Racerapport #93 Anderstorp
Så var det alltså dags, helgen för mina första två Rookierace var på gång. Ganska taggad hade jag packat alla prylar i bilen och släpkärran och börjat köra de 22 milen från Linköping ner till Anderstorp. Jag säger ganska taggad för det hade varit lite manfall tidigare i veckan. Två poolare som skulle köra hade highsidat på Sviestad, på samma ställe, i nya sektionen. En av dem bestämde sig för att inte åka och den andra skulle kolla när vi väl var där hur det kändes. Hur som haver så paxade jag en plats åt de som fortfarande var säkra och inväntade morgondagens träning som skulle åtnjutas med nya däck!
Fredagen fortlöpte ganska odramatiskt men jag började gilla de bankade kurvorna på Anderstorp mer och mer, något jag vid en gatkörning på Anderstorp tre veckor tidigare INTE gillade. Fast det kan ju bero på att de var läskiga och att jag inte ville krasha tjejens hoj som jag lånat och som hon köpt tre veckor tidigare.
Speciellt Opelkurvan blev en av mina favoriter. Sjukt skönt att gasa sig ur den och glida ut mot högerkanten samtidigt som motorn bara trycker på och trycker på! Lyckades också fixa inregistrering och besiktning på fredagkvällen. Kände att jag inte behövde fler saker som skulle göra mig nervös på lördagen.
Så var det äntligen dags för racedag! För var kvalet precis innan lunch. Målet som jag satt upp innan helgen var att inte komma sist i nått av racen. De andra försäkrade mig om att det skulle nog gå bra så länge jag inte krashade, eller iaf. inte krashade först. Mer om det senare..., höhö.
Med det målet i åtanke kändes kvalet bra! Hade tankat i en kanna (5 liter) i tanken från gårdagen extra långa sistapass då jag fick soppatorsk, vad jag normalt brukar tanka inför ett pass där bränslelampan har börjat lysa på passet innan. Körde ut och pressade så mycket jag orkade vilket resulterade i några omkörningar här och var. Jag började känna ett lugn. ”- Jag kommer nog inte sist ändå!” Efter ett par varv tändes bränslelampan igen med jag tänkte att det var ingen fara. Man brukar kunna köra rätt långt efter det. Det var fel. Soppatorsk igen efter 9 varv. Men det räckte iaf. till en 14:e-placering på startgridden, av 28, så jag var skitnöjd! 
Alla var dock inte lika skitnöjda, bl.a. en #60 som bodde bredvid i depån och hade krashat. De lagade febrilt hela eftermiddagen och lyckades få klart allt till race! Bra jobbat! 
RACE!
Så var det dags för race. Erfaren som jag var av kvalet tankade jag i MER än 5 liter i tanken. Typ 8 eller nått. Det borde räcka bra! Man vill ju inte att skiten ska väga för mycket eller skvalpa runt i tanken medan man kör. Däckvärmarna var på, spanaren ute och kollade när det var dags att åka ut för att behålla så mycket värme i däcken som möjligt, skinnstället på, öronproppar i, motorn uppvärmd. Jag var redo! Vad jag också var var skitnervös!
SIGNAL! Av med däckvärmare! Bort med depåstöd, starta hojen, mot banan! Pulsen gick väl i 160 eller nått men när man väl kom ut på banan lugnade jag ner mig lite och började tänka på den startstrategi jag hade fått rekommenderad tidigare. ”- Bomba på innern och släpp inte gasen förrän du måste! Folk flyttar på sig.” Typ så avancerad var den. Kan annars samanfattas med ”- Fega för fan inte!”. Mjo, det brukar ju vara lättare sagt än gjort.
Tänkte testa den lite på warm up men den starten var sjukt förvirrad. Vissa körde, vissa stod kvar osv. Så det fick bli till att testa ”live” istället. Väl uppställd igen så var det bara fokus som gällde. Fick en rätt bra start och tog ett startled och var nog 10:a ut på rakan. Hade en lucka till framförvarande efter Norra kurvan på kanske 30 meter men den minskade genom GP och framförallt Opelkurvan! Såg framför mig hur jag skulle bromsa sent för att komma riktigt nära och kanske ta honom i utgången eller genom karusellen. ”- Nu jävlar ska racas!” tänkte jag! Uppenbarligen var det någon annan som tänkte ungefär samma sak men ville köra om redan i Hansen. Under hård inbromsning tittade jag innåt i kurvan och såg en grön ninja komma jävligt fort för att sedan panikbromsa sig upp på framhjulet. ”- Det här går aldrig bra…”, vilket det inte gjorde heller. När väl bakhjulet på ninjan tog i backen igen hade bakdelen svängt ut och en highsider var resultatet. Min enda tanke nu var att undvika att bli del av den där voltande motorcykeln 2 meter framför mig så jag bromsade allt jag hade och siktade bredvid den. Tyvärr var bredvid ett stort hav av lekakulor. Tyckte att jag fått ner farten ganska bra när väl gräset kom och jag kommer ihåg hur jag tänkte ”- Det går nog att hålla sig på hjulen här.”. I helvete att det gick. Så fort framhjulet nuddade gräskanten dök jag i backen.Tumlade runt lite, kände hur något tryckte rätt hårt i nacken, stannade till. Kollade mig omkring och såg ninjaföraren ligga och åma sig. Sprang fram, satte mig och frågade hur han mådde. Jag tror inte han hörde mig för jag fick inget svar. Sen kom funkisarna rusande och jag flyttade på mig för att inte vara ivägen och sparkade lite grus.
- Det enda jag skulle undvika för att inte komma sist var att krasha!” tänkte jag.
Sen såg jag att en tredje hoj var med i krashen. Vit, med #60 på framsidan. ”- Fuck, inte han!” Min ilska över att ha krashat övergick till att tycka synd om killen som kämpat för att få ihop sin hoj bara för att åka av ett halvt varv senare. Resten av racet stod jag och tittade på bakom däckvallen. Hojen hade klarat sig rätt bra eftersom vi inte tippade förrän ute på det mjuka och det var endast bakdelen som var skadad. Jag kunde t.o.m. köra tillbaka hojen.
Söndag.
Efter lördagens fiasko kändes det ändå rätt bra. Jag hade lyckats få bort all skit, lagat med silvertejp där det behövdes och fått hojen igenom besiktningen. Hjälmen hade också klarat sig och efter att jag torkat bort gruset och vad som verkade vara ett däckspår (det där som tryckte i nacken) så såg den rätt fin ut.
Kvalet var en ganska nervös tillställning. Jag körde spänt som fan och blev trött snabbt. Körde inte speciellt mycket långsammare än dagen innan men jag skulle inte hålla ett helt race med den här tekniken. Upptäckte också att jag hade blivit rädd för gröna ninjor. Det var en som körde om mig i Opelkurvan, min favoritkurva, och min reaktion var att direkt slå av på gas och glida ut mot högerkanten. Efter tänkte jag, ”Va fan gjorde jag sådär för? Det var ju bara skitdumt!” Kvalade in på en 16:e-plats och var ändå rätt nöjd med tanke på hur kvalet hade känts.
Som många säkert vet var eftermiddagen något strulig. Schemat flyttade på sig en aning och det började blir tveksamt som R600, som var sist på dagen, skulle bli av alls. Kommer ihåg att jag stod och kollade på SBK när de skulle starta och att de sedan gick i depå. Då bestämde jag mig. Det här kommer inte bli något, jag skiter i det här och packar. Helgen får bli ett antiklimax men det är bättre att komma hem 7 än 11 iaf. Gick lite surmulet tillbaka till tältet där de andra mekade för fullt. Med vad vet jag inte för deras hojar är alltid i bättre skick än min. Trots det mekar de jämt och jag känner alltid att det antagligen är något jag borde meka med fast jag kommer aldrig på vad. Efter att jag berättat mina planer om att åka hem började jag och tjejen packa lite smått men de andra sa ”Men det är ju lugnt! Vi hinner lätt!”. Sen ställde de in SBK.
- Hmm…, vi kanske hinner ändå. Det regnar. SLUTA PACKA! BÖRJA MEKA! På med regndäck!
Mr. Hoztic från tältet bredvid (ej att förväxla med hans polare, Mr. #60) hade bestämt sig för att inte köra och hjälpte till att byta, tack och lov! Annars hade vi aldrig hunnit! Med däck bytta och skinnstället på stod vi som tidigare och väntade på att vår signalist skulle ge signal om när det var dags att dra ut när nån påpekade ”- Varför står ni här? Ni har inga däck som behöver hålla värmen.”. Alla tittade på varandra och plockade sen genast av hojarna från ställen och körde iväg. Ibland känner man sig lite som ett pucko alltså. 
Sist ut på sightning lap var vi också, såklart!
Warm up i regn kändes jävligt bra. Jag passade på och testade greppen i mina nya regndäck i utgången på kurvorna och inbromsningarna och märkte att det var rätt bra grepp alltså! Alla andra verkade köra rätt försiktigt. Upställning på gridden. Av 26 kvalade så startade 21. Jag stod på plats 16. Planen var densamma. Bomba in i första kurvan. Jag kände att 16 plats var en bättre startplats än 14. Samma led men längst till höger. Passade min plan skitbra! Rödflaggen försvann, lamporna tändes. Lamporna släcktes! GO! Körde så hårt jag vågade in i första böj och kom ut ur böjen på en 6:e-plats. - Asbra plan! tänkte jag för mig själv. Tog en till i utgången av kurvan och ännu en i slutet på raken. 4:e plats! Awesome! Ungefär här upptäckte jag att ett tonat visir utan pinlock är jävligt bra på att göra så att man inte ser ett skit. Pillade upp en glipa längst ner på visiret och imman försvann. Jag såg igen! Efter ett par varvs jagande så blåste visiret igen. Pillade upp det när jag fick läge. Såhär höll det på hela loppet. Efter vad jag tror var ca. 4 varv lyckades jag plocka en placering till och såg 1:an och 2:an i slutet på rakan när jag var halvvägs. Försökte köra ifatt dem med de var för snabba.
- Jag ligger här och säkrar en tredjeplats istället. En fucking TREDJEPLATS! Hur bra är inte det!?
Går in i karusellen på varv 6 eller 7. Zooom! #37 Niclas Svensson kör om mig som ingenting. Nere på 4:e igen. Jag är en sån där typisk förare som inte kör så bra egentligen men när någon ligger framför mig kan jag kopiera hur den kör, eller veta att det iaf. går att köra så fort som den framför, och sen också göra det ganska bra. Speciellt gäller detta i regn när det är svårt att veta hur mycket grepp som finns. Jag kör lite på mod (eller dumdristighet…
) så att säga. Så när Niclas körde om mig som den väglus jag var för tillfället så trappade jag upp tempot och lyckades ta tillbaka tredjeplatsen ut på långrakan, med lite hjälp av en varvning. Tilläggas ska också att min hoj hade lite mer effekt. På långrakan tog jag nog 30m bara på effekt på Niclas. Den här tredjeplatsen lyckades jag hålla fram till sista varvet. När karusellen närmar sig känner jag på mig att Niclas, som vet att han kör fortare just här, bara ligger och väntar på att göra en omkörning i näst sista kurvan. Zooom! Omkörd! ”- Fuck!” tänker jag och vrider på rullen för att hänga med genom kurvan så gått det går.
- Min enda chans nu är att han går ut i blockspår, jag tar höjd inför depåkurvan och tar honom på innern ut på rakan.
Jag hänger på bra genom karusellen och ligger 3 m bakom när jag ser att han går in i blockspår. Bakom hörnet ser jag målflaggan viftas. Jag tar höjd för att svänga in tvärt och…
Resten av historien är faktiskt fångad på bild här under RR, Anderstorp, R600. Bild 30 och 4 bilder framåt.
Tack till alla polare som var där, som fick mig att köra andra racet öht. och tack till Janne och Sanna som peppade hemmifrån och lyssnade på webradio när jag körde!
Ses på Falkenberg!
Så var det alltså dags, helgen för mina första två Rookierace var på gång. Ganska taggad hade jag packat alla prylar i bilen och släpkärran och börjat köra de 22 milen från Linköping ner till Anderstorp. Jag säger ganska taggad för det hade varit lite manfall tidigare i veckan. Två poolare som skulle köra hade highsidat på Sviestad, på samma ställe, i nya sektionen. En av dem bestämde sig för att inte åka och den andra skulle kolla när vi väl var där hur det kändes. Hur som haver så paxade jag en plats åt de som fortfarande var säkra och inväntade morgondagens träning som skulle åtnjutas med nya däck!
Fredagen fortlöpte ganska odramatiskt men jag började gilla de bankade kurvorna på Anderstorp mer och mer, något jag vid en gatkörning på Anderstorp tre veckor tidigare INTE gillade. Fast det kan ju bero på att de var läskiga och att jag inte ville krasha tjejens hoj som jag lånat och som hon köpt tre veckor tidigare.
Speciellt Opelkurvan blev en av mina favoriter. Sjukt skönt att gasa sig ur den och glida ut mot högerkanten samtidigt som motorn bara trycker på och trycker på! Lyckades också fixa inregistrering och besiktning på fredagkvällen. Kände att jag inte behövde fler saker som skulle göra mig nervös på lördagen.Så var det äntligen dags för racedag! För var kvalet precis innan lunch. Målet som jag satt upp innan helgen var att inte komma sist i nått av racen. De andra försäkrade mig om att det skulle nog gå bra så länge jag inte krashade, eller iaf. inte krashade först. Mer om det senare..., höhö.
Med det målet i åtanke kändes kvalet bra! Hade tankat i en kanna (5 liter) i tanken från gårdagen extra långa sistapass då jag fick soppatorsk, vad jag normalt brukar tanka inför ett pass där bränslelampan har börjat lysa på passet innan. Körde ut och pressade så mycket jag orkade vilket resulterade i några omkörningar här och var. Jag började känna ett lugn. ”- Jag kommer nog inte sist ändå!” Efter ett par varv tändes bränslelampan igen med jag tänkte att det var ingen fara. Man brukar kunna köra rätt långt efter det. Det var fel. Soppatorsk igen efter 9 varv. Men det räckte iaf. till en 14:e-placering på startgridden, av 28, så jag var skitnöjd! Alla var dock inte lika skitnöjda, bl.a. en #60 som bodde bredvid i depån och hade krashat. De lagade febrilt hela eftermiddagen och lyckades få klart allt till race! Bra jobbat! RACE!
Så var det dags för race. Erfaren som jag var av kvalet tankade jag i MER än 5 liter i tanken. Typ 8 eller nått. Det borde räcka bra! Man vill ju inte att skiten ska väga för mycket eller skvalpa runt i tanken medan man kör. Däckvärmarna var på, spanaren ute och kollade när det var dags att åka ut för att behålla så mycket värme i däcken som möjligt, skinnstället på, öronproppar i, motorn uppvärmd. Jag var redo! Vad jag också var var skitnervös!
SIGNAL! Av med däckvärmare! Bort med depåstöd, starta hojen, mot banan! Pulsen gick väl i 160 eller nått men när man väl kom ut på banan lugnade jag ner mig lite och började tänka på den startstrategi jag hade fått rekommenderad tidigare. ”- Bomba på innern och släpp inte gasen förrän du måste! Folk flyttar på sig.” Typ så avancerad var den. Kan annars samanfattas med ”- Fega för fan inte!”. Mjo, det brukar ju vara lättare sagt än gjort.
Tänkte testa den lite på warm up men den starten var sjukt förvirrad. Vissa körde, vissa stod kvar osv. Så det fick bli till att testa ”live” istället. Väl uppställd igen så var det bara fokus som gällde. Fick en rätt bra start och tog ett startled och var nog 10:a ut på rakan. Hade en lucka till framförvarande efter Norra kurvan på kanske 30 meter men den minskade genom GP och framförallt Opelkurvan! Såg framför mig hur jag skulle bromsa sent för att komma riktigt nära och kanske ta honom i utgången eller genom karusellen. ”- Nu jävlar ska racas!” tänkte jag! Uppenbarligen var det någon annan som tänkte ungefär samma sak men ville köra om redan i Hansen. Under hård inbromsning tittade jag innåt i kurvan och såg en grön ninja komma jävligt fort för att sedan panikbromsa sig upp på framhjulet. ”- Det här går aldrig bra…”, vilket det inte gjorde heller. När väl bakhjulet på ninjan tog i backen igen hade bakdelen svängt ut och en highsider var resultatet. Min enda tanke nu var att undvika att bli del av den där voltande motorcykeln 2 meter framför mig så jag bromsade allt jag hade och siktade bredvid den. Tyvärr var bredvid ett stort hav av lekakulor. Tyckte att jag fått ner farten ganska bra när väl gräset kom och jag kommer ihåg hur jag tänkte ”- Det går nog att hålla sig på hjulen här.”. I helvete att det gick. Så fort framhjulet nuddade gräskanten dök jag i backen.Tumlade runt lite, kände hur något tryckte rätt hårt i nacken, stannade till. Kollade mig omkring och såg ninjaföraren ligga och åma sig. Sprang fram, satte mig och frågade hur han mådde. Jag tror inte han hörde mig för jag fick inget svar. Sen kom funkisarna rusande och jag flyttade på mig för att inte vara ivägen och sparkade lite grus.- Det enda jag skulle undvika för att inte komma sist var att krasha!” tänkte jag.
Sen såg jag att en tredje hoj var med i krashen. Vit, med #60 på framsidan. ”- Fuck, inte han!” Min ilska över att ha krashat övergick till att tycka synd om killen som kämpat för att få ihop sin hoj bara för att åka av ett halvt varv senare. Resten av racet stod jag och tittade på bakom däckvallen. Hojen hade klarat sig rätt bra eftersom vi inte tippade förrän ute på det mjuka och det var endast bakdelen som var skadad. Jag kunde t.o.m. köra tillbaka hojen.
Söndag.
Efter lördagens fiasko kändes det ändå rätt bra. Jag hade lyckats få bort all skit, lagat med silvertejp där det behövdes och fått hojen igenom besiktningen. Hjälmen hade också klarat sig och efter att jag torkat bort gruset och vad som verkade vara ett däckspår (det där som tryckte i nacken) så såg den rätt fin ut.
Kvalet var en ganska nervös tillställning. Jag körde spänt som fan och blev trött snabbt. Körde inte speciellt mycket långsammare än dagen innan men jag skulle inte hålla ett helt race med den här tekniken. Upptäckte också att jag hade blivit rädd för gröna ninjor. Det var en som körde om mig i Opelkurvan, min favoritkurva, och min reaktion var att direkt slå av på gas och glida ut mot högerkanten. Efter tänkte jag, ”Va fan gjorde jag sådär för? Det var ju bara skitdumt!” Kvalade in på en 16:e-plats och var ändå rätt nöjd med tanke på hur kvalet hade känts.Som många säkert vet var eftermiddagen något strulig. Schemat flyttade på sig en aning och det började blir tveksamt som R600, som var sist på dagen, skulle bli av alls. Kommer ihåg att jag stod och kollade på SBK när de skulle starta och att de sedan gick i depå. Då bestämde jag mig. Det här kommer inte bli något, jag skiter i det här och packar. Helgen får bli ett antiklimax men det är bättre att komma hem 7 än 11 iaf. Gick lite surmulet tillbaka till tältet där de andra mekade för fullt. Med vad vet jag inte för deras hojar är alltid i bättre skick än min. Trots det mekar de jämt och jag känner alltid att det antagligen är något jag borde meka med fast jag kommer aldrig på vad. Efter att jag berättat mina planer om att åka hem började jag och tjejen packa lite smått men de andra sa ”Men det är ju lugnt! Vi hinner lätt!”. Sen ställde de in SBK.
- Hmm…, vi kanske hinner ändå. Det regnar. SLUTA PACKA! BÖRJA MEKA! På med regndäck!
Mr. Hoztic från tältet bredvid (ej att förväxla med hans polare, Mr. #60) hade bestämt sig för att inte köra och hjälpte till att byta, tack och lov! Annars hade vi aldrig hunnit!
Med däck bytta och skinnstället på stod vi som tidigare och väntade på att vår signalist skulle ge signal om när det var dags att dra ut när nån påpekade ”- Varför står ni här? Ni har inga däck som behöver hålla värmen.”. Alla tittade på varandra och plockade sen genast av hojarna från ställen och körde iväg. Ibland känner man sig lite som ett pucko alltså. Sist ut på sightning lap var vi också, såklart!Warm up i regn kändes jävligt bra. Jag passade på och testade greppen i mina nya regndäck i utgången på kurvorna och inbromsningarna och märkte att det var rätt bra grepp alltså! Alla andra verkade köra rätt försiktigt. Upställning på gridden. Av 26 kvalade så startade 21. Jag stod på plats 16. Planen var densamma. Bomba in i första kurvan. Jag kände att 16 plats var en bättre startplats än 14. Samma led men längst till höger. Passade min plan skitbra! Rödflaggen försvann, lamporna tändes. Lamporna släcktes! GO! Körde så hårt jag vågade in i första böj och kom ut ur böjen på en 6:e-plats. - Asbra plan! tänkte jag för mig själv.
Tog en till i utgången av kurvan och ännu en i slutet på raken. 4:e plats! Awesome! Ungefär här upptäckte jag att ett tonat visir utan pinlock är jävligt bra på att göra så att man inte ser ett skit. Pillade upp en glipa längst ner på visiret och imman försvann. Jag såg igen! Efter ett par varvs jagande så blåste visiret igen. Pillade upp det när jag fick läge. Såhär höll det på hela loppet. Efter vad jag tror var ca. 4 varv lyckades jag plocka en placering till och såg 1:an och 2:an i slutet på rakan när jag var halvvägs. Försökte köra ifatt dem med de var för snabba.- Jag ligger här och säkrar en tredjeplats istället. En fucking TREDJEPLATS! Hur bra är inte det!?
Går in i karusellen på varv 6 eller 7. Zooom! #37 Niclas Svensson kör om mig som ingenting. Nere på 4:e igen. Jag är en sån där typisk förare som inte kör så bra egentligen men när någon ligger framför mig kan jag kopiera hur den kör, eller veta att det iaf. går att köra så fort som den framför, och sen också göra det ganska bra. Speciellt gäller detta i regn när det är svårt att veta hur mycket grepp som finns. Jag kör lite på mod (eller dumdristighet…
) så att säga. Så när Niclas körde om mig som den väglus jag var för tillfället så trappade jag upp tempot och lyckades ta tillbaka tredjeplatsen ut på långrakan, med lite hjälp av en varvning. Tilläggas ska också att min hoj hade lite mer effekt. På långrakan tog jag nog 30m bara på effekt på Niclas. Den här tredjeplatsen lyckades jag hålla fram till sista varvet. När karusellen närmar sig känner jag på mig att Niclas, som vet att han kör fortare just här, bara ligger och väntar på att göra en omkörning i näst sista kurvan. Zooom! Omkörd! ”- Fuck!” tänker jag och vrider på rullen för att hänga med genom kurvan så gått det går.- Min enda chans nu är att han går ut i blockspår, jag tar höjd inför depåkurvan och tar honom på innern ut på rakan.
Jag hänger på bra genom karusellen och ligger 3 m bakom när jag ser att han går in i blockspår. Bakom hörnet ser jag målflaggan viftas. Jag tar höjd för att svänga in tvärt och…
Resten av historien är faktiskt fångad på bild här under RR, Anderstorp, R600. Bild 30 och 4 bilder framåt.
Tack till alla polare som var där, som fick mig att köra andra racet öht. och tack till Janne och Sanna som peppade hemmifrån och lyssnade på webradio när jag körde!
Ses på Falkenberg!
Last edited:
