Ett..? De flesta flickor börjar väl planera i 10-årsåldern.
Nja, det börjas nog vid treårsåldern, med Barbie, Ken och my little ponys nogrannt uppradade, sedan byts Barbie ut mot dom själva, Ken mot någon lättlurad stackare och My little ponysarna byts ut mot hennes odrägliga vänninnor.
Planen finslipas bara i flickrummets oändliga genrep i sisådär 20-30år, och fan ta den Ken som har tänkt rubba deras inövade plan.
Bara en sån sak som att det säljs helårsprenumerationer på "bröllopstidningar" säger ju en hel del, inte undra på att ett snittbröllop kostar som en ny hoj, dom hittar ju nya måsten i varje nummer av tidningen.
Inbjudningskort som levereras i trälåda med bud.
Monogramservetter, servettringar som är kopior på bröllopsparets ringar, med ingraverade namn och datum, Is-svanar, linnedukar, blomsterarrangemang, ljus, ljud och inspelningsutrustnig, importerade fruktbrickor, dyra viner och inhyrd catering/barpersonal...
Tackkorten levereras lämpligen med samma budfirma i form av laseretsade glasbitar med bild på brudparet.
Vad är det för fel på att gifta sig i stillhet på rådhuset framför en bakfull revisor och bjuda in polarna till fest på O'Learys med ett grupp SMS?
Då får alla betala sin bira själv, och popcornen är gratis!