Rymding
grön på mc.
- Gick med
- 6 Mar 2003
- Ort
- Ludvika
- Hoj
- 2002 Kawasaki ZR-7S + 1991 Honda Dominator NX-250 + 2002 Kawasaki ZX-6R 636
Jag fick av en händelse låna en Kawasaki VN2000. Det är en glidare med 2000cc. Motorn är en tvåcylindrig V-twin. Det första jagmärkte var att det var svårt att hitta nånstans att sätta fötterna. Trotts att fötterna skulle placeras på helt enorma fotplattor. Man är inte van att ha fötterna så långt fram helt enkelt. Nästa "chock" kom när man skulle växla upp med hälen. Styret kändes bekvämt men enormt. Cykeln tror jag väger en del över 300kg. Var lite fundersam hur det skulle gå, men det gick faktisk bättre än man kunde tro. Det gäller bara att hålla cyckeln rakt upp och i balans. Att kliva i en grop samtidigt som man håller på att backa runt den för att vända är inte bra. Att fälla sidostödet och sätta ner cykeln innan man kliver av är oxo bra. Så fort man börjar rulla så känns cykeln inte alls klumpig. Att köra sakta i rödjusköer och annan "precisionsmanövrering" var plättlätt. I början litade jag inte på cykeln men efter ett par mil så var manövreringen inga problem. Inte heller växlingne med klacken. Lite längre tid tog det att lite på VN-2000 i kurvor och mer än en gång föll knäet ut till ingen nytta. Hoppas ingen såg. 
Man har hört hur många lovprisat stora twinnar och dess vrid. Det ska enligt uppgift bara vara att gasa oavsett växel. Jag har aldrig kört en twinn innan denna så jag kan inte svara för dessa, men denna trivs defenitivt bäst inom sitt varvtalsområde. Vid rätt varv och fullgas så axar den imponerande, men det är mera civilicerat och förväntat ax än på t.ex. en R-hoj. Eftersom man sitter så utsatt så gör sig fartvinden kraftigt påmind. 80 är en bekväm hastighet. Nån vridmomentomkörning ibland är kul. Cykeln drar på så att både ax och fatvinden gör att det gäller att hålla i sig i styret om man ska hänga med. Köra i högre farter kontinuerligt är klart tröttsamt. Men faktsikt så är MC-känslan klart mysig när man puttrar fram i 80. Man måste å´ka minst 120 med en sporthoj för att känna samma känsla. När man kör den i torrt och fint väder är den verkligen enkel att köra. Däremot i regn med blöt eller av annan orasak halt underlag blir den lite lömskare. Den enorma motorbromsen gör att det är lätt att tappa greppet bak och t.o.m. få slad om man inte är försiktig med nedväxlandet.
Jag är imponerad att Kawa gjort en så stor cykel så smidig. Motorn går bra och insprutneingen verkar fått en motor som går stabilt på alla varvtal, även tomgång. Visst vibrerar den mera än min rad4a, men det är nog meningen. Det är inte tröttande och man sitter ju bra. Blans och kontroll är imponerande. Soppaförbrukningen om man kör om mycket är kanske inte den bästa,,,. Vill man ha uppmärksamhet är det rätt hoj. Vet inte hur många i alla åldrar och oavsett kön som stirrat på hojjen, när man puttrat förbi. Det känns inte som en vardagshoj eftersom den går bäst i fint väder.
Det är ingen hoj för mig. Kanske när jag fyller 50+ eller så. Dels för att det inte är en vardagshoj och dels för att den inte passar mitt körsätt. Jag vill hellre köra mera aggresivt och aktivt. Dock får jag nog erkänna att en glidare av denna kaliber om den passar föraren inte erbjuder mindre körglädje jämfört med en hoj där man åker med huvudet först och har en rad-4a som ylar mellan benen.
Kawa kan! Vi är alla motorcyklister oavsett om vi åker med fötterna eller huvudet förs! (Jag fortsätter att åka med huvudet först ett tag till, fast har nu en bättre förståelse för vad glidarna får uppleva.)
/R
Man har hört hur många lovprisat stora twinnar och dess vrid. Det ska enligt uppgift bara vara att gasa oavsett växel. Jag har aldrig kört en twinn innan denna så jag kan inte svara för dessa, men denna trivs defenitivt bäst inom sitt varvtalsområde. Vid rätt varv och fullgas så axar den imponerande, men det är mera civilicerat och förväntat ax än på t.ex. en R-hoj. Eftersom man sitter så utsatt så gör sig fartvinden kraftigt påmind. 80 är en bekväm hastighet. Nån vridmomentomkörning ibland är kul. Cykeln drar på så att både ax och fatvinden gör att det gäller att hålla i sig i styret om man ska hänga med. Köra i högre farter kontinuerligt är klart tröttsamt. Men faktsikt så är MC-känslan klart mysig när man puttrar fram i 80. Man måste å´ka minst 120 med en sporthoj för att känna samma känsla. När man kör den i torrt och fint väder är den verkligen enkel att köra. Däremot i regn med blöt eller av annan orasak halt underlag blir den lite lömskare. Den enorma motorbromsen gör att det är lätt att tappa greppet bak och t.o.m. få slad om man inte är försiktig med nedväxlandet.Jag är imponerad att Kawa gjort en så stor cykel så smidig. Motorn går bra och insprutneingen verkar fått en motor som går stabilt på alla varvtal, även tomgång. Visst vibrerar den mera än min rad4a, men det är nog meningen. Det är inte tröttande och man sitter ju bra. Blans och kontroll är imponerande. Soppaförbrukningen om man kör om mycket är kanske inte den bästa,,,. Vill man ha uppmärksamhet är det rätt hoj. Vet inte hur många i alla åldrar och oavsett kön som stirrat på hojjen, när man puttrat förbi. Det känns inte som en vardagshoj eftersom den går bäst i fint väder.
Det är ingen hoj för mig. Kanske när jag fyller 50+ eller så. Dels för att det inte är en vardagshoj och dels för att den inte passar mitt körsätt. Jag vill hellre köra mera aggresivt och aktivt. Dock får jag nog erkänna att en glidare av denna kaliber om den passar föraren inte erbjuder mindre körglädje jämfört med en hoj där man åker med huvudet först och har en rad-4a som ylar mellan benen.
Kawa kan! Vi är alla motorcyklister oavsett om vi åker med fötterna eller huvudet förs! (Jag fortsätter att åka med huvudet först ett tag till, fast har nu en bättre förståelse för vad glidarna får uppleva.)
/R
