Impulsåkte redan igår kväll. Fick med mig min tveklöst bättre hälft. Skulle vi inte gjort
Stannade till utanför Linköping hos Sara och Hannes för lite käk på vägen ner, redan där började kopplingen strula lite med visst bortfall ett par gånger. "Hellre dum än feg" är ju mitt motto så vi fortsatte något försenade ner till Tranås. Precis när GPSn lurade in oss på en gammal grusväg vid Volvo Lastvagnar i Tranås (ca 20.00) gav kopplingen upp totalt, inte ett liv. Pedalen föll i botten och vägrade komma tillbaka till det ljuva livet. En idé om att övernatta hos säljarna, om de inte verkade vara yxmördare som skulle rånbögmörda oss, och reparera dagen efter började ta form...
Vi linkade på trean genom hela jämrans Tranås och så fort jag såg ett potentielt stopp svängde jag av rutten så lilla tanten i GPSn fick jobba lte övertid. Till slut var det dags att låsa alla fyra hjulen för att få stopp på åbäket, ungefär utanför rätt hus. Vi letade rätt på huset och det började bra med en CBR600 utanför och en hoj (iofs krompråm) målad på brevlådan. Vi blev mötta med idel leenden och började konversera lite om våra problem och nästan som genom tankeöverföring föreslår Elin, ägaren, att vi kan ju övernatta och fixa bussen dagen efter. Tyvärr jobbar ju Åsa i butik och som butikschef, med sjuk personal, duger det inte att softa i en gästsäng i Tranås. Så det beslutades att vi kollar lite snabbt på kopplingen och i värsta fall får vi linka hem.
Hojen vi skulle hämta åt pastapucken rullades ut och den var precis så liten och söt som jag föreställt mig en SZR. Hade aldrig sett en live tidigare. Inne i garaget stod en Yzf750 på väg att få ny motor och med fatbar (
TRÅD). Lagom med brudar på väggarna osv. Verkar vara bra folk, tänkte jag, köpa hoj av "sig själv" kan ju inte misslyckas.
Tog en liten provtur med SZRn och kände igenom lådan osv så gott det gick på rullgrusvägarna. Kallt som satan. Kollade lite lager och allmännt skick. Tyvärr är den omlackad i en, iofs trevlig, gul kulör av en inte 100% proffsig person. Lacken var i det mesta hel och fin förutom ett par små skador men lite bappelsinig. Både Krille (via telefon i Norge) och jag tyckte ändå att priset överensstämde med vad man såg så det blev affär.
Vi kollade lite snabbt på kopplingen men kom fram till att det är inget man kan göra åt vid niotiden en fredagskväll i Tranås, och Åsa måste ju få sova några timmar före jobbet. Så i med trean och jucka igång på startmotorn. Tur man har en 2.8l diesel. Inne i Tranås blir det ett stopp vid rödljus med sedvanlig stop n' go, iväg på tvåan. Linkar genom Tranås på tvåan och efter en god stund kommer vi ut på en större väg. Jag har då försökt få i högre växlar med motorn igång utan framgång. I en utförsbacke stannade jag och la i fyran för att se om den skulle hopa igång även på den växeln men det orkade inte motorn med. Så det fick bli trean hela vägen hem (se bild på hur skoj det var) i 60 knyck.
Snabbt slut på en lång historia blir; ca 00.30 var vi hemma och dags för sängen. Sensmoral: tjae, hade vi varit tre i bussen hade åtminstone två kunnat dricka pilsner och haft skoj.
Tack till Elin och BusenEdo för trevligt bemötande osv, toppenfolk
