En bilist som hade väjningsplikt körde rätt ut framför mig i en fyrvägskorsning då jag hade c:a fem meter kvar tills jag passerat honom och korsningen, vilket resulterade i att jag brakar in i sidan på honom i 60km/h ungefär och bryter vänster smal och skenben, samt stukar vänster hand mycket kraftigt.
Finns tre vittnen som sett detta och föraren erkänner att han inte såg mig fast det var fri sikt och fint väder mitt på dagen. Jag blir inte misstänkt för något fel.
Detta resulterar i att jag får en titaniumspik islagen från knäet ner till fotknölarna, vilken skruvas fast med två skruvar nertill och en vid sidan om knäet, plus att jag i två veckors tid efter det att jag kommit på benen, vilket gick rätt fort, får ha en stödkrycka p.g.a. att jag inte kan greppa eller stödja med vänster hand/arm. Handen återhämtade sig rätt fort och var annars intakt. Men det tog nästan ett halvår tills jag kunde gå normalt utan att efterlikna Verbal Kint.
Dom bestående menen blev att jag förlorade känseln i knäet (vilket jag bara märker om jag tar på det. D.v.s. inget handikapp), några småfula hud-deformationer på insidan av benet där det gick av och nere vid innre fotknölen, plus att det vänstra benet alltid är lite svullet, vilket man mycket tydligt märker om man haft strumpor med tight resår på sig, då det blir en tydlig inbuktning där strumpkanten suttit.
Annars så är det prima liv. För detta fick jag 5 x 1100kr för sveda och värk, och sen efter nästan två år får jag ett förslag på en klumpsumma av försäkringsbolaget som erbjuder mig 75.000kr, vilket jag accepterade.
Tillägga bör jag att detta hände 1992 då jag var 16år, och runt 18 då jag blev erbjuden denna ersättning, vilken jag skulle neka idag då man vet lite bättre och istället yrka på högre ersättning. Men då var 75.000kr, och
är självklart mycket pengar än idag, men mycket vill ju alltid ha mer...
Btw... Några månader senare började man sitt riktiga första jobb och använde då skadepengarna till att finansiera en splong ny RF600R på Claessons...

Det var tider det!