I Onsdags 040728 fölorade jag en mycket omtyckt och kär vän i en tragisk mc-olycka. Jim var en talang på hojen! Men vad hjälper det när olyckan är framme.. Jim bromsade för sent i början av en skymd S-kurva och kom därmed in i fel vägbana inför andra kurvan, där han olyckligt frontalkrockar med en bil. Han dör omedelbart..
Detta får mig att tänka på hur många gånger man skälv varit i samma situation, men haft "turen" med sig. Ni kanske känner desamma?..
Till er där ute:
Jag tror vi alla vet om farorna och riskerna där ute på vägarna.. Låt aldrig osäkerhet, rädsla, stress ta över i eran hoj-åkning! Det är ju oftas då olyckan är framme..
Till Jim:
Vi saknar dig alla så otoligt mycket! Det gör ont att se alla dina vänner och familj sörja.. Du kommer alltid att att vara med oss i våra fortsatta hoj-åkning. Du var så älskad!
// Stefan
Detta får mig att tänka på hur många gånger man skälv varit i samma situation, men haft "turen" med sig. Ni kanske känner desamma?..
Till er där ute:
Jag tror vi alla vet om farorna och riskerna där ute på vägarna.. Låt aldrig osäkerhet, rädsla, stress ta över i eran hoj-åkning! Det är ju oftas då olyckan är framme..
Till Jim:
Vi saknar dig alla så otoligt mycket! Det gör ont att se alla dina vänner och familj sörja.. Du kommer alltid att att vara med oss i våra fortsatta hoj-åkning. Du var så älskad!
// Stefan
Last edited: