Chrille skrev:
Berätta sen om ditt träningspass 2003(?) som skuller vara en stillsam dags joyridande innan operation. Berätta då ....
På våren 2003 fick jag en kallelse till operation 11 Juni för min trasiga axel varför min tredje säsong knappt han börja innan den var över. Genom tisdagsträningarna och SM på Sviestad hade jag klarat mig utan att vurpa varför det känndes helt rätt att runda av säsongen 1 Juni med lite promenadåka på en heldag på Gelleråsen arrangerad av bl a EazyLiving. Egentligen var det redan fullt i licensgruppen men den enes död är den andres bröd och när Sara Dolk planterade sin CBR900RR i sandlådan på Jyllandsring och sög i en näve sand eller två i motorn var jag helt plötsigt med i matchen. Första passet känndes bra och jag spenderade de fyrtio minuterna mellan passen med att göra det man brukar göra, d v s gå runt och snacka lite skit. Jag pratade med Chrille, betarkatde Apstruts på avstånd och såg Valmers hoppa runt på ett par kryckor. På Andra passet försvann hjulen under mig under inbromsningen till Trösen.
Jag måste sett ut som ett frågetecken. I efterhand kunde jag konstatera att tung högerdojja lett till låst bakhjul och eftersom jag inte är Valentino Rossi och inte kan hantera ett vilt sladdande bakhjul så fick jag lufta lädret lite och leka rulltårta i lecahavet. Jag var så skitig att de inte ville ha mig i bilen utan jag fick sitta på MC släpet med fötterna dinglande två centimeter ovanför marken med solen i ögonen och vinden i håret och tänkte "nu kommer jag inte att köra något mer förrän nästa år, vilket trist sätt att runda av säsongen på". Det var en konstig känsla. Fast egentligen borde jag vara van eftersom det var så jag avslutade 2001 på Härnösand. Kraschad och skitig.
Väl tillbaka i depån fick jag de gamla vanliga blickarna från kollegorna när jag lastade av hojen, de där blickarna som säger "Jag känner med dig för att du kraschat, jag vet hur ont det gör, hur dåligt självförtroende man får och att du just kastat dina pengar i sjön". Vänster depåstödskruv var borta varför jag lutade hojen mot Vanen och hoppade sedan in i den för att byta om till vanliga kläder då jag hör ett BRAK! Jag hoppar ut och ser att hojen har vält. Depågrannen som vid det här laget börjar bli allvarligt oroad för mig tittar fram runt hörnet och ser samma sak som jag och säger "Det är inte din dag idag va?", "Nä" svarar jag uppgivet.
Samtidigt som jag konstaterar att jag inte har reservdelar för att reparera den på plats tittar Chrille och hans syster förbi och klappar mig på huvudet. "Och du som bara skulle ta det lite lungt?". Det låter faktisk ganska bra på Värmländska, ska ni veta. Lunchmackan intogs på depåläktaren när licensgruppen var ute och körde, sen åkte jag hem. Tio dagar senare fick jag uppleva hur det känns med trasiga revben och lite senare tappade jag stortånageln som kommit i kläm under hojen. För Intresseklubbens räkning kan jag meddela att det tar sju månder för en stortånagel att växa ut till full längd, jag klippte den för första gången på nyår. Sen tog det bara fyra månader innan jag klämde stortån igen under permiärturen med Skatungen så nu sitter jag åter med en stortå utan nagel.
Så kan det gå om man ska träna på Gåsen.
Jag var där och gasa Lördag och Söndag. Det kan jag summera med regn REGN R E G N... och regn, regn & regn....
