Racerapport från Knutstorp deltävling 7
Börjar direkt med att avslöja att det här var bland det värsta jag varit med om i en och
samma racehelg!
Börjar med att tala om att hojen äntligen fungerar (fungerade) till 100%. Mycket tack
vare Hasse på Ava Mc och en mycket speciell och trevlig kille som heter Anders
Johansson, sitter på Kawasaki. Utan dessa två människor så hade min säsong varit
slut innan Knutstorp. Hasse skruvade ihop min ledsna växellåda, och Anders hjälpte
mig med delarna, TACK TACK TACK!!!!!
Fredagsträning och det var första gången som jag kände att hojen funka felfritt sedan
finalen på Mantorp från ifjol, äntligen! Vårt första pass vart inte riktigt felfritt pga att
det låg lite vatten på banan, inga pölar men fuktigt på backen, tog det lite lugnt,
kände på hojen och på kroppen. Hade ont i ryggen, tappade nästan verktygsskåpet
när jag lastade alla grejer, min räddningsmanöver när alla lådor öppnades och skåpet
ville tippa hade satt sina spår, men en 11:e tid som bäst.
Andra passet flöt på okej, blev trött lite fort bara, hade sovit och stressat ordentligt
sista veckorna för att få ihop alla bitar så det tog också ut sin rätt…
Lördag, kvaldags. Strålande sol perfekta förhållanden bara ut och gasa satan. Kände
mig taggad som fan och ville verkligen få till en fin startposition. Första kvalet blev
inge vidare, varför? Fega på gasen. Till kval två så hade jag bestämt mig, allt eller
inget, nu gäller det. Innan jag åkte ut (kan ju tala om att jag delade depåbox med
Victor Zuber i helgen, Kawasakis no:1 driver) så säger typ hela Victors team, ut och
borra nu Alex, vi har spareparts (reservdelar). Okej tänker jag åker ut och sätter
ribban direkt.
Ut på varv 2, blir ombromsad av Hampus (ett av helgens wildcard) efter rakan, blir
sur som satan och hänger på honom hela följande varv, är snabbare första halvan av
banan men tappar några meter på sista halvan, ut på rakan och nu ska jag bromsa så
sent så att jag skiter på mig! Löder på järnet, 3:an, 4:an, 5:ans växel, varvstoppet slår
i, fortsätter gasa, nu är det sent! Slår på broms och känner direkt att nu jäklar
bromsade jag sist! Längre fram ser jag Hampus gå in med sladd i kurvan, cool, tänker
jag och glömmer bort att fortsätta bromsa… Rakan är snart slut, svängen kommer
fort, för fort, det här går aldrig, jag lägger mig ner och väntar på att framdäcket ska
släppa, ett par sekunder senare så ligger jag i gruset, hojen ser ut som skit och jag
känner mig som världens största idiot.
I depån så konstaterar vi att bakram, övre och nedre styrkronan är skeva, så pass så
att Stevie Wonder hade kunnat se det
enligt Stenberg. Luftintag, kåpor,
handtag och annat smått och gott är
också skrot.
Följde med förra årets Kawapilot, Per
Gustavsson till hans otroligt stora och
snygga Kawasaki Center i center syd,
skulle få köpa loss lite delar från en av
hans hojar i butiken, men när vi
kollade priserna på delarna så höll jag
på att svimma. Tillbaka till banan,
försöka rikta styrkronorna, se bilden.
Efter många idéer och galna försök så
ger jag upp. Kryper till Victor och påminner honom om det där med spareparts.. Fick
tillslut låna grejer av Victor och när klockan var nära 01.30 så var hojen körbar igen,
dags för lite sömn.
Till söndagens warm up så var jag lite orolig för att hojen skulle vara sned och vind,
men med bara 2 tiondelar långsammare tid än min helgs snabbaste så verkade hojen
funka perfekt, dessutom vågade jag gasa ordentligt, trots gårdagens krasch, kanon!
Okej nu är det race, glömma allt tråkigt skit som hänt, fokusera på en bra start och
köra om varenda idiot på banan! Starten går och jag kommer iväg fint, i alla fall dom
20 första meterna, sen som de brukar bli så glider alla om mig, argh!! Ligger inte bra
till och framför mig har jag Ove, måste om! Kände paniken krypa på, försökte både
här och där, men fegade i sista stund. Ut på varv 3 och nu hade jag bestämt mig, jag
tar honom efter micro-bron, måste hålla honom nära nu.. Under bron upp på krönet
och börjar komma ner för backen, smyger på lite tidigare än vanligt med gasen,
känner att det släpper lite fram, men det brukar det ju göra.. lite mera gas…åh så var
det dags igen, framhjulet släpper, jag känner hur själen lämnar min kropp, i det här
partiet går det fort, 4:ans växel, säkert 150km/h eller mer. Kanar på asfalten, hamnar
ute i gräset och börjar tumla runt, landar på huvudet, det smäller till i nacke och rygg,
när jag äntligen stannar så värker det i handen och huvudet, mår lite illa och är grymt
knäckt. Knallar iväg bort från hojen, och det första jag tänker är, nu räcker det, aldrig
mer, nu skiter jag i alltihop.
När racet sen är över kollar jag till hojen, ser ut som att när man pantar burkar
ungefär, totalskrot. Alla kåpor är trasiga, bakramen, luftintag (Victors),
nedrestyrkronan (Victors), handtag, bakfälgen ska vi inte ens prata om, ser ut som
om någon tagit och ätit upp en bit av den.
Fysiskt så kom jag lindrigt undan, mörbultad och med en eventuell spricka i handen,
kunde ha varit mycket värre, psykiskt så har jag nästan kastat in handduken.
Pengarna är slut sen länge, kroppen orkar inte mera nattjobb och ordinarie jobbet
har fått lida tillräckligt länge. Jag har under måndag och tisdagen hittat delar i USA
men frågan är om grejerna kommer i tid, dessutom blir det svårt att pröjsa med vilja.
Har en kille som eventuellt kommer att köpa hojen i veckan, vi får se vad som händer.
Jag vill inget hellre än att köra finalen på Mantorp, men som sagt, just nu känns det
omöjligt långt borta, istället så hoppas jag på lite flyt och kommer att ta nya tag till
nästa år, och det är med besked!
Stort tack till alla ni som var framme och gav mig värmande ord, klapp på axeln och
medlidande.
Tack också till Jimmy Lindén, Magnus på Duells, Pappa Pappunen, Stenberg, Jorpes,
Martin ”The Prince”, Zuber racing, Gsson med fler!
Ha det gott så länge så hörs vi snart igen!
Ni som blivit lovade biljetter till finalen kommer givetvis att få dessa på plats!
Mvh
KraschKungen Lind #52
Börjar direkt med att avslöja att det här var bland det värsta jag varit med om i en och
samma racehelg!
Börjar med att tala om att hojen äntligen fungerar (fungerade) till 100%. Mycket tack
vare Hasse på Ava Mc och en mycket speciell och trevlig kille som heter Anders
Johansson, sitter på Kawasaki. Utan dessa två människor så hade min säsong varit
slut innan Knutstorp. Hasse skruvade ihop min ledsna växellåda, och Anders hjälpte
mig med delarna, TACK TACK TACK!!!!!
Fredagsträning och det var första gången som jag kände att hojen funka felfritt sedan
finalen på Mantorp från ifjol, äntligen! Vårt första pass vart inte riktigt felfritt pga att
det låg lite vatten på banan, inga pölar men fuktigt på backen, tog det lite lugnt,
kände på hojen och på kroppen. Hade ont i ryggen, tappade nästan verktygsskåpet
när jag lastade alla grejer, min räddningsmanöver när alla lådor öppnades och skåpet
ville tippa hade satt sina spår, men en 11:e tid som bäst.
Andra passet flöt på okej, blev trött lite fort bara, hade sovit och stressat ordentligt
sista veckorna för att få ihop alla bitar så det tog också ut sin rätt…
Lördag, kvaldags. Strålande sol perfekta förhållanden bara ut och gasa satan. Kände
mig taggad som fan och ville verkligen få till en fin startposition. Första kvalet blev
inge vidare, varför? Fega på gasen. Till kval två så hade jag bestämt mig, allt eller
inget, nu gäller det. Innan jag åkte ut (kan ju tala om att jag delade depåbox med
Victor Zuber i helgen, Kawasakis no:1 driver) så säger typ hela Victors team, ut och
borra nu Alex, vi har spareparts (reservdelar). Okej tänker jag åker ut och sätter
ribban direkt.
Ut på varv 2, blir ombromsad av Hampus (ett av helgens wildcard) efter rakan, blir
sur som satan och hänger på honom hela följande varv, är snabbare första halvan av
banan men tappar några meter på sista halvan, ut på rakan och nu ska jag bromsa så
sent så att jag skiter på mig! Löder på järnet, 3:an, 4:an, 5:ans växel, varvstoppet slår
i, fortsätter gasa, nu är det sent! Slår på broms och känner direkt att nu jäklar
bromsade jag sist! Längre fram ser jag Hampus gå in med sladd i kurvan, cool, tänker
jag och glömmer bort att fortsätta bromsa… Rakan är snart slut, svängen kommer
fort, för fort, det här går aldrig, jag lägger mig ner och väntar på att framdäcket ska
släppa, ett par sekunder senare så ligger jag i gruset, hojen ser ut som skit och jag
känner mig som världens största idiot.
I depån så konstaterar vi att bakram, övre och nedre styrkronan är skeva, så pass så
att Stevie Wonder hade kunnat se det
enligt Stenberg. Luftintag, kåpor,handtag och annat smått och gott är
också skrot.
Följde med förra årets Kawapilot, Per
Gustavsson till hans otroligt stora och
snygga Kawasaki Center i center syd,
skulle få köpa loss lite delar från en av
hans hojar i butiken, men när vi
kollade priserna på delarna så höll jag
på att svimma. Tillbaka till banan,
försöka rikta styrkronorna, se bilden.
Efter många idéer och galna försök så
ger jag upp. Kryper till Victor och påminner honom om det där med spareparts.. Fick
tillslut låna grejer av Victor och när klockan var nära 01.30 så var hojen körbar igen,
dags för lite sömn.
Till söndagens warm up så var jag lite orolig för att hojen skulle vara sned och vind,
men med bara 2 tiondelar långsammare tid än min helgs snabbaste så verkade hojen
funka perfekt, dessutom vågade jag gasa ordentligt, trots gårdagens krasch, kanon!
Okej nu är det race, glömma allt tråkigt skit som hänt, fokusera på en bra start och
köra om varenda idiot på banan! Starten går och jag kommer iväg fint, i alla fall dom
20 första meterna, sen som de brukar bli så glider alla om mig, argh!! Ligger inte bra
till och framför mig har jag Ove, måste om! Kände paniken krypa på, försökte både
här och där, men fegade i sista stund. Ut på varv 3 och nu hade jag bestämt mig, jag
tar honom efter micro-bron, måste hålla honom nära nu.. Under bron upp på krönet
och börjar komma ner för backen, smyger på lite tidigare än vanligt med gasen,
känner att det släpper lite fram, men det brukar det ju göra.. lite mera gas…åh så var
det dags igen, framhjulet släpper, jag känner hur själen lämnar min kropp, i det här
partiet går det fort, 4:ans växel, säkert 150km/h eller mer. Kanar på asfalten, hamnar
ute i gräset och börjar tumla runt, landar på huvudet, det smäller till i nacke och rygg,
när jag äntligen stannar så värker det i handen och huvudet, mår lite illa och är grymt
knäckt. Knallar iväg bort från hojen, och det första jag tänker är, nu räcker det, aldrig
mer, nu skiter jag i alltihop.
När racet sen är över kollar jag till hojen, ser ut som att när man pantar burkar
ungefär, totalskrot. Alla kåpor är trasiga, bakramen, luftintag (Victors),
nedrestyrkronan (Victors), handtag, bakfälgen ska vi inte ens prata om, ser ut som
om någon tagit och ätit upp en bit av den.
Fysiskt så kom jag lindrigt undan, mörbultad och med en eventuell spricka i handen,
kunde ha varit mycket värre, psykiskt så har jag nästan kastat in handduken.
Pengarna är slut sen länge, kroppen orkar inte mera nattjobb och ordinarie jobbet
har fått lida tillräckligt länge. Jag har under måndag och tisdagen hittat delar i USA
men frågan är om grejerna kommer i tid, dessutom blir det svårt att pröjsa med vilja.
Har en kille som eventuellt kommer att köpa hojen i veckan, vi får se vad som händer.
Jag vill inget hellre än att köra finalen på Mantorp, men som sagt, just nu känns det
omöjligt långt borta, istället så hoppas jag på lite flyt och kommer att ta nya tag till
nästa år, och det är med besked!
Stort tack till alla ni som var framme och gav mig värmande ord, klapp på axeln och
medlidande.
Tack också till Jimmy Lindén, Magnus på Duells, Pappa Pappunen, Stenberg, Jorpes,
Martin ”The Prince”, Zuber racing, Gsson med fler!
Ha det gott så länge så hörs vi snart igen!
Ni som blivit lovade biljetter till finalen kommer givetvis att få dessa på plats!
Mvh
KraschKungen Lind #52
Bifogat
Last edited:
Bromsade han för sent och kom ut på gräset för att sedan fega och inte vågade köra igen eller??
Sälj dig i hamnen (min mormor betalar bra för sådana som du) och se till att vara tillbaka till nästa säsong med en sprojtans 600RRRR! 
