Efter flera ERF-säsonger så kaxade jag till mig och anmälde mig till R-1000 på Torpet (för sent givetvis, enligt gammal fin fulracingtradition).
Smyger iväg på lördag morgon vid sex, halv sju. Termosen laddad med starkt kaffe, och bussen lastad med allt som på något sätt kan tänkas behövas under en racehelg. Plus Mossbergs minimoto
Kommer fram till banan 08:06.
Hoppar in i expeditionen för att anmäla mig. De frågar vad jag har för startnummer, varpå jag sanningsenligt svarar - Det vet jag inte. Flickorna löste iaf det. Det var visst 64.
Jorpes dirigerar in ekipaget allra längst in i fuldepån. Allt vandrande fram och tillbaka kommer att ge mig en topposition i stegräknartävlingen på jobbet.
Kastar ut allt ur bussen, hinner inte resa tält eller annat myspys. Skrapar bort gamla siffror (Talpai måste ha klarlackat över dem)
Slabbar på nya siffror, najar oken och åker bort till besiktningen.
"Jaha, en rookie!" säger besiktningsmannen skadeglatt.
"Det här måste du fixa" säger han samtidigt som han böjer sig för att titta på oken. "Jaså, de VAR najade!".
"Ok, var är MCID-kortet?"
Det vet jag inte, säger jag. Allihop blir tysta, sen får jag som straff springa till Brånalt och ta reda på mitt MCID-nummer.
Åker ut på kval 1.
Känns bra. Bajsade nästan på mig i GP-kurvan efter alltför frikostig gashandsdosering. Plats 16, 1:44.1 - nytt PB. Verkar lovande.
Mossberg kommer moloken från TL och läkaren. Fick inte köra. Packar och åker hem.
Depån är inte komplett utan Mozz.
Kval 2: Tar i lite mer. Bästa tid 1:45 någonting. Plats 25. Hmm.
Äter fläsknoisette i Gislaved med tillhörande öl. Gott. Maten var också god.
Bäddar fint över sätena i lyxrenaulten. Kopplar in en 2 kW byggfläkt för komfortens skull.
Vaknar av att det är ca 55 grader varmt. Stänger av skiten. Vaknar ett tag senare av att det är 2 grader "varmt". Skruvar på termostater och rattar resten av natten.
Söndag.
Efter en skön natts sömn så är det dags för warm-up.
Startar laptimern och rullar ut. Tar i ÄNNU mer. Laptimern visar 1:38.78, men jag kan inte riktigt acceptera det som verkligheten. Det officiella tidtagningssystemet löser gåtan: bästa tid 1:46.2. Dålig trend.
Går och vankar de sex timmarna till race. Bubblar konstigt i magen.
Efter Superstock 600 hör jag Jorpes röst i PA-systemet, någonting om att gifta sig. Han friade till Sofia! Genast Konstruerades ett silvertejphjärta på Eriks tält.
Race.
Nya sulor på. Värmda till kletgränsen. Rullar ut till sighting lap. Skitnervös. Letar efter pos. 21 där jag ska vara.
Kör warm up. När jag kommer tillbaks till griden så har de plockat bort siffrorna, så jag får lite världsvant paddla mig baklänges till min ruta inför den samlade publiken.
Allt går väldigt fort. Det viftas med flaggor och lampor blinkar. Jaha, ska jag köra nu? Risig start, men plockar tillbaks ett par positioner i första böj.
Det tuggar på bra, utan att jag förtar mig. Passerar några stycken.
Allt känns kanon. Hojen matar på fint och körningen stämmer.
Får ett baksläpp i kurvan efter start/mål som säkert såg snygg ut, men roligt var det inte.
Kommer ifatt en klunga på 4-5 pers och förbereder mig på att knö mig förbi, men då börjar mina underarmar i snabb takt att förvandlas till trä. Orkar knappt gasa, och måste hitta vilopauser för att ha kraft kvar att bromsa. Tappar två placeringar.
Ser belåtet målflaggan och tourar lugnt in till parc fermé. Jorpes står beredd att parkera hojen och berättar upphetsat att jag nog tog 15:e plats. Weehoo!
Mina armar är så slut att jag knappt får av mig handskarna.
När de officiella resultaten kommer upp så står jag på 14:e! Med bästa tid 1:41.9! Bomchakalakk!
Packar och åker hem - med ett brett flin i ansiktet hela vägen hem.
Jag är sjukt nöjd och börjar nästan ifrågasätta min ERF-satsning.
Eder Hugo
Smyger iväg på lördag morgon vid sex, halv sju. Termosen laddad med starkt kaffe, och bussen lastad med allt som på något sätt kan tänkas behövas under en racehelg. Plus Mossbergs minimoto
Kommer fram till banan 08:06.
Hoppar in i expeditionen för att anmäla mig. De frågar vad jag har för startnummer, varpå jag sanningsenligt svarar - Det vet jag inte. Flickorna löste iaf det. Det var visst 64.
Jorpes dirigerar in ekipaget allra längst in i fuldepån. Allt vandrande fram och tillbaka kommer att ge mig en topposition i stegräknartävlingen på jobbet.
Kastar ut allt ur bussen, hinner inte resa tält eller annat myspys. Skrapar bort gamla siffror (Talpai måste ha klarlackat över dem)
Slabbar på nya siffror, najar oken och åker bort till besiktningen.
"Jaha, en rookie!" säger besiktningsmannen skadeglatt.
"Det här måste du fixa" säger han samtidigt som han böjer sig för att titta på oken. "Jaså, de VAR najade!".
"Ok, var är MCID-kortet?"
Det vet jag inte, säger jag. Allihop blir tysta, sen får jag som straff springa till Brånalt och ta reda på mitt MCID-nummer.
Åker ut på kval 1.
Känns bra. Bajsade nästan på mig i GP-kurvan efter alltför frikostig gashandsdosering. Plats 16, 1:44.1 - nytt PB. Verkar lovande.
Mossberg kommer moloken från TL och läkaren. Fick inte köra. Packar och åker hem.
Depån är inte komplett utan Mozz.
Kval 2: Tar i lite mer. Bästa tid 1:45 någonting. Plats 25. Hmm.
Äter fläsknoisette i Gislaved med tillhörande öl. Gott. Maten var också god.
Bäddar fint över sätena i lyxrenaulten. Kopplar in en 2 kW byggfläkt för komfortens skull.
Vaknar av att det är ca 55 grader varmt. Stänger av skiten. Vaknar ett tag senare av att det är 2 grader "varmt". Skruvar på termostater och rattar resten av natten.
Söndag.
Efter en skön natts sömn så är det dags för warm-up.
Startar laptimern och rullar ut. Tar i ÄNNU mer. Laptimern visar 1:38.78, men jag kan inte riktigt acceptera det som verkligheten. Det officiella tidtagningssystemet löser gåtan: bästa tid 1:46.2. Dålig trend.
Går och vankar de sex timmarna till race. Bubblar konstigt i magen.
Efter Superstock 600 hör jag Jorpes röst i PA-systemet, någonting om att gifta sig. Han friade till Sofia! Genast Konstruerades ett silvertejphjärta på Eriks tält.
Race.
Nya sulor på. Värmda till kletgränsen. Rullar ut till sighting lap. Skitnervös. Letar efter pos. 21 där jag ska vara.
Kör warm up. När jag kommer tillbaks till griden så har de plockat bort siffrorna, så jag får lite världsvant paddla mig baklänges till min ruta inför den samlade publiken.
Allt går väldigt fort. Det viftas med flaggor och lampor blinkar. Jaha, ska jag köra nu? Risig start, men plockar tillbaks ett par positioner i första böj.
Det tuggar på bra, utan att jag förtar mig. Passerar några stycken.
Allt känns kanon. Hojen matar på fint och körningen stämmer.
Får ett baksläpp i kurvan efter start/mål som säkert såg snygg ut, men roligt var det inte.
Kommer ifatt en klunga på 4-5 pers och förbereder mig på att knö mig förbi, men då börjar mina underarmar i snabb takt att förvandlas till trä. Orkar knappt gasa, och måste hitta vilopauser för att ha kraft kvar att bromsa. Tappar två placeringar.
Ser belåtet målflaggan och tourar lugnt in till parc fermé. Jorpes står beredd att parkera hojen och berättar upphetsat att jag nog tog 15:e plats. Weehoo!
Mina armar är så slut att jag knappt får av mig handskarna.
När de officiella resultaten kommer upp så står jag på 14:e! Med bästa tid 1:41.9! Bomchakalakk!
Packar och åker hem - med ett brett flin i ansiktet hela vägen hem.
Jag är sjukt nöjd och börjar nästan ifrågasätta min ERF-satsning.
Eder Hugo
Last edited:
