Men angående att sälja grejer kan det vara riktigt hopplöst. Jag sålde min bil, hade den ute för 90000:-, ingen handlare säljer en likadan med lika många mil för under 100-110k. Genast ringer en kvinna med mycket stark brytning och frågar "Hur micket ägare den haft?" "Ööh, vänta ska jag kolla.. *kollar* 6 stycken inklusive handlare, så det är väl 3 eller 4 då." "Å vad er sista pris?" "Nej, prutar får du göra på plats, så sista pris över telefon är 90000 som det står i annonsen." "Nejnej, säx egare nitti tusen det går inte det alldeles för micket hej då! *slänger på luren*"
Jag satt en lång stund och tittade på telefonen i undran hur man tänker när man ringer, och varför man till att börja med inte kollar upp det själv. Tillslut tittade pappa på mig (satt i stolen bredvid) "Vad var det för ett stolpskott?".
Jag brukar normalt inte ange telefonnummer när jag säljer grejer,
för folk som verkligen är intresserade mailar, och dom som är ointresserade orkar oftast inte maila eller återkommer inte när dom har fått svar på det dom var nyfikna på (en del frågar ju om grejer för dom rent allmänt vill veta nåt om en specifik bil eller hoj eller vad det nu är), medan många har väldigt lätt för att ringa, särskilt folk som "inte riktigt har lärt sig språket än", och haspla ur sig allt möjligt mer eller mindre relevant.
Edit: ..och om nån undrade hur det gick med bilen: ett fel jag trodde att jag hade lagat återkom dagen innan visningen så jag backade själv till min lägstanivå 75 lakan. Efter runt 20k i reparation och service har nu killen en toppenbil får platsen han bor på, han har nämligen en herrejössesbacke upp till sin kåk som inte plogas, så en Subaru är rätt fordon för jobbet.