Prosopagnosi, eller sk. "Ansiktsblindhet"

[FreddaGädda]

Är ett problem jag ganska nyligen blev varse om att jag har.
Hela livet har jag gått utan att knappt skänka en tanke på att jag kan ha en specifik svårhet, och på senare år har jag kopplat det till min adhd och tillika fokuseringssvårigheter.
Inte förrän det togs upp i ett TV-program gick det upp för mig att detta är ett "condition", vad det nu översätter till i svenskan. Jag är ansiktsblind.
Det har ju funnits många episoder. Till exempel när jag presenterade mig för polarens flickvän fyra helger i rad utan att vara alkoholpåverkad. Hon har varit särskilt svår.
Turligen nog är det inte så allvarligt att det nämnvärt påverkar vare sig arbets- eller privatliv. Men tillräckligt för att skapa lustiga situationer.

Vilka fler här har denna lustiga åkomma?

 

[Teo]

Det är ovanligt! Kul grej! Själv kommer jag inte ihåg vad folk heter men det är vanligare.




hoppas Jag...

 

[FreddaGädda]

Hur fan ska man komma ihåg vad folk heter? Man hör det ju inte ens i första hand.
Man presenterar ju sig i kör när man skakar hand.

Säg att du och jag skulle hälsa på varann. Då skulle det låta "FredTeoädda".
I rest my case..

 

[Gumpa]

Du får börja att memorera eller på brudarna istället för att försöka med ansiktet
Case closed!

 

[Teo]

Hur fan ska man komma ihåg vad folk heter? Man hör det ju inte ens i första hand.
Man presenterar ju sig i kör när man skakar hand.

Säg att du och jag skulle hälsa på varann. Då skulle det låta "FredTeoädda".
I rest my case..

För inte tala om att försöka hålla ballansen samt bibehålla färgseéndet under presentationen. Då blir det inte många kilobite över till att lagra personuppgifter.

 

[Henken]

Är det en brist på lagringskapacitet i hjärnan som ligger bakom? Så svårt att förstå, läste exempelvis om ett par som båda led av det. Kul liv!

 

[Mavve]

Jag tror jag lider lite av det, känner aldrig igen nån. Sen är jag nästan blind på ena ögat och ser halvkasst på andra så det är ju ingen hjälp direkt, men mer eller mindre har det varit så hela mitt liv att jag inte känner igen folk. På nära håll kan jag iofs känna igen dem. Men ropar de hej på stan är det bara att hejja tillbax annars har man det i ryggen om varför man inte hälsade sist. Hälsade? =/

Kan det bero på att man inte bryr sig? Jag har funderat på det med? Nån slags nonchalans kanske, liksom att inte komma ihåg namn på folk...

 

[FreddaGädda]

För inte tala om att försöka hålla ballansen samt bibehålla färgseéndet under presentationen. Då blir det inte många kilobite över till att lagra personuppgifter.

Och så måste man minnas att inte stirra på sina egna fötter!
Dra helvet vad allt ska va' svårt!

Du får börja att memorera eller på brudarna istället för att försöka med ansiktet
Case closed!

Det är ju det man faktiskt gör. Fast man fastnar nog främst på kläder eller hår. Mark Levengood är ansiktsblind och berättade att han mycket lättare känner igen folk bakifrån. "Det beror nog inte på att jag är bög," sade han.

Tyvärr och naturligtvis blir det ju många gånger värre med alkohol.
Kan väll på rak arm berätta om en handfull incidenter på krogen.
Den värsta var en gång då jag hade hånglat upp en kalajspingla och skulle hem till henne.
Bara det att jag gick på muggen innan vi skulle gå från krogen, och när jag kom ut och skulle hämta henne så visste jag inte hur hon såg ut längre!
Det blev inget ligga..

 

[Ziip59]

Jag kan också ha djävulska problem med att placera ansikten och namn, dock får man vara tacksam att man inte är som killen i filmen "memento" han har riktiga problem. Har ni inte sett den rullen så gör det, den är bra som fan.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Memento

 

[Coppertail]

Åfan, är det en diagnos.
Jag trodde bara jag var genetiskt anpassad till att leva i en småstad.
Strängnäs eller Manhattan kvittar, alltid nya spännande människor.

Fast fullt så illa som trådskaparen har jag nog inte.

 

[FreddaAbborre]

Sitter inne på precis samma sak. Blivit många pinsamma incidenter. Är inte sjukligt allvarligt för mig, men tillräckligt för att märka av det. När jag jobbade som hallvärd på en bilfirma och det var mycket folk så var det mer regel än undantag att man frågade om man kunde hjälpa till med något till någon man redan frågat.
Oftast inte nå problem om personen bara har samma kläder/frisyr eller så.
Extremfallet är nog när jag inte kände igen min granne som jag bott mittemot i 1 ½ halvt år och träffar minst några gånger om dagen (korridorsboende).
Träffar man personerna när man har några friska innanför dräkten eller är stressad blir det ju inte direkt bättre...

 

[Mr Helmut]

Då får tänka på hur deras röst låter för att lyckas placera dom.

Det är jobbigt när det är folk som känner en men man inte har en anning om vem personen är.

 

[Sporthojarn]

Men har du fått det svart på vitt så att säga, eller du blev bara helt tvärsäker på att du hade det i och med att du såg programmet? Låter ju lite skumt och halvjobbigt. Jag brukar bara ha problem med att komma ihåg vad nytt folk säger (egentligen är det ju rätt ointressant vart folk pluggar osv), men aldrig hur dom ser ut...


EDIT: Efter att ha läst ditt inlägg en gång till så tror jag inte att en diagnos behövs förresten.

condition

Tillstånd, i det här fallet blir det nog ett sjukligt tillstånd.

 

[Chris Ash]

Jag har hört att personer med prosopagnosi har svårt att uppfatta denna illusion.

Stämmer det?

Hollow face illusion

http://www.youtube.com/watch?v=S_vtZXELRK8

 

[FreddaGädda]

Jag har hört att personer med prosopagnosi har svårt att uppfatta denna illusion.

Stämmer det?

Hollow face illusion

http://www.youtube.com/watch?v=S_vtZXELRK8

Det stämmer nog inte. Kanske hos dem som är gravt blinda. De som inte känner igen sin familj eller sig själv i spegeln.
Man ser ju vad man har framför sig, det handlar nog snarare om en oförmåga att föreställa sig ansikten. Kan inte minnet dra fram en detaljerad bild från tidigare möten med en person kan man således inte avgöra om det är den personen som står framför en igen. Så länge man har ansiket framför sig ser man det inte mindre detaljerat än andra.
Hjärnan sorterar som kanske bekant intryck i två högar(gravt förenklat). "Relevant" och "mindre relevant". Hela grejen är gissningsvis så att ansiktsblindas intryckssortering slänger ansiktsdrag i "orelevant"-högen medan andra utmärkade drag, såsom kläder och frisyrer, hamnar i "relevant"-högen.

Något annat intressant jag läste och aldrig riktigt tänkt på, är att snygga människor är svårare än fula människor att minnas i efterhand.
Det stämmer faktiskt, och jag upplever också att kvinnor är svårare än män.

 

[Chris Ash]

Det stämmer nog inte. Kanske hos dem som är gravt blinda. De som inte känner igen sin familj eller sig själv i spegeln.
Man ser ju vad man har framför sig, det handlar nog snarare om en oförmåga att föreställa sig ansikten. Kan inte minnet dra fram en detaljerad bild från tidigare möten med en person kan man således inte avgöra om det är den personen som står framför en igen. Så länge man har ansiket framför sig ser man det inte mindre detaljerat än andra.
Hjärnan sorterar som kanske bekant intryck i två högar(gravt förenklat). "Relevant" och "mindre relevant". Hela grejen är gissningsvis så att ansiktsblindas intryckssortering slänger ansiktsdrag i "orelevant"-högen medan andra utmärkade drag, såsom kläder och frisyrer, hamnar i "relevant"-högen.

Något annat intressant jag läste och aldrig riktigt tänkt på, är att snygga människor är svårare än fula människor att minnas i efterhand.
Det stämmer faktiskt, och jag upplever också att kvinnor är svårare än män.

Fast Hollow face-illusionen bygger ju på hjärnans nedärvda "vilja" att se ansikten även där de inte finns. Trots att ögat ser att masken är ihålig så projicerar hjärnan om bilden eftersom den vet att det är sådär ett ansikte borde se ut. Jag tror det var Richard Dawkins (evolutionsauktoriteten) som skrev i någon av sina böcker att ansiktsblinda har skadat det området i hjärnan och därför har svårt att uppfatta illusionen.

Fast som du skriver kan det ju finnas olika grader av ansiktsblindhet och vissa kanske har andra orsaker.

 

[Kuritas]

Jag tror att jag har något liknande, har grymt svårt att känna igen nya bekantskaper, däremot kan jag ha en vag känsla av att jag känner igen totalt främmande människor. Namn har jag också jättesvårt för. Min fästmö och mina vänner känner till det och brukar "prima" mig på fester och sådant så att det inte skall bli pinsamt. -"Henne där har vi firat jul med 7 år i rad, hon heter Diana." -"Åh fan!"

Däremot kan jag särskilja olika turistbussar på tvåhundra meter bara jag ser ena baklyktan eller en backspegel.

 

[Teo]

Jag tror att jag har något liknande, har grymt svårt att känna igen nya bekantskaper, däremot kan jag ha en vag känsla av att jag känner igen totalt främmande människor. Namn har jag också jättesvårt för. Min fästmö och mina vänner känner till det och brukar "prima" mig på fester och sådant så att det inte skall bli pinsamt. -"Henne där har vi firat jul med 7 år i rad, hon heter Diana." -"Åh fan!"

Däremot kan jag särskilja olika turistbussar på tvåhundra meter bara jag ser ena baklyktan eller en backspegel.

Fan va knepigt sånt där är! Polaren kan t ex se vad ett fartyg heter på 2 ljusår.