IronMike
Guest
Jocke, du var, är och förblir bästa kamrat oavsett hur långt man hann lära känna dig. Kortfattat men sant.
Jag själv har dock lagt ner hojjar nu, hur lustigt det än låter och hur du än skulle tolkat det -så har jag återupptagit andra och gamla intressen ..jag är dock övertygad om att det räddade mitt liv och säkerligen flera andras liv, från fler tragedier denna sommar, och kommande somrar...
Vad som hänt är oförglömligt och sorgligt, men jag tror alltid gott om framtiden. Den sorgen som framkallades när du gick iväg, den fick många, många andra att inse vad som kan hända medan man har som roligast här i livet. Din olycka räddade förmodligen andras liv, det är jag övertygad om. Och det är min optimistiska tanke i det hela.
Färdiglekt för somligas del, hur mkt du än skulle ogillat tanken -Så är det jag känner .. andra kanske känner för att gasa mer och ännu hårdare, men det får stå för dem. Det kanske krävs en smula anhörighet eller vänskap, för att verklighetsställa sitt eget öde, vad ens egen familj kan råka ut för...förr tänkte jag inte så, men nu gör jag det.
Hojåkningens glädje, är inte värt den eventuella sorgen man utsätter andra för.
Det är ett jävligt kul nöje, men minst lika jävligt missnöje för ens nära och kära...
Så tänker jag nu, så tänkte jag inte tidigare.
Mvh
Micke
Jag själv har dock lagt ner hojjar nu, hur lustigt det än låter och hur du än skulle tolkat det -så har jag återupptagit andra och gamla intressen ..jag är dock övertygad om att det räddade mitt liv och säkerligen flera andras liv, från fler tragedier denna sommar, och kommande somrar...
Vad som hänt är oförglömligt och sorgligt, men jag tror alltid gott om framtiden. Den sorgen som framkallades när du gick iväg, den fick många, många andra att inse vad som kan hända medan man har som roligast här i livet. Din olycka räddade förmodligen andras liv, det är jag övertygad om. Och det är min optimistiska tanke i det hela.
Färdiglekt för somligas del, hur mkt du än skulle ogillat tanken -Så är det jag känner .. andra kanske känner för att gasa mer och ännu hårdare, men det får stå för dem. Det kanske krävs en smula anhörighet eller vänskap, för att verklighetsställa sitt eget öde, vad ens egen familj kan råka ut för...förr tänkte jag inte så, men nu gör jag det.
Hojåkningens glädje, är inte värt den eventuella sorgen man utsätter andra för.
Det är ett jävligt kul nöje, men minst lika jävligt missnöje för ens nära och kära...
Så tänker jag nu, så tänkte jag inte tidigare.
Mvh
Micke