Focus
Guest
Blir så trött på mig själv!
Har precis kommit till det läget att jag tycker att min hantering av hojen faktiskt är ganska hyfsad och att jag numer kan köra hoj. Har blivigt duktigare och det säger även dom som har varit ute och åkt med mig titt som tätt. Fan vad sköj, nu börjar man ju bli kung på det här tänker jag.
Då händer det. Kommer lite för fort in i en rondell som jag skall rakt igenom. En sådan ny fin rondell med stor växtlighet i mitten och kantstenar längs med sidorna. Tyckte allt gick fint tills jag inser att man inte kan dra ur rondellen så där fint som man kan om utfarten ur rondellen är lite öppnare. Här är dom smala med 15cm kantsten ända fram till öppningarna. FAN. Med ca 30 cm kvar till öppningen tar framhjulet i kantstenen och krachen är ett faktum.
Slår mig inte så illa men hojen ligger på sidan å motorn är igång. Man blir ju lite skakis och känner efter. Ont i benet, det har klämts mellan hojen o kantstenen. Dödar motorn och får upp hojen. Rullar undan den och konstaterar att det mesta är kosmetiska skador. Hade man haft en sidokåpa så hade den inte varit vacker....
Men fasen vad sur, arg och besviken man blir på sig själv!!!
Lite rädd med kanske.
Så nu till slutsatsen. Hur katten skall man kunna bli bättre utan att vurpa? Det är ju nästan givet att när man känner sig som kung så kommer någon eller något att tar ned en på jorden igen.
Varför tror man att man är duktigare än man egentligen är? Nu är jag väl kanske en erfarenhet rikare och förhoppningsvis så kommer jag köra bättre i framtiden.
Har precis kommit till det läget att jag tycker att min hantering av hojen faktiskt är ganska hyfsad och att jag numer kan köra hoj. Har blivigt duktigare och det säger även dom som har varit ute och åkt med mig titt som tätt. Fan vad sköj, nu börjar man ju bli kung på det här tänker jag.

Då händer det. Kommer lite för fort in i en rondell som jag skall rakt igenom. En sådan ny fin rondell med stor växtlighet i mitten och kantstenar längs med sidorna. Tyckte allt gick fint tills jag inser att man inte kan dra ur rondellen så där fint som man kan om utfarten ur rondellen är lite öppnare. Här är dom smala med 15cm kantsten ända fram till öppningarna. FAN. Med ca 30 cm kvar till öppningen tar framhjulet i kantstenen och krachen är ett faktum.

Slår mig inte så illa men hojen ligger på sidan å motorn är igång. Man blir ju lite skakis och känner efter. Ont i benet, det har klämts mellan hojen o kantstenen. Dödar motorn och får upp hojen. Rullar undan den och konstaterar att det mesta är kosmetiska skador. Hade man haft en sidokåpa så hade den inte varit vacker....
Men fasen vad sur, arg och besviken man blir på sig själv!!!

Så nu till slutsatsen. Hur katten skall man kunna bli bättre utan att vurpa? Det är ju nästan givet att när man känner sig som kung så kommer någon eller något att tar ned en på jorden igen.

Varför tror man att man är duktigare än man egentligen är? Nu är jag väl kanske en erfarenhet rikare och förhoppningsvis så kommer jag köra bättre i framtiden.