Don Quixote
Nordic BoTT 2010
Jao, en liten rapport får man väl mäkta med 
På fredagen gav kopplingen till sist upp. Den har varit halvkass rätt länge men när jag lyckades köra varvstopp på 6an innan depåinfarten kändes det som läge att byta. Hade aldrig sett en koppling "live" förrut. Mycket intressant. Och ett sånt bett det blev. Höll på att flippa och första wheelien blev inte helt som tänkt
Första kvalet gick i upptorkande och det var ytterst spridda tider. Skillde typ 12 sekunder mellan 1 och 20. 15e plats iaf.
Sen kom tvivlen. Låg i husvagnen och undrade om det verkligen var värt alla pengar och all tid o all slit att hålla på o köra i botten av fältet. Visst har det gått framåt i år men i för låg takt. Hoppades på regn på andra kvalet så man skulle slippa köra. Men det var torrt så jag gick ut på dom begagnade däck som satt på och tänkte att man får väl iaf köra lite.
Ingmar visade samma välbekanta tider som alltid och man låg väl runt 20e. Då slog det om aldeles - kände att det fanimej fick räcka med feg-åkat nu. Kom runt efter start o mål och i stället för att lirka på gasen och känna efter om det börjar släppa så slog jag bara fullt. O höll i! I med fyran och fortsatt fullt upp till microbron. Broms så bakhjulet slidade ut en aning och sen fullt ner i vänstern. Efter några varv kändes det inte otäckt längre utan bara otroligt skoj. Det är jäkligt skoj att köra riktigt fort!
1.03,9. Personbästa med en sekund. Sådär nånting ja.. Att det skulle vara så svårt
Trodde aldrig att vi skulle få rejsa på söndagen då dom flyttade fram oss flera gånger o till sist hamnade vi sist (efter klockan 5). Hade redan gått igenom några stress-cykler och var inte så laddad. Men väl på startgridden bankade hjärtat så man trodde kroppspulsådern skulle brista. Grym fokus. Starten gick schysst men innern in i första böj var fel. Fanns ingen plats alls. Fick snällt stanna o vänta och var inte bättre än 17e efter ett varv. Bra häng på en stor klunga o det gick inte fort då det fortfarande var ordentligt blött i vissa kurvor och det rann en flod över banan innan kvällspostenkurvan. Knepigt att stål-åka på vissa partier och sen trippa på tå genom andra kurvor. En hel del förare bet i gräset. Bromsade om Jorpes och tog rygg på Robban Augustsson. Låg där o lurpassade och tyckte jag hade läget under kontroll. Tänkte att hans regnframdäck nog borde ge upp snart och att det antagligen var 10 varv kvar. Kommer runt o ser att det inte är mer än 4
Illa illa... Blev aldeles stressad och lät bli o bromsa efter star&mål. Det går ju naturligtvis inte. Fick ändra taktik och klippte till på hejdarna så hojen gick på tvärn och vek en knut runt sig själv. *pust* va nära sandfållan jag var innan jag fick hejd på hojen och svängt runt. Tappade 50 meter på Robban o i samma veva hade han fått vittring på Marcus som kroknat. En jäkla fart fick han upp - satte 5e bästa tid och det var inte mycket att göra. Såg på sista varvet att jag hade 5 sekunder till godo på Vberg. Lugnade ner mig i sista böj, rätade upp hojen och fick till sist till ett bakhjul över mållinjen.
12e plats är bäst i år. Klart glad över placering och körning men det svider att Robban, Marcus och framför allt Lindén var före. Min bästa varvtid var bättre än Micke Nilssons bästa och han kom 7a. Vi var flera stycken längre ner som åkte fortare - synd att man inte kunde varit med högre upp i början och tagit rygg på täten.
Nu är iaf motivationen på topp igen och Åsen om två veckor ska bli jäkligt skoj!!
På fredagen gav kopplingen till sist upp. Den har varit halvkass rätt länge men när jag lyckades köra varvstopp på 6an innan depåinfarten kändes det som läge att byta. Hade aldrig sett en koppling "live" förrut. Mycket intressant. Och ett sånt bett det blev. Höll på att flippa och första wheelien blev inte helt som tänkt
Första kvalet gick i upptorkande och det var ytterst spridda tider. Skillde typ 12 sekunder mellan 1 och 20. 15e plats iaf.
Sen kom tvivlen. Låg i husvagnen och undrade om det verkligen var värt alla pengar och all tid o all slit att hålla på o köra i botten av fältet. Visst har det gått framåt i år men i för låg takt. Hoppades på regn på andra kvalet så man skulle slippa köra. Men det var torrt så jag gick ut på dom begagnade däck som satt på och tänkte att man får väl iaf köra lite.
Ingmar visade samma välbekanta tider som alltid och man låg väl runt 20e. Då slog det om aldeles - kände att det fanimej fick räcka med feg-åkat nu. Kom runt efter start o mål och i stället för att lirka på gasen och känna efter om det börjar släppa så slog jag bara fullt. O höll i! I med fyran och fortsatt fullt upp till microbron. Broms så bakhjulet slidade ut en aning och sen fullt ner i vänstern. Efter några varv kändes det inte otäckt längre utan bara otroligt skoj. Det är jäkligt skoj att köra riktigt fort!
1.03,9. Personbästa med en sekund. Sådär nånting ja.. Att det skulle vara så svårt
Trodde aldrig att vi skulle få rejsa på söndagen då dom flyttade fram oss flera gånger o till sist hamnade vi sist (efter klockan 5). Hade redan gått igenom några stress-cykler och var inte så laddad. Men väl på startgridden bankade hjärtat så man trodde kroppspulsådern skulle brista. Grym fokus. Starten gick schysst men innern in i första böj var fel. Fanns ingen plats alls. Fick snällt stanna o vänta och var inte bättre än 17e efter ett varv. Bra häng på en stor klunga o det gick inte fort då det fortfarande var ordentligt blött i vissa kurvor och det rann en flod över banan innan kvällspostenkurvan. Knepigt att stål-åka på vissa partier och sen trippa på tå genom andra kurvor. En hel del förare bet i gräset. Bromsade om Jorpes och tog rygg på Robban Augustsson. Låg där o lurpassade och tyckte jag hade läget under kontroll. Tänkte att hans regnframdäck nog borde ge upp snart och att det antagligen var 10 varv kvar. Kommer runt o ser att det inte är mer än 4
Illa illa... Blev aldeles stressad och lät bli o bromsa efter star&mål. Det går ju naturligtvis inte. Fick ändra taktik och klippte till på hejdarna så hojen gick på tvärn och vek en knut runt sig själv. *pust* va nära sandfållan jag var innan jag fick hejd på hojen och svängt runt. Tappade 50 meter på Robban o i samma veva hade han fått vittring på Marcus som kroknat. En jäkla fart fick han upp - satte 5e bästa tid och det var inte mycket att göra. Såg på sista varvet att jag hade 5 sekunder till godo på Vberg. Lugnade ner mig i sista böj, rätade upp hojen och fick till sist till ett bakhjul över mållinjen.
12e plats är bäst i år. Klart glad över placering och körning men det svider att Robban, Marcus och framför allt Lindén var före. Min bästa varvtid var bättre än Micke Nilssons bästa och han kom 7a. Vi var flera stycken längre ner som åkte fortare - synd att man inte kunde varit med högre upp i början och tagit rygg på täten.
Nu är iaf motivationen på topp igen och Åsen om två veckor ska bli jäkligt skoj!!
