The_FacultyGirl
Diggar hästkrafter
- Gick med
- 12 Sep 2003
- Hoj
- Hade en CBR 600f -93 (blev stulen). Nu är det svart 850 som gäller!
Ja gott folk... här kommer en lååååång annorlunda dikt, eller vad man vill kalla det. Som jag skrev för 30 minuter sen.
Och jag hör gärna kommentarer om den också så skriv på ni!
På både ont och gott
*******
Jag öppnar ögonen
Det är tyst
Ser runt på världen genom gräset
Jag reser mig upp och går runt lite
Ser på min trygghet, min hjälte, mitt allt
Vi börjar gå
Vi letar mat
Finner ingen
Tryggheten inser att vi måste passera faran för att kunna överleva
Men faran kan släcka ett liv lika fort som ett annat kan komma till liv
Min trygghet går först
Jag går några meter efter
Plötsligt smäller det
Ser mitt allt flyga
Ser mitt allt stupa
Ser mitt allt somna in…
Rädslan tar över mig
Skräcken skriker inom mig
Jag flyr
Jag springer
Jag hoppar
Jag springer djupt in i skogen
Springer mer än vad jag orkar
Kommer till platsen där jag föddes
Inte ens här känner jag mig trygg
Det känns som att min trygghet är borta för alltid…
Tids nog andas jag lugnt igen men rädslan är kvar inom mig
Vad ska jag göra nu?
Var ska jag ta vägen?
Vet att jag inte kan fly för evigt
Måste ta tag i rädslan
Börjar vandra igen
Vet inte var men benen rör på sig
Jag vandrar mil efter mil
Vandrar genom skog, fält, vattendrag
Vandrar uppför berg, nerför sluttningar
Har fått tillbaka aptiten
Börjar se ljusare på tillvaron
Men inser att jag fortfarande flyr
Jag vaknar av att jag står upp och skakar
Drömde en mardröm
Såg min trygghet dö
Såg min trygghet ta sitt sista andetag
Jag är fortfarande rädd
Inser att jag inte kommer kunna stå ut med detta länge till
Rädslan tar död på mig
Är trött på att vara rädd
Med bestämda steg börjar jag vandra
Vandra mot platsen där jag föddes
Vandra mot platsen där jag förlorade
Jag känner att något förföljer mig
Eller någon
Jag känner lukten av fara
Jag stannar upp och vädrar i luften
Plötsligt går den till anfall
Jag brister ut i sken
Springer som aldrig förr
Springer över stock och sten, mellan träd
Vänder mig inte om
Får en känsla av att det är lugnt
Jag stannar till
Vänder mig om
Och till min lättnad inser jag att jag skakade av faran
Stolt över min framgång vandrar jag vidare
Nu kan inget stoppa mig
Lurade nyligen döden
Jag är starkare än döden
Jag börjar bli stark i mig själv
Säker på mitt mål vandrar jag vidare
Tillslut känner jag igen platsen
Platsen där jag föddes
Platsen där en gång trygghet fanns
Sist kände jag rädsla när jag var här
Nu känner jag mig lugn
Med bestämda steg går jag till nästa plats
Platsen där den försvann
Min trygghet
Känner så väl igen mig
Där jag står mellan träden och blickar över platsen
Platsen där det försvann
Platsen vi skulle passera för att överleva
Det var trygghetens mål
Att ta mig dit
Jag känner att det är min uppgift att fullfölja den
Sakta men säkert tar jag steg framåt
Tills jag står där
Där
Där hon försvann
Med mod går jag över platsen
Och hoppar snabbt in bland träden igen
Jag gjorde det
Jag utmanade min rädsla
Och jag vann
Jag vann över mig själv
Med en stolt hållning vänder jag mig om och tittar på platsen
Platsen där min mor dog när hon skulle ge mig ett bättre liv
Står länge och tittar
Ser många faror skena förbi på platsen
Inser att jag inte längre är rädd för dem
Men jag vet att de finns och att jag ska behandla dem varsamt
Eftersom jag vet vad de kan göra
Än en gång vandrar jag
Vandrar mot framtiden
Vandrar mot en tid som jag själv måste utkämpa
Och jag är den enda som kan forma den
Jag känner en styrka
Jag vet att den kommer följa med mig var jag än går
Jag känner mig äntligen trygg igen
Och jag hör gärna kommentarer om den också så skriv på ni!
På både ont och gott
*******
Jag öppnar ögonen
Det är tyst
Ser runt på världen genom gräset
Jag reser mig upp och går runt lite
Ser på min trygghet, min hjälte, mitt allt
Vi börjar gå
Vi letar mat
Finner ingen
Tryggheten inser att vi måste passera faran för att kunna överleva
Men faran kan släcka ett liv lika fort som ett annat kan komma till liv
Min trygghet går först
Jag går några meter efter
Plötsligt smäller det
Ser mitt allt flyga
Ser mitt allt stupa
Ser mitt allt somna in…
Rädslan tar över mig
Skräcken skriker inom mig
Jag flyr
Jag springer
Jag hoppar
Jag springer djupt in i skogen
Springer mer än vad jag orkar
Kommer till platsen där jag föddes
Inte ens här känner jag mig trygg
Det känns som att min trygghet är borta för alltid…
Tids nog andas jag lugnt igen men rädslan är kvar inom mig
Vad ska jag göra nu?
Var ska jag ta vägen?
Vet att jag inte kan fly för evigt
Måste ta tag i rädslan
Börjar vandra igen
Vet inte var men benen rör på sig
Jag vandrar mil efter mil
Vandrar genom skog, fält, vattendrag
Vandrar uppför berg, nerför sluttningar
Har fått tillbaka aptiten
Börjar se ljusare på tillvaron
Men inser att jag fortfarande flyr
Jag vaknar av att jag står upp och skakar
Drömde en mardröm
Såg min trygghet dö
Såg min trygghet ta sitt sista andetag
Jag är fortfarande rädd
Inser att jag inte kommer kunna stå ut med detta länge till
Rädslan tar död på mig
Är trött på att vara rädd
Med bestämda steg börjar jag vandra
Vandra mot platsen där jag föddes
Vandra mot platsen där jag förlorade
Jag känner att något förföljer mig
Eller någon
Jag känner lukten av fara
Jag stannar upp och vädrar i luften
Plötsligt går den till anfall
Jag brister ut i sken
Springer som aldrig förr
Springer över stock och sten, mellan träd
Vänder mig inte om
Får en känsla av att det är lugnt
Jag stannar till
Vänder mig om
Och till min lättnad inser jag att jag skakade av faran
Stolt över min framgång vandrar jag vidare
Nu kan inget stoppa mig
Lurade nyligen döden
Jag är starkare än döden
Jag börjar bli stark i mig själv
Säker på mitt mål vandrar jag vidare
Tillslut känner jag igen platsen
Platsen där jag föddes
Platsen där en gång trygghet fanns
Sist kände jag rädsla när jag var här
Nu känner jag mig lugn
Med bestämda steg går jag till nästa plats
Platsen där den försvann
Min trygghet
Känner så väl igen mig
Där jag står mellan träden och blickar över platsen
Platsen där det försvann
Platsen vi skulle passera för att överleva
Det var trygghetens mål
Att ta mig dit
Jag känner att det är min uppgift att fullfölja den
Sakta men säkert tar jag steg framåt
Tills jag står där
Där
Där hon försvann
Med mod går jag över platsen
Och hoppar snabbt in bland träden igen
Jag gjorde det
Jag utmanade min rädsla
Och jag vann
Jag vann över mig själv
Med en stolt hållning vänder jag mig om och tittar på platsen
Platsen där min mor dog när hon skulle ge mig ett bättre liv
Står länge och tittar
Ser många faror skena förbi på platsen
Inser att jag inte längre är rädd för dem
Men jag vet att de finns och att jag ska behandla dem varsamt
Eftersom jag vet vad de kan göra
Än en gång vandrar jag
Vandrar mot framtiden
Vandrar mot en tid som jag själv måste utkämpa
Och jag är den enda som kan forma den
Jag känner en styrka
Jag vet att den kommer följa med mig var jag än går
Jag känner mig äntligen trygg igen
