Var ju inne någon dag senare och tog ett sista farväl av brossan / Roger en gång i tiden när han dog som förare i en trafikolycka.Man hade lagt honom lite avskilt i ett enskilt rum och jag minns hur noga han var med sin frisyr som hade infärgade färgfält och nu delvis var bortklippt av akutpersonal ända in till huden på huvudet.Man hade försökt få bort resterande blod från håret men man kunde fortfarande se hur en del intorkat blod tovat det kvarvarande håret.Vänster tinning var intryckt ganska rejält i en v-formation när hans huvud mycket kraftigt hade träffat sidostolpen i en Honda Accord EX.Nästa chock var när jag såg hur man hade klippt upp hans bröstkorg och sedan med något klammerliknande återförslutit alltihop.
Det hela upplevdes lite overkligt som om man befann sig i en film där man var en åskådare till något mycket tragiskt som inträffat och man undrade någonstans i bakhuvudet om det verkligen var sant det där man nu stod och tittade på.Det som en gång varit min bror.Vi var både brödrar och allra bästa vänner i livet.Och här tog det då slut alltihop i ett litet vitt och grått rum på ett sjukhus.Jag pratade mycket med brossan där han nu låg död på sin bår precis som om jag förväntat mig att han skulle resa sig upp eller åtminstonne svara tillbaka.Det gjorde han ju naturligtvis inte även om min önskan var offantligt stor om att just det skulle ske.
Ännu någon dag senare var jag och min far inne på det lokala polishuset för att hämta Rogers tillhörigheter och polisen som lämnade över föremålen såg hur min far som var nära en kollaps och nu var sekunder från att bryta ihop fullständigt istället lite i smyg från min fars öron sa till mig att Rogers plånbok innehöll en del torkat blod.Jag förstod snabbt att blodet kom från rogers huvud som hade strömmat rikligt rakt ner i hans byxor och delvis fyllt denna plånbok.Så oavsett om han klarat sig med livet i behåll eller ej så hade han förmodligen blivit svårt hjärnskadad av denna olycka.Något jag aldrig hade önskat även om han klarat sig från döden.
Jag är bror och anhörig och det går nog inte en enda dag i mitt liv när jag inte tänker en kort stund på man allra bästa vän i detta liv som var min egen bror där vi båda nu oavsett var han hamnade beroende på tro delar en enda sak ... minnena från det liv som en gång var och önskningarna om det liv som aldrig blev av.Jag klistrar inga smilies över ledsan gubbar i denna tråd när jag idag är ganska glad igen när jag tänker tillbaka på det positiva i våra liv.Men som sagt, vi kunde så hemskt gärna ha fått lite längre tid ihop i detta liv.