Ninja-Mackan
Norra Europas fattigaste kapitalist
En totalt misslyckad helg...
Det hela började för en sisådär två veckor sedan. Jag snackade lite med Don Q via ICQ när han satt och "jobbade" i Tyskland. Han tyckte att jag lät lite deppig, vilket jag var, och frågade om jag inte skulle komma ner och hälsa på.
Nja, sa jag, jag har inte riktigt ekonomi för det just nu. Don Q sade att det var minnsan inga problem att ordna. En biljett var bokad 23/8 - 24/8. Jag blev alltså bjuden på en weekendresa till Tyskland, helt otroligt! Jag blev helt överlycklig över att se en liten ljusning i mitt liv som för övrigt är rätt tråkigt just nu.
Efter en jäkla massa planering och uppladdning så var det dags att åka till flygplatsen. Planet skulle gå kl 6.25 från Skavsta, Nyköping. Kollade på flygplatsens hemsida kvällen innan hur långt innan avgång man skulle checka in utan att hitta något.
Jag åkte från Västerås kl 04.00 och tyckte att jag var ute i god tid. Stannade i Eskilstuns för att handla frukost på Statoil. Kaffemaskinen strulade naturligtvis men de två tjejerna som jobbade insisterade på att jag skulle ha kaffe. Efter att ha väntat ca 15 minuter hade jag min kaffekopp och min smörgås. Fikade och fortsatte köra mot Nyköping och tyckte att jag fortfarande hade gott om tid.
Kommer fram till flygplatsen kl 05.40 och ska parkera bilen. Eftersom att jag fixat kontanter inför resan hade jag inget kort med mig att slarva bort. Parkeringen kostade ca 200:- för två dygn och det hade jag inte i mynt, naturligtvis. Gick in och skulle växla och på första stället fick jag ett nej pga att hon hade ont om växel. Smått irriterad gick jag vidare till kiosken. Där var det såklart kö. När det äntligen var min tur hade hon ingen växel heller. Hon löste det dock till slut men det tog ju 10 minuter. Sprang tillbaka till bilen och löste biljetten och hämtade min väska.
När jag kommer in i hallen igen och ska checka in så har incheckningen stängt. Jag rusar till kärringarna i informationen och frågar vad som händer. Hon sa att jag var försent ute men skulle kolla med kaptenen om han kunde släppa på mig.
Kaptenen sade: NEJ.
När tanten kom tillbaka till disken ruskade hon på huvudet och sa; tyvärr.
Jag stod bara och gapade. Jag brukar, i normala fall, kunna snacka så att saker och ting löser sig men här var det stopp. Jag blev stum! Allt jag hade sett fram emot bara rasade samman och jag hade svåra problem med att behålla mitt lugn. (Jag har svårt att bara bli lite arg, det är arg eller glad som gäller för mig).
Det tar ju inte slut här heller... Jag ringde till Don Q för att tala om vad som hänt så att han ska slippa åka bil i två timmar för att hämta mig men jag kommer till mobilsvaret. Efter att ha pratat in där 4- 5 gånger så inser jag att det är något strul. Ringer säkert 25- 30 gånger men möts varje gång av hans mobilsvar.
Går ut och sätter mig i bilen och ritar en lång och fin elva på väg ut från flygplats området. Stannar bilen på en rastplats efter väg 53 och bara sitter tyst och tittar på ingenting i säkert 40 minuter. Fortsätter resan hem i ett tempo jag normalt inte skulle våga hålla med min svajiga panzer- Merca. Stannar hos Cale i E- tuna (SKITSTAD) och får espresso och bananmuffins som tröst. Det kändes lite bättre men jag hade ju fortfarande inte fått tag i Don Q...
Ca 30 minuter efter att jag kommit hem till Västerås ringer han och undrar var jag är... Detta var pinsamt på riktigt... Jag berättade hela historien för honom och han bara skrattar. Den reaktionen var inte vad jag hade väntat mig...
Känns ändå skönt att han inte blev förbannad på det sättet som jag förmodligen skulle ha blivit...
Summering:
* Det suger att åka 30 mil i onödan mitt i natten
* All personal på Skavsta Airport har för alltid kn*llat sig vad gäller
sinne för att kallas serviceminded
* 5 minuter är mer än man tror
* Jag är en idiot som inte checkade in innan jag växlade
* Statoil- tjejerna klarar sig pga att de var trevliga
* Tack för kaffet Cale, det var gott
* Tack Don Q
Jag kommer att bjuda Don Q på en resa till Spanien när hojen är såld som ett tack. (Listan kan komma att kompletteras)
Det hela började för en sisådär två veckor sedan. Jag snackade lite med Don Q via ICQ när han satt och "jobbade" i Tyskland. Han tyckte att jag lät lite deppig, vilket jag var, och frågade om jag inte skulle komma ner och hälsa på.
Nja, sa jag, jag har inte riktigt ekonomi för det just nu. Don Q sade att det var minnsan inga problem att ordna. En biljett var bokad 23/8 - 24/8. Jag blev alltså bjuden på en weekendresa till Tyskland, helt otroligt! Jag blev helt överlycklig över att se en liten ljusning i mitt liv som för övrigt är rätt tråkigt just nu.
Efter en jäkla massa planering och uppladdning så var det dags att åka till flygplatsen. Planet skulle gå kl 6.25 från Skavsta, Nyköping. Kollade på flygplatsens hemsida kvällen innan hur långt innan avgång man skulle checka in utan att hitta något.
Jag åkte från Västerås kl 04.00 och tyckte att jag var ute i god tid. Stannade i Eskilstuns för att handla frukost på Statoil. Kaffemaskinen strulade naturligtvis men de två tjejerna som jobbade insisterade på att jag skulle ha kaffe. Efter att ha väntat ca 15 minuter hade jag min kaffekopp och min smörgås. Fikade och fortsatte köra mot Nyköping och tyckte att jag fortfarande hade gott om tid.
Kommer fram till flygplatsen kl 05.40 och ska parkera bilen. Eftersom att jag fixat kontanter inför resan hade jag inget kort med mig att slarva bort. Parkeringen kostade ca 200:- för två dygn och det hade jag inte i mynt, naturligtvis. Gick in och skulle växla och på första stället fick jag ett nej pga att hon hade ont om växel. Smått irriterad gick jag vidare till kiosken. Där var det såklart kö. När det äntligen var min tur hade hon ingen växel heller. Hon löste det dock till slut men det tog ju 10 minuter. Sprang tillbaka till bilen och löste biljetten och hämtade min väska.
När jag kommer in i hallen igen och ska checka in så har incheckningen stängt. Jag rusar till kärringarna i informationen och frågar vad som händer. Hon sa att jag var försent ute men skulle kolla med kaptenen om han kunde släppa på mig.
Kaptenen sade: NEJ.
När tanten kom tillbaka till disken ruskade hon på huvudet och sa; tyvärr.
Jag stod bara och gapade. Jag brukar, i normala fall, kunna snacka så att saker och ting löser sig men här var det stopp. Jag blev stum! Allt jag hade sett fram emot bara rasade samman och jag hade svåra problem med att behålla mitt lugn. (Jag har svårt att bara bli lite arg, det är arg eller glad som gäller för mig).
Det tar ju inte slut här heller... Jag ringde till Don Q för att tala om vad som hänt så att han ska slippa åka bil i två timmar för att hämta mig men jag kommer till mobilsvaret. Efter att ha pratat in där 4- 5 gånger så inser jag att det är något strul. Ringer säkert 25- 30 gånger men möts varje gång av hans mobilsvar.
Går ut och sätter mig i bilen och ritar en lång och fin elva på väg ut från flygplats området. Stannar bilen på en rastplats efter väg 53 och bara sitter tyst och tittar på ingenting i säkert 40 minuter. Fortsätter resan hem i ett tempo jag normalt inte skulle våga hålla med min svajiga panzer- Merca. Stannar hos Cale i E- tuna (SKITSTAD) och får espresso och bananmuffins som tröst. Det kändes lite bättre men jag hade ju fortfarande inte fått tag i Don Q...
Ca 30 minuter efter att jag kommit hem till Västerås ringer han och undrar var jag är... Detta var pinsamt på riktigt... Jag berättade hela historien för honom och han bara skrattar. Den reaktionen var inte vad jag hade väntat mig...
Känns ändå skönt att han inte blev förbannad på det sättet som jag förmodligen skulle ha blivit...Summering:
* Det suger att åka 30 mil i onödan mitt i natten
* All personal på Skavsta Airport har för alltid kn*llat sig vad gäller
sinne för att kallas serviceminded
* 5 minuter är mer än man tror
* Jag är en idiot som inte checkade in innan jag växlade
* Statoil- tjejerna klarar sig pga att de var trevliga
* Tack för kaffet Cale, det var gott
* Tack Don Q
Jag kommer att bjuda Don Q på en resa till Spanien när hojen är såld som ett tack. (Listan kan komma att kompletteras)
