Lou siffer
officiellt lammkött
Vi va ute i skärgården nu ju i två båtar. Båten jag va på sög apdasse. En dryg föredetta kompis som klagar på allt och hans diviga tjej.. Andra båten va 4 polare som e hel sköna. Kruxet va att dom fick inte va mer än 4 i båten så jag va tvungen att umgås mest med dom drygga i vår båt. som föresten va skit liten, slö och illa låtande.
Så jag va typ sur hela tiden (utom när vi åkte ut för då åkte jag med dom andra och de va satans soft) Sen igår super vi ner min dryga föredetta kompis och hans tjej blir sur och springer iväg.. Det jobbiga va att vi låg på hans pärons landställe så hans morsa typ betede sig allmänt borta och, ja koaset va totalt... Jag sprang 1,5 mil på 1 timme, för att leta reda på folk, jag trode inte änns jag kunde springa så mycket.
Men i det här koaset kom jag ihåg vad genral E skrev förut att de fan ingen menning med att tycka synd om sig själv, va fan blir bättre av det? Ingen blir gladare av att man är sur. Så idag när vi skulle åka hem. (vi i skit båten och en från den andra) så gnälde dom som fan över att alla måste sitta en och en i passagerar båten(det är bänkar vända mot varandra och ett bord emellan) så jag satte mig helt sonika ensam brevid ett gäng små barn för där skulle aldrig dom sätta sig. Sen koppla jag in mp3en och satt och log åt hur korkat de va att göra som dom å gå runt och va sura Vem skulle ge några sura ungdommar en plats? Inte jag.. Sen går jag och köper en öl fortfarande lendes och får 15 spänn rabat av tjejen i kassan och står och pratar med henne ett tag. (Fan va soft det är med körkort )
Sen går jag tillbaka och småbarnen går av båten då kommer en riktigt fin tjej in från akterdäck går rakt mot mig och frågar om hon får sitta mitt emot. Självklart svarade jag, Hon skinner upp och säger att hon hade tänkt ditta på akterdäck så hon satte sig brevid 3 ungdommar men dom va så sura och satt och klaga hela tiden så hon orkade inte med det och gick in istället. Jag skrattade och sa att det va mina kompisar och jag inte heller pallade med dom så satt vi å prata å hade de trevligt så kom vi till bryggan där hon skulle av. Så efter hon hade gått satte jag mig med vägen som ryggstäd och lyssna på musik fortfarande as glad personalen bara tittade på mig och log trotts att jag tog upp 2 sätten.
Så ser jag mina sura kompisar kommer in och alla tittar med föraktande miner på dom, medans alla som tittar på mig mest ler och ser ut att tänka fan va visa har de bra. Så går vi av Så frågar min föredatta kompis varför i helvete jag ler så förbannat och undrar om jag rökt något olämpligt och blir skit sur när jag bara skrattar åt han.Så jag tar bussen hem, och till och med den sura busschafören ser mindre sur ut, efter 2 minuter kommer jag på mig själv med att sjunga med i pafetic way of life.
hade aldrig hänt annars. 
Så jag har insett att jag ska sluta umgås med personer som inte kan va glada för dom drar bara ner mig. Och att jag ska leta rätt på någon liten lägenhet i någon liten stad och bo där själv bara för att få stå på egna ben utan att varken mina föreldrars tjafs med varandra eller mina sura kompisar ska dra ned mig.
Man kommer ingenstans med att tycka synd om sig själv, folk är mycket vänligare mot en munter person eller nån som bara är sur.
Så mc:n funkar inte jag är pank, fryssen är tom, päronen kommer hem om 4 veckor. Jag har sagt upp bekantskappen med 2 vänner som jag kännt sen 5:an. Men fyfan va bra det känns ändå
Så jag va typ sur hela tiden (utom när vi åkte ut för då åkte jag med dom andra och de va satans soft) Sen igår super vi ner min dryga föredetta kompis och hans tjej blir sur och springer iväg.. Det jobbiga va att vi låg på hans pärons landställe så hans morsa typ betede sig allmänt borta och, ja koaset va totalt... Jag sprang 1,5 mil på 1 timme, för att leta reda på folk, jag trode inte änns jag kunde springa så mycket.
Men i det här koaset kom jag ihåg vad genral E skrev förut att de fan ingen menning med att tycka synd om sig själv, va fan blir bättre av det? Ingen blir gladare av att man är sur. Så idag när vi skulle åka hem. (vi i skit båten och en från den andra) så gnälde dom som fan över att alla måste sitta en och en i passagerar båten(det är bänkar vända mot varandra och ett bord emellan) så jag satte mig helt sonika ensam brevid ett gäng små barn för där skulle aldrig dom sätta sig. Sen koppla jag in mp3en och satt och log åt hur korkat de va att göra som dom å gå runt och va sura Vem skulle ge några sura ungdommar en plats? Inte jag.. Sen går jag och köper en öl fortfarande lendes och får 15 spänn rabat av tjejen i kassan och står och pratar med henne ett tag. (Fan va soft det är med körkort )
Sen går jag tillbaka och småbarnen går av båten då kommer en riktigt fin tjej in från akterdäck går rakt mot mig och frågar om hon får sitta mitt emot. Självklart svarade jag, Hon skinner upp och säger att hon hade tänkt ditta på akterdäck så hon satte sig brevid 3 ungdommar men dom va så sura och satt och klaga hela tiden så hon orkade inte med det och gick in istället. Jag skrattade och sa att det va mina kompisar och jag inte heller pallade med dom så satt vi å prata å hade de trevligt så kom vi till bryggan där hon skulle av. Så efter hon hade gått satte jag mig med vägen som ryggstäd och lyssna på musik fortfarande as glad personalen bara tittade på mig och log trotts att jag tog upp 2 sätten.
Så ser jag mina sura kompisar kommer in och alla tittar med föraktande miner på dom, medans alla som tittar på mig mest ler och ser ut att tänka fan va visa har de bra. Så går vi av Så frågar min föredatta kompis varför i helvete jag ler så förbannat och undrar om jag rökt något olämpligt och blir skit sur när jag bara skrattar åt han.Så jag tar bussen hem, och till och med den sura busschafören ser mindre sur ut, efter 2 minuter kommer jag på mig själv med att sjunga med i pafetic way of life.
hade aldrig hänt annars. Så jag har insett att jag ska sluta umgås med personer som inte kan va glada för dom drar bara ner mig. Och att jag ska leta rätt på någon liten lägenhet i någon liten stad och bo där själv bara för att få stå på egna ben utan att varken mina föreldrars tjafs med varandra eller mina sura kompisar ska dra ned mig.
Man kommer ingenstans med att tycka synd om sig själv, folk är mycket vänligare mot en munter person eller nån som bara är sur.
Så mc:n funkar inte jag är pank, fryssen är tom, päronen kommer hem om 4 veckor. Jag har sagt upp bekantskappen med 2 vänner som jag kännt sen 5:an. Men fyfan va bra det känns ändå
Last edited:
Life's to short
