EBS
The one and only
Startar den här tråden lite som en dagbok samt för att inspirera andra till att göra samma resa som jag gjort/gör, vilket är att ta steget från ren gatkörning till att tävla i Rookie 1000. 
Mitt intresse för roadracing började redan 2005, då jag träffade mitt ex som då var mycket aktiv inom LMS. Vilket automatiskt resulterade i att jag började hänga på Sviestad var och varannan helg. Tyckte att alla var sjukt snabba och coola som körde racing. Drömmen om att köra roadracing föddes som ett litet embryo i mitt huvud. I samma veva hade jag en hel del kompisar som fick för sig att börja tävla, vilket resulterade i att jag följde med på diverse tävlingar över hela landet. Allt var otroligt roligt och det hade varit ett perfekt tillfälle att börja tävla. Men i mitt huvud så tyckte jag att ”Ähh, det där med roadracing verkar sådär, jag vill ju kunna köra precis när jag vill!”.
Efter 2005 lades allt med racing på hyllan och glömdes bort.
Det var inte förens 2007 som intresset föddes lite igen. Min far hade fått en kurs hos California Superbike School i födelsedagspresent och eftersom han inte vill åka själv så följde jag självklart med.
Efter den dagen så var jag fast vid bankörning, sinnessjukt roligt! Där i mot så hade jag insett att jag absolut inte kunde det här med att köra motorcykel, trots att jag kört sedan 16 års ålder!
Mellan 2007 och 2010 blev det några få SMC-kurser varje år. Gatkörningen började kännas tråkigare och tråkigare. Det hände ju ingenting! Hayabusan jag hade då kändes klumpigare och klumpigare.
Under 2011 fick jag den briljanta idén att istället för att harva runt på min stora Hayabusa, så tar jag min sambos R6a istället. Kraschkåpor inhandlades och det började köras. Det gick fortare och fortare (fortfarande sjukt långsamt egentligen) tills första, och hittills enda, kraschen var ett faktum och sandfållan i depåkurvan på Gelleråsen besöktes! Skamset fick jag ringa hem och berätta att hennes, tidigare, så fina hoj inte riktigt var lika fin längre.
Så i slutet av 2011 så bestämde jag mig för att byta in min Hayabusa mot något eget som fungerade bättre på bana. Som av en händelse vid ett besök på AVA MC så stod där en fin GSXR 1000 -07 till salu, 1200 mil på mätaren. Då Janne där sålt min Hayabusa (och nästan hela släktens hojar) gjordes det, ganska enkelt och impulsivt, affär. Kraschkåpor inhandlades till den och den gjordes redo för säsongen 2012!
2012 närmade sig med stormsteg och bandagar bokades, den första på Mantorp tillsammans med Action Pics.
Gud vad underbart det var med ny hoj! Så smidig och ändå med nästan samma effekt som i Hayabusan. När midsommar närmade sig så insåg jag att det året hade jag bara kört 50 mil gata och suget för att köra gata i princip hade försvunnit. Det var bara bana som gällde. Fler dagar bokades och för första gången började jag ta tid när jag körde. Främst på Gelleråsen, där jag kört absolut mest. 1.21 slutade det året på Gelleråsen på.
Men suget för bankörning var inte över, så jag, min far och två av våra kompisar, som kört med oss hela sommaren, fick idén att förlänga säsongen genom att i september köra ner våra hojar till farsans hus i norra Spanien. Däckvärmare inhandlades och racedäck åkte på!
I mitten på oktober kom första bandagen i Spanien på Parcmotor Castelloli. Det var helt underbart. Så slät asfalt och underbara människor, men helt sinnessjukt va snabba spanjorerna var! Vintern och våren fortsatte med flertalet körningar på både Circuito de Alcarrás och Cicuito de Montmeló (Catalunya).
Hade vid starten av säsongen 2013 i Sverige fått upp tempot ganska rejält mot föregående år. I maj körde jag första bandagen på Gelleråsen igen och satte direkt 1.17.079. Satte då ett mål för säsongen att komma ner under 1.15 den säsongen och när jag kommit under 1.13 skulle jag börja tävla! Ett mål, som då, kändes otroligt långt borta.
Körde efter det inga fler bandagar på Gelleråsen under hela juni, men betade av 6 bandagar på Kinnekulle, Mantorp Park och Sviestad under den perioden. Kom tillbaka till Gelleråsen i början av Juli och hade en riktig skit dag. Regn nästan hela dan och svinkallt. Gick ut sista passet när det va hyfsat torrt och la några varv som kändes bra, 1.15.17 sattes där. Trodde knappt mina ögon när jag tittade på laptimern.
Två veckor senare var det dags för Gelleråsen igen, den här gången i perfekt väder, varmt och soligt! Åkte dit med målet att kunna sätta stadiga 1.15-tider och kanske lyckas komma ner mot höga 1.14.
Första passet sattes 1.14.5. Jaha, det var det årets mål avklarat!
Dagens pass fortsatte och tiderna bara föll lägre och lägre. 1.12.467 slutade bästa tiden på, så det var bara att börja tävla! Har man satt ett personligt mål så har man!
Har efter det kört två dagar till på Gelleråsen och finslipat mitt personbästa ytterligare lite och hamnade då på 1.11.9 med stadiga låga 12or genom varje pass.
Så där står jag nu, med beslutet taget att nästa år tävla. Skräckblandad förtjusning är bara förnamnet!
Det som står på agendan innan säsongen 2014 är dels att bättra på konditionen ordentligt, skaffa licens samt en till vinter i Spanien för att lyckas träna upp kunskaperna lite extra inför nästa säsong!
Målet för i år, innan säsongen här är slut, är att kunna lägga 10or på Gelleråsen. Under förutsättning att jag lyckas hinna med några fler bandagar på Gelleråsen i år. Ska även försöka hinna med en licenskurs för att ha det klart inför nästa säsong.
Blev ett väldigt långt första inlägg, hoppas ni inte tröttnade mitt i.
Kommer försöka uppdatera den här tråden fortlöpande om hur det går framöver med min satsning inför 2014, om någon är intresserad och hoppas att detta kan inspirera fler att börja tävla så att vi får fulla startfält och tajta roliga race nästa år!
/Emil Bollö (#85 i Rookie 1000 nästa år, om allt går som det ska)
Mitt intresse för roadracing började redan 2005, då jag träffade mitt ex som då var mycket aktiv inom LMS. Vilket automatiskt resulterade i att jag började hänga på Sviestad var och varannan helg. Tyckte att alla var sjukt snabba och coola som körde racing. Drömmen om att köra roadracing föddes som ett litet embryo i mitt huvud. I samma veva hade jag en hel del kompisar som fick för sig att börja tävla, vilket resulterade i att jag följde med på diverse tävlingar över hela landet. Allt var otroligt roligt och det hade varit ett perfekt tillfälle att börja tävla. Men i mitt huvud så tyckte jag att ”Ähh, det där med roadracing verkar sådär, jag vill ju kunna köra precis när jag vill!”.
Efter 2005 lades allt med racing på hyllan och glömdes bort.
Det var inte förens 2007 som intresset föddes lite igen. Min far hade fått en kurs hos California Superbike School i födelsedagspresent och eftersom han inte vill åka själv så följde jag självklart med.
Efter den dagen så var jag fast vid bankörning, sinnessjukt roligt! Där i mot så hade jag insett att jag absolut inte kunde det här med att köra motorcykel, trots att jag kört sedan 16 års ålder!
Mellan 2007 och 2010 blev det några få SMC-kurser varje år. Gatkörningen började kännas tråkigare och tråkigare. Det hände ju ingenting! Hayabusan jag hade då kändes klumpigare och klumpigare.
Under 2011 fick jag den briljanta idén att istället för att harva runt på min stora Hayabusa, så tar jag min sambos R6a istället. Kraschkåpor inhandlades och det började köras. Det gick fortare och fortare (fortfarande sjukt långsamt egentligen) tills första, och hittills enda, kraschen var ett faktum och sandfållan i depåkurvan på Gelleråsen besöktes! Skamset fick jag ringa hem och berätta att hennes, tidigare, så fina hoj inte riktigt var lika fin längre.
Så i slutet av 2011 så bestämde jag mig för att byta in min Hayabusa mot något eget som fungerade bättre på bana. Som av en händelse vid ett besök på AVA MC så stod där en fin GSXR 1000 -07 till salu, 1200 mil på mätaren. Då Janne där sålt min Hayabusa (och nästan hela släktens hojar) gjordes det, ganska enkelt och impulsivt, affär. Kraschkåpor inhandlades till den och den gjordes redo för säsongen 2012!
2012 närmade sig med stormsteg och bandagar bokades, den första på Mantorp tillsammans med Action Pics.
Gud vad underbart det var med ny hoj! Så smidig och ändå med nästan samma effekt som i Hayabusan. När midsommar närmade sig så insåg jag att det året hade jag bara kört 50 mil gata och suget för att köra gata i princip hade försvunnit. Det var bara bana som gällde. Fler dagar bokades och för första gången började jag ta tid när jag körde. Främst på Gelleråsen, där jag kört absolut mest. 1.21 slutade det året på Gelleråsen på.
Men suget för bankörning var inte över, så jag, min far och två av våra kompisar, som kört med oss hela sommaren, fick idén att förlänga säsongen genom att i september köra ner våra hojar till farsans hus i norra Spanien. Däckvärmare inhandlades och racedäck åkte på!
I mitten på oktober kom första bandagen i Spanien på Parcmotor Castelloli. Det var helt underbart. Så slät asfalt och underbara människor, men helt sinnessjukt va snabba spanjorerna var! Vintern och våren fortsatte med flertalet körningar på både Circuito de Alcarrás och Cicuito de Montmeló (Catalunya).
Hade vid starten av säsongen 2013 i Sverige fått upp tempot ganska rejält mot föregående år. I maj körde jag första bandagen på Gelleråsen igen och satte direkt 1.17.079. Satte då ett mål för säsongen att komma ner under 1.15 den säsongen och när jag kommit under 1.13 skulle jag börja tävla! Ett mål, som då, kändes otroligt långt borta.
Körde efter det inga fler bandagar på Gelleråsen under hela juni, men betade av 6 bandagar på Kinnekulle, Mantorp Park och Sviestad under den perioden. Kom tillbaka till Gelleråsen i början av Juli och hade en riktig skit dag. Regn nästan hela dan och svinkallt. Gick ut sista passet när det va hyfsat torrt och la några varv som kändes bra, 1.15.17 sattes där. Trodde knappt mina ögon när jag tittade på laptimern.
Två veckor senare var det dags för Gelleråsen igen, den här gången i perfekt väder, varmt och soligt! Åkte dit med målet att kunna sätta stadiga 1.15-tider och kanske lyckas komma ner mot höga 1.14.
Första passet sattes 1.14.5. Jaha, det var det årets mål avklarat!
Dagens pass fortsatte och tiderna bara föll lägre och lägre. 1.12.467 slutade bästa tiden på, så det var bara att börja tävla! Har man satt ett personligt mål så har man!
Har efter det kört två dagar till på Gelleråsen och finslipat mitt personbästa ytterligare lite och hamnade då på 1.11.9 med stadiga låga 12or genom varje pass.
Så där står jag nu, med beslutet taget att nästa år tävla. Skräckblandad förtjusning är bara förnamnet!
Det som står på agendan innan säsongen 2014 är dels att bättra på konditionen ordentligt, skaffa licens samt en till vinter i Spanien för att lyckas träna upp kunskaperna lite extra inför nästa säsong!
Målet för i år, innan säsongen här är slut, är att kunna lägga 10or på Gelleråsen. Under förutsättning att jag lyckas hinna med några fler bandagar på Gelleråsen i år. Ska även försöka hinna med en licenskurs för att ha det klart inför nästa säsong.
Blev ett väldigt långt första inlägg, hoppas ni inte tröttnade mitt i.
Kommer försöka uppdatera den här tråden fortlöpande om hur det går framöver med min satsning inför 2014, om någon är intresserad och hoppas att detta kan inspirera fler att börja tävla så att vi får fulla startfält och tajta roliga race nästa år!
/Emil Bollö (#85 i Rookie 1000 nästa år, om allt går som det ska)
så less påt! Vet inte i vilken grad de kommer bli för min del men helt klar över är att våra hojar hör hemma på banan
