Dr.Bike
Guest
I Classic Bike detta nr.
Djuplodande och nära porträtt av en av mina absoluta favoriter från den tiden.
Läs.
Djuplodande och nära porträtt av en av mina absoluta favoriter från den tiden.
Läs.
Rolle Rotax
Ny medlem
Det var ju en undersökning på framsidan av fjollhoj (ja, det gnälls mest och spammas istället för att köra och berömma) där flest läst bike! Varför? Intressanta artiklar av kunnigt folk måste väl smälla högre än trams om fotpinnar som skrapar i?
Om inte fotpinnar och kåpa skrapar i åker du för långsamt.
Classic bike hade nylígen bra intervju med FAST FREDDIE, samt om Daytona bla bla bla och allting bra. Vad kan bike skryta med?
Tillbaka till verkligheten, synd att den killen inte fick visa världen hur bra han var! Å andra sidan var det många som inte hann med det...
Tyckte nog att han hann visa ganska mycket ändå, men kanske inte allt.
250 brons och 350 silver -71
250 guld och 350 silver -72
72 vann han 7 tävlingar och stod på pallen 16 gånger.
73 skulle han bli världsmästare i 250,350 och 500, hade han som mål. Av de 6 första tävlingarna det året vann han 5. Så nog visste världen hur bra han var... Fast han hade visat mer såklart, men det var väl det du menade.
Ja visst ja, 1973 var han den första icke-amerikan att vinna Daytona 200. Hittade jag också på nätet.
elwe
Att veta och kunna är inte samma sak ...
Det är min absoluta övertygelse att Saarinen är den hittills bästa föraren, givet de förutsättningar han hade.
Han kuskade runt i en folkabuss med sin fru, de gjorde allting själva. Jarno trimmade och höll sina hojar i toppskick, han förhandlade med tävlingsledningar, sponsorer, banker, osv helt själv efter eget huvud och gjorde det bra.
Han införde (tillsammans med Teuvo Länsivuoori) en helt ny åkstil som de utvecklat när de körde istävlingar hemma i Finland. (Obs, ej isracing utan upplogade banor som svängde åt bägge hållen)
Det sladdade och hade sig och de fortsatte att göra så även på asfalt
Kommer särskilt ihåg 1972 när Jarno från en dålig start (vi sprang igång hojarna) kommit upp i suget på Phil Read på MV Agustan. När de passerade depåboxarna i Brno (det var ingen permanentbana i Tjecko då så man körde på avstängda landsvägar genom flera byar med trottoarsten å allt) så gick det sådär 240 km/h. Beläggningen var inget vidare och det vobblade rejält, men Jarno släppte vänsterhanden och vinkade in till Soeli i boxen där vi stod. Det betydde "nu är Phil rökt" och nästa varv ledde Jarno.
Veckan efter blev jag omkörd på yttern på Anderstorps VM-race av en vilt sladdande Jarno. Benet hade han dinglande i luften och det visade sig sedan att hans ena fotpinne hade gått av.
Mycket tråkigt att han hade sån otur i Italien året efter ...
Han kuskade runt i en folkabuss med sin fru, de gjorde allting själva. Jarno trimmade och höll sina hojar i toppskick, han förhandlade med tävlingsledningar, sponsorer, banker, osv helt själv efter eget huvud och gjorde det bra.
Han införde (tillsammans med Teuvo Länsivuoori) en helt ny åkstil som de utvecklat när de körde istävlingar hemma i Finland. (Obs, ej isracing utan upplogade banor som svängde åt bägge hållen)
Det sladdade och hade sig och de fortsatte att göra så även på asfalt
Kommer särskilt ihåg 1972 när Jarno från en dålig start (vi sprang igång hojarna) kommit upp i suget på Phil Read på MV Agustan. När de passerade depåboxarna i Brno (det var ingen permanentbana i Tjecko då så man körde på avstängda landsvägar genom flera byar med trottoarsten å allt) så gick det sådär 240 km/h. Beläggningen var inget vidare och det vobblade rejält, men Jarno släppte vänsterhanden och vinkade in till Soeli i boxen där vi stod. Det betydde "nu är Phil rökt" och nästa varv ledde Jarno.
Veckan efter blev jag omkörd på yttern på Anderstorps VM-race av en vilt sladdande Jarno. Benet hade han dinglande i luften och det visade sig sedan att hans ena fotpinne hade gått av.
Mycket tråkigt att han hade sån otur i Italien året efter ...
Dr.Bike
Guest
Hur vore det om herrn tog och skrev sina memoarer som jag tjatat om ett halvt decennium!
Mer sån racerhistoria tack!
oops164
Smed
Bara att klippa och klistra från forumet så får du nog en halv bok att läsa.
Fast en full memoar vore riktigt intressant
Dr.Bike
Guest
Bara att klippa och klistra från forumet så får du nog en halv bok att läsa.
Fast en full memoar vore riktigt intressant
JOdå jodå - Att jag brukar hälla i gubben whisky och sen sitta och tindra till historierna är EN sak...
Men jag tycker att L (och många andra gamla ärrade ess) borde få ner lite av ett stycke svensk racerhistoria så att det blir tillgängligt för var och en.
Nu när Kent försvann så hastigt och olustigt så känner man att det "gamla gardet" som var med då roadracingsverige låg i topp internationellt, börjar försvinna.
Allt verkade mer oskyldigt då, alla verkade känna alla, alla bodde ihop, och alla lånade grejer av varann. Den känslan finns ju kvar inom dragracingen t.ex och ingen surar ur om man lånat ut grejer till en konkurrent som sen slår en.
Nu tycks allt helt kommersialiserat, och romantiker och idealister är long gone.
SÅ sånt vintermys vill jag läsa om, sant eller inte, omformat och romantiserat av tidens tand eller inte. Men det skulle vara så underbart med en roadracingbok istället för all satans sience fiction och alla kioskdeckare man tvingas plöja på alla resor...
Classic Bike är den särklassigt bästa (enda?) svenska mc-tidningen!
Tekniskt korrekt, fint språk, påkostad layout/foto och goda artikel-idéer.
Skriver de ett låååångt förarporträtt om Kjell Watz också, då blir jag 100% nöjd.
Tekniskt korrekt, fint språk, påkostad layout/foto och goda artikel-idéer.
Skriver de ett låååångt förarporträtt om Kjell Watz också, då blir jag 100% nöjd.
