R1000 Premiär Anderstorp
Prolog
Länge var det osäkert hur vi skulle bo och resa ner. Men på måndagen löste det sig lite otippat när Jonatan såg en annons på en husvagn i Växjö. Den köptes osedd och vi kunde nu slappna av. Niklas bestämmer sig även på måndagen att följa med ner hela helgen. Skönt, nu har jag sällskap för dagarna.
Onsdag
Efter sedvanligt ränna-runt-packande™, kommer vi äntligen iväg. Nu har vi några timmar på att fundera hur vi ska få släp och husvagn till Anderstorp. Husvagnen ska hämtas upp i Värnamo. Vi löser det genom att åka ner och betala för husvagnen och sen åka och lämna släp sen fara tillbaka till Värnamo. Efter mycket farande kan vi krypa i säng till midnatt. Mmmm mysigt.
Torsdag
Lite grus gnuggas ur ögon innan Jonatan kommer på att det vankas hojåka. Upp och ur säng i ett nafs. Första passat handlar mest om att hitta runt och bekanta sig ännu mera med effekt monstret som ska föreställa den nya racehojen. Banan känns bra men kroppen är tydlig med att berätta att det var länge sedan en sporthoj framfördes. Andra passet går i samma anda, även om tempot ökas lite. Kvällen spenderas med socialt umgänge och avslappning.
Fredag
Nu börjar tankar på att det är allvar komma krypandes. Tempot ökas ytterligare men några tider blir det inte. För mycket energi får läggas på att lära sig bemästra hojen så spårval och liknade blir lidande. Till andra passet hinner Rickard (Nobel) och Erik (Stress) ner. Om körningen finns inte så mycket att säga förutom att jag har kul och det känns säkert men att det är alldeles för mycket komfort åka för att tiderna ska krypa neråt. Jag är helt enkelt för nervös för att börja säsongen med en vurpa.
Lördag
Nu är det kval och allvar på riktigt. Vi lånar depåtavla av Markus Eriksson i SS600 men jag är för van att titta på den Magnus Berg (#67) använder (vi delade på den förra året när vi åkte olika klasser) så halva passet är jag tok nöjd med tiderna. När jag inser felet går jag in i depån för att dricka lite vatten och ladda om. Går ut hårdare än tidigare och allt känns bra förutom att det är gulflaggat resten av passet. Bästa tid 1.45,9 attans, bara att ladda om till kval två. Mellan kvalen bjuder Niklas på en mycket fin pastasallad. Att den grabben var en sån kock. Han blev i alla fall omedelbums utsedd till köksmästare.
Lyckas inte riktigt ladda upp till andra kvalet men med tanke på hur långsamt jag kört tidigare så ska det nog inte vara något problem att köra fortare. Trodde jag ja. Efter några varv får jag en toksladd ut på långa rakan. Uppgivet gör jag mig redo att möta asfalten i en hård batalj. Men ett under sker, gud sticker ner sitt finger och styr upp hoj på rätt spår. Förvånad glider jag ner från min tillfälliga sittplats tanken och funderar om hjärtat verkligen håller för en puls på 250 rpm. Resten av passet går åt skogen så klart. Det viktigaste är ju att inte ramla påminner jag mig själv. Slutar efter båda kvalen på 28: de startruta. Illa.
Kvällen avnjuts med goda vänners lag med grillning av internationell art då vi har med vår depågranne norrgutten Petter. Hans farligaste hobby är tydligen inte RR utan basejump och Jonatan funderar över om man kan hoppa över det där med att hoppa från flygplan. Nej säger Petter på glad Norska.
Söndag (raceday)
Jonatan ligger i sängen och är alls inte sugen på att gå upp och riskera liv och läm och framför allt plånbok. Men med lite Nescafé lyx får honom på bättre tankar. Warmup går smidigt och utan några krusiduller men långsamt går det, oj så långsamt. Men om det är onödigt att krascha hojen i vanliga fall är väl warmup det onödigaste tillfället. Dagen avlöper lugnt i det vackra vädret och vi får se några roliga race. Vi släpar oss till och med bort till gamla start-och-mål. Men när det blir rödflagg i SS600 drar vi bort för att hjälpa vår granne Petter, med förhoppning om att sälja tillbaka ännu mera av den Norska bensinen till Petter. Han tackar för omtanken genom att gå ut och välta efter omstarten. Kempegrejt!
Dags för mitt race!
Försöker ta det lite lugnt innan racet då jag vet att överladdning ofta slutar i sandfållan. Det funkar fint och jag går ut på turistvarvet alldeles lagom uppjagad. Provstarten går fint då det faktiskt är första gången jag ens testar att starta med 50hk extra under mig. Riktiga starten går ännu bättre och jag plockar ett gäng som vanligt. Håller in plats hårt in i första böj. Funkar fint men får dålig utgång på rakan men tappar ändå ingen. Första riktiga inbromsningen går bra och jag lyckas ta ett gäng till. Nu borde jag alltså vara i närheten av poängplats. Slår på som vanligt ut ur kurvan och hojen är tokdöd. Blir väldigt fundersam samtidigt som det forsar om hojar på insidan om mig. Aarrrggghhh!!! Jag har ju vänt växlarna. Jag har växlat åt fel håll! Första riktigt stressade tillfället faller jag så klart tillbaka i gamla mönster. Attans, det som funkat så fint på träningen. När jag äntligen får i tvåan så har jag nog redan tappat allt jag tagit i starten. Bara att börja jaga. Dock är det inte så lätt. Det går ruskigt fort för alla andra, jag lyckas i alla fall långsamt klättra upp tills kroppen tar helt slut (jag tappar till och med gasrullen på raken en gång) och jag tappar två platser på de två sista varven. Rullar in på en 22: a plats lagom missnöjd men jag hade i alla fall inte sönder hojen. Jag har många tankar om vad jag kunde gjort annorlunda men det handlar bara om att fortsätta se framåt och hoppas det släpper snart då jag vet att jag är betydligt bättre.
På Sviesta så jävlar!
Tack:
Niklas
Rickard
Erik
Mina sponsorer
Alla andra som gör det möjligt.
F.D husvagnsägaren som kom förbi och titta om allt gick bra med oss. Tack!
Prolog
Länge var det osäkert hur vi skulle bo och resa ner. Men på måndagen löste det sig lite otippat när Jonatan såg en annons på en husvagn i Växjö. Den köptes osedd och vi kunde nu slappna av. Niklas bestämmer sig även på måndagen att följa med ner hela helgen. Skönt, nu har jag sällskap för dagarna.
Onsdag
Efter sedvanligt ränna-runt-packande™, kommer vi äntligen iväg. Nu har vi några timmar på att fundera hur vi ska få släp och husvagn till Anderstorp. Husvagnen ska hämtas upp i Värnamo. Vi löser det genom att åka ner och betala för husvagnen och sen åka och lämna släp sen fara tillbaka till Värnamo. Efter mycket farande kan vi krypa i säng till midnatt. Mmmm mysigt.
Torsdag
Lite grus gnuggas ur ögon innan Jonatan kommer på att det vankas hojåka. Upp och ur säng i ett nafs. Första passat handlar mest om att hitta runt och bekanta sig ännu mera med effekt monstret som ska föreställa den nya racehojen. Banan känns bra men kroppen är tydlig med att berätta att det var länge sedan en sporthoj framfördes. Andra passet går i samma anda, även om tempot ökas lite. Kvällen spenderas med socialt umgänge och avslappning.
Fredag
Nu börjar tankar på att det är allvar komma krypandes. Tempot ökas ytterligare men några tider blir det inte. För mycket energi får läggas på att lära sig bemästra hojen så spårval och liknade blir lidande. Till andra passet hinner Rickard (Nobel) och Erik (Stress) ner. Om körningen finns inte så mycket att säga förutom att jag har kul och det känns säkert men att det är alldeles för mycket komfort åka för att tiderna ska krypa neråt. Jag är helt enkelt för nervös för att börja säsongen med en vurpa.
Lördag
Nu är det kval och allvar på riktigt. Vi lånar depåtavla av Markus Eriksson i SS600 men jag är för van att titta på den Magnus Berg (#67) använder (vi delade på den förra året när vi åkte olika klasser) så halva passet är jag tok nöjd med tiderna. När jag inser felet går jag in i depån för att dricka lite vatten och ladda om. Går ut hårdare än tidigare och allt känns bra förutom att det är gulflaggat resten av passet. Bästa tid 1.45,9 attans, bara att ladda om till kval två. Mellan kvalen bjuder Niklas på en mycket fin pastasallad. Att den grabben var en sån kock. Han blev i alla fall omedelbums utsedd till köksmästare.
Lyckas inte riktigt ladda upp till andra kvalet men med tanke på hur långsamt jag kört tidigare så ska det nog inte vara något problem att köra fortare. Trodde jag ja. Efter några varv får jag en toksladd ut på långa rakan. Uppgivet gör jag mig redo att möta asfalten i en hård batalj. Men ett under sker, gud sticker ner sitt finger och styr upp hoj på rätt spår. Förvånad glider jag ner från min tillfälliga sittplats tanken och funderar om hjärtat verkligen håller för en puls på 250 rpm. Resten av passet går åt skogen så klart. Det viktigaste är ju att inte ramla påminner jag mig själv. Slutar efter båda kvalen på 28: de startruta. Illa.
Kvällen avnjuts med goda vänners lag med grillning av internationell art då vi har med vår depågranne norrgutten Petter. Hans farligaste hobby är tydligen inte RR utan basejump och Jonatan funderar över om man kan hoppa över det där med att hoppa från flygplan. Nej säger Petter på glad Norska.
Söndag (raceday)
Jonatan ligger i sängen och är alls inte sugen på att gå upp och riskera liv och läm och framför allt plånbok. Men med lite Nescafé lyx får honom på bättre tankar. Warmup går smidigt och utan några krusiduller men långsamt går det, oj så långsamt. Men om det är onödigt att krascha hojen i vanliga fall är väl warmup det onödigaste tillfället. Dagen avlöper lugnt i det vackra vädret och vi får se några roliga race. Vi släpar oss till och med bort till gamla start-och-mål. Men när det blir rödflagg i SS600 drar vi bort för att hjälpa vår granne Petter, med förhoppning om att sälja tillbaka ännu mera av den Norska bensinen till Petter. Han tackar för omtanken genom att gå ut och välta efter omstarten. Kempegrejt!
Dags för mitt race!
Försöker ta det lite lugnt innan racet då jag vet att överladdning ofta slutar i sandfållan. Det funkar fint och jag går ut på turistvarvet alldeles lagom uppjagad. Provstarten går fint då det faktiskt är första gången jag ens testar att starta med 50hk extra under mig. Riktiga starten går ännu bättre och jag plockar ett gäng som vanligt. Håller in plats hårt in i första böj. Funkar fint men får dålig utgång på rakan men tappar ändå ingen. Första riktiga inbromsningen går bra och jag lyckas ta ett gäng till. Nu borde jag alltså vara i närheten av poängplats. Slår på som vanligt ut ur kurvan och hojen är tokdöd. Blir väldigt fundersam samtidigt som det forsar om hojar på insidan om mig. Aarrrggghhh!!! Jag har ju vänt växlarna. Jag har växlat åt fel håll! Första riktigt stressade tillfället faller jag så klart tillbaka i gamla mönster. Attans, det som funkat så fint på träningen. När jag äntligen får i tvåan så har jag nog redan tappat allt jag tagit i starten. Bara att börja jaga. Dock är det inte så lätt. Det går ruskigt fort för alla andra, jag lyckas i alla fall långsamt klättra upp tills kroppen tar helt slut (jag tappar till och med gasrullen på raken en gång) och jag tappar två platser på de två sista varven. Rullar in på en 22: a plats lagom missnöjd men jag hade i alla fall inte sönder hojen. Jag har många tankar om vad jag kunde gjort annorlunda men det handlar bara om att fortsätta se framåt och hoppas det släpper snart då jag vet att jag är betydligt bättre.
På Sviesta så jävlar!
Tack:
Niklas
Rickard
Erik
Mina sponsorer
Alla andra som gör det möjligt.
F.D husvagnsägaren som kom förbi och titta om allt gick bra med oss. Tack!
Tråkigt att du växlade fel annars hade du säkert tagit poäng. Bra kört,skönt att du inte vurpa. Ses på Sviestad!
du klotade ju inte 
hoppas den trenden håller i sig hela sommaren 
#retas# 
