Chris Ash
Kapten Gars
Denna fantastiska helg började med missad fredagsträning på grund av strul med transportbilar, därefter tillbringades fredagkvällen med att skruva på den nynikasilade standardcylindern som Filip haft med sig.
På första kvalet körde jag in grejorna i ca 20 min och på slutet provade jag att lägga lite snabbare varv, problemet var bara att hojen gick så vansinnigt trögt att det inte var sant, av någon anledning vägrade den varva mer än dryga 12000 varv och registret var inte i närheten av acceptabelt någonstans på skalan.
Lyfte cylinder+topp efter kvalet och upptäckte att kolvtoppen var helt blank, ingen krona överhuvudtaget. Vidare var squishen något högre än vad den brukar vara, men jag hade inte någon packning som kunde sänka de 0.10 mm jag ville ha ner den. Jag provade i alla fall att magra ur rejält till pass 2.
Nu varvade den i alla fall till 13000 om man stressade den lite, men fortfarande seg som satan....att den varit lite småtrött när den gått fett har man ju varit med om, men detta var något utöver det vanliga. Eftersom det låg saneringsmedel i hela första böjen och regnstänk syntes på visiret valde jag att gå in efter bara några varv. Kvaltiden från lördagen blev därför miserabla 49 nånting. Närmare 2 sekunder över personbästa.....
Kunde inte hitta något direkt fel på kvällen heller även om det fortfarande inte syntes ett spår av att någon förbränning ägt rum....När jag ska ut på Warm-upen på Söndag märker jag dessutom att tanken droppar bensin....tankehelvetet har spruckit upp i en fog, antagligen någon form av utmattningsbrott. Blev till att plocka ut allt skum, skölja ur tanken och lämna den till nån svetskille som svetsade ihop den för ett par hundringar. Även om jag mentalt redan befann mig hemma i sängen så är det en principsak, alla till buds stående medel ska användas för att komma till start i racet!
Provade att magra ur ytterligare två steg till racet, men det blev en fånig historia i förnedringens tecken, ingen klockren Chris Ash-start, men fortfarande fruktansvärt dålig, hamnade bakom den lille norrmannen i ett varv innan jag kunde bromsa ut honom efter rakan (tom hans sur-hoj gick fortare än min) sen såg jag resten av fältet försvinna iväg....när varvningarna kom så låg jag bara och väntade på att eländet skulle ta slut, hojen gick så pissigt att jag övervägde att göra en Kenny Roberts Junior och bryta, men jag kom snart på bättre tankar. Hittade dock ingen inspiration att ens försöka och körde för jävla dåligt. Nu hoppas jag bara att jag kan glömma detta möget och ta nya tag till karlskoga, med ett ess i rockärmen......
På första kvalet körde jag in grejorna i ca 20 min och på slutet provade jag att lägga lite snabbare varv, problemet var bara att hojen gick så vansinnigt trögt att det inte var sant, av någon anledning vägrade den varva mer än dryga 12000 varv och registret var inte i närheten av acceptabelt någonstans på skalan.
Lyfte cylinder+topp efter kvalet och upptäckte att kolvtoppen var helt blank, ingen krona överhuvudtaget. Vidare var squishen något högre än vad den brukar vara, men jag hade inte någon packning som kunde sänka de 0.10 mm jag ville ha ner den. Jag provade i alla fall att magra ur rejält till pass 2.
Nu varvade den i alla fall till 13000 om man stressade den lite, men fortfarande seg som satan....att den varit lite småtrött när den gått fett har man ju varit med om, men detta var något utöver det vanliga. Eftersom det låg saneringsmedel i hela första böjen och regnstänk syntes på visiret valde jag att gå in efter bara några varv. Kvaltiden från lördagen blev därför miserabla 49 nånting. Närmare 2 sekunder över personbästa.....
Kunde inte hitta något direkt fel på kvällen heller även om det fortfarande inte syntes ett spår av att någon förbränning ägt rum....När jag ska ut på Warm-upen på Söndag märker jag dessutom att tanken droppar bensin....tankehelvetet har spruckit upp i en fog, antagligen någon form av utmattningsbrott. Blev till att plocka ut allt skum, skölja ur tanken och lämna den till nån svetskille som svetsade ihop den för ett par hundringar. Även om jag mentalt redan befann mig hemma i sängen så är det en principsak, alla till buds stående medel ska användas för att komma till start i racet!
Provade att magra ur ytterligare två steg till racet, men det blev en fånig historia i förnedringens tecken, ingen klockren Chris Ash-start, men fortfarande fruktansvärt dålig, hamnade bakom den lille norrmannen i ett varv innan jag kunde bromsa ut honom efter rakan (tom hans sur-hoj gick fortare än min) sen såg jag resten av fältet försvinna iväg....när varvningarna kom så låg jag bara och väntade på att eländet skulle ta slut, hojen gick så pissigt att jag övervägde att göra en Kenny Roberts Junior och bryta, men jag kom snart på bättre tankar. Hittade dock ingen inspiration att ens försöka och körde för jävla dåligt. Nu hoppas jag bara att jag kan glömma detta möget och ta nya tag till karlskoga, med ett ess i rockärmen......
