En härlig söndagsåkning slutade inte som det var tänkt. Sitter och funderar över vad som hände egentligen?
Tog nya offroadhojen o körde lite skog o stig, allt stämmer så fint efter att ha ställt hänget, kvicktyrd o alert, härligt...
Drar ut på en transportsträcka tilll en timmerutkörningsväg, lungt o fint förbi några hus sedan ökar jag tempot. Laddar lite över ett krön o plötsligt händer det, tänker fan jag vurpar! Nu hoj med mer pulver o ett chassi som automatiskt går fortare o oskärpt förare gör att jag ligger mitt på vägen o hojjen med tank o styre nedåt i högerdiket.
Ligger å vägen o det smärtar i benet o i sidan, reser mig upp ser hojen o går ned i diket. Det första som händer är att min fru ringer o ber mig köpa cig på vägen hem, surrealistiskt på nått sätt..
Förklarar att jag just klotat o hon frågar om jag behöver hjälp med transport hem. (Konstigt nog tar hon detta bra då hon ogillar hojåkning pga tidigare dåliga erfarenheter) Får upp hojen ur diket, f-n vad tung en hoj kan vara när den ligger med tanken ned i diket, adrenalinet gör sitt så jag får upp den.
Kollar skadorna på hojen, gaffeln vriden fotpinne o styre deformerat kopplingshandtag o kopplingscylinder + växelpedal skrot, kan dock köra på ettan hem i 30 knyck.
Jag är mörbultad och byxorna ihåliga efter kontakten med gruset, blodet rinner från knät.
Hemma möts jag av en konstigt nog förstående o omtänksam hustru (älskar henne!) som beklagar det som hänt o pysslar om mig. Hon går tom med ut i garaget o inventerar skadorna.
Usch, skriver detta för att dela med mig av upplevelserna och dokumentera händelsen.
Klota var en ny erfarenhet för mig och till er andra ta det coolt då saker o ting kan ändras o hända fortare än man anar. Det enda som behövdes var ett krön, litet ystert hopp o taskig landning med för långa horn utväxta=mycke gas
Dock är jag sugen på att köra mer o bli bättre på att köra offroad/enduro just i skrivande stund, lite lustigt känns det.
Kör försiktigt vänner!
Tog nya offroadhojen o körde lite skog o stig, allt stämmer så fint efter att ha ställt hänget, kvicktyrd o alert, härligt...
Drar ut på en transportsträcka tilll en timmerutkörningsväg, lungt o fint förbi några hus sedan ökar jag tempot. Laddar lite över ett krön o plötsligt händer det, tänker fan jag vurpar! Nu hoj med mer pulver o ett chassi som automatiskt går fortare o oskärpt förare gör att jag ligger mitt på vägen o hojjen med tank o styre nedåt i högerdiket.
Ligger å vägen o det smärtar i benet o i sidan, reser mig upp ser hojen o går ned i diket. Det första som händer är att min fru ringer o ber mig köpa cig på vägen hem, surrealistiskt på nått sätt..
Förklarar att jag just klotat o hon frågar om jag behöver hjälp med transport hem. (Konstigt nog tar hon detta bra då hon ogillar hojåkning pga tidigare dåliga erfarenheter) Får upp hojen ur diket, f-n vad tung en hoj kan vara när den ligger med tanken ned i diket, adrenalinet gör sitt så jag får upp den.
Kollar skadorna på hojen, gaffeln vriden fotpinne o styre deformerat kopplingshandtag o kopplingscylinder + växelpedal skrot, kan dock köra på ettan hem i 30 knyck.
Jag är mörbultad och byxorna ihåliga efter kontakten med gruset, blodet rinner från knät.
Hemma möts jag av en konstigt nog förstående o omtänksam hustru (älskar henne!) som beklagar det som hänt o pysslar om mig. Hon går tom med ut i garaget o inventerar skadorna.
Usch, skriver detta för att dela med mig av upplevelserna och dokumentera händelsen.
Klota var en ny erfarenhet för mig och till er andra ta det coolt då saker o ting kan ändras o hända fortare än man anar. Det enda som behövdes var ett krön, litet ystert hopp o taskig landning med för långa horn utväxta=mycke gas
Dock är jag sugen på att köra mer o bli bättre på att köra offroad/enduro just i skrivande stund, lite lustigt känns det.
Kör försiktigt vänner!