Love
#41 SST600 www.ninjaracing.se
Team Ninjaracing
#26 Love Gillberg
#42 Fredrik Lundegård
Ännu en gång har vi förberett oss till max inför en tävling. Min (Loves) hoj är återuppstånden efter regnkraschen på Gelleråsen för 2 veckor sen, äntligen har vi även fått tillbaka kåporna till den från lackering (fick grejerna på tisdag-kväll och hade hojen raceklar onsdag morgon ca 03.30). Fredrik har lessnat på att vänta på lackerarna och har lackerat sina kåpor själv med ett förbluffande bra resultat.
Ninjaracing-dekaler sitter på hojarna och på bilarna. Vår maskot (Fredrik o Annas hund Watson) har även han fått en ny vattenskål, nu börjar det äntligen se ut som ett riktigt team.
Två nya kraftiga 3x3depåtält är införskaffade som ska tåla lite mer väder än det förra.
Allt är klart förutom våran hemsida eftersom lillebror som lovat att fixa den, fortfarande inte har fått tillbaka sin laptop som är på alkohol-avvänjning efter en alldeles för blöt pilsnerkväll.
Fredrik ringer och talar om att G:sson har bokat 50 meter i depån för BRH-gänget och att vi gärna för stå tillsammans med dom, häftigt, 50 meter med bara gröna hojar. Vilken tur att vi har fått lite stil på våra grejer till slut.
Fredrik är ordentligt revansch-sugen efter den dåliga placeringen på Gelleråsen , nu ska han äntligen få köra på sin hemma-bana, vi har även bokat in oss på Zenergy:s bandag på torsdagen för att få lite extra träning.
För min del används onsdagen som resdag eftersom jag har ca 70 mil att åka, sover ganska länge först eftersom jag skruvat med hojen halva natten. Fredrik ska jobba onsdagen och åker upp sent, men han har ju bara 5 mil till banan. Jag ringer Fredrik efter vägen för o kolla vart vi ska stå i depån, han undrar vart jag är o vi kommer fram till att vi borde kunna komma ungefär samtidigt till banan. När jag kommer fram till avfarten till knutstorp o ska svänga vänster får jag möte, jag bestämmer mig för att smita över före så jag slipper stå mitt i vägen med hela ekipaget, den mötande bilen börjar även den blinka för att svänga in mot Knutstorp, Känner igen bilen, snacka om tajming, Som det proffsiga team vi är så rullar vi in i depån på rad, trots att vi bor 80 mil från varandra. Vi reser upp förtält mm i mörkret och går och lägger oss efter en godnatt-bön om vackert väder.
Torsdagen bjuder på torrt väder och Fredrik får ta täten o visa spår eftersom jag är på Knutstorp för första gången, vi tar det lugnt från början och ökar allt eftersom, Fredrik kommer ner på 1.07 blankt o jag på höga 1.07 när dagen är slut, allt känns bra o vi är safe på att kvala in till racet. På eftermiddagen anländer alla andra Kawa-förare och det blir ett febrilt byggande i depån. Resultatet blir helhäftigt, 9 st lime-gröna hojar uppställda på rad.
Fredagens träning bjuder inte på några stora händelser, ingen av oss lyckas förbättra några tider, men vi är rätt nöjda ändå. Vi avslutar dagen med att bjuda in G:sson i förtältet o pumpa honom på tips om banan, som dock visar sig vara långt bortom våran nivå, som tex tipset att köra dom två sista kurvorna innan start/mål på bakhjulet för att slippa slagen i styret från den ojämna asfalten, han är galen den mannen.
Lördag morgon o dags för kval, vädret är, som vanligt när det är racing, ofattbart ostabilt och SMHI har lovat regn framåt dagen, här gäller det att satsa på första passet. Jag lyckas sätta en låg 1.07 nästan på en gång och känner mig hyfsat nöjd, det visar sig räcka till 21:a startplats. Tyvärr är det någon som gått av i kurvan efter liton och dragit ut massor med grus på banan framför Fredrik, så han väljer att parkera hojen istället för att lägga den. Tyvärr hann han inte få till något bra varv innan, bästa tiden blir en låg 1.09 vilket kändes som gränsfall för kvalgränsen. Bara att hoppas på fortsatt torrt väder till nästa kval. Det visar sig ge honom 28:e tiden, så han är med än så länge.
Vädergudarna väljer att bjuda på spänning av sällan skådat slag inför vårt nästa kvalpass, 10 min innan utsläpp är hela himlen mörk, det åskar och blixtrar runt oss, regnet hänger i luften, ska vi hinna ut o få några torra varv?? Hela depån tycks ha stannat upp, alla står helt tysta o bara stirrar på himlen, inte ens en tvåtaktare hörs någonstans.
När det är 5 min kvar börjar det dugga, banan blir sådär halvblöt, några sticker ut o kör, jag bestämmer mig för att avstå passet och vara nöjd med den tid jag har, vi går fram o tittar vilka som åker ut o försöker hålla koll på hur många av dom som har sämre tid än Fredrik, någon förare kommer in o har lyckats köra på 1.05 i det fuktiga väglaget, men säjer att det är tokhalt. Vi står o stirrar på tidtagnings-skärmen och ser plötsligt två namn som varit långsammare än Fredrik sätta 1.08-tider, nu är han nere på 30:e!! Det här går ju inte!! Vi kan inte bara stå här o titta!! Fredrik springer till husvagnen o hoppar i skinnstället, jag plockar av värmarna o startar upp hans hoj. Nu gäller det att åka ut o försvara platsen. Adrenalinet börjar pumpa, allt känns jättefel, banan är hal o Fredrik MÅSTE sätta en bra tid, ut i depån o iväg med honom, jag springer upp på taket av depåboxorna för att klocka honom och samtidigt försöka se hur det går, känner en otrolig oro i kroppen, vurpa inte nu bara!! Pressen på prestation är enorm nu.. Kommer på mig själv med att kedjeröka samtidigt som jag suger på en stor snus.. Efter några varv kommer han in i depån, ser rätt uppgiven ut. Det går inte, är ju galet halt på banan, säger han.. Springer tillbaka till skärmen där vi stod tidigare och håller tummarna. Minuterna känns oändligt långa. Tack o lov så blir det inga fler snabba tider och Fredrik är med på griden. Vi avslutar denna minst sagt händelserika dag med att åka till Fredriks svärfar (som även är min Gudfar) och fira hans 65-årsdag med en utsökt Italiensk buffe..
Söndag morgon o race-dags, Regnet har försvunnit men det är så tät dimma så banan är alldeles fuktigt på warmup-passet, vi lallar runt o tittar på naturen, när passet är slut gör vi några provstarter för att kunna plocka ett par placeringar när lamporna släcks. Under förmiddagen kommer det lite publik till oss, bla Fredriks pappa o farbror, även några kompisar till Fredrik kommer för o se när vi kör.. KUL.
Racedags o vi åker ut på banan, banan har torkat upp o vi har lagt på friska däck. Starten på Varmup-varvet sitter bra o jag är först iväg i mitt startled, kanon, här ska plockas placeringar.
Kommer iväg skapligt i starten och håller min placering, när jag kommer ut på start/mål första gången upptäcker jag att lamellerna slirar, det driver nästan ingenting o hojarna bara svischar förbi på båda sidor, resten av banan funkar det hyfsat på, får ägna rakan till att försöka släppa på kopplingsvajern i farten på dom kommande två varven, får lite bättre driv efter det och slipper iaf bli omkörd. Efter ungefär halva racet är det en som slänger sig rätt illa och det kommer ut en pace-car och samlar upp fältet, kollar in hur jag ligger till och börjar kolla vart Fredrik är, får inte syn på honom o inser att han inte är med i racet längre, vad har hänt?? Ägnar nästa varv bakom pacecar:en till att titta bredvid banan efter en grön hoj, men kan inte se den, när pacecar åker in i depån o släpper oss får jag se Fredrik stå vid räcket till start/mål o vinka, fint, då vet jag att det inte hänt honom något, forsätter jakten men lyckas bara jaga mig upp till 23:e plats, väl inne i depån får jag veta att Fredriks koppling blev ännu sämre än min och han fick bryta efter 1:a varvet, riktigt tråkigt, han som var så laddad och hade folk som var där för att titta..
Funderingar/slutsatser under hemresan:
1: Man ska inte göra mer än en provstart om man vill ha lameller kvar till tävlingen.
2: Knutstorp är klart roligaste banan, synd att den ligger så ocentralt.
3: om 4 veckor är vi på Gelleråsen, då ska det laddas!!
#26
Love Gillberg
#26 Love Gillberg
#42 Fredrik Lundegård
Ännu en gång har vi förberett oss till max inför en tävling. Min (Loves) hoj är återuppstånden efter regnkraschen på Gelleråsen för 2 veckor sen, äntligen har vi även fått tillbaka kåporna till den från lackering (fick grejerna på tisdag-kväll och hade hojen raceklar onsdag morgon ca 03.30). Fredrik har lessnat på att vänta på lackerarna och har lackerat sina kåpor själv med ett förbluffande bra resultat.
Ninjaracing-dekaler sitter på hojarna och på bilarna. Vår maskot (Fredrik o Annas hund Watson) har även han fått en ny vattenskål, nu börjar det äntligen se ut som ett riktigt team.
Två nya kraftiga 3x3depåtält är införskaffade som ska tåla lite mer väder än det förra.
Allt är klart förutom våran hemsida eftersom lillebror som lovat att fixa den, fortfarande inte har fått tillbaka sin laptop som är på alkohol-avvänjning efter en alldeles för blöt pilsnerkväll.
Fredrik ringer och talar om att G:sson har bokat 50 meter i depån för BRH-gänget och att vi gärna för stå tillsammans med dom, häftigt, 50 meter med bara gröna hojar. Vilken tur att vi har fått lite stil på våra grejer till slut.
Fredrik är ordentligt revansch-sugen efter den dåliga placeringen på Gelleråsen , nu ska han äntligen få köra på sin hemma-bana, vi har även bokat in oss på Zenergy:s bandag på torsdagen för att få lite extra träning.
För min del används onsdagen som resdag eftersom jag har ca 70 mil att åka, sover ganska länge först eftersom jag skruvat med hojen halva natten. Fredrik ska jobba onsdagen och åker upp sent, men han har ju bara 5 mil till banan. Jag ringer Fredrik efter vägen för o kolla vart vi ska stå i depån, han undrar vart jag är o vi kommer fram till att vi borde kunna komma ungefär samtidigt till banan. När jag kommer fram till avfarten till knutstorp o ska svänga vänster får jag möte, jag bestämmer mig för att smita över före så jag slipper stå mitt i vägen med hela ekipaget, den mötande bilen börjar även den blinka för att svänga in mot Knutstorp, Känner igen bilen, snacka om tajming, Som det proffsiga team vi är så rullar vi in i depån på rad, trots att vi bor 80 mil från varandra. Vi reser upp förtält mm i mörkret och går och lägger oss efter en godnatt-bön om vackert väder.
Torsdagen bjuder på torrt väder och Fredrik får ta täten o visa spår eftersom jag är på Knutstorp för första gången, vi tar det lugnt från början och ökar allt eftersom, Fredrik kommer ner på 1.07 blankt o jag på höga 1.07 när dagen är slut, allt känns bra o vi är safe på att kvala in till racet. På eftermiddagen anländer alla andra Kawa-förare och det blir ett febrilt byggande i depån. Resultatet blir helhäftigt, 9 st lime-gröna hojar uppställda på rad.
Fredagens träning bjuder inte på några stora händelser, ingen av oss lyckas förbättra några tider, men vi är rätt nöjda ändå. Vi avslutar dagen med att bjuda in G:sson i förtältet o pumpa honom på tips om banan, som dock visar sig vara långt bortom våran nivå, som tex tipset att köra dom två sista kurvorna innan start/mål på bakhjulet för att slippa slagen i styret från den ojämna asfalten, han är galen den mannen.
Lördag morgon o dags för kval, vädret är, som vanligt när det är racing, ofattbart ostabilt och SMHI har lovat regn framåt dagen, här gäller det att satsa på första passet. Jag lyckas sätta en låg 1.07 nästan på en gång och känner mig hyfsat nöjd, det visar sig räcka till 21:a startplats. Tyvärr är det någon som gått av i kurvan efter liton och dragit ut massor med grus på banan framför Fredrik, så han väljer att parkera hojen istället för att lägga den. Tyvärr hann han inte få till något bra varv innan, bästa tiden blir en låg 1.09 vilket kändes som gränsfall för kvalgränsen. Bara att hoppas på fortsatt torrt väder till nästa kval. Det visar sig ge honom 28:e tiden, så han är med än så länge.
Vädergudarna väljer att bjuda på spänning av sällan skådat slag inför vårt nästa kvalpass, 10 min innan utsläpp är hela himlen mörk, det åskar och blixtrar runt oss, regnet hänger i luften, ska vi hinna ut o få några torra varv?? Hela depån tycks ha stannat upp, alla står helt tysta o bara stirrar på himlen, inte ens en tvåtaktare hörs någonstans.
När det är 5 min kvar börjar det dugga, banan blir sådär halvblöt, några sticker ut o kör, jag bestämmer mig för att avstå passet och vara nöjd med den tid jag har, vi går fram o tittar vilka som åker ut o försöker hålla koll på hur många av dom som har sämre tid än Fredrik, någon förare kommer in o har lyckats köra på 1.05 i det fuktiga väglaget, men säjer att det är tokhalt. Vi står o stirrar på tidtagnings-skärmen och ser plötsligt två namn som varit långsammare än Fredrik sätta 1.08-tider, nu är han nere på 30:e!! Det här går ju inte!! Vi kan inte bara stå här o titta!! Fredrik springer till husvagnen o hoppar i skinnstället, jag plockar av värmarna o startar upp hans hoj. Nu gäller det att åka ut o försvara platsen. Adrenalinet börjar pumpa, allt känns jättefel, banan är hal o Fredrik MÅSTE sätta en bra tid, ut i depån o iväg med honom, jag springer upp på taket av depåboxorna för att klocka honom och samtidigt försöka se hur det går, känner en otrolig oro i kroppen, vurpa inte nu bara!! Pressen på prestation är enorm nu.. Kommer på mig själv med att kedjeröka samtidigt som jag suger på en stor snus.. Efter några varv kommer han in i depån, ser rätt uppgiven ut. Det går inte, är ju galet halt på banan, säger han.. Springer tillbaka till skärmen där vi stod tidigare och håller tummarna. Minuterna känns oändligt långa. Tack o lov så blir det inga fler snabba tider och Fredrik är med på griden. Vi avslutar denna minst sagt händelserika dag med att åka till Fredriks svärfar (som även är min Gudfar) och fira hans 65-årsdag med en utsökt Italiensk buffe..
Söndag morgon o race-dags, Regnet har försvunnit men det är så tät dimma så banan är alldeles fuktigt på warmup-passet, vi lallar runt o tittar på naturen, när passet är slut gör vi några provstarter för att kunna plocka ett par placeringar när lamporna släcks. Under förmiddagen kommer det lite publik till oss, bla Fredriks pappa o farbror, även några kompisar till Fredrik kommer för o se när vi kör.. KUL.
Racedags o vi åker ut på banan, banan har torkat upp o vi har lagt på friska däck. Starten på Varmup-varvet sitter bra o jag är först iväg i mitt startled, kanon, här ska plockas placeringar.
Kommer iväg skapligt i starten och håller min placering, när jag kommer ut på start/mål första gången upptäcker jag att lamellerna slirar, det driver nästan ingenting o hojarna bara svischar förbi på båda sidor, resten av banan funkar det hyfsat på, får ägna rakan till att försöka släppa på kopplingsvajern i farten på dom kommande två varven, får lite bättre driv efter det och slipper iaf bli omkörd. Efter ungefär halva racet är det en som slänger sig rätt illa och det kommer ut en pace-car och samlar upp fältet, kollar in hur jag ligger till och börjar kolla vart Fredrik är, får inte syn på honom o inser att han inte är med i racet längre, vad har hänt?? Ägnar nästa varv bakom pacecar:en till att titta bredvid banan efter en grön hoj, men kan inte se den, när pacecar åker in i depån o släpper oss får jag se Fredrik stå vid räcket till start/mål o vinka, fint, då vet jag att det inte hänt honom något, forsätter jakten men lyckas bara jaga mig upp till 23:e plats, väl inne i depån får jag veta att Fredriks koppling blev ännu sämre än min och han fick bryta efter 1:a varvet, riktigt tråkigt, han som var så laddad och hade folk som var där för att titta..
Funderingar/slutsatser under hemresan:
1: Man ska inte göra mer än en provstart om man vill ha lameller kvar till tävlingen.
2: Knutstorp är klart roligaste banan, synd att den ligger så ocentralt.
3: om 4 veckor är vi på Gelleråsen, då ska det laddas!!
#26
Love Gillberg
Bifogat
Last edited:
