Läste på soe en tråd som handlar om att åka ensam.
Det är ju lite annorlunda med en offroadtripp där det kan gå dagar/veckor innan det kommer någon där man åker, om man har otur.
Själv har jag hittills uteslutande nästan alltid kört ensam.
Om något allvarligare inträffar, och om jag inte skulle kunna ringa, kan det med otur ta mycket lång tid innan hjälp anländer.
Jag kör inte sällan på vägar som kan vara väldigt glest trafikerade.
Jag kör ofta utan att meddela vart jag åker, men fan vet om man inte skulle lämna en vägbeskrivning hemma som talar om vart man kan tänkas befinna sig.
Men jag vill ju å andra sidan inte heller oroa hemma i onödan genom att sprida ut vägrutter som talar om vart jag kanske är. Dessa vägrutter skulle jag ju då också känna mig tvingad att följa, och då skulle lite av tjusningen försvinna. Dessutom skulle min sambo förmodligen bli oroligare ”i onödan”
Nu präntar jag in åt anhöriga att inte oroa sig, och att det inte är någon fara. (för jag tar det ju alltid såå försiktigt)
Och visst, det kanske är det bästa.
Jag menar, händer det nåt så händer det nåt. Det är ju omöjligt och även jävligt jobbigt att försöka förutse allt. Dessutom oroar man sig redan nu onödigt mycket över allt möjligt.
Jag tycker ju lite av tjusningen ligger i att kunna bege sig ut på egen hand, utan att behöva registrera och redovisa varje steg.
Jag hade en gång en båt som jag tyckte mycket om att åka runt i skärgården med, och då hade jag inte ens mobil.
Frihet.
Jag har inte funderat i dessa banor innan jag läste tråden på soe: http://forum.soe.se/showthread.php?t=22479
Men hur är det med er andra?
Kör ni ensamma och vidtar ni några åtgärder som skulle kunna hjälpa er om olyckan är framme?
Tänker ni ens på det?
Det är ju lite annorlunda med en offroadtripp där det kan gå dagar/veckor innan det kommer någon där man åker, om man har otur.
Själv har jag hittills uteslutande nästan alltid kört ensam.
Om något allvarligare inträffar, och om jag inte skulle kunna ringa, kan det med otur ta mycket lång tid innan hjälp anländer.
Jag kör inte sällan på vägar som kan vara väldigt glest trafikerade.
Jag kör ofta utan att meddela vart jag åker, men fan vet om man inte skulle lämna en vägbeskrivning hemma som talar om vart man kan tänkas befinna sig.
Men jag vill ju å andra sidan inte heller oroa hemma i onödan genom att sprida ut vägrutter som talar om vart jag kanske är. Dessa vägrutter skulle jag ju då också känna mig tvingad att följa, och då skulle lite av tjusningen försvinna. Dessutom skulle min sambo förmodligen bli oroligare ”i onödan”
Nu präntar jag in åt anhöriga att inte oroa sig, och att det inte är någon fara. (för jag tar det ju alltid såå försiktigt)
Och visst, det kanske är det bästa.
Jag menar, händer det nåt så händer det nåt. Det är ju omöjligt och även jävligt jobbigt att försöka förutse allt. Dessutom oroar man sig redan nu onödigt mycket över allt möjligt.
Jag tycker ju lite av tjusningen ligger i att kunna bege sig ut på egen hand, utan att behöva registrera och redovisa varje steg.
Jag hade en gång en båt som jag tyckte mycket om att åka runt i skärgården med, och då hade jag inte ens mobil.
Frihet.
Jag har inte funderat i dessa banor innan jag läste tråden på soe: http://forum.soe.se/showthread.php?t=22479
Men hur är det med er andra?
Kör ni ensamma och vidtar ni några åtgärder som skulle kunna hjälpa er om olyckan är framme?
Tänker ni ens på det?
Last edited:
Givetvis började motorn att strejka, så där stog jag 3mil hemifrån mitt i norrländska skogen klockan 21 en söndags kväll i maj o snön faller ned. Det visade sig att luftfiltret hade frusit pga snön, så fick vänta tills en kompis kunde komma o hämta mig. 
(ska kanske be farsan följa efter mig med sin ASCONA 1,6 DL)
Men visst, det är säkert säkrare att ha nån med sig, men å andra sidan så trissas det mer om man är flera, och i synnerhet när folk ska börja bromsa om sig i kurvor å ha sig, då är det ju totalt livsfarligt istället.
