Don Quixote
Nordic BoTT 2010
Onsdag och livet är kaos. Har flyttat sen söndag natt och brakade ut i gruset på Falken. Men en rapport bör läggas upp.
Först ett STOORT tack till alla funktionärer, till Galne Älgen för depåplats, till LMS för ett kalasarrangemang och till aluminiumsvetsaren i den blå bilen som räddade min helg.
Here goes: Mike hade åkt upp redan på torsdagen med hojar och skåp. Själv fick jag en god natts sömn och kände mig välmående där jag stod i duschen kl. 0815 på fredags morgon. Började fundera på första träningspasset som skulle gå strax efter elva när jag insåg att jag måste haft huvet i en liten låda när jag ställde klockan kvällen innan. 3 timmars körning till Sviestad rimmade illa med att man tre timmar innan stod med schampo i håret. Så ofantligt korkat...
Kom i varje fall fram till ett soligt sviestad, hittade Mike och började montera upp tältet. Hade fått ihop hela ramen när jag försynt frågar om tältdukarna. Mike fick nått skamset i blicken. Där slapp vi det tältet...
Som tur var erbjöd Älgen att vi kunde hålla till hos honom så vi tog våra prylar och begav oss. Kul att fler kändisar som Jorpes, Sörebo, Patrik m.fl höll till i samma hörn av depån.
Ut på ett träningspass då. Kom några varv, det kändes yxigt och kass. Skulle lite lungt köra om en kille in i esset och missbedömde farten så till den milda grad. Huvet var antagligen kvar i ovan nämnda låda. La ner så det knaka men hade inte en susning att ta ens första vänstern. Rätar upp och flyger (bokstavligen) ut på grönbete. Kommer på banan igen men i 90 graders vinkel och är snart ute på nästa gräsmatta. Men det var ingen ko på isen, man höll sig p† hjulen och var snart igång igen.
Andra passet gick bättre och kvällen avslutades med grillning och ett parti TP.
Lördag och kval. Laddad som sällan förr gav man sig ut på första passet och öste på. Det kändes bra och tidigare personbästa på 58.4 var klart besegrat. Kommer in och ser att man kört 57.1. Om detta nu var 2003 och inte dödssnabba 2004 skulle det vara en tid att skriva hem till mor om men icke. Det räckte till en 12e plats och man var inte ens i A-final. (Hade man dock valt kvalgrupp med lite omsorg och tagit den andra hade det varit en 6e plats men det är inte mycket att grina om.)
Detta var givetvis inte gott nog så på åkte nya fräscha slicks, nya bromsbelägg och med två hamburgare och en laddning yoghurt var man på det igen. Varv 5 - 57.7. Varv 6 - 57.0, jevlar vilket flyt, nu var en mitten 56a på G. In med lite mer fart i esset bara. Men.. hrmmm... högern var plötsligt onaturligt snäv. La ner och fotpinnen tog i. Ingen fara, händer ofta och som tur är är mina gummibeklädda fotpinnar vikbara så det var bara att lyfta benet lite och lägga mer. Efter det var det nått mer som tog i och slutligen blev jag bekannt med det faktum att det går en skarv mitt i banan som också talar om vart kurvan går från rättdoserad till feldoserad. Och där var det slut på det kvalpasset.
Allt klarade sig utom fotpinnen. Det kan tyckas vara ett mindre problem men åker man gammel-kwack finns det inte så mycket reservdelar att tigga till sig i depån. Mannen i den blå bilen räddade situationen och svetsade ihop skrotet. Visst våld krävdes för att böja ut avgassystemet från bakhjulet men det löstes också det.
Lyckades tom besikta hojen sent på kvällen. Hittade en besiktningsman med en öl i näven lite trött sa "Oculärbesiktning OK, ut o åk me'rej bara". Gött!
Söndag o rejs. Dagen startade med B-final i R600 och riddarn stod i första led. Normalt brukar magraset och nervkollapsen komma nån timme innan men denna morgon vaknade jag kallsvettig. Stod mycket på spel. En potentiellt bra placering i första rejset och en chans att ta sig vidare till A-final. Palte hade pole och jag var fast besluten att iaf slå honom. Fick till en guldstart, bröt mig igenom esset och inser att det är tommt framför. Jag leder ett rejs!! Blir aldeles nojig och vet inte vad jag ska göra. Kör med ett tokleende nerför hela långrakan. Sen börjar man tappa. 2a plats. 3e plats. 4e plats!! Nån måtta fick det vara och efter en nytändning gick man i mål på en 3e plats. Fick därmed en pokal, en ros och krama söt prisutdelartjej. Hurray!!
Roligast var nog ändå att ställa upp hojen i Parc Ferme. Där stod redan två välpolerade, proffslackade och dekaltrimmade rejsers varpå jag fyller på med en lerig, ramsne, söndersprucken ursunkig gammel-kwack. Som en uteliggare på nobelfest
Dagen var inte över. Huvudrejset kvar så det var bara att försöka ladda om. Startade på 23e plats och försökte vara hyffsat aggresiv. Men det var sån hoolabaloo det första varvet med folk som sladdade av och krockade ihop att man nästan blev lite skärrad. När det väl öppnade upp tog jag sikte på Iceman-Jocke som återigen låg framför. Jag och nr.62 mr. Sandell (?) jagade friskt och var vid ett tillfälle uppe och kände lite på innern. Men sen tappade Sandell tempot lite och vi föll båda tillbaka. På sista varvet i sista kurvan ut på målrakan såg jag min chans, siktade hårt på innern, smet förbi och bärgade den sista poängplatsen.
Sammanfattningsvis var det en lysande helg. Körningen stämmer bättre och bättre och snart hoppas man kunna vara med och utmana dom riktigt duktiga förarna. Och sånna finns det gott om. Kolla resultatlistorna och ta en funderare på vad som har hänt sen i fjol. Det är ingen dans på tulpaner att köra rookie i år!
Det är alltid lika skoj att träffa gamla bekanta och lära känna nytt folk på dessa tillställningar. Det var en härlig stämning i depån. Tack alla som man snyltade verktyg, däckpasta m.m av, ni som bjöd på kaffe, lånade ut cykel, lagade mat och bara bjöd på trevligt snack.
Ses på Falken!!
Först ett STOORT tack till alla funktionärer, till Galne Älgen för depåplats, till LMS för ett kalasarrangemang och till aluminiumsvetsaren i den blå bilen som räddade min helg.
Here goes: Mike hade åkt upp redan på torsdagen med hojar och skåp. Själv fick jag en god natts sömn och kände mig välmående där jag stod i duschen kl. 0815 på fredags morgon. Började fundera på första träningspasset som skulle gå strax efter elva när jag insåg att jag måste haft huvet i en liten låda när jag ställde klockan kvällen innan. 3 timmars körning till Sviestad rimmade illa med att man tre timmar innan stod med schampo i håret. Så ofantligt korkat...
Kom i varje fall fram till ett soligt sviestad, hittade Mike och började montera upp tältet. Hade fått ihop hela ramen när jag försynt frågar om tältdukarna. Mike fick nått skamset i blicken. Där slapp vi det tältet...
Som tur var erbjöd Älgen att vi kunde hålla till hos honom så vi tog våra prylar och begav oss. Kul att fler kändisar som Jorpes, Sörebo, Patrik m.fl höll till i samma hörn av depån.
Ut på ett träningspass då. Kom några varv, det kändes yxigt och kass. Skulle lite lungt köra om en kille in i esset och missbedömde farten så till den milda grad. Huvet var antagligen kvar i ovan nämnda låda. La ner så det knaka men hade inte en susning att ta ens första vänstern. Rätar upp och flyger (bokstavligen) ut på grönbete. Kommer på banan igen men i 90 graders vinkel och är snart ute på nästa gräsmatta. Men det var ingen ko på isen, man höll sig p† hjulen och var snart igång igen.
Andra passet gick bättre och kvällen avslutades med grillning och ett parti TP.
Lördag och kval. Laddad som sällan förr gav man sig ut på första passet och öste på. Det kändes bra och tidigare personbästa på 58.4 var klart besegrat. Kommer in och ser att man kört 57.1. Om detta nu var 2003 och inte dödssnabba 2004 skulle det vara en tid att skriva hem till mor om men icke. Det räckte till en 12e plats och man var inte ens i A-final. (Hade man dock valt kvalgrupp med lite omsorg och tagit den andra hade det varit en 6e plats men det är inte mycket att grina om.)
Detta var givetvis inte gott nog så på åkte nya fräscha slicks, nya bromsbelägg och med två hamburgare och en laddning yoghurt var man på det igen. Varv 5 - 57.7. Varv 6 - 57.0, jevlar vilket flyt, nu var en mitten 56a på G. In med lite mer fart i esset bara. Men.. hrmmm... högern var plötsligt onaturligt snäv. La ner och fotpinnen tog i. Ingen fara, händer ofta och som tur är är mina gummibeklädda fotpinnar vikbara så det var bara att lyfta benet lite och lägga mer. Efter det var det nått mer som tog i och slutligen blev jag bekannt med det faktum att det går en skarv mitt i banan som också talar om vart kurvan går från rättdoserad till feldoserad. Och där var det slut på det kvalpasset.
Allt klarade sig utom fotpinnen. Det kan tyckas vara ett mindre problem men åker man gammel-kwack finns det inte så mycket reservdelar att tigga till sig i depån. Mannen i den blå bilen räddade situationen och svetsade ihop skrotet. Visst våld krävdes för att böja ut avgassystemet från bakhjulet men det löstes också det.
Lyckades tom besikta hojen sent på kvällen. Hittade en besiktningsman med en öl i näven lite trött sa "Oculärbesiktning OK, ut o åk me'rej bara". Gött!
Söndag o rejs. Dagen startade med B-final i R600 och riddarn stod i första led. Normalt brukar magraset och nervkollapsen komma nån timme innan men denna morgon vaknade jag kallsvettig. Stod mycket på spel. En potentiellt bra placering i första rejset och en chans att ta sig vidare till A-final. Palte hade pole och jag var fast besluten att iaf slå honom. Fick till en guldstart, bröt mig igenom esset och inser att det är tommt framför. Jag leder ett rejs!! Blir aldeles nojig och vet inte vad jag ska göra. Kör med ett tokleende nerför hela långrakan. Sen börjar man tappa. 2a plats. 3e plats. 4e plats!! Nån måtta fick det vara och efter en nytändning gick man i mål på en 3e plats. Fick därmed en pokal, en ros och krama söt prisutdelartjej. Hurray!!
Roligast var nog ändå att ställa upp hojen i Parc Ferme. Där stod redan två välpolerade, proffslackade och dekaltrimmade rejsers varpå jag fyller på med en lerig, ramsne, söndersprucken ursunkig gammel-kwack. Som en uteliggare på nobelfest
Dagen var inte över. Huvudrejset kvar så det var bara att försöka ladda om. Startade på 23e plats och försökte vara hyffsat aggresiv. Men det var sån hoolabaloo det första varvet med folk som sladdade av och krockade ihop att man nästan blev lite skärrad. När det väl öppnade upp tog jag sikte på Iceman-Jocke som återigen låg framför. Jag och nr.62 mr. Sandell (?) jagade friskt och var vid ett tillfälle uppe och kände lite på innern. Men sen tappade Sandell tempot lite och vi föll båda tillbaka. På sista varvet i sista kurvan ut på målrakan såg jag min chans, siktade hårt på innern, smet förbi och bärgade den sista poängplatsen.
Sammanfattningsvis var det en lysande helg. Körningen stämmer bättre och bättre och snart hoppas man kunna vara med och utmana dom riktigt duktiga förarna. Och sånna finns det gott om. Kolla resultatlistorna och ta en funderare på vad som har hänt sen i fjol. Det är ingen dans på tulpaner att köra rookie i år!
Det är alltid lika skoj att träffa gamla bekanta och lära känna nytt folk på dessa tillställningar. Det var en härlig stämning i depån. Tack alla som man snyltade verktyg, däckpasta m.m av, ni som bjöd på kaffe, lånade ut cykel, lagade mat och bara bjöd på trevligt snack.
Ses på Falken!!
