Racerapport Sviestad!
Efter ett grymt kval (personbästa med över en sekund, och 13'e plats på gridden, bästa någonsin) var hunöret på topp, och nervositeten ännu högre.
Har nog aldrig varit så nervös innan ett race. Hade ju schans på min första riktiga poängplats från min 13'e position.
Taktiken var enkel. Få till en bra start, kör aggressivt i inledningen, och när racet stabiliserat sig så skulle jag köra säkert och ro hem mina första poäng.
Fick till en bra start (min bästa hittils tror jag), var inte så snabb från linjen, men fick till esset bra och varvade som 11:a på första varvet. För första gången i ett race, så såg jag ledaren..
Kändes grymt bra i början, hade inga problem att hänga med i tempot här uppe. Låg och fightades som placering 11-13 ett par varv, men började stumna lite i armarna efter 8-10 varv. Tappar ner till 13:e, och sedan ner till 15:e med 5 varv kvar. Ingen panik nu Macke, håll i....
Men armarna vill inte längre... Började nu bli riktigt frustrerad. Fick bromsa tidigare och tidigare för att hinna få stopp på skiten... Till slut tappade jag även 15:e plasten. Började nu bromsa redan efter "knicken" på rakan, och hann knappt få ner farten ändå. Hade ingen kraft aöös kvar i underarmen. Fick börja lita till motorbromsen mer och mer, vilken går "sådär" när man har slirkoppling...
Gjorde ett par tappra försök attt bromsa mig ikapp för att slåss om sista poängplatsen, men det fanns inget att hämta. Var nära att hamna i sandfållan ett par gånger, och frustrationen ökade....
Lyckades hålla 16:e plasten in i mål, karriärens bästa resultat, men var ändå så förbannat besviken och arg....
Hade ju haft en sån perfekt helg. Förbättrat min varvtid på banan med 1,5 sekund (0.5 redan på första träningen, och 1 sekund på kvalet), gjort mitt bästa kval någonson (13:e plats), och min bästa placering någonsin (16:e). Men var ändå så förbannat jävla besviken.
Hade ju chans på poäng....
Hade Kenneth (som är sugen på en ZX-10R) bara varit lite snabb, så hade han hittat en JÄVLIGT billig hoj direkt efter racet... Ville bara kasta skiten på marken, lämna tält och all skit i depån, och sätta mig i bussen och åka hem.....
Var tvungen att hålla någorlunde god min inför alla polare som kommit för att titta, och den som fick betala priser var min resesällskap hem efter att vi packat. Var nog inte den roligaste människan att umgås med under söndagkvällen...
Misstänker att skinnstället är lite för trångt runt underarmarna, för ibland känns det som blodtillförseln helt stryps till underarmarna, särskilt när det är varmt ute. När jag kom im mål gick det inte ens att trycka in ett finger mellan skinnstället och armen. Måste försöka tänja ut det på nåt sätt....
Jaja, bara att bryta ihop, och komma igen....
Efter ett grymt kval (personbästa med över en sekund, och 13'e plats på gridden, bästa någonsin) var hunöret på topp, och nervositeten ännu högre.
Har nog aldrig varit så nervös innan ett race. Hade ju schans på min första riktiga poängplats från min 13'e position.
Taktiken var enkel. Få till en bra start, kör aggressivt i inledningen, och när racet stabiliserat sig så skulle jag köra säkert och ro hem mina första poäng.
Fick till en bra start (min bästa hittils tror jag), var inte så snabb från linjen, men fick till esset bra och varvade som 11:a på första varvet. För första gången i ett race, så såg jag ledaren..
Kändes grymt bra i början, hade inga problem att hänga med i tempot här uppe. Låg och fightades som placering 11-13 ett par varv, men började stumna lite i armarna efter 8-10 varv. Tappar ner till 13:e, och sedan ner till 15:e med 5 varv kvar. Ingen panik nu Macke, håll i....
Men armarna vill inte längre... Började nu bli riktigt frustrerad. Fick bromsa tidigare och tidigare för att hinna få stopp på skiten... Till slut tappade jag även 15:e plasten. Började nu bromsa redan efter "knicken" på rakan, och hann knappt få ner farten ändå. Hade ingen kraft aöös kvar i underarmen. Fick börja lita till motorbromsen mer och mer, vilken går "sådär" när man har slirkoppling...
Gjorde ett par tappra försök attt bromsa mig ikapp för att slåss om sista poängplatsen, men det fanns inget att hämta. Var nära att hamna i sandfållan ett par gånger, och frustrationen ökade....
Lyckades hålla 16:e plasten in i mål, karriärens bästa resultat, men var ändå så förbannat besviken och arg....
Hade ju haft en sån perfekt helg. Förbättrat min varvtid på banan med 1,5 sekund (0.5 redan på första träningen, och 1 sekund på kvalet), gjort mitt bästa kval någonson (13:e plats), och min bästa placering någonsin (16:e). Men var ändå så förbannat jävla besviken.
Hade ju chans på poäng....
Hade Kenneth (som är sugen på en ZX-10R) bara varit lite snabb, så hade han hittat en JÄVLIGT billig hoj direkt efter racet... Ville bara kasta skiten på marken, lämna tält och all skit i depån, och sätta mig i bussen och åka hem.....
Var tvungen att hålla någorlunde god min inför alla polare som kommit för att titta, och den som fick betala priser var min resesällskap hem efter att vi packat. Var nog inte den roligaste människan att umgås med under söndagkvällen...
Misstänker att skinnstället är lite för trångt runt underarmarna, för ibland känns det som blodtillförseln helt stryps till underarmarna, särskilt när det är varmt ute. När jag kom im mål gick det inte ens att trycka in ett finger mellan skinnstället och armen. Måste försöka tänja ut det på nåt sätt....
Jaja, bara att bryta ihop, och komma igen....
Last edited:
hörru, du tar igen det på Gelleråsen! 
De enda man får se av dig nu för tiden är 
Ryck upp dig nu! Du blir bara bättre o bättre för varje träning o rejs 
