Min morfar på dödsbädden:(

Mr Helmut

Värmlänning i Dalarna
Gick med
29 Jun 2004
Ort
Borlänge
Hoj
YAMAHA FZ1 Turbo
Min mor och far kom ned och hälsade på mig idag i spanien.

Sitter och äter middag och dricker gott så ringer dom från sjukhuset och varnar om min morfar som fått en stroke att det kan vara på sista stråt.

Fan vad det biter i en:(

Stroken har han fått tidigare men har tydligen blivit sämre.
 
Mr Helmut skrev:
2639015 Min mor och far kom ned och hälsade på mig idag i spanien.

Sitter och äter middag och dricker gott så ringer dom från sjukhuset och varnar om min morfar som fått en stroke att det kan vara på sista stråt.

Fan vad det biter i en:(

Stroken har han fått tidigare men har tydligen blivit sämre.

Åh fy fasiken. Hoppas att han klarar sig! Det är tufft att inte veta hur det går, man är så maktlös.
Kram till dig!
 
Min Farmor drog på sig ett par små ett tag före hon dog och ska jag vara ärlig så ser jag hellre att hon fick dö än att leva som hon gjorde :/ känns kasst att säga det men i det skick hon blev efter den andra "riktiga" så orkade jag inte ens med att sitta brevid henne mer än några minuter i stöten.

Bättre att få dö knall och fall med stövlarna på ute i skogen än att ligga och vittra bort i en sjukhussäng.

Kan bara hoppas att han klarar sig bättre ur den än vad mina erfarenheter säger :(
 
UrbanTiger skrev:
2639154 Tråkiga nyheter för dig.

Inte för att jag räknar med att det är någon tröst men beroende på hur stor släkt du har och hur många arbetsbekanta du har så kommer dum tunga beskeden att komma allt tätare framöver.

Mor och farföräldrar är alltid just mor och farföräldrar. Hang in there :pannkyss

Har mor,far, syster, mormor,morfar,farmor och inget mer.

Men det är som du säger.

Om 16 dagar fyller morfar 87 år, har man blivit så gammal ska man kanske inte klaga och han har levt ett bra liv men de gör väll inte saken lättare för mig och min familj:(

ne fy fan, går ut på krogen nu för att försöka komma på andra tankar.

Min syster ringde honom för någon dag sedan och han kände inte igen henne, jag törs inte ringa honom. Nu när det är kritiskt går det nog inte heller.....
 
Mr Helmut skrev:
2639201 Har mor,far, syster, mormor,morfar,farmor och inget mer.

Men det är som du säger.

Om 16 dagar fyller morfar 87 år, har man blivit så gammal ska man kanske inte klaga och han har levt ett bra liv men de gör väll inte saken lättare för mig och min familj:(

ne fy fan, går ut på krogen nu för att försöka komma på andra tankar.

Min syster ringde honom för någon dag sedan och han kände inte igen henne, jag törs inte ringa honom. Nu när det är kritiskt går det nog inte heller.....

Det gör ju varken av eller till om du är där för din morfar om han dör, men känner du att vill vara där för din skull så åk hem, man får ju ingen andra chans.. jag har med en svårt sjuk morfar som jag älskar jättemycket. men jag åker inte 60 mil för att vara där, dom kan ligga sjuka länge och det gör inget bättre för att du sitter där. (möjligtvis för mormor då)
men jag åker upp som planerat i vinter och hoppas att jag får se honom i livet då.
ge honom en tanke innan du somnar så känner du nog vad som är rätt.
hare bra mannen.:pannkyss
 
UrbanTiger skrev:
2639251 Det handlar nog inte bara om att var där när personen i fråga avlider. Min farmor avled efter typ 5 strokar och innan hon gick bort hadde jag tillfälle att träffa henne efter första stroken först en sommar i hemmet och nästa sommar på sjukhemmet. Till vintern var det slut. Även om det handlade om timmar så betydde det nog mer för mig än för henne. Hon pratade mer om var hon hade varit på fjälltur på 20-talet och vilka hon hade mött uppe på fjället.
Haha.. när morfar var dålig så pratade vi mycket om "hästolle" han låg på samma båt som morfar under kriget. sist jag var där så var det bara gallimatias. :(
Morsan klara inte av att se honom alls så här dålig. Alla tar vi det påolika sätt. :(
 
Last edited:
Varför var du tvungen att ge mig skuldkänslor :( Min farfar bor bara 5 mil ifrån mig och jag har inte hälsat på honom på snart 7 år och nu är han dålig som fan i cancer fick jag höra förra veckan. Varför ska det vara så jävla svårt att måna om sina släktingar?
Hoppas du får träffa honom innan det är försent och att han samtidigt slipper tillbringa sin sista tid på sjukhuset.
 
UrbanTiger skrev:
2639229 Nu har ju inte din morfar fallit över till det allra sista men.
Sörj inte, minns honom istället. Det är det allra bästa för sig själv. Hedra honom för vad han betytt för dig och du kommer definitivt att känna att hans förestående bortgång inte överväger detta.
Har du möjlighet att ta dig hem så gör det, pengar är bara pengar.

Jag vill inte avsluta denna resa pga detta. Inte bara har jag 400 mil hem dit jag bor utan jag har ytligare 30 mil dit han och min mormor bor. Vill jag åka hem är inte det något problem men jag kan inte vara hos dom hela tiden även om man kanske skulle villja nu när dom är riktigt dåliga.

Min mormor har alltid levt på min morfar(inte bara ekonomiskt) så jag vet inte hur hon ska klara sig utan honom för den delen heller.

Han har betyt mycket för mig. Det sista jag sa innan jag flyttade till spanien var att jag älskade dom och det var något dom verkade minnas.

Det är ju jävla tråkigt när någon ska må dåligt och kanske gå bort men det känns ändå som att det är naturligt, men det gör ju ändå ont.
 

Bifogat

  • DSCN2330.JPG
    DSCN2330.JPG
    82.3 KB · Visningar: 80
Din morfar vet nog hur mycket du älskar honom..det som är så fruktansvärt sorgligt med stroke/ slaganfall är att den drabbade mycket väl KAN vara klar i knoppen men inte kan förmedla det pga afasi (problem att tala/förstå..beroende på var slaganfallet påverkade hjärnan).

Men han verkar ju vara omringad av människor som älskar honom så du behöver nog inte känna att du sviker honom. Din mormor kommer ju gradvis nu att få vänja sig att inte ha din morfar som stöttepelare eftersom han är så sjuk, något som kommer vara jobbigt men folk blir otroligt starka när sådana här saker händer..även om det inte känns så i början.

Gör vad du känner att du kan, stötta din mormor och din mamma. :krama på dig
 
Mr Helmut skrev:
2639015 Min mor och far kom ned och hälsade på mig idag i spanien.

Sitter och äter middag och dricker gott så ringer dom från sjukhuset och varnar om min morfar som fått en stroke att det kan vara på sista stråt.

Fan vad det biter i en:(

Stroken har han fått tidigare men har tydligen blivit sämre.

Det är jobbigt när det kommer sådär plötsligt. Min morbror dog för några dagar sen, han hade varit dålig under en längre tid så det kom inte som en överraskning.

Men hoppas iaf att det går bra! Fan inte kul att mista en anhörig så här i juletider .....
 
Usch jag lider verkligen med dig. Hoppas han slipper ligga och plågas i onödan.
Själv så förlorade jag min farmor för två år sedan och det har jag inte kommit över än. Kan fortfarande må dåligt av att hon är borta..
Det kom helt plötsligt och när det samtalet jag fick ifrån min pappa när han ringde för att berätta om att hon va död va det absolut värsta samtal jag någonsin fått i hela mitt liv. Kommer nog alldrig tycka om en människa så mycket som jag tyckte om min farmor.
Och nu är det istort sett bara jag som sköter om hennes grav, så det känndes tungt att flytta 30 mil ifrån den för jag vet att ingen kommer att sätta upp blommor eller tända ljus nu när inte jag är hemma. Det känns som att resten av släkten skiter i henne bara för att hon är död.

Men men stå på dig och försök att njut av din resa.
 
UrbanTiger skrev:
2640449 Jag hoppas att du får möjlighet att träffa honom på något sätt hur det än går. Avståndet är ju ett hinder som man inte kan bortse i från. En bild eller en videohälsning och blommor kanske kan vara något. Hoppas att du får chansen ändå att träffa honom. Det behöver ju inte vara slutet just nu.

Min syster åkte till honom direkt under lördagsmorgonen. Han hade pratat om mig hela lördagen att han ville prata med mig eftersom jag fyllde år då så jag ringde honom på sjukhuset på eftermiddagen.

Han kände igen mig direkt och det var riktigt roligt. Men det var väldigt svårt att prata med honom, men det fungerade. Han tillstånd är bättre nu än vad den var under fredagkvällen så det är väll skönt.

Hoppas han inte lider av att ligga där nu bara.....

Han saknade att vara hemma och gå runt och greja som han gjorde för 3 veckor sen från att nu ligga på sjukhus och behöva hjälp för att resa sig ur sängen. Tidigare skötte han en gård 77 år gammal.

Min mormor får numera hemhjälp 3 gånger om dagen och har helt tappat livsgnistan nu när morfar är dåligt.
 
Man blir ledsen av att läsa det här. Jag vet själv hur det är att mista sin morfar.
När han legat på sjukhus flertalet gånger så kände jag bara att det skulle vara skönt att han slapp lida mer än vad han gjordes. Jag var också den sista i familjen som träffade han. Var på besök efter jobbet vid fem-tiden. Kl. 03 på natten fick han somna in. Han blev 89 år.
När jag fick reda på det visste jag inte om jag skulle le för att han nu har det bättre eller gråta för att man förlorat han.
 
Vet precis hur det känns.
Min mormor låg på dödsbädden i sommras, men hon klarade sig. Var verkligen jättejobbigt då eftersom hon är en av de personer som betytt absolut mest för mig. Var även in och hälsade på henne, det var verkligen hemskt att se henne ligga och se så ynklig ut.
Så förstår dig verkligen!
 
Fick just beskedet att min plastfarmor just dött av proppar i lungarna till följd av cancer i hela kroppen.
Lider med dej då jag vet hur du känner.:pannkyss
 
FreddaAbborre skrev:
2640956 Vet precis hur det känns.
Min mormor låg på dödsbädden i sommras, men hon klarade sig. Var verkligen jättejobbigt då eftersom hon är en av de personer som betytt absolut mest för mig. Var även in och hälsade på henne, det var verkligen hemskt att se henne ligga och se så ynklig ut.
Så förstår dig verkligen!

Låter som du varit i samma sits, men även om han kommer klara detta så kommer han aldrig vara den samma eftersom han i dagsläget är ihopsjunken i kroppen och har problem med att tala nu.

Vore nog bäst om han dog nu så han slipper lida, även om man kanske inte vill det.
 
Min pappa dog i somras, och det enda jag är glad över var att jag hann till sjukhuset i tid. Visst, det var skitjobbigt att se honom, men samtidigt så vet jag att det betydde enormt mycket för honom att jag var där. Han behövde inte dö ensam och det är det minsta jag kunde göra för honom...
Jag hade haft så många frågor som ingen hade kunnat svara på om jag inte hade varit där. Nu vet jag...

/Carin
 
Nyheter
Tierp Arena värd för EM i Dragracing

Den 7–10 augusti 2025 förva...

120 unga motocrosstalanger från hela världen möts i Uddevalla

Screenshot Den 16–17 aug...

En vecka kvar!

Nu är det exakt en vecka kv...

Farligt vilseledande alkomätare på marknaden

Ett stort oberoende test ut...

Specialbyggd Yamaha XSR900 GP hyllar Rainey

För att fira den trefaldige...

Vi provkör Indian Sport Chief RT

I Allt om MC nummer 8 som k...

Ducati 996 SPS – fabriksny 99:a – såld för rekordsumma

När en hojfirma i Tombolo i...

Äldre än en gentleman

Vi har fotograferat en 100 ...

MV Agusta återgår till 100% eget ägande

MV Agusta Motor S.p.A. till...

MV Agusta åter självständigt

MV Agusta Motor S.p.A. till...

Back
Top