Dagen då allt gick fantastiskt bra.
Så vart det då dags att inleda tävlingssäsongen 2006 på Anderstorp med ett skojsigt ERF, (Endurance Racing for Fun, eller långlopp på svenska). #62 Knights Racing Team har till säsongen 2006 bytt namn till Emma Racing. Emma efter min fantastiska dotter som kom till världen i november 2005. Hon tittar redan på MotoGP på tvn i pappas knä med stort intresse. Nåja, nu skall vi inte fördjupa oss i det nya pappalivet utan nu skall det handla om racing.
Säsongen förberedelser har bestått i att renovera bakstötdämparen och montera en liten mjukare fjäder i denna. Det var visst inte alla förare i teamet som gillade att åka på en helt stum bakända. Lite högre och mer touringliknande styren har också monterats. Sist men inte minst har Don Q och hans polare Andreas gjort ett fantastiskt jobb med att lackera kåporna. Visste ni att klarlack med flakes i sänker luftmotståndet med ca 3%. Det betyder ungefär 7km/h högre toppfart nedför Anderstorpsrakan. Växellänkaget blev också reparerat efter debaclet på Anderstorp i fjol.
Nåväl första maj fick jag och Björn chansen att prova biken på Anderstorp. Sällan har jag sett Björn le så när han kom in i depån, ”Nästa år blir det Superbike, jäklar i havet vad roligt det var att köra Superbike. Nu går den ju som en riktig motorcykel och det går att sitta vettigt på den också. Vad kul det skall bli med ERF i år”
Eftersom teamchefen faktiskt skulle kunna vara i fysisk bättre form än vad han är, så beslöts att en tredjeförare skulle engageras till racet för att undvika att teamchefen skulle krokna fullständigt mot slutet av racet och prestera tider som vore bortom all rim o reson. Men vem? Varbergs stolthet, Professor Mozzberck kunde inte ställa upp. Han var upptagen med att ge Micke Nilsson en match i STCC premiären på Knudan. Av en slump så knöts en kontakt med Benny Olsson som körde STCC 2005. En trevlig prick som Björn och jag umgåtts mycket med i STCC depån 2005. Vad skulle Benny köra 2006? Jo, några deltävlingar i Superbike SM på sin nyinförskaffade Yamaha R1. Vilken sammanträffande, skulle Benny kunna tänka sig göra några inhopp i Emma Racing? Jodå, det skulle vara jättekul tyckte Benny.
Så blev det då äntligen lördag 13/5 och raceday. Teamets tre förare var synnerligen laddade och resten av gänget bestående av Jörgen, Annette och Andreas verkade också vara på toppenhumör. Hela 66 team var anmälda till årets första ERF race. Det är det största och mest kompetenta startfältet någonsin i ERFs historia med VM förare som Andreas Mårtensson och Racertobbe Andersson i spetsen. Att någon gammal svensk 250 mästare och en drös med snabba förare som kör normal kör i Superbike SM gjorde ju inte motståndet lättare heller. Hur skulle det här gå då? Skulle vi ha flyt och allting gick bra så skulle topp 15 eller topp 20 kännas som en framgång. Eller som Björn uttryckte det, ” Vad roligt det skull vara med ett ERF som inte strulade någon gång”.
Dags för kval. Jag går ut och känner efter att skruvarna sitter där de skall. Det verkar de göra men jag kör inte så fort och tänker att här ute gör jag ingen nytta så det blir depå för byte till Benny. Benny gillar att köra R1 och bra tider kommer direkt, 1.42.3 som bäst. Björn tar över men får inga fria varv för en del förare har redan börjat kasta sig till höger och vänster och det är flera gulflaggor ute. En del team tycks inte ha förstått att långloppstävlingar går ut på att komma i mål. Hur som helst så räcker vår tid till sjunde startposition, lysande! Racertobbe tar pole med 1.40.2.
Eftersom Benny har kvalat så bra så får han bonusen av att få starta på nya däck. Jag håller hojen och det är mycket trångt mellan hojarna. Hur skall det här gå, kommer alla att klara första kurvan? Det står visst i reglementet att det skall vara 2m lucka mellan hojarna. Det har tydligen tävlingsledaren glömt för det är ungefär en skohornsbredd mellan varje ekipage. Efter synnerligen tveksam flaggstart av tävlingsledaren så springer alla 62 förarna som fick starta över banan och vi är iväg. Jag skulle vilja rekommendera tävlingsledaren att slå Sven-Göthe i Falkenberg en signal och få en personlig utbildning i hur man genomför en flaggstart.
Benny gör en minst sagt blygsam start och han har vid hot om mycket starka repressalier helt enkelt förbjudit mig att här berätta vad som egentligen hände i starten. Jag kan bara konstatera att efter ett varv så passerar vi på 37e plats. Nåja, Benny veta att gasen sitter på höger sida av styret och han vet hur den skall hanteras. Efter tio varv är vi 20e och vi klättrar stadigt till 8e efter 20 varv. Efter 21 varv är någon som kastar sig och det blir safetycar och gulflagg runt hela banan. Emma Racing har varit med på långlopp förr och taktiken är glasklar, tankning och förarbyte. Jörgen visar sin spets och tankstoppet går perfekt. Björn går ut i kön bakom safetycaren. Flera andra team förstår inte att utnyttja situationen till sin fördel och när det blir grönflagg igen vid varv 30 få har vi femteplatsen. Helt fantastiskt, så långt fram har vi aldrig varit under ett långlopp och bättre skall det bli. Björn kör kanonfina tider på 1.42 – 1.44 och på 53e varvet gå vi upp i ledning. Det är bara det att vi inte vet det för videoslingan med tiderna fungerar inte. Den förre hyresgästen av banan tog visst en del av utrustningen med sig när han lämnade torpet i vintras. Vi vet dock att vi ligger bra till. Men säg den glädje som varar för evigt, inte bensinen i vår tank i alla fall.
Dags för teamchefen att göra sin insats. Efter nytt lysande depåstopp så är jag ute på banan och vi har halkat ned till sjätteplats. Jag har väl inte den där riktiga attackmoden inställd, men varven tickar på och vi dalar inte alltför fort i resultatlistan. Plötsligt kommer bakändan farande i södra kurvan och försöker köra om mig på yttern. Satans helvetes, jävla skit, nu är jag på väg av i södra kurvan för andra gången på ett ERF. Och alltid är det bakdäcket som försöker köra om mig Vad Björn sade om att bakdäcket började bli lite halt tycks jag helt ha glömt bort. Vad jag däremot kommer ihåg är att alla mina mentorer alltid sagt att man absolut inte får slå av på gasen hastigt i sådana här lägen. Jag lyckas smyga av mjukt och hålla mig på hjulen, men upptäcker till min förskräckelse att jag inte längre är på väg ut på rakan utan på väg mot kerbsen i en helt onaturlig vinkel. Nåja, det blir ett litet motocrosshopp över bankanten och ut på gräset. Det går bra och jag kommer ut på flygrakan och kan bita ihop och fortsätta.
Efter 32varv är min bensin också slut och det är dags för byte av bakhjul och förare. Jag har kört några 1.50 tider som bäst och vi har ramlat ned till tionde plats vilket inte var så farligt med tanke på mitt moderata tempo. Jag och Björn genomför bakhjulsbytet så ett sätt som hade gjort en riktigt elak drillsergeant från US Marines stolt av lycka. Hur det gick till vet vi inte. Vad vi vet är att övningsbytet på morgonen hade renderat oss en vecka US Marines arrestlokaler.
Benny kommer ut på 16 plats och kör synnerligen inspirerat. Oj oj där flög han förbi på 1.40.17. Vi börjar bli lite oroliga att han skall förivra sig i jakten på den magiska 1.40 gränsen. Men Benny är en cool kille som kör med insidan av skallen. Han backar av lite, håller sig på hjulen och vi klättrar stadigt. Efter 121 varv blir det safetycar igen och ni vet ju vad som händer. Vi är med på noterna och tankar o byter blixtsnabbt till Björn. Otroligt nog så tappar vi ingen plats under bytet. Vi är på 6e plats och Björn kör som en klippa och snart är vi på fjärde plats. Helt otroligt. Han smäller in en 1.42.2 som blir hans bästa tid under racet. Lysande för en kille normalt kör 600 med ca 50 hästar mindre på bakhjulet.
Sista bytet går utan problem och när jag passerar igen på start och mål på 155e varvet har vi sjundeplatsen. Den här gången rasar vi inte som sten i resultatlistan utan jag kan faktiskt avancera till 6e. Dock har vi ett problem, bensinen kommer kanske inte att räcka i mål. Nu är goda råd dyra. Skall jag slå av på takten och försöka spara på bensinen eller skall vi göra ett snabbt stopp? Det är flera team som trycker på bakifrån och vi nog inte råd med att jag sölar ute på banan i 2minuterstempo för att spara soppa. Då skulle vi lätt kunna tappa flera placeringar. Med ungefär halvtimmen kvar kommer depåskylten ut och jag blir inkallad. Men vad fasen tänker jag, tycker teamet att jag kör för långsamt eller tror dom att vi inte klarar distansen ut. Jag bestämmer mig för att lita på teamet och går in. Jodå, vilket team jag har! De har räknat och tankdunken är fylld med sju liter soppa som blixtsnabbt fylls på och Benny tar över hojen för de sista varven. Vi tappar en placering på stoppet till #12 Guru Racing men har sjundeplatsen. Jag lånar en lite för liten cykel och cyklar flera gånger fram och tebax mellan tidtagningen och teamet. Det är superspännande, fyra team ligger på samma varv ett varv bakom oss. De kör inte fortare än vad Benny gör. Framför ligger team #55 Rytterne Racing Team och de kör ca 8-10sek långsammare än Benny. Det kan väl inte gå tänker vi, de är ju alltför långt bort. Efter nästan sex timmars körning är det otroligt spännande.
Sista varvet, oj, oj, oj vilken dramatik. Ledarna är på väg mot målgång och med bara 8 sekunders marginal före ledarna passerar Benny för vårt sista varv. Framför honom ligger Ryttarna som passerat 7sek före Benny. När det är tre kurvor kvar så har Benny kommit i kapp Ryttarna och i ingången till näst sista kurvan kör han om och passerar i mål 1.3sek före. Vi är jätteglada över att ha tagit tillbaka sjätteplatsen efter sista bytet. Taktiken från teamet var perfekt. Några minuter senare kommer nästa positiva överraskning. Vi är till om med på femte platsen för team #12 Guru Racing som passerade oss vid sista depåstoppet har kört slut på soppan under sista varvet. Undrar vem som teamchefar där? Äntligen har jag och Björn och resten av teamet genomfört ett perfekt lopp. Vi har slutat på femteplatsen, kan ni tänka er? Det är nästan som om vi hade vunnit, så bra känns det. Vilken lycka, vilken dag!!!.
Topptrion var fem varv före oss och det skilde 17sek mellan ettan och trean. Att långloppsracing kan vara så spännande.
Grattis till:
Fredrik Andersson, Krille Andersson och Marcus Wiktorsson i Team Kivik som vann.
High Sider Racing som kom tvåa och tog första pallplatsen
Kjetil Aarnes o Co i Hagheim Motor, ruskigt snabba Nordmenn.
Tack till:
Eva & Emma mina två Ess i familjen
Björn & Benny för en fantastisk körning
Andreas för en gedigen teamchefsinsats under racet
Jörgen för den grymmaste tankningen i hela depån.
Anette som hjälpte till vid depåräcket
Johan Forsman för fungerande växellänkage
Mikael på Yamahacenter i Göteborg för finfina reservdelar
Skalman för den fina jeeptanken som funkade så bra
Jonas & Klas för att ni är så bra tältkamrater och säljer världens bästa knäpuckar
Räcertobbe för de nya fina styrena.
Bengt Magnusson AB för den fina mekbänken
Skit kastar vi på
Team # 63 som åkte runt med en oljeläckande ratbike, vi andra vill inte slå oss i er olja
Förre hyresgästen som tagit med sig grejorna när han lämnade Anderstorp så att vi inte kunde få några tider på tvn vid depåräcket
Vi ses på Falken 18/6!
Ingmar, teamchef, #62 Emma Racing
PS Freppa du får köra om hur många som helst i fortsättningen bara du fortsätter att besöka lecakulorna i regelbunden takt.
Så vart det då dags att inleda tävlingssäsongen 2006 på Anderstorp med ett skojsigt ERF, (Endurance Racing for Fun, eller långlopp på svenska). #62 Knights Racing Team har till säsongen 2006 bytt namn till Emma Racing. Emma efter min fantastiska dotter som kom till världen i november 2005. Hon tittar redan på MotoGP på tvn i pappas knä med stort intresse. Nåja, nu skall vi inte fördjupa oss i det nya pappalivet utan nu skall det handla om racing.
Säsongen förberedelser har bestått i att renovera bakstötdämparen och montera en liten mjukare fjäder i denna. Det var visst inte alla förare i teamet som gillade att åka på en helt stum bakända. Lite högre och mer touringliknande styren har också monterats. Sist men inte minst har Don Q och hans polare Andreas gjort ett fantastiskt jobb med att lackera kåporna. Visste ni att klarlack med flakes i sänker luftmotståndet med ca 3%. Det betyder ungefär 7km/h högre toppfart nedför Anderstorpsrakan. Växellänkaget blev också reparerat efter debaclet på Anderstorp i fjol.
Nåväl första maj fick jag och Björn chansen att prova biken på Anderstorp. Sällan har jag sett Björn le så när han kom in i depån, ”Nästa år blir det Superbike, jäklar i havet vad roligt det var att köra Superbike. Nu går den ju som en riktig motorcykel och det går att sitta vettigt på den också. Vad kul det skall bli med ERF i år”
Eftersom teamchefen faktiskt skulle kunna vara i fysisk bättre form än vad han är, så beslöts att en tredjeförare skulle engageras till racet för att undvika att teamchefen skulle krokna fullständigt mot slutet av racet och prestera tider som vore bortom all rim o reson. Men vem? Varbergs stolthet, Professor Mozzberck kunde inte ställa upp. Han var upptagen med att ge Micke Nilsson en match i STCC premiären på Knudan. Av en slump så knöts en kontakt med Benny Olsson som körde STCC 2005. En trevlig prick som Björn och jag umgåtts mycket med i STCC depån 2005. Vad skulle Benny köra 2006? Jo, några deltävlingar i Superbike SM på sin nyinförskaffade Yamaha R1. Vilken sammanträffande, skulle Benny kunna tänka sig göra några inhopp i Emma Racing? Jodå, det skulle vara jättekul tyckte Benny.
Så blev det då äntligen lördag 13/5 och raceday. Teamets tre förare var synnerligen laddade och resten av gänget bestående av Jörgen, Annette och Andreas verkade också vara på toppenhumör. Hela 66 team var anmälda till årets första ERF race. Det är det största och mest kompetenta startfältet någonsin i ERFs historia med VM förare som Andreas Mårtensson och Racertobbe Andersson i spetsen. Att någon gammal svensk 250 mästare och en drös med snabba förare som kör normal kör i Superbike SM gjorde ju inte motståndet lättare heller. Hur skulle det här gå då? Skulle vi ha flyt och allting gick bra så skulle topp 15 eller topp 20 kännas som en framgång. Eller som Björn uttryckte det, ” Vad roligt det skull vara med ett ERF som inte strulade någon gång”.
Dags för kval. Jag går ut och känner efter att skruvarna sitter där de skall. Det verkar de göra men jag kör inte så fort och tänker att här ute gör jag ingen nytta så det blir depå för byte till Benny. Benny gillar att köra R1 och bra tider kommer direkt, 1.42.3 som bäst. Björn tar över men får inga fria varv för en del förare har redan börjat kasta sig till höger och vänster och det är flera gulflaggor ute. En del team tycks inte ha förstått att långloppstävlingar går ut på att komma i mål. Hur som helst så räcker vår tid till sjunde startposition, lysande! Racertobbe tar pole med 1.40.2.
Eftersom Benny har kvalat så bra så får han bonusen av att få starta på nya däck. Jag håller hojen och det är mycket trångt mellan hojarna. Hur skall det här gå, kommer alla att klara första kurvan? Det står visst i reglementet att det skall vara 2m lucka mellan hojarna. Det har tydligen tävlingsledaren glömt för det är ungefär en skohornsbredd mellan varje ekipage. Efter synnerligen tveksam flaggstart av tävlingsledaren så springer alla 62 förarna som fick starta över banan och vi är iväg. Jag skulle vilja rekommendera tävlingsledaren att slå Sven-Göthe i Falkenberg en signal och få en personlig utbildning i hur man genomför en flaggstart.
Benny gör en minst sagt blygsam start och han har vid hot om mycket starka repressalier helt enkelt förbjudit mig att här berätta vad som egentligen hände i starten. Jag kan bara konstatera att efter ett varv så passerar vi på 37e plats. Nåja, Benny veta att gasen sitter på höger sida av styret och han vet hur den skall hanteras. Efter tio varv är vi 20e och vi klättrar stadigt till 8e efter 20 varv. Efter 21 varv är någon som kastar sig och det blir safetycar och gulflagg runt hela banan. Emma Racing har varit med på långlopp förr och taktiken är glasklar, tankning och förarbyte. Jörgen visar sin spets och tankstoppet går perfekt. Björn går ut i kön bakom safetycaren. Flera andra team förstår inte att utnyttja situationen till sin fördel och när det blir grönflagg igen vid varv 30 få har vi femteplatsen. Helt fantastiskt, så långt fram har vi aldrig varit under ett långlopp och bättre skall det bli. Björn kör kanonfina tider på 1.42 – 1.44 och på 53e varvet gå vi upp i ledning. Det är bara det att vi inte vet det för videoslingan med tiderna fungerar inte. Den förre hyresgästen av banan tog visst en del av utrustningen med sig när han lämnade torpet i vintras. Vi vet dock att vi ligger bra till. Men säg den glädje som varar för evigt, inte bensinen i vår tank i alla fall.
Dags för teamchefen att göra sin insats. Efter nytt lysande depåstopp så är jag ute på banan och vi har halkat ned till sjätteplats. Jag har väl inte den där riktiga attackmoden inställd, men varven tickar på och vi dalar inte alltför fort i resultatlistan. Plötsligt kommer bakändan farande i södra kurvan och försöker köra om mig på yttern. Satans helvetes, jävla skit, nu är jag på väg av i södra kurvan för andra gången på ett ERF. Och alltid är det bakdäcket som försöker köra om mig Vad Björn sade om att bakdäcket började bli lite halt tycks jag helt ha glömt bort. Vad jag däremot kommer ihåg är att alla mina mentorer alltid sagt att man absolut inte får slå av på gasen hastigt i sådana här lägen. Jag lyckas smyga av mjukt och hålla mig på hjulen, men upptäcker till min förskräckelse att jag inte längre är på väg ut på rakan utan på väg mot kerbsen i en helt onaturlig vinkel. Nåja, det blir ett litet motocrosshopp över bankanten och ut på gräset. Det går bra och jag kommer ut på flygrakan och kan bita ihop och fortsätta.
Efter 32varv är min bensin också slut och det är dags för byte av bakhjul och förare. Jag har kört några 1.50 tider som bäst och vi har ramlat ned till tionde plats vilket inte var så farligt med tanke på mitt moderata tempo. Jag och Björn genomför bakhjulsbytet så ett sätt som hade gjort en riktigt elak drillsergeant från US Marines stolt av lycka. Hur det gick till vet vi inte. Vad vi vet är att övningsbytet på morgonen hade renderat oss en vecka US Marines arrestlokaler.
Benny kommer ut på 16 plats och kör synnerligen inspirerat. Oj oj där flög han förbi på 1.40.17. Vi börjar bli lite oroliga att han skall förivra sig i jakten på den magiska 1.40 gränsen. Men Benny är en cool kille som kör med insidan av skallen. Han backar av lite, håller sig på hjulen och vi klättrar stadigt. Efter 121 varv blir det safetycar igen och ni vet ju vad som händer. Vi är med på noterna och tankar o byter blixtsnabbt till Björn. Otroligt nog så tappar vi ingen plats under bytet. Vi är på 6e plats och Björn kör som en klippa och snart är vi på fjärde plats. Helt otroligt. Han smäller in en 1.42.2 som blir hans bästa tid under racet. Lysande för en kille normalt kör 600 med ca 50 hästar mindre på bakhjulet.
Sista bytet går utan problem och när jag passerar igen på start och mål på 155e varvet har vi sjundeplatsen. Den här gången rasar vi inte som sten i resultatlistan utan jag kan faktiskt avancera till 6e. Dock har vi ett problem, bensinen kommer kanske inte att räcka i mål. Nu är goda råd dyra. Skall jag slå av på takten och försöka spara på bensinen eller skall vi göra ett snabbt stopp? Det är flera team som trycker på bakifrån och vi nog inte råd med att jag sölar ute på banan i 2minuterstempo för att spara soppa. Då skulle vi lätt kunna tappa flera placeringar. Med ungefär halvtimmen kvar kommer depåskylten ut och jag blir inkallad. Men vad fasen tänker jag, tycker teamet att jag kör för långsamt eller tror dom att vi inte klarar distansen ut. Jag bestämmer mig för att lita på teamet och går in. Jodå, vilket team jag har! De har räknat och tankdunken är fylld med sju liter soppa som blixtsnabbt fylls på och Benny tar över hojen för de sista varven. Vi tappar en placering på stoppet till #12 Guru Racing men har sjundeplatsen. Jag lånar en lite för liten cykel och cyklar flera gånger fram och tebax mellan tidtagningen och teamet. Det är superspännande, fyra team ligger på samma varv ett varv bakom oss. De kör inte fortare än vad Benny gör. Framför ligger team #55 Rytterne Racing Team och de kör ca 8-10sek långsammare än Benny. Det kan väl inte gå tänker vi, de är ju alltför långt bort. Efter nästan sex timmars körning är det otroligt spännande.
Sista varvet, oj, oj, oj vilken dramatik. Ledarna är på väg mot målgång och med bara 8 sekunders marginal före ledarna passerar Benny för vårt sista varv. Framför honom ligger Ryttarna som passerat 7sek före Benny. När det är tre kurvor kvar så har Benny kommit i kapp Ryttarna och i ingången till näst sista kurvan kör han om och passerar i mål 1.3sek före. Vi är jätteglada över att ha tagit tillbaka sjätteplatsen efter sista bytet. Taktiken från teamet var perfekt. Några minuter senare kommer nästa positiva överraskning. Vi är till om med på femte platsen för team #12 Guru Racing som passerade oss vid sista depåstoppet har kört slut på soppan under sista varvet. Undrar vem som teamchefar där? Äntligen har jag och Björn och resten av teamet genomfört ett perfekt lopp. Vi har slutat på femteplatsen, kan ni tänka er? Det är nästan som om vi hade vunnit, så bra känns det. Vilken lycka, vilken dag!!!.
Topptrion var fem varv före oss och det skilde 17sek mellan ettan och trean. Att långloppsracing kan vara så spännande.
Grattis till:
Fredrik Andersson, Krille Andersson och Marcus Wiktorsson i Team Kivik som vann.
High Sider Racing som kom tvåa och tog första pallplatsen
Kjetil Aarnes o Co i Hagheim Motor, ruskigt snabba Nordmenn.
Tack till:
Eva & Emma mina två Ess i familjen
Björn & Benny för en fantastisk körning
Andreas för en gedigen teamchefsinsats under racet
Jörgen för den grymmaste tankningen i hela depån.
Anette som hjälpte till vid depåräcket
Johan Forsman för fungerande växellänkage
Mikael på Yamahacenter i Göteborg för finfina reservdelar
Skalman för den fina jeeptanken som funkade så bra
Jonas & Klas för att ni är så bra tältkamrater och säljer världens bästa knäpuckar
Räcertobbe för de nya fina styrena.
Bengt Magnusson AB för den fina mekbänken
Skit kastar vi på
Team # 63 som åkte runt med en oljeläckande ratbike, vi andra vill inte slå oss i er olja
Förre hyresgästen som tagit med sig grejorna när han lämnade Anderstorp så att vi inte kunde få några tider på tvn vid depåräcket
Vi ses på Falken 18/6!
Ingmar, teamchef, #62 Emma Racing
PS Freppa du får köra om hur många som helst i fortsättningen bara du fortsätter att besöka lecakulorna i regelbunden takt.
