Masterlord
Det man inte vet har man ingen aning om!
Solen lyste från en klarblå himmel när Herr Masterlord anlände till det nyförskaffade garaget.
Trafiken låg tät på Europaväg 20 strax intill, och dieselavgaserna från den lastbil som accelererade uppför backen, bildade ett stort moln, vilket medförde att trafikanterna bakom densamme genast kastade sig i omkörningsfilen för att undkomma detta gissel.
Vinden brusade i trädtopparna, och fiskmåsmamman flög som vanligt i cirklar över garagelängan för att kunna ha uppsikt över sina två måsungar som sprang omkring på gräset.
Herr Masterlord öppnade garagedörren samtidigt som han drog med ena handen genom håret.
Han böjde sig ner, för att på nära håll beskåda det Bridgestone BT-014 han hade inköpt dagen innan. Idag hade han nämligen bestämt att han skulle slita bort den halkiga ytan, som vanligtvis finns på nya däck.
Samtidigt hör han ett ljud bakom sig, och han förstår genast att det är bäste Herr Felix i sin
Saab 9-5 Aero som lika ståtligt som vanligt gör entré. Aldrig förr har väl en sådan här respektabel herre gjort en mer pompös entré än just idag.
Med bestämda steg kliver han fram mot garaget, samtidigt som han svänger lite nonchalant med skinnjackan. Han stannar vid garageöppningen, och plockar ut sin blanka Shoei-hjälm ur sitt skyddande tygstycke.
Herr Felix och Herr Masterlord tittar kort på varandra utan att säga någonting. De bara nickar samstämmigt mot varandra, som en bekräftelse på att idag ska det bli en tur som ger mersmak.
M har redan startat sin hoj som står och mullrar på tomgång. F tar med ack så van, men ändå varsam hand ut sitt lilla skötebarn, som han så ömt vårdar.
Snart är all skyddsutrustning på plats, och det är dags för avfärd.
I fönstren på bostadshusen intill står det fullt av människor, som med beundran i blicken ser dessa två hjältar ge sig ut i den hårda skoningslösa trafiken.
M svänger runt huset och ut på gatan. Han känner att bakhjulet känns lite ostabilt, det vill liksom kana iväg både hit och dit. De stannar för rött ljus, och i bilen intill sitter en mor och far med sin lille son i baksätet. Pappan tittar drömmande mot dessa undersköna hojar, och minns sin egen ungdomstid på sin gamla blåa Puch Dakota av årsmodell 1974.
Mamman, en blond bimbo, stirrar ogenerat vilket man kan förstå, för vilken dam skulle inte vilja sitta på bönpallen bakom dessa ståtliga herrar? Lille sonen i baksätet sitter bara och kletar glass mot rutan, och verkar inte alls ha förstått vad som pågår utanför.
F & M står och gasar lite hetsande mot varann, för det gäller ju att vara beredd när det slår om till grönt ljus. Som ett brev på posten kommer signalen efter ca 12-13 sekunder, och de blänkande transportmedlen åker med hög fart iväg…..
Trafiken låg tät på Europaväg 20 strax intill, och dieselavgaserna från den lastbil som accelererade uppför backen, bildade ett stort moln, vilket medförde att trafikanterna bakom densamme genast kastade sig i omkörningsfilen för att undkomma detta gissel.
Vinden brusade i trädtopparna, och fiskmåsmamman flög som vanligt i cirklar över garagelängan för att kunna ha uppsikt över sina två måsungar som sprang omkring på gräset.
Herr Masterlord öppnade garagedörren samtidigt som han drog med ena handen genom håret.
Han böjde sig ner, för att på nära håll beskåda det Bridgestone BT-014 han hade inköpt dagen innan. Idag hade han nämligen bestämt att han skulle slita bort den halkiga ytan, som vanligtvis finns på nya däck.
Samtidigt hör han ett ljud bakom sig, och han förstår genast att det är bäste Herr Felix i sin
Saab 9-5 Aero som lika ståtligt som vanligt gör entré. Aldrig förr har väl en sådan här respektabel herre gjort en mer pompös entré än just idag.
Med bestämda steg kliver han fram mot garaget, samtidigt som han svänger lite nonchalant med skinnjackan. Han stannar vid garageöppningen, och plockar ut sin blanka Shoei-hjälm ur sitt skyddande tygstycke.
Herr Felix och Herr Masterlord tittar kort på varandra utan att säga någonting. De bara nickar samstämmigt mot varandra, som en bekräftelse på att idag ska det bli en tur som ger mersmak.
M har redan startat sin hoj som står och mullrar på tomgång. F tar med ack så van, men ändå varsam hand ut sitt lilla skötebarn, som han så ömt vårdar.
Snart är all skyddsutrustning på plats, och det är dags för avfärd.
I fönstren på bostadshusen intill står det fullt av människor, som med beundran i blicken ser dessa två hjältar ge sig ut i den hårda skoningslösa trafiken.
M svänger runt huset och ut på gatan. Han känner att bakhjulet känns lite ostabilt, det vill liksom kana iväg både hit och dit. De stannar för rött ljus, och i bilen intill sitter en mor och far med sin lille son i baksätet. Pappan tittar drömmande mot dessa undersköna hojar, och minns sin egen ungdomstid på sin gamla blåa Puch Dakota av årsmodell 1974.
Mamman, en blond bimbo, stirrar ogenerat vilket man kan förstå, för vilken dam skulle inte vilja sitta på bönpallen bakom dessa ståtliga herrar? Lille sonen i baksätet sitter bara och kletar glass mot rutan, och verkar inte alls ha förstått vad som pågår utanför.
F & M står och gasar lite hetsande mot varann, för det gäller ju att vara beredd när det slår om till grönt ljus. Som ett brev på posten kommer signalen efter ca 12-13 sekunder, och de blänkande transportmedlen åker med hög fart iväg…..
Fast oftast är ju tiden knapp, och man åker ju hellre än att sitta vid datorn för att se om någon kanske är intresserad... I dessa regntider är varje minut av solsken väldigt dyrbar...
