Don Quixote
Nordic BoTT 2010
Jomän, efter årets sista rejshelg sitter jag här med vinterdepression och körabstinens. Vi har en svår tid framför oss. Här är i alla fall en liten historia av vad helgen hade att erbjuda.
Lördagen blev en tyvärr en olycklig tillställning då Chrille inte ens fick på sig skinnstället innan hans hoj rasade nere på Falken. Panikmek med alla kockar inblandade kunde inte råda bot på problemet så det var inte annat att göra än att packa in hela lasten i raggarvan:en igen. Och maken till packning....
Enda lilla ljusningen skulle väl vara att vi kom upp till Sviestad innan solen gått ned och fick chans att besikta hoj och slå läger i vettig tid. Efter några öhl beslutade McB , MrGoofy och migsjälv oss för att gå ut och promenixa ett varv runt banan för att kolla spår. Vi hade bra grepp, MrG spillde vätska i esset vilket resulterade i en otäck sladd, jag stannade för bränsle i torpan, McB fick en snygg slipstream nerför rakan och var först in i Bergskurvan. MrG fuskade med lustgas men boostade för tidigt och kroknade. McB vann på 17.41,14. En mycket respektabel tid.
Vi var tre i stället för en som fick spendera natten i VAN:en då två av pojkarnas skjuts anlände något olyckligt på motorcykel som inte tog två passagerare. Vaknade nästa morgon och himlen såg blygrå ut. Fruktade det värsta men det regnade inte och depån såg torr ut. Hyffsad start.
Goodstuff kom även han och tog plats i Chrilles depåtält som snart (i vanlig ordning) var full med folk. Fick äran att träffa mannen, myten Mattias som hjälpte Gustav med dekaltrimmet. Den sistnämnde visade sig ha bristfälliga kunskaper
Allt var i ordning och det var dax för kval (kärlekskval...?). Det är sällan det känns bra första passet och dessutom var det en (nästan) ny bana så spår och växlingar satt aldeles fel. Gick in i depå vid en rödflagg och fick av min eminenta depåpersonal med Chrille i spetsen höra att det trots allt hade gått 1.04. Fanns mycket kvar att ge så när det var grönflagg igen började man ladda på lite. En proffssatsning som DQ racing ändå är hade man givetvis varvtidstavla och den visade allt lägre nummer. Med några minuter kvar siktades 00.4 Fick ett fritt varv där det kändes som det stämde bra och efter passet flaggats av hade man krypit ner på 59.4. Det var över förväntan och det kändes som mer fanns att ge inför andra kvalet. En mycket nöjd DQ åt lunch och gled runt o snacka snack med bl.a. en fellow Kawa-förare vid namn Mats Berg som stod på plats 11 och just bakom undertecknad. Givetvis var vi rörande överens om att det skulle komma att gå mycket snabbare
Tittade också på när Goodstuff kvalade och en TRX var en udda syn på banan. Klart imponerade tider satte han med traktorn och lät bäst gjorde han också.
Andra kvalet var inte dumt. Fick häng på Mats som i sin tur försökte hänga på ... hmm... han på den gröna Kawan. Låg och jagade ett tag men det var mycket trafik och det blev inga bättre tider. Stannade till så den obligatoriska krampen i högerarmen fick chans och släppa och med 4 minuter kvar beslutades att det skulle göras ett sista försök. Typiskt ett sådant läge där man går ut och krashar och sen går och ångrar sig i veckor att man inte bara kunde ha gett sig i tid. Fick två flygande varv och kapade en hel sekund. Underbart!! Dock hade den fulingen Mats tagit 1.5 sekund och stod nu framför i stället för bakom mig
Det skulle komma att bli ett hårt rejs!
Magen rasade inte så totalt som på Åsen men visst fanns där ett viss mått av nervositet Alla ser ju så snabba och elaka ut med sina halvskrapade hojar och skinnställ.
Kom fram till startplattan, den röda flaggan vandrade av banan och koncentrationen på den röda lampan var total... eh... den röda lampan ja. Var fan är startlampan. Paniik! Letade febrilt och fick syn på den just som lampan slocknade. Här skulle inga fångar tas. Laddar hårt in i första böj och lyckas bromsa förbi ovan nämnda Mats. Tog i duktigt och trodde för några varv att jag skulle lyckas hänga på klungan framför. Den ideen fick jag tyvärr lägga ner och stora delar av loppet fick sedan ägnas åt att hålla det jagande packet bakom just bakom en. Blev en del varvningar och jag misstänker att herrn på plats 8 kroknade mot slutet då jag kämpade mig förbi någon som körde för fort för att bli varvad. 16 varv var aldeles lagom för en otränad stackare som mig och målflaggen var en underbar syn! Slutade 8a, en placering som jag är synnerligen nöjd med.
Det är så sjukt roligt att köra RR! Arrangemanget var kalasbra, tack till ansvariga, stämningen i depån lysande och vädret över förväntan! Jag skulle vilja tacka samtliga man kom i kontakt med under helgen och alla som hjälpte till med ditt o datt.
Vi ses till våren. 'til then...
Lördagen blev en tyvärr en olycklig tillställning då Chrille inte ens fick på sig skinnstället innan hans hoj rasade nere på Falken. Panikmek med alla kockar inblandade kunde inte råda bot på problemet så det var inte annat att göra än att packa in hela lasten i raggarvan:en igen. Och maken till packning....
Enda lilla ljusningen skulle väl vara att vi kom upp till Sviestad innan solen gått ned och fick chans att besikta hoj och slå läger i vettig tid. Efter några öhl beslutade McB , MrGoofy och migsjälv oss för att gå ut och promenixa ett varv runt banan för att kolla spår. Vi hade bra grepp, MrG spillde vätska i esset vilket resulterade i en otäck sladd, jag stannade för bränsle i torpan, McB fick en snygg slipstream nerför rakan och var först in i Bergskurvan. MrG fuskade med lustgas men boostade för tidigt och kroknade. McB vann på 17.41,14. En mycket respektabel tid.
Vi var tre i stället för en som fick spendera natten i VAN:en då två av pojkarnas skjuts anlände något olyckligt på motorcykel som inte tog två passagerare. Vaknade nästa morgon och himlen såg blygrå ut. Fruktade det värsta men det regnade inte och depån såg torr ut. Hyffsad start.
Goodstuff kom även han och tog plats i Chrilles depåtält som snart (i vanlig ordning) var full med folk. Fick äran att träffa mannen, myten Mattias som hjälpte Gustav med dekaltrimmet. Den sistnämnde visade sig ha bristfälliga kunskaper
Allt var i ordning och det var dax för kval (kärlekskval...?). Det är sällan det känns bra första passet och dessutom var det en (nästan) ny bana så spår och växlingar satt aldeles fel. Gick in i depå vid en rödflagg och fick av min eminenta depåpersonal med Chrille i spetsen höra att det trots allt hade gått 1.04. Fanns mycket kvar att ge så när det var grönflagg igen började man ladda på lite. En proffssatsning som DQ racing ändå är hade man givetvis varvtidstavla och den visade allt lägre nummer. Med några minuter kvar siktades 00.4 Fick ett fritt varv där det kändes som det stämde bra och efter passet flaggats av hade man krypit ner på 59.4. Det var över förväntan och det kändes som mer fanns att ge inför andra kvalet. En mycket nöjd DQ åt lunch och gled runt o snacka snack med bl.a. en fellow Kawa-förare vid namn Mats Berg som stod på plats 11 och just bakom undertecknad. Givetvis var vi rörande överens om att det skulle komma att gå mycket snabbare
Tittade också på när Goodstuff kvalade och en TRX var en udda syn på banan. Klart imponerade tider satte han med traktorn och lät bäst gjorde han också.
Andra kvalet var inte dumt. Fick häng på Mats som i sin tur försökte hänga på ... hmm... han på den gröna Kawan. Låg och jagade ett tag men det var mycket trafik och det blev inga bättre tider. Stannade till så den obligatoriska krampen i högerarmen fick chans och släppa och med 4 minuter kvar beslutades att det skulle göras ett sista försök. Typiskt ett sådant läge där man går ut och krashar och sen går och ångrar sig i veckor att man inte bara kunde ha gett sig i tid. Fick två flygande varv och kapade en hel sekund. Underbart!! Dock hade den fulingen Mats tagit 1.5 sekund och stod nu framför i stället för bakom mig
Det skulle komma att bli ett hårt rejs!Magen rasade inte så totalt som på Åsen men visst fanns där ett viss mått av nervositet
Alla ser ju så snabba och elaka ut med sina halvskrapade hojar och skinnställ.Kom fram till startplattan, den röda flaggan vandrade av banan och koncentrationen på den röda lampan var total... eh... den röda lampan ja. Var fan är startlampan. Paniik! Letade febrilt och fick syn på den just som lampan slocknade. Här skulle inga fångar tas. Laddar hårt in i första böj och lyckas bromsa förbi ovan nämnda Mats. Tog i duktigt och trodde för några varv att jag skulle lyckas hänga på klungan framför. Den ideen fick jag tyvärr lägga ner och stora delar av loppet fick sedan ägnas åt att hålla det jagande packet bakom just bakom en. Blev en del varvningar och jag misstänker att herrn på plats 8 kroknade mot slutet då jag kämpade mig förbi någon som körde för fort för att bli varvad. 16 varv var aldeles lagom för en otränad stackare som mig och målflaggen var en underbar syn! Slutade 8a, en placering som jag är synnerligen nöjd med.
Det är så sjukt roligt att köra RR! Arrangemanget var kalasbra, tack till ansvariga, stämningen i depån lysande och vädret över förväntan! Jag skulle vilja tacka samtliga man kom i kontakt med under helgen och alla som hjälpte till med ditt o datt.
Vi ses till våren. 'til then...
, varit snabbare än Björn på alla banor vi kört samtidigt i år och när jag körde 59' på Sviestad så körde jag 16 på Åsen....
