt i ganska psykiskt dåligt skick.

Men det blev en fullvuxen karl av mig ändå trotts allt

 

[medic]

Rolig text

Skön historia

 

[Palle71]

Fick bihåleinflammation när jag var 15, så efter en huvudvärk som slagit alla huvudvärkar jag fått av för mycket öl med hästlängder, åkte jag till sjukhuset.

Väl där kollade doktorn med ultraljud och kom fram till att bihålorna skulle spolas. Han började därefter stoppa stålpinnar, med en bomullstuss doppad i bedövningsmedel, upp i näsan. Det tog aldrig slut, så efter en stund satt jag med femtioelva pinnar i vardera näsborre.

Ca 15 minuter senare tog han ut dem, bara för att ta fram typ tjocka blomsterpinnar, också de med bomullstussar doppade i bedövningsmedel. Innan jag ens hann tänka tanken, att de där får han aldrig plats med i näsan, så hade han tryckt upp en massa sådana pinnar också.

Efter en kvart med även dessa kändes jag rätt bedövad i hela huvudet.

Därefter togs den stora sprutan fram, med en nål som inte var av denna världen. Den trycktes upp i näsan, genom brosket och sedan spolades bihålorna med vatten.

Efter en vecka hade jag fortfarande ont, så han tyckte jag skulle komma tillbaka för ännu en spolning. Väl inne på rummet stod det fem läkarstudenter, tillsammans med läkaren, och väntade. Läkaren smörjde mig med ett, "eftersom du var så duktig förra gången kanske det är ok om mina studenter får prova att stoppa upp pinnarna i näsan på dig?". Jag svarade ja - det var ju två snygga tjejer bland studenterna, så jag kunde ju inte låta pjoskig - och så började cirkusen igen.

Fick penicillin, tabletter som skulle tas, men eftersom jag åkte till Holland ett par dagar efter andra spolningen så hade jag att välja mellan tabletter eller öl. Valde givetvis öl.

Lyckligtvis har jag inte haft bihåleinflammation sedan dess.

 

[GuW]

Vilken avdelning skall du OPas på?

Måste ju komma förbi och hålla moralen uppe... arty

Ska man veta sånt?
Det är bihålorna jag ska operera.
Jag absolut hatar att vara på sjukhus.

I dag var jag där halva dagen inför min egen operation, i morgon ska jag dit inför sonens operation, i övermorgon opereras han, på torsdag ska han hem, på fredag läggs jag in....

Det är mer sjukhus än jag pallar.

 

[Lou siffer]

Bröt foten i skåne kommer in med privatbil in genom ambulans ingången förta frågan "kan du gå och sätta dig på britsen?"
Jag förklarar sammanbitet att jag inte kan stödja på foten utan att det gör sjukt ont och inte kan röra den utan att skrika rakt ut.
Då drar ena sköterskan av kängan utan att snöra upp den, är helt säker på att dom drog isär bitarna där.

Senare ska en irakisk-skånsk läkare undersöka min krossade fot lyfter den och klämmer hårt och undrar om jag har ont jag säger "JA!" med sammanbitet ansikte gissa vad han gör? Jo han släpper fotten så den träffar kanten på sängen, kan säga att min andra fot fäkta efter hans nylle ganska duktigt..

Vidare till röntgen där en fet skånsk påg dikterar var jag ska ha foten ( i en extremt smärtsamt ställning exakt 90 grader från komfort läge, plötsligt blir farsan(gammal ambulansförare) högröd i ansikte och undrar om han är dum i huvudet som inte vrider kameran istället, ja just de det kan man göra säger idioten då.

Sen får jag höra att hade jag kommit in en timme tidigare när helikoptern va där så hade dom flugigt mig till lund för operation men nu kunde det vänta till dagen efter och opereras i ystad trots att det troligen kulle göra att det läkte långsammare, tack för den..

operationen går iaf bra.
Blir utsatt kateter skämt ala första inlägget (För drogad för att den skulle hissas som tur va)

Får ligga kvar en natt, fasen vilken utskällning jag fick för att jag inte ringde efter skötare när jag skulle pissa utan hoppa på ett ben (blev avslöja av att jag fick med mig pappret ut på nått sätt.)

Får tramadol och läktiden funkar väll ok (förutom att ystad kommun tyckte jag kunde åka charterbuss när jag gick på kryckor...)

Sen ska gipset tas bort, samma feta påg som röntga ska klippa, börjar med en bultsax som trycker i min svullna fot så jag skriker till.
gör det så ont frågar han.
Mmm...
Då provar vi här då.. lika ont igen..
Har du ingen mindre sax?! frågar jag
jo jag kan ta den här säger han och tar upp en mini sax och klipper hur smidigt som hällst...

Ingen sjukgymnastik efter så fotledden förlorar 70% av rörligheten...
Nu 4 år senare har jag fått ner den till 40%.

Sen undrar dom varför jag hatar skåne..

 

[Pinuppa]

Sen undrar dom varför jag hatar skåne..

Jisses.
Man skäms ju när man läser din story..

Hoppas innerligt att vården i Gbg ligger något snäpp över det där..

:tröstkram

 

[Bodoe]

Efter en olycka med hojen då en taxi körde ut framför mig, jag bromsar upp på framhjulet och slår över, flyger in i bilen och får min egen hoj i ryggen.

På akuten visar någon ssk röntgenbilden på min hand och säger något i stil med "I tummen verkar inte ha någon fraktur" varpå jag får förklara att det är handleden jag har ont i, och mycket riktigt hade jag en fraktur där. Undrar hur såna misstag kommer till, jag hade ju sagt flera gånger innan till massa olika personer var jag har mest ont.

 

[Pinuppa]

Ska man veta sånt?
Det är bihålorna jag ska operera.
Jag absolut hatar att vara på sjukhus.

I dag var jag där halva dagen inför min egen operation, i morgon ska jag dit inför sonens operation, i övermorgon opereras han, på torsdag ska han hem, på fredag läggs jag in....

Det är mer sjukhus än jag pallar.

Det där är mer sjukhus än jag pallar.