1985 sjukavmönstrade jag i Mizushima, Japan. Ett par dagar innan hade vi varit i land i Nagoya. Efter ett besök på ett mindre promiskuöst hak i staden var vi hungriga och staplade in på nått som kan liknas vid en Kycklingkrog. Maten var väl god men nått otäckt fick jag iaf i mig.
När vi efter ett par dagar kom till Mizushima så skickade Skepparen iland mig till sjukhus. Jag minns att det även följde med en motorman från båten. Han skulle få en spruta som bot mot en "sjuka" i de nedre regionerna
Men med mig var det värre. Det visade sig att jag hade fått Dysenteri, Amöbadysenteri
En vecka är totalt borta ur mitt minne. När febern försvann och jag kom till mina minnens fulla bruk så hade fartyget lämnat Japan mot Europa. Kände mig ganska utlämnad och uppgiven, jag var ingen tuff 19-åring vid det tillfället kan jag säga.
Till saken hör att jag hade oturen att komma till ett ganska dåligt sjukhus. Hade förvisso ett eget rum på grund av smittorisken. I 14 dagar skötte jag min hygien i en liten dricksfontän som fanns på rummet. Hade en liten plåtmugg på ca 2 dl som jag fyllde med vatten och hällde över håret för att iaf hålla det rent.
På rummets väggar var det som om nån hade spytt på och runnit och aldrig blivit avtorkat. Ja, rent hygieniskt var det en massa annat som jag inte ens vill nämna, bla hur jag var tvungen att uträtta mina behov.
Efter några veckor var jag i ganska dåligt psykiskt skick av allt elände där.
Kommer inte ihåg exakt hur det gick till men jag minns att jag till slut fick in en telefon så jag kunde ringa hem. Till min och mina föräldrars stora förvåning så hade de inte fått reda på att jag hamnat på sjukhus. Skepparna hade inte bemödat sig att tala om för rederiet att han satt iland en 19-åring i Japan på ett sunkigt sjukhus så de visste inget heller.
Nu hade det gått en månad och plötsligt hände det en massa saker. Jag fick duscha, bada, blev tvättad av en liten näpen japansk sjuksköterska. Hade jag bara varit i lite bättre skick så hade jag nog gillat den situationen

Jag fick nytt rum med egen toalett, tv mm. Nån från Ambassaden kom på besök och ställde till med ett jäkla liv med sjukhuset.
En massa andra tråkiga upplevelser hände under min tid på detta sjukhus men historien har redan blivit för lång.
Fick iaf en massa fickpengar av rederiet i väntan på hemresan. Tror jag bodde på hotell i nån vecka i Yokohama innan det löste sig med flygbiljett. Ingen ville först ta emot mig pga den sjukdom jag hade, eller rättare sagt haft.
Hem kom jag till slut och min mamma och min då 16-åriga flickvän, som numera är min fru, grät när de såg mig. Jag vägde då 59kg vid hemkomsten, bara skinn och ben samt i ganska psykiskt dåligt skick.
Men det blev en fullvuxen karl av mig ändå trotts allt
