Don Quixote
Nordic BoTT 2010
Tja... vad ska man säga. Vibbarna var rätt på vägen upp, kåporna var nylackade i en stålblå, kall färg, solen sken och frukostbuffén var på troget Åsen-manér mycket god.
Efter att hela hojen hade rivts ner och många elprylar hade bytts ut hade HET-moppen gått som ett skott på sviestad dagen innan där alla förarna hade fått känna på den lite. Miinin hade skruvat fjädring och jag hade lyckats tjata igenom att vi skulle byta ut soffan till sadel mot en riktig racekuts. Det kändes bra helt enkelt.
Vissa orosmoment fanns dock. Robban med ett möjligt brutet båtben hade ont i handen och Stefan hävdade bestämt att han inte kunde köra på Gälleråsen och satt i telefon hela vägen upp för att försöka hitta en ersättare
Kvalet gick helt ok. Hojen kändes kanon på alla delar på banan förutom ut på rakan där den gång på gång försökte ta livet av oss. Det vobblade mycket och ofta och ett av varven slogs styret ur händerna på mig och det var nog rätt nära att jag skrotade. Lite obehagligt, men vi löste problemet med några klick till på styrdämparen
Allt skulle göras enligt det vinnande upplägget från Falkenberg så Robban tog starten. Kärringstopp till trots så passerade han som 10a och fick genast upp ett jäklans tempo. Satte en 10-tid på första flygande. Vi hade tidigare som sämst varit fyra första förarbytet och Robban hade order att inte vara sämre än det. Han lyckades nästan - bytte över till mig som femma efter över en timme. Riktigt bra kört.
Jag stack ut och hade lite svårt att hitta attacken. Fastnade ofta bakom långsamma förare och väntade för länge med att gå om. Kim Raes körde om och det var gnistan som behövdes. "Han är tjock, gammal och dansk" och skulle banne mig inte få köra ifrån mig. Kom ner och satte en 10-tid även jag och låg därefter på hyffsat stadiga 11or. Efter femtio avverkade varv dog plötsligt hojen mitt i en kurva, jag försökte gå på gas och plötsligt hoppade den igång igen med full kraft. Det upprepades flera gånger under samma varv. Förstod att det var samma elfel som tidigare som var tillbaka och både ett och två ganska hårda ord yttrades i hjälmen. Var rätt jäkla arg när jag gick in för tankning. För att kasta bensin på elden, bokstavligt talat, hängde sig tankapparaten och vi sölade mer soppa än man kan förväntas komma undan med.
Stefan gick ut på sitt pass med ungefär samtidigt som svartflaggan kom ut gick hojen så dåligt att det var läge att ge upp. Stämningen var lite sådär minst sagt men man ska inte ge upp utan ett gediget panikmek så med många kockar inblandade i samma soppa revs hojen ner, vi vände och vred på rätt många komponenter, sen sattes allt ihop som tidigare och 50 varv efter ledarna gick jag ut för att testa. Inga problem alls... Stefan tog över och fortfarande inga problem. Robban får till sist gå ut o köra en sväng men det var svårt att hitta nån riktig motivation så han smiskar som bäst in en hissnande 1.13
Vi tar iaf målflagg och konstaterar att något ganska radikalt måste göras åt det här. Vi är ju med och slåss om pallplatserna när grejerna bara fungerar. Lider med Humlan som har lagt mängder med tid, pengar och energi på detta, men det är som att det har gått troll i grejerna. Och troll är inte det lättaste att bli av med.
Vi kommer igen med kraft...
Efter att hela hojen hade rivts ner och många elprylar hade bytts ut hade HET-moppen gått som ett skott på sviestad dagen innan där alla förarna hade fått känna på den lite. Miinin hade skruvat fjädring och jag hade lyckats tjata igenom att vi skulle byta ut soffan till sadel mot en riktig racekuts. Det kändes bra helt enkelt.
Vissa orosmoment fanns dock. Robban med ett möjligt brutet båtben hade ont i handen och Stefan hävdade bestämt att han inte kunde köra på Gälleråsen och satt i telefon hela vägen upp för att försöka hitta en ersättare
Kvalet gick helt ok. Hojen kändes kanon på alla delar på banan förutom ut på rakan där den gång på gång försökte ta livet av oss. Det vobblade mycket och ofta och ett av varven slogs styret ur händerna på mig och det var nog rätt nära att jag skrotade. Lite obehagligt, men vi löste problemet med några klick till på styrdämparen
Allt skulle göras enligt det vinnande upplägget från Falkenberg så Robban tog starten. Kärringstopp till trots så passerade han som 10a och fick genast upp ett jäklans tempo. Satte en 10-tid på första flygande. Vi hade tidigare som sämst varit fyra första förarbytet och Robban hade order att inte vara sämre än det. Han lyckades nästan - bytte över till mig som femma efter över en timme. Riktigt bra kört.
Jag stack ut och hade lite svårt att hitta attacken. Fastnade ofta bakom långsamma förare och väntade för länge med att gå om. Kim Raes körde om och det var gnistan som behövdes. "Han är tjock, gammal och dansk" och skulle banne mig inte få köra ifrån mig. Kom ner och satte en 10-tid även jag och låg därefter på hyffsat stadiga 11or. Efter femtio avverkade varv dog plötsligt hojen mitt i en kurva, jag försökte gå på gas och plötsligt hoppade den igång igen med full kraft. Det upprepades flera gånger under samma varv. Förstod att det var samma elfel som tidigare som var tillbaka och både ett och två ganska hårda ord yttrades i hjälmen. Var rätt jäkla arg när jag gick in för tankning. För att kasta bensin på elden, bokstavligt talat, hängde sig tankapparaten och vi sölade mer soppa än man kan förväntas komma undan med.
Stefan gick ut på sitt pass med ungefär samtidigt som svartflaggan kom ut gick hojen så dåligt att det var läge att ge upp. Stämningen var lite sådär minst sagt men man ska inte ge upp utan ett gediget panikmek så med många kockar inblandade i samma soppa revs hojen ner, vi vände och vred på rätt många komponenter, sen sattes allt ihop som tidigare och 50 varv efter ledarna gick jag ut för att testa. Inga problem alls... Stefan tog över och fortfarande inga problem. Robban får till sist gå ut o köra en sväng men det var svårt att hitta nån riktig motivation så han smiskar som bäst in en hissnande 1.13
Vi tar iaf målflagg och konstaterar att något ganska radikalt måste göras åt det här. Vi är ju med och slåss om pallplatserna när grejerna bara fungerar. Lider med Humlan som har lagt mängder med tid, pengar och energi på detta, men det är som att det har gått troll i grejerna. Och troll är inte det lättaste att bli av med.
Vi kommer igen med kraft...
