Macho Woman
Äppelkäck
*Du skall icke tro att det hjälper att säga till en rr-nerd att hon ska vara försiktig på gasen!
*Moppegasa inte på en r6!
*Tokgasa inte ut ur Esset på Sviestad!
*När man får hjärnskakning får man fingrar upptryckta i analen. Kan vara värt att veta för de som gillar sådant... När man har hjärnskakning får man också stickmärken i armen (hårdrock!) och ett snyggt sjukhusarmband.
*Det är väldigt svårt att kräkas när man ligger på rygg med nackkrage, har pannan fastspänd med ett spännband och ligger inrullad i en trång cat scan-tunnel. Ta ett par djupa andetag och svälj!
*Om man behöver en stark hand att hålla i på sjukan vänder man sig med fördel till Tom. Han är även fena på att hålla spypåsar.
*Allt droppvattnet måste ut igen, även om doktorn har förbjudit en att gå på toaletten.
*Road racing är obeskrivligt kul och om fartdemonen besitter dig kan det vara värt att tagga ner ett par snäpp...
Här följer en hysterisk sammanfattning en hysterisk licenskurs och dess förberedelser, skriven av en hysterisk kvinna:
Jag har under ett par års tid haft road racing som största intresse. Detta har yttrat sig genom att jag sett samtliga rr-tävlingar på tv, gapat och skrikit och varit totalt okommunicerbar. Sedan träffade jag Chrille, ramlade under bordet med hans rr-licens och blev konverterad till depågroupie. Detta värv utförs genom att man känner campingstämningen i landets trevligaste gemenskap och detta kombinerat med vanliga och ovanliga människor som gör stordåd på hoj. Men som grabbig feminist kan man ju inte låta karlarna ha allt det roliga…
När gossarna Soppatorsken och RobbanW hade den dåliga smaken att ta licens före mig, kände jag att nu var det baske mig på tiden. Hoj-, garage- och träningspolaren Tom hittade en Rexxa med kraschisar på Blocket och vi slog till. Vi kollade på hojen på onsdagen, hämtade den på torsdagen, jag fick licensplats genom Freppa samma dag (som överlät sin plats, trots att licensgeneralen Micke barskt påpekade att ingen kvinna kan vara värd att ge upp sin licensplats för), satt längst fram i klassen på teorin (klassens slacker var Igel som kom en tio minuter försent, men de är väl sådana, killarna i den åldern…), och sedan tokmeckade vi hela natten. På lördagen skulle jag för första gången köra bana och inte nog med det. Det var dessutom första gången jag skulle köra R6. Mina förväntningar var lika höga som inför oskuldsnatten, dvs. som inför Hultsfred -92. Sådana tilldragelser börjar alltid lite fumligt och nervöst och jag började med att välta på parkeringen (nya skinnställ är tajta och fotpinnar på rexxor sitter högt). Första varvet fortsatte jag att vingla men sedan händer det som alltid händer mig. Jag kan inte hejda mig! Jag måste ha mer, mer, mest! I am the road racing queen! I can do anything! Så jag gasade och lutade och kände mig redigt evil, fram till plötsligt bakhjulet försvann. Det är ganska stor skillnad mellan en 400 från -82 och en R6 -00
Sedan blev det svart, eller rättare sagt, först var jag uppåt som vanligt (inget kan få mig att avvika från lyckan), men sedan blev det prickigt. Efter det kommer jag inte ihåg så mycket som ni inte kan räkna ut från ovanstående tips, förutom att Linköpings universitetssjukhus ville lobotomera bort min road racing-del, dvs. hela hjärnan, men jag slapp ut med löftet att inte köra hoj på en vecka.
Men, machomänniskor ger aldrig upp. Det blir licens. Jag och licensgeneralen har en plan. Så beware of me på en bana nära dig.
OBS! Nästa helg förevisas färgglada blåmärken för intresserade i Anderstorps depå.
/Jenny, nu ännu mer hopplöst såld på rr
*Moppegasa inte på en r6!
*Tokgasa inte ut ur Esset på Sviestad!
*När man får hjärnskakning får man fingrar upptryckta i analen. Kan vara värt att veta för de som gillar sådant... När man har hjärnskakning får man också stickmärken i armen (hårdrock!) och ett snyggt sjukhusarmband.
*Det är väldigt svårt att kräkas när man ligger på rygg med nackkrage, har pannan fastspänd med ett spännband och ligger inrullad i en trång cat scan-tunnel. Ta ett par djupa andetag och svälj!
*Om man behöver en stark hand att hålla i på sjukan vänder man sig med fördel till Tom. Han är även fena på att hålla spypåsar.
*Allt droppvattnet måste ut igen, även om doktorn har förbjudit en att gå på toaletten.
*Road racing är obeskrivligt kul och om fartdemonen besitter dig kan det vara värt att tagga ner ett par snäpp...
Här följer en hysterisk sammanfattning en hysterisk licenskurs och dess förberedelser, skriven av en hysterisk kvinna:
Jag har under ett par års tid haft road racing som största intresse. Detta har yttrat sig genom att jag sett samtliga rr-tävlingar på tv, gapat och skrikit och varit totalt okommunicerbar. Sedan träffade jag Chrille, ramlade under bordet med hans rr-licens och blev konverterad till depågroupie. Detta värv utförs genom att man känner campingstämningen i landets trevligaste gemenskap och detta kombinerat med vanliga och ovanliga människor som gör stordåd på hoj. Men som grabbig feminist kan man ju inte låta karlarna ha allt det roliga…
När gossarna Soppatorsken och RobbanW hade den dåliga smaken att ta licens före mig, kände jag att nu var det baske mig på tiden. Hoj-, garage- och träningspolaren Tom hittade en Rexxa med kraschisar på Blocket och vi slog till. Vi kollade på hojen på onsdagen, hämtade den på torsdagen, jag fick licensplats genom Freppa samma dag (som överlät sin plats, trots att licensgeneralen Micke barskt påpekade att ingen kvinna kan vara värd att ge upp sin licensplats för), satt längst fram i klassen på teorin (klassens slacker var Igel som kom en tio minuter försent, men de är väl sådana, killarna i den åldern…), och sedan tokmeckade vi hela natten. På lördagen skulle jag för första gången köra bana och inte nog med det. Det var dessutom första gången jag skulle köra R6. Mina förväntningar var lika höga som inför oskuldsnatten, dvs. som inför Hultsfred -92. Sådana tilldragelser börjar alltid lite fumligt och nervöst och jag började med att välta på parkeringen (nya skinnställ är tajta och fotpinnar på rexxor sitter högt). Första varvet fortsatte jag att vingla men sedan händer det som alltid händer mig. Jag kan inte hejda mig! Jag måste ha mer, mer, mest! I am the road racing queen! I can do anything! Så jag gasade och lutade och kände mig redigt evil, fram till plötsligt bakhjulet försvann. Det är ganska stor skillnad mellan en 400 från -82 och en R6 -00
Sedan blev det svart, eller rättare sagt, först var jag uppåt som vanligt (inget kan få mig att avvika från lyckan), men sedan blev det prickigt. Efter det kommer jag inte ihåg så mycket som ni inte kan räkna ut från ovanstående tips, förutom att Linköpings universitetssjukhus ville lobotomera bort min road racing-del, dvs. hela hjärnan, men jag slapp ut med löftet att inte köra hoj på en vecka.
Men, machomänniskor ger aldrig upp. Det blir licens. Jag och licensgeneralen har en plan. Så beware of me på en bana nära dig.
OBS! Nästa helg förevisas färgglada blåmärken för intresserade i Anderstorps depå.
/Jenny, nu ännu mer hopplöst såld på rr
Tur att det inte blev värre! 
j/k maddafakka
mig!
efter din dykning.
Och skönt att det ändå verkar ha gått hyfsat bra med dig, trots allt.
. Jaja ta det lugnt.
